Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig i din ilska, frustration, rädsla och besvikelse. Lider med dig att du ska behöva genomgå detta. Fruktansvärt. Finns här om du behöver prata. Känner även igen mig i känslan av att behöva skriva av sig allt. Vissa saker som man inte alltid kan prata med någon nära om. Nästan lättare att skriva ut det bland okända. Vi alla här bär ju på våra problempersoners svek,besvikelse och smärta. Tänker på dig och önskar dig allt gott. ?

Så var det med mitt ex också den sista tiden vi bodde ihop. Han hade sånt väldigt humör. Både när han var full och när han var nykter(bakfull).
Det kvittade vad jag sa, hur eller vad jag frågade om, så var han irriterad. Undrar om det är alkoholen som påverkar hjärnan eller om det är så att dom får sådana samvetskval, men inte vill visa det, så det är därför dom beter sig så.
Till slut gick det inte att föra ett vettigt samtal med honom. Och allt var mitt fel. Jag frågade dumt eller jag fattade ingenting.
Till slut går det inte. Jag orkade inte. Jag var tvungen att gå.

Tack, då är d inte bara jag! Drygar liksom eskalerat nåt fullständigt med hans humör senaste tiden o jag fattar inte varför,
Sen får man sms om hur dåligt han mår o hur mkt hjälp han vill ha...men verkar samtidigt inte som att han aktivt vill göra nåt åt det

Ja, fy dagen efter humöret kan man gärna vara utan känner jag!

Å så sorgligt. Ni verkar haft en bra kontakt i alla fall. Så synd att han inte fick fler år nyktert.
Ledsen för din skull??

Men oj. Blev han så arg. Han har ju tappat det fullständigt!! Bra att du kontaktade dina föräldrar. Hoppas ni kan vara där till ni hittat nytt boende.

Känner igen det där med ilska när man låter de sova av sig. Vi har haft otaliga sådana morgonen eller förmiddagar. Men de har aldrig lett till handgripligheter.

Fy katten sicken morgon. Förstår att du blev rädd. Och så otroligt otacksamt när man försöker vara snäll och smidig för alla, inte minst för barnen. Nää att en full eller bakfylla pappa lämnar barnen på förskolan går absolut inte. Det handlar ju om säkerhet framför allt.

❤️

Och så vackert på en och samma gång det du skriver. Så ledsen för din skull! Döden är så definitiv och brutal. Så trösterikt att du ändå kan känna hans närvaro. Och så oändligt sorgligt att han inte fick fler nyktra år att njuta av. Många varma kramar till dig Ullabulla♥️ Du är den kloka, varma och starka som vågar vara ärlig! Så glad att du finns här på forumet.

Jag håller med dig, man är så ensam i sitt förhållande så egentligen är väl vi dom som bäst klarar oss som ensamstående på riktigt!
Jag känner varenda gång jag läser i nån ”mamma”grupp på FB att åhh vi måste hylla alla ensamstående, de är så fantastiska! Jag blir irriterad för oss som faktiskt i d dolda lever ensamma gör ett jvla hästjobb för att få ihop vårt liv....

Igårkväll drack han utav bara den...så imorse när han skulle ta barnen så lät jag honom sova. Vill inte att han tar dom när han druckit. Precis när vi ska gå....vaknar han och blir jättearg. Att jag tar barnen o smyger iväg utan att väcka honom när vi pratat om d här flera ggr igårkväll. Vi säger hej då, han flyger upp och ut genom dörren. Får tag i mig puttar mig i ren frustration o ilska så jag nästa tappar vagnen ut för trappan med minsta barnet i. Jag blir livrädd. Jag skriker, barnen skriker....vi ska vi hos mina föräldrar nu! Min pappa har kontaktat flera av hans jobbkontakter om en akut lägenhet....d går inte mer

Så fint du fint du skriver, ett vackert och sorgesamt farväl.

Håller med att dom djupa äkta banden aldrig släpper. Upplever själv att trots stridigheter, trots långa perioder utan någon kontakt, trots att jag tycker min fd man inte fattat någonting av vad som är viktigt i livet, lever inte överhuvudtaget utan hankar sig fram nätt och jämt. Enda möjligheten att "förgylla livet" är en flaska vin (tanken slår mig skriver jag egentligen om mig själv). Just nu hankar jag mig fram, men vin förgyller inte min tillvaro. Det behövs mer än så. Ttrots att vi varit skilda 35 år och jag nog inte skulle klara att umgås med honom en hel dag, så finns han alltid där och att hjälpa varandra när det verklugen behövs är en självklarhet. Vi har som du säger hakat in i varandra, tidigare på både på ont och gott, idag är det bara gott.

Lycka till med ditt framtida liv med den inställningen och det synsättet du har blir det säkert bra. ❤

Testa men i lite mer närområden först? Är ju hur jobbigt som helst om det skulle va så att du åker i två veckor till thailand o det blev inte alls som han sagt!

Vad tråkigt att du inte fick lägenheten. Skit. Men nu kan du kanske få en ännu bättre lgh som känns ännu mera rätt. Den kommer.

Här är det vakuum. Det är så det känns. Mina tankar är förvirrande. Orkar liksom inte ta ställning. Drickandet har funnits där men ändå varit generellt bättre och kanske lite mindre. Jag har varit sjuk ett par dagar och då har han verkligen ställt upp.

Det som är jobbigast är att min framtids syn är så mörkgrå. Inget känns kul längre. Även saker som borde kännas kul, ser jag inte fram emot det är liksom hela tiden bara grått och mer eller mindre som en tröskel att ta sig över. Men jag kämpar på, på jobbet är jag som vanligt och där kan jag lägga privatlivet på vänt, skönt. Men att aldrig riktigt få återhämtning är så förbannat slitsamt att jag nu börjat undra hur länge detta är hållbart för mig...

Även om drickandet skulle bli typ rimligt finns en ökning alltid där och lurar. Påfrestande att alltid ha det i bakhuvudet. Sedan finns ju annan problematik också, som att gnistan i förhållandet är borta vi är bara som vänner. Samt att jag vill göra saker, vara aktiv, hitta på saker. För honom räcker det ofta med att titta på mobilen, tv:n eller framförallt tv-spelet.
Det är så tråkigt att vara ensam projektledare och påpiskare för alla aktiviteter, stora som små, i vardagen och under ledigheter.

Att släppa taget är det svåraste jag gjort. Eller rättare sagt,det klarade jag aldrig riktigt.
Läs gärna mitt sista inlägg,jaha och nudå.

Du är ung och har en kortare historia.
Avvänj dig och sök dig till Alanon och börja jobba med ditt jag.
Det är en tuff resa,men den är värd det.

Så släpper sakta mitt band.
Mitt ex har dött och våra band är numera minnen.
Trots separation för nästan 6 år sedan så har han fortsatt vara en viktig bit i mitt liv.
En hållhake eller livrem på det liv jag levt och en av de stadiga grunder jag ändå stått på.
Han har hållit dörren öppen,jag var välkommen tillbaka till hans trygga famn.

Jag kunde segla ut igen från den vetskapen till mitt nya liv men återvända i tanken när det gjort för ont i mitt nya liv,eller det har ställt för mycket krav på mig i form av tillfrisknande eller nya hinder som jag inte tror mig klara.

Hans kärlek till mig och min lojalitet till honom och hans välmående eller illamående har varit en ständig följeslagare trots att vi brutit.

Nu är han död och jag kan släppa taget på riktigt.

Våra band var så starka,delvis sjuka delvis friska.
Vår omsorg om varann och att den andra skulle må bra har fortsatt.
Någon sorts äkta kärlek som aldrig dog,fastän jag lever i en ny bra relation som är kärleksfull och fin.
Så har jag ändå haft en dubbelhet i mitt liv som jag försökt bemästra.

Att släppa taget är väldigt svårt,för att inte säga omöjligt när man väl hakat fast i varandra på djupet.

Men jag vet och känner att han är med mig i de stunder jag har det svårt eller är ledsen.
Sakta fyller han mig med kraft och mod så att jag lättare kan stå ut eller klara av de situationer jag tidigare känt mig bräcklig.

Kanske inbillning,kanske sant. Det får jag aldrig veta.
Jag fortsätter gråta mina tårar över det liv han inte fick leva då cancer tog hans liv på väldigt kort tid.
Han var nykter sen 2,5år och såg fram emot en pension och ett rikare liv.
Han fortsatte att se till mitt oxh min dotters bästa på det sätt han alltid gjort.

För det tackar jag honom.
Alkoholism är en djävla sjukdom..

Jag kan inte riktigt säga exakt när det blev så här stor förändring i konsumtionen av alkohol. Vi har varit på semester tidigare både inom och utom Sverige och då har jag inte tvekat.
Då har det absolut druckits men inte till den här berusningsgraden eller att han glömt undan.
Under den här hösten har det förändrats och det har varit dygnet runt i perioder. Det har varit en väldigt tuff period för oss under egentligen hela 2019 där min man valt att självmedicinera med alkohol.
Så jag vet inte hur fast han är i missbruket. Han säger själv att han vill ladda om och behöver miljöombyte...

Jag förstår din rädsla! Vapen skapar bara en falsk trygghet och gör att det kan bli fruktansvärda konsekvenser utan att det egentligen var tanken.
Förstår att du vill plocka upp din son i famnen och vagga honom till sömns och rädda honom som du kunde när han var liten.
Jag förstår att du behöver prata med någon professionell för att fortsätta sortera och hantera känslorna.
På vår närmaste VC finns drop in tider hos psykolog. Hoppas att du hittar någon som du kan prata med.
Tänker på dig! ❤️

Jag tror att du tänker helt rätt om att du ska hitta något till dig så du kan stänga dörren och ha kontroll över vilka som ska vara där. Att alltid känna att din sambo kan komma och hävda sin rätt ger dig inte så bra förutsättningar för återhämtning och kraftsamling.
Fortsätt att leta. ??❤️

Ja absolut, d tror jag! I detta hus är d för mkt att göra ändå tycker han o ju mer han super desto mindre blir d att gjort på huset o desto mer ångest får han o dricker mer...hans version

Ja absolut, d tror jag! I detta hus är d för mkt att göra ändå tycker han o ju mer han super desto mindre blir d att gjort på huset o desto mer ångest får han o dricker mer...hans version

Är det verkligen så lång väntetid?
Vet att man behöver vara nykter för att få börja i gruppbehandling men inte att man ska behöva vänta så länge. Orimligt tycker jag. Är du säker på att det är så? Ett alternativ är ju att ta antabus i väntan på att han kan börja.sin behandling.

Hitta något litet där han kan supa ifred. Kan det vara så?

Kanske klok men just nu är jag bara rädd. Min son verkar allvarligt psykiskt sjuk, paranoid och tror att människor är ute efter honom. Hade t.o.m. beväpnat sig med kniv. Jag får inte kontakt med honom riktigt och det skrämmer mig lika mycket som att han höll på att bli påkörd av tåget eller jag vet inte kan inte ta in det som skett. Sover inte och inser att jag behöver nog proffessionell hjälp. Allt känns plötsligt väldigt skrämmande och jag vet inte vad som sker, men tack alla för att ni skriver det betyder mycket även om det just nu inte förändrar något. Upplever idag att det är inte missbruket som är det primära. Mår han bra säger han nej till alkoholen. Använder det som medicin för att döva rädslan han bär på. Självfallet är det bara tillfällig lindring och i slutändan förvärrar det säkert situationen.

Ja, d känns skit ärligt talat men nya tag! Detta år ska bara bli d året då jag får min förändring i livet....ska ge mig tusan på det

Jag har haft mina föräldrar med på de flesta resor som varit längre...vilket varit skönt! De kortare resorna har jag kunnat göra själv...men d är klart blir ju inte samma semesterkänsla ?
Men jag tycker verkligen du ska ta dig en ordentlig funderare på hur du tror d kommer bli...för oftast är d också så det blir (enligt min upplevelse)
Hur har d varit när/om ni åkt själva på semester? Eller här i Sverige?

Jag läser svar från dig nu och andras svar. Du har fått mycket bra input. Du skriver "Jag är för mesig och vekhjärtad tror jag". Jag tycker att du är stark som skriver här och du är stark som vill få hjälp genom att skriva här. Du är inte mesig. Du är för upptagen med att släcka bränder så du hinner inte landa och få en lugn stund tänker jag.

Ett hus är ett hus och ett golv i ett hus kan läggas om, slipas, eller göra vad som behövs för att rädda golvet. Alla olika "räddningar" tär på dig och så länge du rycker ut så får du inte landa.

Mitt ex gjorde en del skador i min lägenhet. Jag har inte åtgärdat alla, men jag tänker att det är skönt att jag blev av med honom. Jag har lärt mig att tänka att ekonomin kommer i andra hand. Hälsan kommer alltid först liksom tiden. Tiden kommer aldrig åter.

Fast nu i helgen ska du verkligen mysa och må bra med dina barn. Ta hand om dig själv och ta hand om varandra!

Kram

Jag tror inte att det finns något bättre än att investera i den egna hälsan. Vi har alla olika behov, men vi behöver alla god sömn, bra kost, röra på våra kroppar och hantera stress. Hur vi gör det är upp till var och en, att öva mindfulness är en sätt att upptäcka våra behov, att känna efter och notera hur vi har det just nu. När vi är medvetna hur vi har det kan vi börja ta hand om oss bättre, bara genom att lyssna på vilka behov vi har, just nu.

Ta hand om dig! ?

Jag har försökt det men han lämnar inte huset så det enda alternativet för mig var att skaffa eget boende. Det bästa jag har gjort även om det kostar massor att driva två ställen. Han behöver ju egentligen bara en soffa och en tv eftersom hsn inte lagar mat eller nåt.
Fast det är oroligt vad som händer i huset då har jag min egen trygga lugna plats där jag kan trivas även om det är enkelt.

Vi har verkligen försökt få honom omhändertagen genom orosanmälningar, minst 6 stycken och LVM anmälningar ftån sjukvården. Ringt polisen, ja allt. Men det händer ändå inget utan antingen blir han utsläppt aller hör de aldrig av sig. Känns rätt tråkigt eftersom det är en människa som är fruktansvärt långt ner och mår så kass.
Han har en enorm förnekelse och vill helt enkelt inte varken se sina problem eller göra några försök att bli frisk.
Helt allvarligt då tror jag aldrig att han kommer sluta dricka, alldeles för envis.
Samhället har jag tappat allt förtroende för tyvärr.

Tack fina du, jag kämpar varje dag och hoppas att jag ska klara mig igenom allt.
Kommer att lägga all energi på mina underbara barn som är det käraste jag har❤❤
Kram och sov sött?Azalea