Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att du tänker helt rätt om att du ska hitta något till dig så du kan stänga dörren och ha kontroll över vilka som ska vara där. Att alltid känna att din sambo kan komma och hävda sin rätt ger dig inte så bra förutsättningar för återhämtning och kraftsamling.
Fortsätt att leta. ??❤️

Ja absolut, d tror jag! I detta hus är d för mkt att göra ändå tycker han o ju mer han super desto mindre blir d att gjort på huset o desto mer ångest får han o dricker mer...hans version

Ja absolut, d tror jag! I detta hus är d för mkt att göra ändå tycker han o ju mer han super desto mindre blir d att gjort på huset o desto mer ångest får han o dricker mer...hans version

Är det verkligen så lång väntetid?
Vet att man behöver vara nykter för att få börja i gruppbehandling men inte att man ska behöva vänta så länge. Orimligt tycker jag. Är du säker på att det är så? Ett alternativ är ju att ta antabus i väntan på att han kan börja.sin behandling.

Hitta något litet där han kan supa ifred. Kan det vara så?

Kanske klok men just nu är jag bara rädd. Min son verkar allvarligt psykiskt sjuk, paranoid och tror att människor är ute efter honom. Hade t.o.m. beväpnat sig med kniv. Jag får inte kontakt med honom riktigt och det skrämmer mig lika mycket som att han höll på att bli påkörd av tåget eller jag vet inte kan inte ta in det som skett. Sover inte och inser att jag behöver nog proffessionell hjälp. Allt känns plötsligt väldigt skrämmande och jag vet inte vad som sker, men tack alla för att ni skriver det betyder mycket även om det just nu inte förändrar något. Upplever idag att det är inte missbruket som är det primära. Mår han bra säger han nej till alkoholen. Använder det som medicin för att döva rädslan han bär på. Självfallet är det bara tillfällig lindring och i slutändan förvärrar det säkert situationen.

Ja, d känns skit ärligt talat men nya tag! Detta år ska bara bli d året då jag får min förändring i livet....ska ge mig tusan på det

Jag har haft mina föräldrar med på de flesta resor som varit längre...vilket varit skönt! De kortare resorna har jag kunnat göra själv...men d är klart blir ju inte samma semesterkänsla ?
Men jag tycker verkligen du ska ta dig en ordentlig funderare på hur du tror d kommer bli...för oftast är d också så det blir (enligt min upplevelse)
Hur har d varit när/om ni åkt själva på semester? Eller här i Sverige?

Jag läser svar från dig nu och andras svar. Du har fått mycket bra input. Du skriver "Jag är för mesig och vekhjärtad tror jag". Jag tycker att du är stark som skriver här och du är stark som vill få hjälp genom att skriva här. Du är inte mesig. Du är för upptagen med att släcka bränder så du hinner inte landa och få en lugn stund tänker jag.

Ett hus är ett hus och ett golv i ett hus kan läggas om, slipas, eller göra vad som behövs för att rädda golvet. Alla olika "räddningar" tär på dig och så länge du rycker ut så får du inte landa.

Mitt ex gjorde en del skador i min lägenhet. Jag har inte åtgärdat alla, men jag tänker att det är skönt att jag blev av med honom. Jag har lärt mig att tänka att ekonomin kommer i andra hand. Hälsan kommer alltid först liksom tiden. Tiden kommer aldrig åter.

Fast nu i helgen ska du verkligen mysa och må bra med dina barn. Ta hand om dig själv och ta hand om varandra!

Kram

Jag tror inte att det finns något bättre än att investera i den egna hälsan. Vi har alla olika behov, men vi behöver alla god sömn, bra kost, röra på våra kroppar och hantera stress. Hur vi gör det är upp till var och en, att öva mindfulness är en sätt att upptäcka våra behov, att känna efter och notera hur vi har det just nu. När vi är medvetna hur vi har det kan vi börja ta hand om oss bättre, bara genom att lyssna på vilka behov vi har, just nu.

Ta hand om dig! ?

Jag har försökt det men han lämnar inte huset så det enda alternativet för mig var att skaffa eget boende. Det bästa jag har gjort även om det kostar massor att driva två ställen. Han behöver ju egentligen bara en soffa och en tv eftersom hsn inte lagar mat eller nåt.
Fast det är oroligt vad som händer i huset då har jag min egen trygga lugna plats där jag kan trivas även om det är enkelt.

Vi har verkligen försökt få honom omhändertagen genom orosanmälningar, minst 6 stycken och LVM anmälningar ftån sjukvården. Ringt polisen, ja allt. Men det händer ändå inget utan antingen blir han utsläppt aller hör de aldrig av sig. Känns rätt tråkigt eftersom det är en människa som är fruktansvärt långt ner och mår så kass.
Han har en enorm förnekelse och vill helt enkelt inte varken se sina problem eller göra några försök att bli frisk.
Helt allvarligt då tror jag aldrig att han kommer sluta dricka, alldeles för envis.
Samhället har jag tappat allt förtroende för tyvärr.

Tack fina du, jag kämpar varje dag och hoppas att jag ska klara mig igenom allt.
Kommer att lägga all energi på mina underbara barn som är det käraste jag har❤❤
Kram och sov sött?Azalea

Så tråkigt att höra om lägenheten. Ge inte upp! ❤️ Fortsätt kämpa.

Så klokt. Har du någon annan vuxen med dig eller åker "bara" du och barnen?

Jag och min son åker ofta själva till min grundfamilj och då får jag återhämtning.

Vad bra att du klarar av att ha forumet som ventil.
Förstår din frustration och maktlöshet. ❤️ Vad du får kämpa. Stor varm kram till dig!

Jag vet att du tidigare skrivit att du vill umgås med ditt ex, även om ni inte är ihop. Jag känner ju när jag träffar mitt ex, så gör det bra, men det är som att man inte kommer vidare. Som om man jämför med en drog, man tar bara lite, det går ju inte. Då blir man inte frisk.
Jag och mitt ex har fortfarande lite affärer ihop som inte är uppklarat än, så vi behöver träffas ibland. Men jag tänker sen, när allt är klart, så känner nog jag att jag behöver hålla distansen till honom. Annars blir ju varken han eller jag frisk. Då går ju allt på som vanligt, han kan dricka, men ändå fortsätta att träffa mig.
Det är det Troja, jag tänker om dig, att du kanske ändå behöver hålla distansen, så att du själv kan bygga upp ditt liv, och bli lycklig.

Skriver av mig

Jag vet inte hur jag mår
Får inte tag i mig, skiter i att umgås med många utav mina vänner. Träffat mitt ex men jag blir avstängd.

Samtidigt som jag mår bra på ett sätt. Jag nämt förut att han är min drog. Vi säger att han är en drog. Och om jag missbrukar, då vill man inte göra nåt annat än knarka.

Är det därför allt annat runtomkring inte är " viktigt" inget annat är " kul"

Men jag dricker mindre, och han vart nykter flera dagar i rad. Han vart normal. Jag är inte ledsen, arg, jag vet inte hur det är med mig.

Däremot känner jag ingen lust att träffa många utav mina vänner. En tjatade så mycket att ses att jag tom stängde av chatten, att dens medelande inte kunna komma fram till mig.

Jag känner mig mindre desperation av saker omkring mig nu än innan. Bryr mig inte på nå sätt.

Vet inte om det är så att utan drogen blir jag ensam och blir desperat!?

Jag känner också elak att klä mitt ex i en roll som knark ? är han mitt knark, är det därför jag är så likgiltig nu, eller är jag bara helt enkelt nöjd just nu

Blir man bedövad?! Men arbetet? Det sköter jag, det vill jag, och träning med..... varför funkar det?

Visst jag är mycket för att vara själv eller med någon som jag känner väldigt väl, och det är han.

Är jag nöjd kanske? Är jag sjuk när jag inte vill träffa vänner flera dagar i veckan? Eller är jag bara odesperat nu

Vi åker aldrig på
Semester tillsammans längre. Har gjort d kanske 4 ggr med honom o barnen, samma sak VARJE gång. Han skitfull en vecka o jag o barnen grejar med vårat. Så nuförtiden åker jag o barnen helt själva så vi faktiskt får semester...enklare o resa med bara barnen också.

Tack för dina ord ♥️ så glad för din skull att du tog dig loss. Jag hoppas en dag att jag kan skriva samma sak. Jag behöver hitta min styrka. Jag ska försöka hitta någon samtalskontakt som också kan ge mig lite verktyg.
All lycka till i din frihet ?

Borde det egentligen inte vara du som bor i huset och han som får bo någon annanstans? Nu fattar jag ju att det inte är så lätt men han borde ju låsas in, han är ju en fara för både sig själv och alla runt omkring honom. Om jag skulle sjunka så långt ner i skiten som han är hoppas jag någon skulle se till så jag blev omhändertagen och inlåst.

Lycka till nu och var stark!

Hej

Precis så är det, han blir elak och kall. Jag får verkligen tippa på tå för att det inte ska bli värre. Efter jul och nyår så kom jag till insikt över hur sjuk jag blivit av all stress och oro detta orsakat. Jag har utvecklat en sådan hemsk ångest som jag inte trodde fanns. Varför är jag kvar i detta? Varför utsätter man sig för detta? Min man har också en Adhd diagnos i botten av allt och medicineras, men märker nu när jag börjat räkna tabletterna att han slarvar och dricker alkohol istället.
Kram

Ja där har jag verkligen hittat rätt, Azalea. Så skönt när det fungerar.
Kram

Hej gros19! Vad ledsamt att höra om att din son har varit så nära att ta sitt liv och att hans lidande inte tas på allvar av vården. Du får bära så oerhört mycket och även om du har gjort ett jättejobb med att avgränsa din oro och satt hälsosamma gränser gentemot sonen så är det lätt att förstå att en sån här händelse sätter allting i gungning. Finns det någon i din närhet som du kan dela de här svåra känslorna med? Det låter ju som att du hanterar det hela på ett väldigt klokt sätt, genom att sätta ord på dina tankar och känslor här, utan att göra det direkt mot honom (i affekt). Jag undrar bara ifall du skulle känna dig hjälpt av att tala med någon också, antingen någon vän eller kanske en professionell kontakt, bara en tanke?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är en befrielse att få gå och prata av sig allt dåligt man samlat ihop. Är glad för din skull att du fått en bra samhällskontrakt ?

Mobilens går varma och han sitter i lugn och ro. Tar detta till mig med hull och hår. Hör ju själv hur skruvat det låter? Tack för en bra påminnelse.
Det är rött att föräldrarna bryr dig men de har inte varit så involverade tidigare utan ja har fixat allt och levt rätt ensam i det. Jag antar att de inte riktigt klarar situationen, främst hans pappa, och ringer till mig för att han blir så handfallen.
Jag har bara gjort 2 sådana ryck men få har det varit för att jag är rädd om huset, vilket är mitt största dilemma.

Jag är så glad för er feedback som kan få mig in i rätt spår igen. Behöver det ibland.

Helgen kommer jag att spendera med mina fina barn och glömma allt elände och bara mysa och må bra❤❤
Kram Azalea

Mobilens går varma och han sitter i lugn och ro. Tar detta till mig med hull och hår. Hör ju själv hur skruvat det låter? Tack för en bra påminnelse.
Det är rött att föräldrarna bryr dig men de har inte varit så involverade tidigare utan ja har fixat allt och levt rätt ensam i det. Jag antar att de inte riktigt klarar situationen, främst hans pappa, och ringer till mig för att han blir så handfallen.
Jag har bara gjort 2 sådana ryck men få har det varit för att jag är rädd om huset, vilket är mitt största dilemma.

Jag är så glad för er feedback som kan få mig in i rätt spår igen. Behöver det ibland.

Helgen kommer jag att spendera med mina fina barn och glömma allt elände och bara mysa och må bra❤❤
Kram Azalea