Senaste kommentarerna i forumet

Jaa man kan bli så arg på hur dom bara kan gå fram och göra vad dom vill. Jag har känt så många gånger med mitt ex. Jag fick ifrågasätta, jag fick försöka hitta lösningar, jag fick ställa ultimatum. Fick sälja vårt älskade hus p.g.a. det där eviga drickandet. Jag fick gå. Med all sorg det förde med sig. Förstår dig precis.
Fy vad arg man blir.
Styrkekramar från mig också ?

De anhöriga lider minst lika mycket om inte mer..
Det bubblar upp en massa känslor även förbjudna såna och det är inte konstigt att det gör det.
Styrkekramar ♥️

Betyder väldigt mycket att du skriver det!

Du har helt rätt. Det är de stunderna som jag måste värdesätta och njuta av. Tack och lov för mina fina barn??

Hej Azalea, jag känner mig ännu ganska ny här (9 dagar) och genom att vara här så påminns jag om min valmöjlighet. Jag väljer att inte svara när mitt ex ringer. Vilken gåva till insikt. Jag svarade alltid förr, ett beteende som jag förstår nu har varit en autopilot. Jag läser hur ditt ex får hjälp av dig och din son efter att du fått ett samtal från "Hans föräldrar ringer, han ligger okontaktbar men utspillt rödvin över hela golvet."

Du skriver att du såg fram emot att umgås en hel dag med dina barn och då börjar terrorn. Jag tänker när jag läser om din dag, kan du göra på ett annat sätt nästa gång hans föräldrar ringer dig eller då han ringer dig?

Behöver du komma och städa upp?

Jag kommer att tänka på en situation då jag bodde i mina föräldrars hus då de var bortresta och jag orkade inte bo hemma med min alkoholist. Han ringer en kväll och han uttrycker en oro efter att han druckit stora mängder, vilket leder till att jag åker och hämtar honom med taxi och tar honom till huset. På den här tidpunkten har han druckit upp sin ekonomi och saknar inkomst. Jag vet inte vad jag "höll på med" under de följande åren, men jag skulle aldrig rädda eller stjälpa är kanske ett bättre ord, för mitt ex igen. Jag har ingen rätt att säga vad du ska göra och inte göra. Jag tror faktiskt att jag behövde skriva om min erfarenhet för att komma ihåg hur jag gjorde. Jag kan inte förstå att jag höll på så med mitt ex. Jag blev på något sätt påmind genom att läsa om ditt läge den 6 januari.

Du kan redan nu, fundera hur du vill svara nästa gång, eller kanske du inte svarar alls...

Vad skulle hända då? Du behöver inte svara på mina frågor, jag tänker och hoppas att de kan vara till hjälp för dig, att vara förberedd på eventuella framtida scenarior och du har faktiskt makten att bestämma hur du vill agera i den stunden.

Om du vill pröva att inte städa upp efter honom kan det behöva övas en del, i tanken, dessförinnan tror jag.

Jag behövde öva på att sätta gränser i flera år och jag behövde dessutom coachning av en psykolog. Hade aldrig klarat det på egen hand.

Må gott!

läser och önskar så att jag kunde ge dig en riktig, varm, kram !

Styrka till dig. Tänk att du ändå klarar av att han små fina stunder med barnen då du kan koppla av, det är en viktig egenskap. Kram Blade Runner

Om inte om hade funnits så skulle jag vilja säga till min son - vad är det som gör att du har rätt att utsätta anhöriga för ett sånt otroligt lidande och det jag har en känsla av skulle vara det allra värsta att påstå - det att mitt lidande är större än hans att jag får bära både hans och min smärta. Jag vill göra honom lika illa som han gör mig. Det är primitiiva känslor kanske, men på något sätt känns det som att en missbrukare ha rätt att kräva att särbehandlas, är oantastbara ska behandlas med silkesvantar för dom är ju SJUKA, men jag då det är ju en familjesjukdom, ska jag också behandlas med silkesvantar av missbrukaren. Jag vet att min son försökte ta livet av sig och vara nära att "lyckas" men just nu kan jag inte ta det till mig. Nu väller allt hat upp, alla år av lidande. Skönt att kunna uttrycka även sånt som är "förbjudet" och tack för att ni läser.

Utan kärlek hade inte all denna smärta funnits och det är också så, att min son vill inte göra mig illa tvärtom. En motsägelsefull verkligheten som är svår att hantera.

Idag är jag bara arg. Hur djävla mycket ska jag som anhörig lida. Det finns människor som tar livet av sig. Missbruk är ett långsamt självmord där sorgen aldrig tar slut ett oändligt lidande. Vet att jag är orättvis men idag känner jag bara ilska. Vet att det är synd om honom men det är också djävligt synd om anhöriga. Min son kan påverka situationen men vi anhöriga är utelämnade till detta långsamma självmord med all den smärta det innebär.. Skönt att kunna skriva och slippa säga detta under ett raseriutbrott.

Ja det kan finnas en risk för det, du har nog tyvärr helt rätt i det. Men du vet ju att det inte är din uppgift eller ens möjligt för dig att råda över det. Så otroligt sorgligt.

Du gör rätt i att flytta till lgh. Huset kan ni alltid ta tag i sedan...

När det har varit som värst för min sambo så har han vänt och vridit på detta tema om vad drickandet kan komma att bli. Men han utrycker att innan han stutar dricka helt så måsta han nog förlora allt först, familj, jobb vänner allt. Det är inte upplyftande att höra men tyvärr är nog sanningen den..

Jag har det senaste inte riktigt orkat kolla hans drickande. Men inser ju att varenda droppe hemma är slut. Få se hur det blir denna veckan... han är ledigt med barnen och har inget att dricka, har lovat att inte dricka för nu ska nyårslöften om bättre hälsa infrias...

Löften gav mig tidigare hopp, hopp om ett bättre förhållande. Nu gör de mig bara mer nerslagen. En dröm som spelas upp som faller platt inom en vecka...

Är så trött på alla drama och skulle vilja ha lite lugn och ro snart.
Kan inte hjälpa att jag orkar mig för allr som kommer att hända även om jag inte kan påverka det.
Kram

Jag har varit den som både haft alkoholproblem och den som har varit anhörig. Det är tufft att se en person man älskar göra så mot sig själv. På samma sätt vet jag att jag själv druckit för mycket ett antal gånger då jag inte mått bra.
Dricker han hemma eller är det mer på krogen?

Styrkekram??

Han dricker tills han däckar elr tills spriten är slut

Han är inte våldsam elr något sånt. Men han kan bli riktigt otrevlig när han dricker

Jo jag har pratat med honom, han vet vad jag känner, han vet att han har problem men har vill inte göra något åt det riktigt

Fy så jobbigt du haft det. Vill bara skicka dig styrka att gå igenom allt det där.
Kram?

Jag har lärt mig mycket de senaste två åren och kommit till insikter och jag lär mig hela tiden. Alkoholen har alltid haft en central och viktig roll i mannens liv, ja i vårt gemensamma liv men jag vet inte när han blev beroende. Troligen mycket tidigare än vad jag förstått. Jag tyckte det räckte för ganska precis två år sedan när vår lediga tid tillsammans bara gick åt till att vara sura på varandra, värdefull ledig tid tillsammans slängdes bort. Jag tog hjälp och gick på samtal under ett års tid och plöjde medberoendepodden, läste böcker och törstade efter information om den förbannade djävulsdansen som det innebär att ha en beroendeperson i sitt liv. Han tog hjälp men ville aldrig bli nykter och jag trodde då att detta skulle gå bra. Trodde på honom när han lovade att han skulle dra ner men idag vet jag att det inte är så lätt. Har bett honom att sluta ett antal ggr men idag vet jag att det inte hjälper ett dugg. Han väljer sitt liv och jag kan bara bestämma mig om jag vill vara kvar i detta ljugande, spritgömmor och underliga kommentarer... Jag har letat gömmor och varit blodhunden som sniffat efter alkoholandedräkt men jag har blivit bättre på att strunta i det.
Jag tog beslutet att själv bli helt nykter för att tonårsbarnen skulle veta att det fanns en vuxen att lita på i familjen. Pratade med dem (ett tufft samtal) att deras pappa är alkoholist och jag lät dem också veta att jag valde att vara helt nykter. Barnen tog det olika men det öppnade för samtal om alkohol, alkoholism och på något vis en lättnad att alla konstigheter som varit berodde på denna djävla dryck.
Jag fick frågan på mina veckosamtal vad jag behövde... första gången jag fick frågan så sa jag bara: - jag behöver sova och äta, det behöver jag!

Tackar åter igen för era kloka ord..
Och har ikväll sagt åt personen i fråga att jag stöttar henne om hon tar beslut att gå behandling.. Och finns där om hon fulföjer och håller sig frisk efteråt..

Som sagt sitt eget barn går absolut först och skulle aldrig utsätta barn för något sådant medvetet..

Life goes on :) och nu ligger det längre inte i mina händer hur framtiden ser ut..

Han har fått jobb så i sig lär han kunna få en lägenhet: men d är ju d andra jag är mest rädd för att han tar sig hit o håller på när han är full för att d är ”hans” hus...

Jag får nog göra så ändå...för denna man sitter o dricker attans därnere nu, skiter fullständigt i vilket att han precis förlorat sin familj. Berättade för mig att då skiter han även i barnen så jag vet. Han sticker utomlands eller kommer va i Sverige i perioder. Det jag mest är
Rädd för i d hela när d kommer till d (för jag tvivlar inte på det) är att han går tillbaka dit o super ihjäl sig. Vi hade en vän som gjorde just det och han va långt ifrån att slå sambon i detta drickande men ändå tig d över ju längre tiden gick o sista tiden i hans liv va hemsk enligt de som va i hans närhet...d slår mig varje gång att d kommer att va hans öde tillslut.

Vill börja med att säga vad stark du är som skriver här. Att vara tillsammans med en person som har alkoholproblem är inte alls kul. Har du pratat med din kille om hur du känner?
Du skriver att han gör saker som du inte tycker om när han dricker, vilket oroar mig.
Det kan hjälpa att skriva här, vi finns och stöttar dig ??

Mina fina barn kom hem till mig för att ha en mysig helg tillsammans.
Det var helt underbart och vi hade så mysigt igår, vi åt god middag dom vi lagade tillsammans och spelade Monopol till sent, tog lite tid innan dottern blev bankrutt. Sonen vann?
Vi vaknade till em skön frukost imorse och njöt av att ha en hel dag kvar att umgås.
Då börjar terrorn........
Hans föräldrar ringer, han ligger okontaktbar men utspillt rödvin över hela golvet.
Fick bli utryckning av mig och sonen, lyfta upp honom i sängen och städa upp vinet. Sen körde vi igen.
Sen ringer mannen 2 timmar senare och har kört i diket med EU mopeden, som han inte får köra, och vill ha hjälp att dra upp den.
Vi sa att han får klara det själv.
Jag kör ut senare med hans syster och hittar moppen i diket ( jämte huset )med nycklarna i och han är försvunnen. Då har han tagit cykeln in till byn och sitter där på pizzerian och druckit 3 öl och har 4 vid fötterna i en påse.
Slutar med att föräldrarna kör hem honom och han blir vansinnig på mig dom tagit moppe nycklarna.
Han fattar verkligen ingenting.
Ikväll ringde den andra systern och säger att hon orosanmält igen, dagen innsn nyår gjorde hon det ockdå, plus ringt till polisen.
Så kontentan är att jag lagt större delen av denna dagen till att vara arg, orolig, tveksam till vad jag ska göra och ledsen.
Fy f..n vad detta tar mycket energi. Kommer nog inte sova en blund inatt.

Behövde bara kräka ur mig dagens händelser så det blev lite virrigt.

Kram till er alla och hoppas på en bättre dag imorgon då jag kan använda tid och kraft till mig själv.
?Azalea

Kärlek till dig Azalea, jag samlar kraft att lämna min livsförstörare också.....

Det kändes verkligen som jag klarade nyåret fint och lade bort fokus på honom och lyckades njuta av tiden med min dotter. Jag älskar henne så och hon är fantastisk genom sitt lugn och sitt bra sätt att tänka på att lägga undan tankar och skuldkänslor.
Jag ska testa att skriva ner lite små delmål hur jag vill ha livet och även vad jag har för guldkorn att glädjas åt mitt i allt elände. Det var ett bra tips, Självomhändertagande.?
Skickar dig också en stor kram Inte mera ?
Det känns så fint och tröstande att ha er här inne med all den kunskap och förståelse men framförallt den stärkande kraften ni ger.

Tack allihop ? Azalea

Förstår att detta vore en dröm att han tar en lite lgh och att du och barnen kan bo i huset. Men är det så troligt att han kan få en lgh? Har han jobb igen, så att han kan bli godkänd som hyresgäst?

Troligt att han också kommer komma hem till huset titt som tätt när andan faller på eller när han kommer på vad han gjort och förlorat. Då får du ändå ingen lugn och ro och kommer ha i bakhuvudet att han dyker upp när han kanske först ringt och tjatat om att få komma.
Ta lägenheten. Lätt för mig att skriva men det är nog det som gör dig bäst i längden.

Har du funderat på vad du vill ha och vad du behöver? Du behöver inte svara här, men det är bra frågor att ställa sig. Du skriver att det inte känns hoppfullt för en bra framtid, som hon har det med behandling. Av och på. Söker du en relation som är hoppfull har du kanske ett enklare svar.

Du har en egen erfarenhet av att få råd kring alkohol. Då vet du vad det innebär. Det innebär däremot inte att du kan hjälpa henne för att DU förstår. Så trodde jag att det var länge. Jag trodde på riktigt att jag verkligen var den som skulle hjälpa och få mitt ex att bli nykter. Jag hade så fel. Det är så sorgligt. Av detta så har jag lärt mig att jag aldrig vill inleda en relation till en man som dricker igen. Jag har aldrig sett mina föräldrar berusade, men jag minns när min morbror var berusad vid något tillfälle och jag blev rädd. Det har fått mig att tänka på att den dagen jag träffar en ny man, då vill jag ha fullständig nykterhet, eftersom barn kan bli aktuellt. Jag vill aldrig någonsin utsätta ett barn i min närhet för en alkoholpåverkad människa.

Nu lever jag hälsosamt och tänker att för mig är det klokt att träffa en likasinnad. Jag hade nog inte blivit medveten om vikten av att välja helheten utanför förälskelsen om jag inte hade levt med en alkoholist.

Jag behövde verktyg för att hantera livet som medberoende och jag har valt bra vägar för mig. Jag har lärt mig sätta gränser, på alla sätt. Jag har upptäckt mycket om mig själv och jag umgås gärna med mig själv. Jag hade inte gjort min resa utan min alkoholist och jag skulle inte vilja vara utan just den resan.

Så fråga dig själv, har du tid och ork att vara med på en alkoholists resa. Vad kostar det dig energimässigt och i kärlek att åka med på en resa du inte vet var den tar vägen?

Kan du lära känna henne mer och avgöra om du ska fortsätta eller stoppa. Jag kan tänka mig att hon är skraj som tusan när du pratat med hennes syster och att det kan trigga igång mycket hos henne, men det är bara en spekulation.

Kommunikation är en bra grej. Ställ frågor till henne, när ni ses och när du vet att hon är nykter.