Senaste kommentarerna i forumet

...livet kan vara. Ovissheten håller dig i ett järngrepp. Jag tänker att det finns individer där ute med exakt samma erfarenhet som du, kanske det kan lätta bördan att få tala med dem? Kram kram Blade Runner

Jättetacksam Blade Runner räcker med att läsa, begrunda och känna djupt med mig. Mer kan jag inte begära. Det finns ingen lösning - iallafall kan inte jag se den. Vad det gäller psykiatrin har jag tappat hoppet. Vi har haft så mycket kontakt. Just nu känns det som en outhärdlig värld att leva. Vill min son ska vara hos mig hela tiden så jag vet att han lever. Det känns så onödigt att livet ska se ut så här. Hur eländigt livet än är brukar det ändå finnas något positivt. Finns det även under dessa omständigheter. Jag vill inte använda en sekund till negativt tänkande när jag är med min son, det är inte längre en självklarhet att han finns.

Vad behöver jag göra om en närstående, ensamstående mor till 2 tonåringar dricker alldeles för mycket?
Jag känner mig otroligt orolig och mkt bekymrad över dessa tonåringar...Och modern som dricker också naturligtvis.
Känner mig maktlös....

Som ni säger, befriande!!
Fast jag är lite ovan så det känns lite konstigt men det är det värt.
Imorgon tror jag att de ska ta nån form av beslut på socialtjänsten om vad som ska hända.
Fast jag litar inte på något, förvaltningsrätten har ju släppt honom 2 gånger alla redan så han kommer kanske hem igen om några dagar.
Jag har tänkt att inte tänka eller oroa mig för vilket. Inte köra några rundor dit och besöka.
Inte köra dit npgra saker åt honom.
Han får reda sig själv ( och klara sig utan snus)
Det enda jag sagt till honom är när han säger att jag måste stötta och hjälpa honom är:
Detta är en resa du får göra själv. Den dagen du har valt ett nyktert liv och är nykter så kommer familjen att finnas där.
Känns som det räcker så, jag känner mig klar och orkar inte gå vi sidan om längre.
Kram Azalea??
PS, Vi hade det helt underbart i helgen, barnen och jag. Hade ett par korta stunder vi diskuterade eländet sen stoppade vi undan det och njöt av varandra❤

Jag har inget tröstande att skriva annat än att visa att jag läser, begrundar och känner djupt med dig. Har du sökt hjälp nu så att du får komma till någon som kan hjälpa dig att hantera denna fruktansvärt jobbiga situation? Jag förstår att du befinner dig i ett vakuum, maktlös när man inte har verktygen varken för sig själv eller för honom. Tänker på dig och skickar styrkekramar. Blade Runner

Ta små steg i taget, acceptera de känslor som kommer. Jag tror du måste släppa taget för att bli fri och se saker med nya ögon. Jag tror på dig
Blade Runner

Tack för att du delar med dig. Mina tankar finns hos dig och det du går igenom. Fuck Cancer och Fuck alkoholism. ?
Blade Runner

Gud så bra att du blockade, visst är det inte så farligt och man slipper oroa sig varje gång mobilen vibrerar eller låter :-). Visst är det han som skulle flyttat ut men jag nervoteras hur det är när de vägrar och då ordnade du eget för att få andrum. Pengar är sekundärt, hälsan är allt ! Försök njuta av tillvaron med dottern även om jag vet att rollen som fixare ligger där emellan och skaver. Alla övningar är bra för dig, för er och det kommer bli bättre.
Stor kram Blade Runner

Gud så bra att du blockade, visst är det inte så farligt och man slipper oroa sig varje gång mobilen vibrerar eller låter :-). Visst är det han som skulle flyttat ut men jag nervoteras hur det är när de vägrar och då ordnade du eget för att få andrum. Pengar är sekundärt, hälsan är allt ! Försök njuta av tillvaron med dottern även om jag vet att rollen som fixare ligger där emellan och skaver. Alla övningar är bra för dig, för er och det kommer bli bättre.
Stor kram Blade Runner

Vad stark och handlingskraftig du är Skrållan. Alla som bryter upp från förhållanden är väl ledsna och känner sig tomma och saknar det som varit antar jag. Så försöker jag tänka när jag är ledsen, att det är helt normalt oavsett om det varit alkohol inblandat eller inte. Kämpa på, du är bra !!!
Blade Runner

Åh va skönt läsa att man inte är ensam om just ens man och hans beteende.
....som för 1 tim sen hade sonen en flaska vodka ståendes i köket där det var ca 2,5 cm kvar i botten. Jag gick ut och rökade på altanen som ligger ut med köket och märkte att han tittafe efter mig hela tiden och gick runder. När jag kom in va där 1 cm kvar i flaskan och jag frågade honom direkt. Men nä du vet om att jag inte dricker starksprit. Jo visst den har vi hört förr. Tog flaskan och satte in på sonens rum där det stod ytterligare en flaska med vodka, lite mer än halva. Sen åt vi middag. Sen gicka jag in och la mig på sängen för att googla om alkohol. Hör då att nån går in på sonens rum ( dörren gnisslar). Jag fattar direkt att det är han. Hör hur korken tas av och sen på....så jag reser mig från sängen och går ut från vårt sovrum och mkt riktigt kommer mannen ut från sonens rum och stinker alkohol. Egentligen är det inte sonens alkohol utan en av hans kompisar, de hade det i fredags. Sa bara till honom: Sök hjälp ( för femhundraelfte gången)......bara hör meningen i huvudet om att du vet om att jag inte dricker starksprit....och så går det kanske 30 min så e han på det igen. Sorgligt.

Fattar inte denna sida än så jag hoppas jag inte postar fel!
Är nästan 50 år och har väl rätt nyligen insett att jag är kraftigt medberoende.

Har varit tillsammans med den här fina mannen i tre år. Han var nykter första året vi började träffas men nog visste jag vad jag gav mig in i.

Det har gått rätt bra ända tills det sista halvåret nu börjar han bli elak i munnen och jag känner att jag orkar fan inte detta en ggr till. Haft 3 alkoholister tidigare och jag känner igen mönstret .

Men jag är både medberoende, kär och livrädd! Ena dagen vill jag lämna nästa dag är han nykter och go då blir det så himla svårt.

Detta är nog iaf ett steg i rätt riktning!

Ni som valt att gå eller som är i samma sits hur tänker ni hur fixar ni det?

Min man har snarlikt beteende. Han mådde själv så dåligt av det och det blev hans botten. Eftersom han inte klarar av det så har jag stoppat honom från situationer där det kunnat spåra ur. Jag har hämtat hem honom. Idag går han aldrig ut längre. Han har druckit hemma bara med mig. Problemet är ju tillgången av alkohol, när man är ute kan köpa hur mycket som helst. Hemma blir det stopp och då kan man styra över mängden själv. En baginbox har inte kommit hem på flera år. Och vi har också beslutat att vara nyktra på fester det funnits obegränsat med alkohol. Hoppas att din man upplever det som ett botten där han själv vill ändra sina vanor. Kräv att han begränsar tillfällena eller att han aldrig går ut själv. ?Lycka till

Min man har snarlikt beteende. Han mådde själv så dåligt av det och det blev hans botten. Eftersom han inte klarar av det så har jag stoppat honom från situationer där det kunnat spåra ur. Jag har hämtat hem honom. Idag går han aldrig ut längre. Han har druckit hemma bara med mig. Problemet är ju tillgången av alkohol, när man är ute kan köpa hur mycket som helst. Hemma blir det stopp och då kan man styra över mängden själv. En baginbox har inte kommit hem på flera år. Och vi har också beslutat att vara nyktra på fester det funnits obegränsat med alkohol. Hoppas att din man upplever det som ett botten där han själv vill ändra sina vanor. Kräv att han begränsar tillfällena eller att han aldrig går ut själv. ?Lycka till

Min man har alltid haft annorlunda alkoholvanor. När vi träffades tyckte jag han drack mycket men trodde det var för att vi på den tiden var ute mycket på krogen. Men han var annorlunda, slutade aldrig dricka utan jag tyckte det var jobbigt.
Sedan under åren (varit ett par i 10 år) så dricker han dagligen öl men ändå på ett sätt som inte stör mig och barnen. MEN problemet är när han går ut vilket inte händer ofta men varje gång spårar han ur totalt. Han har somnat på tåget som åkt in i vagnhallen, han har tappat bort jacka, väska, blivit rasande på mig i telefon och sagt att det är mitt fel att allt händer. Han har däckat ute nånstans och fick inte tag på honom förrän 1 dygn efter.
Varje gång när han ska ut hoppas jag att han ska hålla det löfte han alltid säger att han inte ska dricka så mycket. Men han slutar aldrig utan kommer först och stannar till sist och har inga gränser.
Har givetvis pratat med honom och sagt att jag känner mig otrygg med honom när han är full och då sa han att han inte ska bli det när han är hemma.
Och det har han väl hållit helt ok, han dricker som sagt öl varje dag och kan köpa hem en flaska vin ca 2 ggr veckan men då dricker han den flaskan när vi gått och lagt oss.
Detta är bakgrunden, nu hände det att han kom helt redlös utan några tillhörigheter hem igår. Han sluddrade och vAr helt borta. Arg för att nån snott hans saker och att jag var upprörd för att han varit borta hela natten när han sagt att hAn skulle komma kl 21.
Vad ska jag göra? Jag känner att det inte går längre måste konfrontera honom om hans drickande. Att det gått såhär lång tid är att han dels skuldbelagt mig när tex han somnade på tåget och dels är han underbar vanliga dagar men oron finns alltid där. Kan ni hjälpa mig hur jag ska göra? Hur prata och nå honom? Kräva förändring.

Tack för att ni skriver. Är just nu i ett vakuum känns det som inte mycket känslor alls, men jag inser vilken katastrof ett missbruk/beroende innebär, man t.o.m. dör av det. Ofattbart att det ska vara så svårt att ta sig ur ett beroende. När man läser här så inser man vilken kamp alla utkämpar både den som missbrukar och nära och kära. Då förstår man också hur viktigt det är att man bemöter varandra med kärlek. Vi sitter alla i samma båt, men utkämpar ofta en kamp mot varandra. Viktigt det inte är så för en dag finns kanske inte längre den man älskar. Detta innebär ju inte att man kan leva tillsammans, med ändå att man kan behandla varandra kärleksfullt.❤

Försöker hålla mig själv i schack, inga draman, måttlig eller om möjligt ingen kontakt med såna jag vet triggar detta och som jag själv triggar. Går bra fast känner mig ledsen, ensam och nedstämd i väldigt många stunder. Kanske är det nu processen börjar på riktigt? Gått långa promenader varje dag, mår bättre då. Umgåtts med BRA vänner. Fick en dejting förfrågan från en man som känner en bekant till mig. Höll på att smälla av i ren avsmak fast han frågade snällt och är attraktiv. Blä för dejting, lämna mig ifred karljävlar typ. Tackade vänligt (tror jag) men bestämt nej.
Förutom allt detta har jag bestämt mig för att vara alkohol fri ett bra tag framöver. Blev ett glas vin lite för ofta under december. Skålade in 2020 och efter det noll A. Fysiskt är det jätteskönt och sover som en gud. Men undrar om min deppighet delvis beror på avsaknad av vin? Är jag förutom medberoende även "vintant"? Tror olika beroenden ligger nära varandra. Kommer man tillrätta och jobbar med ett är det lätt att smyga över på ett annat. Ska "knarka" promenader nu och skippa vin och osunda relationer. Promenader kan på sin höjd slita ut nån kroppsdel.

Min sambo tycker mkt om rödvin, som han uttrycker det. Och alldeles för ofta tycker jag att han dricker för mycket. Är flaskan öppnad så tar den slut. Jag ser på hans ögon, hör på hur han resonerar och även hur han rör dig, att han är berusad. Jag har levt med en man, far till mina vuxna barn, som hade problem och jag lämnade honom mest av den anledningen. Så jag är hyperkänslig och blir iskall och totalt utan medkänsla när någon druckit för mycket, i mina ögon. Min nuvarande sambo menar att han inte dricker för mycket, bara för att det är gott, att han inte gör eller säger inte något dumt. Han verkar inte förstå eller bry dig om vad som händer med mig. Jag funderar mycket på om min gräns är för snäv, om att jag borde hålla det för mig själv och jobba med mina gamla erfarenheter och inte lägga det på någon annan. Samtidigt blir jag ledsen, sårad och besviken när detta upprepar sig gång på gång fastän jag talar om varje gång hur det får mig att må. Hjälp mig sortera tankarna ?

Min sambo tycker mkt om rödvin, som han uttrycker det. Och alldeles för ofta tycker jag att han dricker för mycket. Är flaskan öppnad så tar den slut. Jag ser på hans ögon, hör på hur han resonerar och även hur han rör dig, att han är berusad. Jag har levt med en man, far till mina vuxna barn, som hade problem och jag lämnade honom mest av den anledningen. Så jag är hyperkänslig och blir iskall och totalt utan medkänsla när någon druckit för mycket, i mina ögon. Min nuvarande sambo menar att han inte dricker för mycket, bara för att det är gott, att han inte gör eller säger inte något dumt. Han verkar inte förstå eller bry dig om vad som händer med mig. Jag funderar mycket på om min gräns är för snäv, om att jag borde hålla det för mig själv och jobba med mina gamla erfarenheter och inte lägga det på någon annan. Samtidigt blir jag ledsen, sårad och besviken när detta upprepar sig gång på gång fastän jag talar om varje gång hur det får mig att må. Hjälp mig sortera tankarna ?

Hej! Nu har

Känner mig bättre i dag. Inte lika ledsen. Det går ju upp och ner som i vilken sorg som helst.
Och jag accepterar det. Tack InteMera för ditt svar.
Jag har grejat och fixat i min lägenhet. Så skönt när jag kan inreda som jag vill. Och förutom att det har varit viktigt för mig att det ska vara mysigt, så vill jag att allt ska vara praktiskt och ordning och reda. För det känns som om när jag har ordning runt mig, så känns det lättare i hjärtat. Blir det för rörigt, så mår jag sämre. Vet inte varför det är så.
Jag trivs i min lägenhet och när jag varit borta så längtar jag hem till mitt.
Det går bra att vara ensam, har ett brett socialt nät runt mig, så känns det jobbigt kan jag ringa någon.
Känner mig stark när jag märker att jag klarar det mesta.
Men i mitt förhållande delade vi ju upp saker vi skulle göra, nu får jag fixa själv. Saknar någon att prata med i hemmet, men å andra sidan, hade vi inte många bra diskussioner den sista tiden.
Ja så bollar jag med mig själv, för- och nackdelar, med att vara själv.
Men kampen fortsätter och i dag ska jag träffa barn- och barnbarn. Det blir mysigt.

Hej inuet. Tack för en fantastisk beskrivning av vad alkoholen gör med folk. Många förskönar och förminskar det hela. Det är en vidrig drog som i mitt tycke gör sig bäst som måltavla för slangbellor. Min personliga uppfattning då jag har anhörig som dricker och är extremt otrevlig och manipulativ. Jag som barn förtjänade bättre än en alkis beteende som pappa tillexempel. Han lever tyvärr inte nu . Sedan jag var tonåring började ett syskon med detta tragiska att dricka alkohol. I nuläget ensamstående gravt alkoholiserat syskon några år äldre än mig. Jag har satt ned foten vid ett par tillfällen. Möter kyla och vrede. Jag har förstått att alkoholism är ett allvarligt sjukdomstillstånd. Jag drack själv i många år i varierande grad men är idag spiknykter.

Hej inuet. Tack för en fantastisk beskrivning av vad alkoholen gör med folk. Många förskönar och förminskar det hela. Det är en vidrig drog som i mitt tycke gör sig bäst som måltavla för slangbellor. Min personliga uppfattning då jag har anhörig som dricker och är extremt otrevlig och manipulativ. Jag som barn förtjänade bättre än en alkis beteende som pappa tillexempel. Han lever tyvärr inte nu . Sedan jag var tonåring började ett syskon med detta tragiska att dricka alkohol. I nuläget ensamstående gravt alkoholiserat syskon några år äldre än mig. Jag har satt ned foten vid ett par tillfällen. Möter kyla och vrede. Jag har förstått att alkoholism är ett allvarligt sjukdomstillstånd. Jag drack själv i många år i varierande grad men är idag spiknykter.

Jättebra steg att du blockerade och att du fick hjälp av din dotter att blockera. Det är ett bra steg.

Hoppas att det känns bra och att du kan fortsätta så en tid.

Jag har valt att inte svara mitt ex på telefon sedan den 26 dec. Det är så befriande. Vi har inte haft ett sådant långt uppehåll i dialog tidigare. Jag kan se varför jag inte kommit vidare som jag borde trots att han flyttade för 2 år sedan.

Det är en process. Små små steg leder till stora steg.

Må gott!

Fina människa, jag har ju inte barn så jag kan inte föreställa mig din kamp just nu.

Så bra att du har pratat med svärmor som säger att du inte kan låta sonen följa med dem. Liksom att hans äldsta dottern skulle säga samma sak. Det gör det enklare för dig att stå på dig och att få hjälp av socialsekreteraren.

Det låter som din svärfar och hans kvinna också har ett alkoholproblem och det verkar inte vara någon av dem som har insikt. En tvååring är väl snabb i benen och om de dricker alla tillsammans så kan det uppstå en massa risker som kan få allvarliga konsekvenser.

Det låter allvarligt att din man utsätter din son för det alkoholmissbruket och jag hoppas att du får ett bra stöd av andra i din närhet. Att stå på dig och inte låta sonen åka, liksom att sätta de gränserna du behöver för att känna trygghet.

Du och din son förtjänar trygghet!