Senaste kommentarerna i forumet

Så tråkigt att höra om lägenheten. Ge inte upp! ❤️ Fortsätt kämpa.

Så klokt. Har du någon annan vuxen med dig eller åker "bara" du och barnen?

Jag och min son åker ofta själva till min grundfamilj och då får jag återhämtning.

Vad bra att du klarar av att ha forumet som ventil.
Förstår din frustration och maktlöshet. ❤️ Vad du får kämpa. Stor varm kram till dig!

Jag vet att du tidigare skrivit att du vill umgås med ditt ex, även om ni inte är ihop. Jag känner ju när jag träffar mitt ex, så gör det bra, men det är som att man inte kommer vidare. Som om man jämför med en drog, man tar bara lite, det går ju inte. Då blir man inte frisk.
Jag och mitt ex har fortfarande lite affärer ihop som inte är uppklarat än, så vi behöver träffas ibland. Men jag tänker sen, när allt är klart, så känner nog jag att jag behöver hålla distansen till honom. Annars blir ju varken han eller jag frisk. Då går ju allt på som vanligt, han kan dricka, men ändå fortsätta att träffa mig.
Det är det Troja, jag tänker om dig, att du kanske ändå behöver hålla distansen, så att du själv kan bygga upp ditt liv, och bli lycklig.

Skriver av mig

Jag vet inte hur jag mår
Får inte tag i mig, skiter i att umgås med många utav mina vänner. Träffat mitt ex men jag blir avstängd.

Samtidigt som jag mår bra på ett sätt. Jag nämt förut att han är min drog. Vi säger att han är en drog. Och om jag missbrukar, då vill man inte göra nåt annat än knarka.

Är det därför allt annat runtomkring inte är " viktigt" inget annat är " kul"

Men jag dricker mindre, och han vart nykter flera dagar i rad. Han vart normal. Jag är inte ledsen, arg, jag vet inte hur det är med mig.

Däremot känner jag ingen lust att träffa många utav mina vänner. En tjatade så mycket att ses att jag tom stängde av chatten, att dens medelande inte kunna komma fram till mig.

Jag känner mig mindre desperation av saker omkring mig nu än innan. Bryr mig inte på nå sätt.

Vet inte om det är så att utan drogen blir jag ensam och blir desperat!?

Jag känner också elak att klä mitt ex i en roll som knark ? är han mitt knark, är det därför jag är så likgiltig nu, eller är jag bara helt enkelt nöjd just nu

Blir man bedövad?! Men arbetet? Det sköter jag, det vill jag, och träning med..... varför funkar det?

Visst jag är mycket för att vara själv eller med någon som jag känner väldigt väl, och det är han.

Är jag nöjd kanske? Är jag sjuk när jag inte vill träffa vänner flera dagar i veckan? Eller är jag bara odesperat nu

Vi åker aldrig på
Semester tillsammans längre. Har gjort d kanske 4 ggr med honom o barnen, samma sak VARJE gång. Han skitfull en vecka o jag o barnen grejar med vårat. Så nuförtiden åker jag o barnen helt själva så vi faktiskt får semester...enklare o resa med bara barnen också.

Tack för dina ord ♥️ så glad för din skull att du tog dig loss. Jag hoppas en dag att jag kan skriva samma sak. Jag behöver hitta min styrka. Jag ska försöka hitta någon samtalskontakt som också kan ge mig lite verktyg.
All lycka till i din frihet ?

Borde det egentligen inte vara du som bor i huset och han som får bo någon annanstans? Nu fattar jag ju att det inte är så lätt men han borde ju låsas in, han är ju en fara för både sig själv och alla runt omkring honom. Om jag skulle sjunka så långt ner i skiten som han är hoppas jag någon skulle se till så jag blev omhändertagen och inlåst.

Lycka till nu och var stark!

Hej

Precis så är det, han blir elak och kall. Jag får verkligen tippa på tå för att det inte ska bli värre. Efter jul och nyår så kom jag till insikt över hur sjuk jag blivit av all stress och oro detta orsakat. Jag har utvecklat en sådan hemsk ångest som jag inte trodde fanns. Varför är jag kvar i detta? Varför utsätter man sig för detta? Min man har också en Adhd diagnos i botten av allt och medicineras, men märker nu när jag börjat räkna tabletterna att han slarvar och dricker alkohol istället.
Kram

Ja där har jag verkligen hittat rätt, Azalea. Så skönt när det fungerar.
Kram

Hej gros19! Vad ledsamt att höra om att din son har varit så nära att ta sitt liv och att hans lidande inte tas på allvar av vården. Du får bära så oerhört mycket och även om du har gjort ett jättejobb med att avgränsa din oro och satt hälsosamma gränser gentemot sonen så är det lätt att förstå att en sån här händelse sätter allting i gungning. Finns det någon i din närhet som du kan dela de här svåra känslorna med? Det låter ju som att du hanterar det hela på ett väldigt klokt sätt, genom att sätta ord på dina tankar och känslor här, utan att göra det direkt mot honom (i affekt). Jag undrar bara ifall du skulle känna dig hjälpt av att tala med någon också, antingen någon vän eller kanske en professionell kontakt, bara en tanke?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är en befrielse att få gå och prata av sig allt dåligt man samlat ihop. Är glad för din skull att du fått en bra samhällskontrakt ?

Mobilens går varma och han sitter i lugn och ro. Tar detta till mig med hull och hår. Hör ju själv hur skruvat det låter? Tack för en bra påminnelse.
Det är rött att föräldrarna bryr dig men de har inte varit så involverade tidigare utan ja har fixat allt och levt rätt ensam i det. Jag antar att de inte riktigt klarar situationen, främst hans pappa, och ringer till mig för att han blir så handfallen.
Jag har bara gjort 2 sådana ryck men få har det varit för att jag är rädd om huset, vilket är mitt största dilemma.

Jag är så glad för er feedback som kan få mig in i rätt spår igen. Behöver det ibland.

Helgen kommer jag att spendera med mina fina barn och glömma allt elände och bara mysa och må bra❤❤
Kram Azalea

Mobilens går varma och han sitter i lugn och ro. Tar detta till mig med hull och hår. Hör ju själv hur skruvat det låter? Tack för en bra påminnelse.
Det är rött att föräldrarna bryr dig men de har inte varit så involverade tidigare utan ja har fixat allt och levt rätt ensam i det. Jag antar att de inte riktigt klarar situationen, främst hans pappa, och ringer till mig för att han blir så handfallen.
Jag har bara gjort 2 sådana ryck men få har det varit för att jag är rädd om huset, vilket är mitt största dilemma.

Jag är så glad för er feedback som kan få mig in i rätt spår igen. Behöver det ibland.

Helgen kommer jag att spendera med mina fina barn och glömma allt elände och bara mysa och må bra❤❤
Kram Azalea

Min man föreslår att vi ska ta en resa i två veckor och hämta igen oss, få vara tillsammans, sola, bada, äta gott och få sol. Just nu skickar han länkar på hotell i Thailand.
Och jag blir osäker. Jag är rädd att det blir en resa där han sitter i baren och jag jagar sonen... Och känner att vi istället för att komma närmare varandra kommer längre ifrån varandra.
"Det behöver väl inte bli så" svarar han. Jag behöver nog någon skriftlig överenskommelse för att det ska kännas aktuellt...
Hur löser ni andra resor?

Jag vet att jag måste det och ska verkligen stålsätta mig nu, banne mej.
Idag är jag mest förbannad och det känns på nåt sätt bättre, enklare. Så tänker hålla kvar den känslan just nu.
Så till sonen att blockera hdns nummer igår eftersom han mår dåligt av att höra ifrån honom. Han gjorde det idag efter ett riktigt ruttet samtal där pappa säger att han dricker p.g.a allt kaos som sonen gjorde i tonåren. Va faaaaan.
Sånt gör mig förbannad och tack o lov så blockade sonen nu. Bra gjort?

Imorgon och hela helgen ska jag spendera hos dottern och sonen kommer nog också❤ser då fram emot det och vi ska bara mysa tillsammans.

Jaa det är bra att prata av sig KA. Undan för undan inser man vilket förhållande jag varit i, hur påverkad jag varit av allt som hänt. Vilket liv jag levt, inte alla år som varit jobbiga, men det överskuggas av de sista åren som jag kämpade.

Hej Therese, hur är det med dig?

Här går det upp o ner...känslorna känns så överväldigande så ibland vet man knappt vart man ska ta vägen.
Nåt som inte gick vägen var lägenheten....tror knappt längre att d är meningen eller? Får snart panik. Ska ta o kontakta Anhörigcentrum....få prata med nån!
Mannen i huset har nu sagt att han ska göra allt för att vår relation ska bli bra! Jag undrar varför?!

Har inte läst så mycket på din tråd, men jag blev förvånad när jag läste att det blev utryckning och du och sonen fick hjälpa honom upp i sängen och torka upp rödvinet. Dina barns pappa om jag uppfattar det rätt och ni bor väl inte tillsammans. Det verkar finnas en hel del människor som är engagerade i denna man. Att föräldrarna bryr sig kan jag förstå, men att du har något ansvar i det hela förstår jag inte, såvida du inte var där för att hjälpa din son. Av vad som framgår verkar mannen klara sig utmärkt han sitter på pizzerian och dricker öl medan hela släkten försöker reda ut allt han ställt till med. Ursäkta, vet att det inte är lätt att sätta gränser. Har själv jättesvårt för det, men som utomstående förefaller situationen ganska komisk. Anhöriga är fullt engagerade, mobilerna går varma och alla far hit och dit för att ställa allt till rätta och själv sitter han sitter i lugn och ro och dricker öl. Bättre kan man knappast ha det.

I dag har jag varit och pratat med anhörigstödjaren. Så skönt att få prata av sig. Berätta om helgerna som varit mysiga men också lite vemodiga. Första helgerna utan min man. Men jag pratar med henne och får prata av mig och känner mig starkare och gladare när jag går därifrån. Så skönt att dom finns.

Lever oxå med en alkoliserad man & har barn. Beslutet gnager, lämna eller inte. Inbillar mig att jag har lyckats skydda barnen från det mesta. Hur tänker du?

Jaa, säger samma som Nordäng67, du har ju gjort allt. Han vill inte bli nykter, och ta ansvar för det. Du stackars Azalea, du har ju gjort allt för honom, nu är det dax att ta hand om dig.
Det hjälper inte vad du gör, han vill inte, han förstår inte.
Han blir inte den mannen du vill han ska vara, inte nu i alla fall. Han är inte där än.
Ge honom det bästa du kan, låt honom ta hand om sitt drickande själv, och kanske kan han då rädda sig själv. Och ta hand om den som han älskar mest, dig själv.

Ska prova men när våra barn mår så fruktansvärt dåligt, främst sonen och det vore kanske bäst att få honom tvångsintagen.
Så svårt att bara låta han supa ihjäl sig men jag vet ju att jag inget kan göra.
Jag är för mesig och vekhjärtad tror jag

Uppriktighet men jag tycker att du skall lägga ner engagemanget. Inga småbarn inblandade så du skulle kunna säga upp ansvaret helt och hållet. Använd din tid till dig själv istället. Kram

Han har nu druckit i 2,5 månader i sträck oftast 70 cl per dag.
Hans ena syster har ringt in orosanmälan 2 gånger plus ringt polisen eftersom han sagt så många dagar att han inte kommer att leva längre. Polisen skulle ringa till honom?!? Vet inte om de gjort det än. Orosanmälan har jag ingen aning om det ens hänt något.
Funderar på om vi offensivt ska anmäla allihop eller om det ens är lönt. Han vill ju inte förändras och har inga problem. Det har väl inte hänt nåt, säger han.
Åhhh vad tusan ska jag göra. Han blev ju LVM anmäld 2 ggr i somras med förvaltningsrätten skickade hem bpda gångerna så det känns så meningslöst.
Tvångsvård kommer säkert inte att fungera ändå.

Azalea