Senaste kommentarerna i forumet

Ta och släng det dåliga samvetet överbord. Om det går. Hehe. Så jädrans svårt.

För du gav honom faktiskt en gåva. Ett nej. Det är en gåva. Även om den inte uppskattas. En gräns. En tydlighet. Inte bara till honom. Till dig. Barnen. Dina andra nära.

Sen längre in på resan. Kommer du känna dig förbluffad. Över vilket annorlunda liv du lever. Hur fridfullt det kan vara. Hur vissa saker blir så enkla. Hur du kan se igenom känslomässigt glimmerverk.

Vilket lugn det blir.

Du är på väg. Du har det.

Gott Nytt. Blev varm av dina ord i min tråd. Att kan ge hopp. För det är det sista jag trodde jag skulle få uppleva. Det som jag har nu. Och jag har massor kvar att brottas med. Vilket jävla göttigt liv det kan bli.

❤

Vad tufft du har haft det den senaste tiden. Med stunder av rusande hjärta, andnöd, panik och elaka ord som haglat. Samtidigt har det känts svårt att bryta upp, vilket är helt naturligt. Vi människor har ju flera olika sidor och jag gissar att det har funnits mycket värme mellan dig och din partner. Under de senaste dagarna har de kyliga och elaka sidorna dykt upp allt mer, och du har lagt märke till att dina gränser har suddats ut. Situationen har blivit ohållbar. Klokt att du delar med dig till din nära vän och att du skriver här! Det är inte lätt att stå ensam i detta smärtsamma.

Vad skulle du behöva just nu? Finns det något som kan vara hjälpsamt?

Tveka inte att kontakta t.ex. Kvinnofridslinjen på telefonnummer 020-50 50 50 om du vill prata med någon utomstående. Och fortsätt gärna att berätta här! Vi är flera som läser det du skriver, du är inte ensam.

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förfärligt att behöva växa upp så som du beskriver. Finns grupper som heter Vuxna barn som är just för personer som fått vara förädrar till sina föräldrar. Om du kontaktar en alanongrupp så kan dom säkert informera dig om var det finns. Läs lite på nätet om alanon. Du behöver stöd för att kunna leva ditt eget liv. Det är väldigt, väldigt sorgligt och smärtsamt när en anhörig väljer alkoholen istället för som ditt fall sina barn, men det är faktiskt så att du kan inte göra något åt det, du är maktlös och det är också väldigt plågsamt att inse, men när man väl gjort det blir det en befrielse. Din mamma får inte återfall hon tar återfall, hon väljer det själv och vill hon ta livet av sig så kan du inte förhindra det.

Du behöver ta hand om dig själv och du behöver hjälp att släppa taget om din mamma. Hon är vuxen och vi har alla ett ansvar för våra liv. Fokus på dig själv och ta emot all hjälp du kan få, samtalskontakt vårdcentralen eller psykiatrin, anhörigprogram i kommunen, alanon, skriva och läsa här. Du kan bara förändra dig själv. Vet hur oehört plågsamt det är att uppleva att en nära anhörig förstör sitt liv och den sress detta innebär hos anhöriga. Omänskligt leva så. Möjligheten att din mamma väljer ett nyktert liv är större om ni inte gör någonting utan hon får ta ansvar för sin situation. Det är dags nu att du får möjlighet att leva ditt liv och att må bra. ❤❤❤

Vilket fantastiskt inlägg. ❤️ Grattis till dig som gjort din fantastiska resa. Att omfamna sig själv, sitt vuxna jag och sitt lilla jag kräver arbete.
Tack för att du tog dig tid att svara på mitt inlägg så att jag hittade dig.
Kram!

Nä, bättre är inte bra! O d är bra vi vill ha inte bättre...

Hur va nyårsafton för er? Här blev det lugnt, dock vet jag och såg att han smygdrack när han gick ut o rökte,...vilket kändes som var femte minut.
Men när tolvslaget kom hade vi barnen sovandes i varsin soffa och skålade i apelsinjuice.....så d va ju alltid nåt

Imorn gäller d...ska kolla lägenheten och är sååå nervös, rädd, orolig! Ja herregud alla dessa känslor som är heeeela tiden! Jag blir tokig,

Detta året kommer att bli vårt år. Ett år då vi ska läka, växa och lära känna oss själva på nytt igen.
Det är inte så lätt att börja ett nytt liv men vi kommer att lära oss längs vägen.
Mysigt att du firade tillsammans med din syster och familj. Det är fantastiskt att ha en stöttande familj som bara finns där och som gör att man kan leva som vanligt och få fina stunder tillsammans med att kunna tänka tillbaka på.
Känner som du em oerhörd tacksamhet över vår vänskap dom vi har härinne där man kan vända ut och in på sig och få hjälp med dina tankar dom hamnar lite snett ibland.
Det hjälper så man kan komma på banan igen och gör att man kan njuta av de fona stunderna som t.ex din resa med barnen. Som blev fylld av bra minnen och många skratt. Det är läkande.
Kram till en ny start på nya året?Azalea

Hej Själv omhändertagande! Tack för omtanke. ❤️
Det var klantigt skrivet av mig för jag förstår hur det landar. Min man har aldrig varit fysiskt våldsam och jag känner att jag har någon stans att ta vägen om det behövs.
Min erfarenhet är dock att vi brukar lösa våra konflikter och jag känner inte oro.
Tack! ❤️ ? ❤️

Hej!

Jag är en tjej på 20år och min pojkväns ena förälder är alkoholist.. min pojkvän mår givetvis fruktansvärt dåligt pga detta. Jag har erbjudit hjälp att ta kontakt med kurator eller liknande men han skäms så mycket över detta. Eftersom jag själv inte vet hur det är att vara medberoende i ett sådant missbruk så är de svårt för mig att veta hur jag ska hantera saker och ting....

Exempelvis så säger min kille att han inte vill att jag dricker alkohol alls. Jag får välja HONOM eller ALKOHOL. Jag älskar ju honom med allt jag har men att han ska bestämma över mig vad jag ska göra och hur jag ska göra saker och ting (som att dricka alkohol), gör mig oerhört osäker på vårt förhållande.

Är det jag som är okänslig eller är det han som inte kan bestämma hur han vill över vad jag ska göra?

Tacksam för svar

Med den livserfarenheten och med den insikten kan livet bara bli bra. Du har nått långt och hade nog inte gjort det utan "din "alkoholist. Intressant det du skriver att vi väljer våra livsomständigheter och kanske väljer vi dom för att utveckla vissa egenskaper hos oss. Det är mycket vi inte vet och det känns skönt tycker jag. Befriande att läsa det du skriver. Tack!! ❤

Hej, jag läser dina rader och blir orolig. Jag är ny här och har ingen egen erfarenhet alls av hot eller våldsamt beteende. Har du någonstans att ta vägen med din son för att känna trygghet när din man dricker?
Om jag förstår det rätt säger han "Kanske åker du ut med huvudet före i natt." och du skriver i forumet "Den som lever får se. Jag behöver få förändring så jag struntar ärligt i vilken."
Jag tänker att du behöver nog ta dig därifrån, innan det blir en storm! Kan du vända dig till en granne och få stöd att ringa en vän eller anhörig till dig? Jag kanske överreagerar, men hellre det än att inte säga något alls.

Nu kom min man precis och sa hånfullt att mitt mail inte fått det bemötande som jag hoppats på.
(Hur han nu tror sig kunna veta var jag förväntar mig, men strunt i det.)

"Kanske åker du ut med huvudet före i natt."
Den som lever får se. Jag behöver få förändring så jag struntar ärligt i vilken.

Theresas! Du är inte ensam. Och du är modig som formulerar dina tankar.
❤️
Lycka till!

Theresas! Du är inte ensam. Och du är modig som formulerar dina tankar.
❤️
Lycka till!

Gros19 tack!

Jo. Jag känner styrka i det här nya året av någon anledning.
För några timmar sedan skickade jag detta (nu lite redigerat här) till min mans föräldrar och kopia till min man.

"Hej!
Gott nytt 2020!
Vi har en bra början på första dagen på nya året men jag vet att ni känner oro för hur vi alla tre mår.
Jag delar er oro kring min mans mående och antar att han kommer bli upprörd, besviken och känna svek när jag skriver till er.
Vi hade en bra kväll igår med god mat och bra samtal. Ett riktigt bra slut på ett turbulent år. ❤️
Jag frågade min man hur vi skulle kunna hjälpas åt att stoppa upp att han hamnat i en period av alkoholintag då jag vet att han druckit sedan sin födelsedag (5 dagar). .
Han var då ärlig och berättade att han druckit 11 dagar i rad.
Idag är det den tolfte dagen i rad och jag frågade för en stund sedan hur jag kan hjälpa honom att bromsa upp. Hans svar var "skjut mig".

Jag skriver till er för att jag är ledsen och förtvivlad över hur fast X är i detta. Jag älskar verkligen den X som finns där inne. Den man som jag lärde känna. Den mannen han blir med mycket alkohol i kroppen är vidrig. Personlighetsförändrad. Aggressiv. Lättretad. Pratar högt. Skäller. Vinglar. Lynnig.

Jag känner oro över att jag missat att han druckit i en vecka utan att jag märkt det. I synnerhet eftersom vi valt att skriva oss här (vi är mitt i en flytt mellan två olika kommuner där den nya är hans hemkommun) för att X sagt till mig att han mår bättre i X och inte dricker i samma utsträckning här. Och när vi var på avslutningssamtalet på socialtjänsten i december (X har sagt till mig att han berättat allt för er så det borde inte komma som en överraskning att vi haft en orosanmälan kring vår son och X bedömning när han dricker alkohol) berättade X för dem att han känner sig trygg ned mig och att han inte kan dricka i hemlighet för mig eftersom jag alltid konfronterar honom när han druckit.
Nu förstår jag att jag inte alls har någon aning om när han dricker och det gör mig maktlös och rädd. Vår son ska inte behöva vara ensam med en människa som druckit. Även fast denna människa är hans pappa.

Jag älskar X och jag gör vad jag kan för att vi ska ha så bra vi kan tillsammans. Jag har sorterat vad som händer med psykolog som har utbildning och erfarenhet kring alkoholmissbruk. Han har fått mig att förstå att X gått från riskbruk till alkoholist.
Jag har gått på alanonmöten, läser litteratur, deltar i forum och läser om hur andra har det som är i liknande situation samt deltar i en forskningsstudie för anhöriga som har barn tillsammans med någon som har problematik kring alkohol.

Jag önskar att X hittar tillbaka till sig själv och finner mening med något annat än att dricka alkohol.
"Ta det lugnt. Det rättar till sig." Så svarar X mig. Jag vill verkligen att det ska bli så. ❤️

Nytt år och jag har bestämt att vår son inte ska vara något av de barn som växer upp i mörkertalet kring föräldrar och alkoholproblematik. Nittioåtta (98!!!) procent av barn i Sverige som lever med förälder/ föräldrar med alkoholproblematik uppmärksammas aldrig.

X vet om att jag skriver till er.

Stor kram och kärlek till er!
/Y"

Min man är naturligtvis inte glad men efter typ en timme frågade han mig och sonen om vi skulle bada tillsammans i bubbelbadkaret vilket vi gjorde och vi hade en mysig stund tillsammans.

Det är lite bättre här. Det gör denna dagen lättare och kanske denna veckan lättare. Men sen då. Det är som att livet står på vänt och det har pågått många år nu.
Jag är inte nöjd bara för att han minskar sitt drickande. Ibland känns det som att då ”ska” jag minsann var glad för att han är tillfälligt nykter.
Men det läker ju inte såren som finns, det säger inget om framtiden och alkoholen är inte det ända problemet i relationen, även om det är det största problemet.

Tror dock han har hällt i sig snart 10 flaskor vin på två veckor ledighet. Är ju hur mkt som helst egentligen, men det enda som syns på honom är trötthet, lite irritation och fetma.
Han är liksom van vid större mängder...

Tittar runt på Instagram och ser hur bekanta har gift sig, skaffat hus, åkt på semester, älskar varandra till månen och tillbaka under det gångna året. Jag vet att det inte är hela sanningen.
Men att tacka av 2019 och publicera min önska inför 2020 får jag avstå ifrån. Jag får forma mina tankar i mitt huvud och skriva av mig här.

Ååå en kallhyra på 8500kr är ingen höjdare med studielån. Gå och titta på den så får du iallafall något att bolla i dina tankar.
Usch för att du behövde åka hem så snart igen. Men jag förstår. Barnen ser ju inte det som vi ser och känner. Det är en sådan ensam match ofta där tankarna bara går runt runt och inget alternativ är ens ok. Hoppas du snart kan få ett annat boende... ❤️

Tänker så här att om din särbo vill ha kontakt med dig så borde han ju höra av sig var han än befinner sig. Kan det vara så att han inte av någon anledning vill ha kontakt. Tycker också det är väldigt konstigt om en person är borta en månad från arbetsplatsen att ingen efterlyser honom. Arbetsplatsen bör ju också reagera såvida han inte sagt upp sig. Personen som kommer med olika versioner hade inte jag litat på. Det enda rimliga jag kan tänka mig är att han är på behandlingshem och arbetsplatsen, men givetvis inte alla andställda, vet om det. Märklig historia och förstår att det oroar dig väldigt mycket.

Hej, jag känner igen din frågeställning. "Någon som har denna erfarenhet att ”primärvården” brustit och tagit hjälp privat med bättre resultat?"
Vill din sambo ha hjälp, eller är det du som önskar att han får det. Jag har den erfarenheten att jag tog mitt ex till familjerådgivare, privata terapeuter och det gav inget resultat för han ville inte ha professionell hjälp. Jag vet hela hans historia och han skulle må bra av att prata med en psykolog, men för det ska han vilja gå i samtal själv och det vill han inte.
Primärvården erbjuder kuratorsamtal för varje medborgare vid behov, vet inte hur många. Präster tar inte betalt och det kan vara en början, att prata med någon utomstående som inte skriver journal. Psykologer borde finnas tillgänglig på varje vårdcentral för alla, men så är det inte. En som verkligen vill ha hjälp själv får ligga på, söka hos läkaren och om inte läkaren vill skriva remiss, då byter en till en annan läkare som skriver remiss. Det finns guldkorn i vården, det gäller bara att hitta dem och förstås vilja arbeta med sitt problem, då får en hjälp till slut. Mitt ex ville aldrig ha hjälp och därför är han mitt ex. Lycka till!

Jättebra! Skönt när det fungerar, du verkar ha gjort något konstruktivt av en förfärlig händelse. Fortsätt med det och lycka till med det nya året och de nya möjligheterna ❤

Vet inte vad du menar med beroendevården. Är det sjukvården eller socialförvaltningen du uppkever brister. Socialförvaltningen är skyldig att erbjuda hjälp för personer med missbruksproblem. Sjukhuset brukar ju ha ansvar för den medicinska delen som tex avgiftning. Inom socialtjänsten finns det olika insatser såsom samtalskontakter ibland med kbt inriktning och ibland av mer bearbetande karaktär, vilket kanske skulle passa din sambo. Utöver detta brukar det finns gruppbehandling och även behandlingshem. Du får höra vad socialförvaltningen på er hemort har för insatser det skiljer lite. Vårdcentralen och psykiatrin har ju även samtalskontakter, även om psykiatrin idag ofta är mer inriktad på allvarligt psykiskt sjuka. Dock är motivationen grunden i ett nyktert liv. Sök vidare ni har rätt till hjälp! ?

Min sambo som jag snart separerar från har varit i beroendevården och vårdcentralens system för sina alkoholproblem i 2,5 års tid men det hjälper inte. Han går dit regelbundet och dricker antabus en gång i veckan men får inte träffa psykolog för att hitta underliggande problem som får honom att ta återkommande återfall.

Vad är nästa steg?
Någon som har denna erfarenhet att ”primärvården” brustit och tagit hjälp privat med bättre resultat?

(Tex behandlingshem, kbt eller annan terapi i Stockholm)

Vi har barn ihop, vill att han ska kunna vara del av deras liv och ha vårdnad.

Har en relation med en man sedan 3 år tillbaka, vi har inga barn men jag är 25 så jag kommer snart vilja ha det.
Vi har precis köpt hus ihop (riktigt dumt jag vet) men han har visat
gång på gång enda sedan vi blev tillsammans att han inte har kontroll på sin alkoholkonsumtion. Relationen började med att jag blev gravid och behövde genomgå en abort varav jag bad honom att va med mig hemma och genomgå detta, det slutar med att han åker och super på summerburst istället. Detta lovade han att han skämdes för och aldrig skulle hända igen.
Sen har liknande händelser fortsatt hända regelbundet, typ varje gång han får en chans att visa att han kan ta ett åtagande, tex ”jag kommer hem vid 00:00 jag ska inte bli svinfull och inte ta droger”, slutar med att han kommer hem 07 på morgonen helt svinpackad och nerknarkad.
Även när valen att gå o supa med kompisar eller att göra rätt för sig (då ultimatumet att jag drar legat på bordet länge) så väljer han alltid alkohol.

Han lovar och lovar att jag aldrig ska behöva se detta beteende igen och upprepar samma ”lines” som han alltid använder.

Har behövt kasta ut honom och hans kompisar då dom tagit ecstasy klockan 05 på morgonen i vår EXTREMT lyhörda lägenhet flera gånger, hotat med att ringa polisen.

Jag börjar känna att jag testat allt nu och ingenting kommer ändras. Vi har inte bott i huset vi just köpt länge alls och det är extremt tufft för mig att behöva ta tag i detta själv.

Han har varit på AA-möte en gång då jag hotade att lämna annars men det var inget för honom sa han då det är mycket religiöst snack.

* Min fråga är nu:
vad kan jag göra? Vart kan man få hjälp? Är det värt att investera mer tid?

Han är fantastisk när han väl är bra, sen kan jag nästan märka hur han helt plötsligt blir extremt glad och till lags när han får alkohol, då hans humör och beteende varit vidrigt sekunden innan, nästan som han känner abstinens och allt blir bra så fort han får alkohol.

När min man envisades med att ta med sonen på dryga 2 år ut trots att han var fruktansvärt berusad. Det tog inte lång stund innan de kom hem med poliser i sällskap som var oroade.
Poliserna valde att göra en orosanmälan på händelsen och det är det bästa som hänt oss.
Jag hade inte styrkan och modet att själv göra den trots att jag själv känner oro för att lämna sonen själv med sin pappa.
I och med orosanmälan så är inte alkoholkonsumtionen något som finns som "elefanten i rummet" utan något som vi kan prata om dom två vuxna.
Jag säger inte att min mans alkoholvanor har förändrats nämnvärt eller att han tagit hjälp.
Men jag har fått en annan insikt och styrka. Och det är det bästa som hänt mig. Jag tar mitt ansvar på mycket större allvar och vet var jag kan hitta hjälp.
Att vara här på forumet och läsa om er andra är en sak. Att se till att jag får en promenad varje dag är en annan. Jag har bjudit in grannar och familj i vår problematik för att kunna säkra för sonens säkerhet för att jag ska kunna komma ut och rensa hjärnan med min promenad.
Gott nytt alla starka människor som finns här på forumet och vågar sätta ord på känslor och händelser.

Nej nej finns inte på världskartan att han skulle få ta mina barn själv till förskolan påverkad....
Det har inget med ansvaret om hans alkoholkonsumtion att göra, det har med mina barns säkerhet att göra...varför ska jag utsätta dom att ensam va ute på morgonen i mörker med sin pappa som är alkoholpåverkad o antagligen knappt kan ta hand om sig själv?
Nej nej, det får ingen mig att göra...oavsett anledning!

Jag vet inte om min särbo är på behandlingshem. Det enda jag vet är att arbetsgivare och soc gjorde hembesök, och nu är han borta...
Jag har inte hört ett ljud ifrån honom sedan 2 december.
Har ni varit med om att någon har åkt på behandling utan att säga någonting till er.
Det går rykten om att han har köpt lägenhet i grannstaden, men han har kvar sin lägenhet och är skriven här. Ingen har sett honom eller hört något i från honom sedan början av december.
Jag tog mod till mig och frågade en arbetskamrat till honom, om hon har sett honom på jobbet. Nä hon har inte sett honom på jobbet på hela december.
Hur ska han ha kunnat köpt en lägenhet, ha kvar sin hyres rätt och hyra ett förråd på sin lön. Denna människa som ger mig upplysningar menade att han hyrde lokal i en källare och bodde där. Hon kommer med olika versioner, och hon säger aldrig namnet på personen hon får upplysningar om.
Jag vet inte om jag kan lita på henne, jag får inte det här att gå ihop, hur jag än vänder på det hela.
Är det någon som varit med om att människor runt er sprider falska rykten.

Hej, jag läser dina ord om och om igen. Jag började skriva och jag skrev och skrev och insåg att dina ord satte igång så mycket hos mig. Om en massa turer med alkohol. Om den gången jag ringde 112. Om de gånger jag fick telefonsamtal att möta mitt ex i trapphuset för han klarade inte av att öppna hissen själv, om de gånger han ramlade och ramlade och ramlade. Om de samtalen jag svarade efter att vi separerade och han hade hamnat på sjukhus. Alla läkare som sagt att han kommer att dö om han blir full en gång till. Hur jag varit med i telefonen så många gånger trots att jag inte borde. Hur jag genom detta forum har fått så mycket mer insikt om medberoende och att jag bara har en lugn och skön kväll hemma just nu. Hur jag inte blivit inbjuden till ett socialt sammanhang då jag bränt så många relationer för att jag satte honom i första rum. Jag tycker inte att det är jätteroligt med nyårsafton, men det ska det bli i framtiden. Nu landar jag bara i att jag har insett vikten av att bryta all kontakt, för en tid och kanske för alltid. Mitt ex kommer aldrig att ta ansvar eller någonsin bry sig om att jag gav allt. Det är förstås inte hans fel, utan det var jag som skulle lära mig, att säga stopp. Så länge jag var en bank tog han ut pengar. Så länge jag var en batteriladdare så laddade han sitt batteri hos mig. Så länge jag stod för servicen så beställde han den, av mig. En reflektion från den här tiden var att jag var alltid så upptagen med att han skulle må bra så jag glömde bort mig själv. Tur att jag ännu lever tänker jag. Jag höll på ge upp vid ett tillfälle då jag var så slut, men det var då som jag på allvar sökte hjälp vid en vårdcentral och fick hjälp. För att må bra, så behövs en professionell kontakt enligt mig, särskilt när en går med just dessa rädslor, att de som missbrukar ska dö. Då är det väldigt svårt att koppa av och vila. Vi behöver få tillgång till vilan och det är i vilan som vi orkar processa vår situation tänker jag, utifrån min erfarenhet. Sänder dig en påminnelse om att vara varsam med dig själv. Du förtjänar ett bra liv och de orden säger jag även till mig själv.