Senaste kommentarerna i forumet

Låter som en intressant fortsättning på det arbetet som jag har investerat i mig. Det ska jag absolut ta till mig och lyssna till och lära mig mera om.
Tack för din värdefulla input, Självomhändertagande.

Det har lugnat sig här och min man "tog tag i livet" igår. Jag vet att min man har en svår situation och jag hoppas att han tar den hjälp och de händer som erbjuds för att få lite rätsida i sitt eget. Den resan behöver han göra själv.
Jag har ansvar för min egen resa. ?

Ja, livet är hela tiden ett lärande om sig själv, sina reaktioner och hur en väljer att agera på reaktionen.
Det låter sunt att begränsa engagemanget här. Jag förstår att du vill dela med dig av dina kloka tankar och ord. Du har mycket att ge med din erfarenhet och investerade tid i dig själv. ❤️ Jag är också ny på forumet och lägger också mycket tid här nu. Det kommer automatiskt bli mindre när vardagen kickar igång.
Fortsätt ta hand om dig. ?

Hej, känner verkligen med dig. Det är olika för alla, men för mig funkade inte Alanon alls. Det bästa stödet för mig har varit en anhöriggrupp som jag fick tips om hos socialtjänstens anhörigstödjare. Det är en grupp som bedrivs som en studiecirkel, fristående från socialtjänsten. Tror det finns många sådana, och att just socialtjänstens anhörigstödjare kan ha koll. Socialtjänsten kan också ha grupper för anhöriga i sin regi.

Hej Azalea, jag har läst en del i din tråd och jag vill gratulera dig till att du brutit upp och är på väg att forma ett nytt liv. Jag vet hur det är, för mig. Jag känner tacksamhet, men jag möter även sorger från tiden som varit, utan att älta. Det är en viss bearbetning som jag tillåter ta plats när den kommer. Jag provade att dejta en man en kort tid, men jag insåg att det var en flykt och att jag behöver mer tid, att landa och njuta av att leva ensam. Att vara klar vad jag behöver i en relation innan jag ger mig in i något nytt. Jag kom underfund med att jag har ett mönster av att vara omhändertagande och det behöver jag sätta gränser för. Du har en fin kontakt med din dotter och kanske även med andra barn. Det lät så bra hur du och din dotter pratade kring din man/hennes far i 30 min för uppdatering på nyårsafton och senare la ni fokus på bara er! Det visar att du och hon har verktyg för att ta hand om er och att tänka på er. Du skrev någonstans om att du har drömmar att uppfylla. För din egen del - i egen anteckningsbok kanske du skriver upp en dröm du vill uppnå inom närmaste framtid. När eller om det blir tungt, ta en dag i taget. Det funkar för mig. En dag i taget.

Nykteristen, han kom ut efter ett tag och sa förlåt, men det satt långt inne. Så barnslig. Han drack nog inte under tiden som han var själv men resten av kvällen så det han slinka ner en hel del.
Så förbannat trött på hela skiten.

Håller tummarna för att nyheten du ska framföra går ok. Starkt och bra av dig. Du är en förebild!

Nykteristen, han kom ut efter ett tag och sa förlåt, men det satt långt inne. Så barnslig. Han drack nog inte under tiden som han var själv men resten av kvällen så det han slinka ner en hel del.
Så förbannat trött på hela skiten.

Håller tummarna för att nyheten du ska framföra går ok. Starkt och bra av dig. Du är en förebild!

Hej! Jag läste ditt svar tidigare och skulle förstås ha svarat direkt, men fastnade på andra trådar och behövde logga ut. Jag är glad att du är tydlig med att du inte känner någon oro. Jag hoppas innerligt att du och din man får det stöd ni behöver och det låter som du lyssnar till vad du behöver, vilket är jättebra! Promenader är en bra hjälp att rensa och bearbeta tankar. Kanske du har möjlighet att öva på mindfulness. Jag sände en länk i en annan tråd och det finns ljudfiler där som du kanske är intresserad av att lyssna till. Jag har inte lyssnat på just dessa, så jag vet inte om de riktar sig till den som missbrukar, men jag är instruktör själv och de filer som spelas in brukar kunna användas av alla ändå. Vid eventuella ord som riktar sig till personen som missbrukar kan du pröva att bortse just från de orden. Du kan även gärna lyssna på dessa filer när du är ute och går, så vet du vilka du har lust att lyssna på igen. Den som heter kroppsskanning är väldigt fin att göra liggandes, innan en ska sova eller när som helst för en avslappning. ❤️
https://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/magnus-huss-mottagningen/

.

.

Älskar min dotter av hela mitt hjärta och hon får mig alltid att må bra❤

Kändes fint med ett mysigt nyår och jag ska fortsätta att steg för steg göra mig fri .
Jag är inte där på långa vägar, medberoende- personen i mig har svårt att släppa helt men det har blivit bättre ivf.

Jag är lite duktig med att göra saker för mig själv HI och framförallt att umgås med människor som ger glädje. Det går hyfsat men ibland deppar jag ihop.

Tack Nystart? Du vet ju själv hur viktigt det är att vilja själv att ta kommando över sitt liv och du har då rätt. Min man vill inte, har inte kraften eller är helt enkelt för tjurig för att inse att han faktiskt måste be om hjälp.
Mina barn betyder allt för mig och jag vill inte mista dem. Min största rädsla är ifall jag inte gör slut på det destruktiva livet med min man så kommer de kanske inte orka finnas där för mig.
Så barnen är nummer ett?
Må väl allihop i helgen?Kram Azalea

Jag förstår hur du känner och jag hoppas du inser ditt bästa nu innan ni bildar familj.
Jag är bara några år äldre än dig, men lever med en man och våra 2 barn. Det är inte roligt när barnen är inblandade och jag önskar att jag hade insett det här betydligt tidigare.

Min man har bara det senaste halvåret börjat att ta till droger när han festar, men det är tillräckligt mycket bara hans drickande..
Att ha 2 små barn som ska behöva ta del av det här, ha en mamma som kämpar för att hålla allt ihop och då eventuellt behöva genomgå en separation för att jag inte orkar är inget jag önskar någon annan.

Så snälla, känn efter på riktigt. Hur vill du ha ditt liv? Hur vill du att dina dagar ska se ut och innehålla? Hur ska en partner vara för att du ska vilja leva ihop med denne? Jämnför sedan med hur det är idag, är det det du vill ha?

Lycka till och stor kram!

Hej, jag googlade lite och hittade denna länk. Där finns ljudfiler som både du och din sambo kan lyssna på. Jag är själv utbildad inom mindfulness och jag valde att utbilda mig för att just skaffa mig verktyg att arbeta vidare med min egna situation då jag var medberoende. Det hjälpte mig, även om det tog lång tid och genom dagligt övande under ett par år så har det blivit ett sätt för mig att förhålla mig till livet. Att förhålla mig till det som varit och att jag ännu känner en trötthet efter en del insikter, av att se på min egna roll i den osunda relationen. Att förstå att min önskan som blev till tjat om nykterhet inte var till hjälp, men jag visste inte att det var fel. Jag visste inget annat. Att öva på mindfulness hjälpte mig att komma i kontakt med mig själv. Jag mötte mig själv och det är fortfarande skrämmande ibland. Jag har kunnat se en del av mina egna flykter och en flykt var att se hans drickande som ett problem istället för att leva mitt egna liv. Det är när en upptäcker något som en kan göra ett medvetet val. Följ ett andetag in och sedan ett andetag ut. Lyssna gärna på ljudfilerna var för sig eller tillsammans och ge dem en chans. Det är när du/han ger dig tid att öva som en har en möjlighet att känna avslappning i stunden och det är fina verktyg att ta till just när det är användbart i livet, i dialogerna, i konflikterna, i glädjen och i de svåra stunderna. Det är precis som med allt annat i livet, vi behöver öva på det som vi önskar lära oss. Jag ångrar inte en sekund att jag investerade i utbildningar inom mindfulness. Det gjorde så att jag kunde fortsätta min egna kamp att bli fri från mitt medberoende och jag noterade även att psykologen och jag fick en annan kommunikation än om jag inte hade den utbildningen. Det är ett verktyg som jag önskar att alla människor får tillgång till. Lycka till!
https://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/magnus-huss-mottagningen/

Håller tummarna för att den blir din?
Och att samtalet med din man går så bra det kan. De brukar ju ha svårt för separation så förbered dig ordentligt.
Kram Azalea?

Tack för att ni svarar och dessutom är så kloka!
Jag har inte varit här inne på ett tag, så mycket annat har fått komma mellan men just nu kände jag att jag behövde återvända.

Innerst inne vet jag att jag bara borde släppa fokuset på hans problem, men jag inser hur svårt jag har för det också. jag har alltid haft svårt att sätta ner foten, är så mån om andra och vill inte vara den som sviker eller säger nej. Men jag är också mest av allt rädd om mina barn, inget kan stoppa mig där.

Vi har haft ett samtal här hemma igen, och han säger sig själv inse att han har problem och att något måste göras men samtidigt är det som att han lika fort glömmer det igen.. Han vill ha min hjälp med att säga nej när ham vill gå ut och sånt, men hur lätt är det när han redan gjort upp planer och bara säga nej? Jag är faktiskt inte hans mamma...

Ytterligare problem är att han har panikångest, som försvinner helt såklart när han dricker men som finns med alla andra dagar. Han medicineras men det löser inte allt såklart, vilket gör att jag många gånger stannar hemma när han är bakis för att jag vet hur dåligt han kan må om jag tar barnen och åker iväg..
Ursäkta långt svar, tror i land mest att jag skriver för att inse själv hur sjukt allt är.

Tack för att ni svarar och dessutom är så kloka!
Jag har inte varit här inne på ett tag, så mycket annat har fått komma mellan men just nu kände jag att jag behövde återvända.

Innerst inne vet jag att jag bara borde släppa fokuset på hans problem, men jag inser hur svårt jag har för det också. jag har alltid haft svårt att sätta ner foten, är så mån om andra och vill inte vara den som sviker eller säger nej. Men jag är också mest av allt rädd om mina barn, inget kan stoppa mig där.

Vi har haft ett samtal här hemma igen, och han säger sig själv inse att han har problem och att något måste göras men samtidigt är det som att han lika fort glömmer det igen.. Han vill ha min hjälp med att säga nej när ham vill gå ut och sånt, men hur lätt är det när han redan gjort upp planer och bara säga nej? Jag är faktiskt inte hans mamma...

Ytterligare problem är att han har panikångest, som försvinner helt såklart när han dricker men som finns med alla andra dagar. Han medicineras men det löser inte allt såklart, vilket gör att jag många gånger stannar hemma när han är bakis för att jag vet hur dåligt han kan må om jag tar barnen och åker iväg..
Ursäkta långt svar, tror i land mest att jag skriver för att inse själv hur sjukt allt är.

Han säger själv att han vill ha hjälp men han kanske bara säger det för att han ska få nya chanser. Han har varit nykter i perioder, den längsta 6 månader ungefär. Så han kan ju sluta dricka, han har svårt att inte börja igen när livet blir tungt och svårt.
Jag tror det finns bakomliggande sisuns, som gör att han inte kan hantera svåra tankar och känslor.

Menade Berondecentrum, så jag antar att det är sjukvården.
Jag visste inte ens att jag kunde vända mig till socialtjänsten, jag trodde bara de forslade en vidare till beroendevården.
Vi har som sagt varit i den svängen redan men där måste man bli nykter för att få hjälp att bli nykter. Om man varit nykter ett halvår kan man eventuellt få gå i gruppterapi.

Tack Nykteristen, ja det är precis detta som oroar mig. Att det ska bli likadant som tidigare. Hur går det för er?

Ja, som de flesta som lever med alkoholister hoppas jag också. Känner mig sviken eftersom han fullständigt struntar i mig och dottern. Han vet vad han riskerar men tar det inte på allvar, att inte få leva ihop med oss. Men efter ett nyktert år och ett fantastiskt år är allt det som är bra borta. Och återigen är det mitt fel, jag säger att det har med drogpersonligheten men det stämmer inte enligt honom. Ska nu försöka få honom att förstå, jag kan inte prata eller nå honom. Men nästa vecka ska jag på anhöriggrupp och försöka få hjälp av ”vår” drogterapeut. Jag har också bokat tid med samtalsterapeut som jag hoppas på. Så jag har två livlinor som jag hoppas på.

Men åhh va är d med dom där egentligen? Värre än barnungar? Dricker han i sitt instängda rum? Eller får du d lugnt?

Tänkte ta snacket efter helgen...då behöver jag inte vara hemma så mkt resten av veckan o barnen går på fsk....är lite rädd för att d kommer blir ett herrans liv efter pratet med mkt drickande!

Bra gjort. Hoppas nu att du får lägenheten. Önskar dig lycka till med snacket med mannen.

Här har han ikväll surat till det igen och stängt in sig på sitt rum. Jag råkade visst säga något på fel sätt. Otroligt lätt stött vill jag tillägga. Som en drama Queen... Han kan verkligen konsten att sprida sitt dåliga humör över hela familjen...

Vilken svår sits du befinner dig i. Du har blivit besviken vid upprepade tillfällen och känner dig frustrerad över din partners alkohol- och drogkonsumtion och hur han beter sig. Samtidigt har han fina sidor och jag gissar att er relation bitvis är väldigt varm, och ni har nyligen köpt hus. Du vill gärna att det ska fungera, men undrar om det är värt det. Inte konstigt att motstridiga tankar och känslor dyker upp, och att du har svårt att veta hur du ska gå vidare. Här på forumet finns många med liknande erfarenheter. Verkligen bra att du skriver här och ber om råd och stöd! Ibland kan det ta ett tag innan man får svar. Ett tips är att starta en egen tråd. Då blir det lättare för andra användare att hitta just dina inlägg.

Om du vill prata med någon utomstående om hur det är just nu, och vilka möjligheter till stöd som finns både för dig och din partner, går det bra att ringa Alkohollinjen, som är en nationell stödtelefon för personer som vill ändra sina alkoholvanor och för anhöriga. De har telefonnummer 020-84 44 48.

Vad tänker du om detta?

5barnsmamman, fint att höra att du har en tid bokad på Familjerådgivningen. Hoppas att stödet därifrån kan vara till hjälp!

Varma hälsningar till er båda,
Amanda
Alkoholhjälpen

Tack. Värmer mycket att höra att jag gör rätt val, vet ju det längst inne men plågas ändå av ångest å dåligt samvete varje dag.

Barnen mår bra å har klarat detta bra, värre med mig. Skall gå å prata med familjerådgivningen i dag för att få prata av mig å kanske få hjälp på vägen å slippa denna ångest som typ äter upp mig.

Just idag är jag fast besluten om att jag å ingen annan skall få bestämma å påverka mitt liv med dåliga val.

Mitt liv är mitt å jag lever bara en gång å de skall jag ta hand om.

Kram

Ja, tyvärr fick jag samma effekt som min känsla sa mig. Han gick på antabus i ett år, livet va underbart o vi levde en bubbla. Nyårsafton året efter så sa han, nu kan jag socialdirektör igen o det kommer inte bli som förr. Det tog 2 månader så va vi i samma sits igen o denna gången lite värre tyvärr!

Men jag håller tummarna för dig

Tack, OM jag får lägenheten så går flyttlasset...dock känner jag att d inte är nåt jag vill sätta mig upp för nu på en gång! Bara för att man tackar ja betyder det tyvärr inte här att man faktiskt får lägenheten..tyvärr!
Men min känsla är bra ändå!