Senaste kommentarerna i forumet

Ok, nu behöver jag ett råd...hur skulle ni ställa er till att efter en hel dag småpratat om allt o nu kommer han o säger att han ändå tycker att d är bäst att jag o barnen stannar kvar i huset o han hittar nåt litet!
Ska jag tro på det här? Jag vet inte vad jag ska tro eller är d ytterligare en grej som gör att jag tillslut sitter här med en full gubbe?
O ja, nu dricker han...om än inte mkt!

Ja hoppet är det sista som överger människan säger man ju. Man kan försöka intala sig att man inte hoppas för att skydda sig mot besvikelse, men ändå hoppas man ju. För dig finns ju inte hoppet kvar och jag har svårt att föreställa mig hur det känns. Det finns inget att säga är bara så hemskt att alkohol och droger ska få förstöra så många människors liv. Det är nog väldigt svårt för oss att förstå hur starkt ett beroende är och vilken kamp en beroende person utkämpar. Visst kan man hjälpa men att leva och att ha en nära relarion med någon som missbrukar fungerar inte. Konstigt och orättvist att det ska vara så svårt för vissa människor. Han slogs mot sina demoner och förlorade kampen. Det gör verkligen ont att höra dom orden, ❤

Tack för väldigt vettiga svar..
Vi planerar inga barn ihop då vi bägge har på varsitt håll sen tidigare.. Har inte ännu fallit pladask men tycker väldigt mke om.. Då hon som sagt har helt underbara sidor när hon är "nykter"..

Sen som sagt fler ggr på behandling tydligen, sen ren ngra månader.. Sen tydligen tvärkört igen..
Känns ju liksom inte så hoppfullt för en bra framtid... Men sen är det där att man har känslor, tycker synd osv om personen å vill hjälpa..

Jag själv har drukigt mke mellan åt men sökte hjälp på rådgivning å insåg jag ej var beroende.. Kan idag dricka sansat och ibland.. Jag har förstått att leva med en alkolist är oxå att välja alkolås på sig själv för life..
Inte så att det är viktigt för mig på ngt sätt så skulle jag kunna göra..

Min jobbiga tanke är.. Ska man stanna, chansa på att hon tar hjälpen denna gång.. Eller springa..

Hej! Vad bra att du har hittat hit! Du har fått ett bra svar av Nordäng67. Jag är också ny här. Jag förstod väldigt tidigt att mitt ex hade alkoholproblem, men han och jag visste i samma stund vi möttes att det var vi.
Jag blev kvar i nästan 12 år och jag förstod senare att jag skulle ha den här erfarenheten.
Om du går i tankar på att bilda familj och verkligen vill ha en familj, så skulle jag råda dig att tänka några extra gånger. Vilket förhållande har du till alkohol och hur önskar du ha det i ditt framtida liv? Jag hade ingen aning om vilken hemsk sjukdom alkoholism är trots att jag själv är allergiskt mot alkohol. För mig var det enkelt att välja bort alkoholen då jag önskade ett gott liv och även skaffa barn. Nu blev det inga barn då mitt ex inte var lämplig att bli en pappa. Det känns som jag missat det livet, även om det inte är för sent. Om du ska stanna och stötta eller fly är bara du som kan svara på. Du kan pröva kommunicera med kvinnan du dejtar och vara uppriktig om hur du känner och att du är osäker. Jag tänker, att det är bra att ta hand om sig själv först och om det är så att du väljer att stanna och stötta, se till att du även tar hand om dig med en extra varsamhet. Det kan behövas och det behövde jag lära mig! Lycka till och hoppas att du landar i ett beslut som känns rätt för dig.

Så där var det i början när jag träffade mitt ex. Jag fattade ingenting och var inte lika handlingskraftig som du och tog reda på fakta genom familj. Jag förstod inte varför han försvann och inte svarade mm, vi som var så kära. Jag ÖNSKAR att jag redan där hade satt ner foten och satt gränser runt mig själv. När jag insåg att han var alkoholist så var jag redan upp över öronen förälskad. Förälskelse är härligt men det händer något med förnuftet. Om din dejt har varit på behandling och tar återfall så känns det verkligen som du ger dig ut på svag is. Risken är överhängande att du dras in i medberoende. När det gäller mig själv så insåg jag i efterhand att jag och mitt ex sögs till varandra som magneter. Jag var redan en medberoende person sedan barnsben. Inget jag var medveten om eller hade erkänt för mig själv. Kanske kan du redan nu fundera lite runt dig själv. Har du något i bagaget som påverkar dig och styr vem du dras till? Tänker ofta på att mina bästa tjejkompisar hade lagt benen på ryggen när dom insett det jag insåg. Men inte jag och det berodde på mig och inte på mitt ex eller vårt förhållande. Kram

Hej ny här...
Saken är den att jag dejtat en kvinna ett tag, fått känslor osv...
Men senaste tiden har hon börjat försvinna ett dygn här å där.. Kommer konstiga sms osv..
Jag valde då att söka upp å kontakta en i hennes familj då jag blev orolig..

Det visade sig att kvinnan jag dejtat varit på behandling flera ggr men ändå får återkommande återfall..

Till min fråga...
Jag gillar ju henne skarpt... Men just nu får jag hat sms av henne.

Ska man stanna å stötta eller fly fältet??

Jag och min kille firar 9 månader tsm. Den senaste månaden har hans alkoholintag blivit till överdrift. En av hans familjemedlem har missbruk. Min kille dricker och gör saker som jag inte tycker inte om när han dricker. Han dricker aldrig med måtta. Jag vet inte vad jag ska göra. Han ska åka iväg till sommar, jag är rädd att planera något med honom om han gör något oförlåtligt

Jag och min kille firar 9 månader tsm. Den senaste månaden har hans alkoholintag blivit till överdrift. En av hans familjemedlem har missbruk. Min kille dricker och gör saker som jag inte tycker inte om när han dricker. Han dricker aldrig med måtta. Jag vet inte vad jag ska göra. Han ska åka iväg till sommar, jag är rädd att planera något med honom om han gör något oförlåtligt

.

Hemskt att läsa. Och att psykiatrin skrev ut honom är ju absurt. Varför funkar inte vården jag blir så arg! Ta hand om dig ??

Så fruktansvärt. Vad mycket du får gå igenom. Hur kan sjukvården bara skriva ut honom? Jag fattar inte det.
En stor styrkekram från mig?

Modigt av dig. Du har tagit första steget. Om du tvekar, läs här vad du varit med om. Det gjorde jag, och då visste jag att jag inte kunde leva med min man.
Han kommer nog fortsätta att försöka ändra på ditt beslut. Jag tänkte, när jag lämnade min man, att detta var den största kärlekshandlingen. Jag lämnade för min skull men också för hans skull. Kanske kunde han bli frisk om han insåg vad han förlorar.
Styrkekramar till dig?

Jag kläckte d nu på morgonen, fick ingen större respons först egentligen...sen sjönk d in o vi har småpratat om d hela morgonen! Vi får se vart d leder med pratet. Men han har nog kört hela farangen redan. Först fly, sen gråt, sen försöka lappa, sen förhoppningar, sen ömkan o nu innan jag tog minsta för en promenad...början till ilska och skygglappar om drickandet! Vad kommer härnäst? Drickandet?

Vad hemsk att höra det om din son. Förstår din stress och oro. Önskar du ej behövde bära den för jag vet exakt hur jobbigt det är. Blev han omhändetagen av vården nu då? Det hoppas jag.. Ush när man är så jävla maktlös. Man vill så mkt men når inte fram. Hoppet håller sig kvar in i slutet. Det lämnar inte. Iaf inte för mig lämnade det aldrig utan jag hoppades på ändrig och trodde på att han kunde. Känner mig lixom bestulen på min livs kärlek och här står jag nu själv. Hur ska mitt liv bli nu? Jag som ville ha barn med honom om han bara kunde ha tagit tag i sitt liv. Nu kanske jag blir barnlös. Är endå 31 år.. klockan tickar. Så många tankar. Inatt drömde jag om att jag var tillbaka i lägenhetshuset jag hittade honom. Allt var sant och hande hänt. Jag pratade med hans vänner och umgicks lite med dom. Varför drömmer jag inte om honom? Inte en enda natt.. ?

Jag tror att jag skulle ställa krav om jag var i din situation. Att han lär sig betala sina räkningar, tar tag i sitt mående och alkoholrådgivningen innan jag ens skulle fundera på en ev. framtid tillsammans. Jättesvårt men kanske en förutsättning för att få en fungerande relation.

Kram?

Min man har nu inte druckit sedan olyckan han var med om i september. Han säger att han aldrig mer kommer att dricka, tror honom nog denna gång, men har ändå en oroskänsla då han inte tar tag i något, verken sitt mående eller alkoholrådgivningen, han fixar inte ens till sitt bank id så han kan betala sina räkningar. Han har aldrig betalat en räkning å han är 46 år allt har jag skött.

Får en viss oro då inget händer, han säger att allt blir bra om jag flyttar hem igen, så svårt att stå emot. Hur skall jag tänka.

Tack finaste Therese för de orden!
Ja, d gör verkligen fysiskt ont att få ur sig alla de känslorna genom gråten!

Hur är det med dig? Hur har din helg flutit på?

Idag gäller det, jag har sovit i omgångar i natt...legat o funderat o klurat på hur jag bäst ska lägga fram det. Finns inget bra sätt har jag kommit fram till!

För att att du finns och för att du skriver. ?

Vilken skitdag du haft. Hoppas som du skrev att styrkan kommer efter gråtfloden. Jag tror det iallafall, bra att du fick ur dig tårar och frustration. Usch jag känner hur ont det gör i hela kroppen av en sådan dag. Utmattade både fysiskt och psykiskt. Blev ju själv förvånad för ett tag sedan hur fysiskt ont det faktiskt kan göra att gråta. Och då var det du som skrev så fina, beskrivande och förstående ord som fick mig att må bättre.

Det är fan konstigt att de kan se ut som frågetecken och liksom undra, va?? Beror det på mig, öhhh jag har ju inte druckit dag..... Vill du prata om det... finns det något jag kan göra?
Håller med dig det blir liksom totalt IQ befriat att ens behöva svara på...

Kram, vi är många som vill ge dig en kram. Om en bara i skrift. ❤️

Tack alla fina människor. Betyder mycket att ni skriver inte minst för att det som hänt blir verkligt. Är som en ond dröm och för mitt inre ser jag slamsorna av hans kropp och bitar av hans blå jacka vilket gör att jag vet att det är han. Makabert men just nu är det så, men han lever och har varit hos mig i helgen och mått ganska bra så länge det varar. Svänger väldigt fort. Dessvärre kan inte psykiatrin hjälpa honom. Har sökt hjälp så många gånger men det leder inte till någon förändring.. min son skrevs ut dagen efter han inkom med ambulans. Vid utskrivningen sa läkaren att det var ju tur att tåget hann stanna. Nej svarade min son men skrevs ändå ut. Jo bara jag blir lite starkare ska jag kontakta ansvariga som leker med människors liv.
Tack för att ni finns. Så mycket lättare att skriva än att prata om det. ❤

Förstår nog åtminstone delvis din ilska. Hur kan någon göra dig så illa orsaka så mycket smärta. Tar nog sin tid att bli av med den, men du har behållt tolv fina år. Har i helgen varit med om något liknande men min son överlevde. Han hade ställt sig på spåret, men tåget hann stanna. Det är mycket vi som anhöriga ska gå igenom. ❤

Tack ni starka starka människor! Helt rätt sagt InteMera, superkrafter är det som besitts! O jag är så glad att höra att dina superkrafter börja ta ännu mer kraft inom dig o att du börjar må bra ❤️
Idag tillät jag mig själv att känna på riktigt tror jag, har liksom inte haft tid när barnen varit i närheten vilket dom är
Jämt..jag fick tokgråta konstant hela eftermiddagen o va helt rödsprängd när de kom hem framåt kvällen. Mannen va som ett frågetecken o frågade om det va pga honom och om han kunde göra nåt....nästan lite komiskt att han frågade det faktiskt nu när man fått lite distans till dagen, eller hur?
Jag sa att jag ville prata om det imorn...vilket ja, vi ska! Då känner jag mig nog lite starkare ändå....
Men denna dag såhär i efterhand behövdes nog! Bryta ihop o komma igen liksom...

Tack till dig också InteMera. Blir så glad för ditt svar. Tack snälla?

Hej Magnum, jag är ganska ny här. Läser i olika trådar. Läser dina ord "Du har förmodligen blivit medberoende under resans gång. Du kommer aldrig bli lycklig även om han blir nykter. Du måste ta hand om dig själv först. Du måste precis som alkoholisten erkänna för dig själv att du har problem."

Så träffande ord! Tack! Jag har insett att det är så och trots att jag inte lever med mitt ex idag och att psykologen jag träffade för att bli fri också sa att jag blivit fri, så har jag varit något medberoende ändå då jag pratat med mitt ex i telefonen, särskilt då han varit full och varit rädd för att ramla efter ett otäckt fall i somras.

Jag behövde läsa dina rader, för att förstå omfattningen av ett medberoende. Det slutar inte automatiskt för att alkoholisten flyttar ut.

Tack. Tack. Tack!

.