Senaste kommentarerna i forumet

Just viljan till förändring är ju enda möjligheten till att inleda en förändring? Den verkar din kille inte ha. Han saknar i dagsläget motivationen och troligen behöver situationen förvärras för att han ska inser att alkoholen är ett bekymmer.

Att han har problem med alkoholen är inget att tveka om. Som jag ser det uppvisar han tydliga tecken på alkoholism, inte minst för att han mister kontrollen när han dricker. Med åren kommer missbruket att accelerera, bekymren bli allt fler, tillsammans med ett mycket dåligt mående för er båda, om inte en förändring sker. Din kille behöver först och främst bli medveten om att alkoholen är ett bekymmer.

För att få stöd och goda råd kan du självfallet läsa och skriva här, nen du kan också söka dig till någon alanongrupp för anhöriga till personer med missbruksproblem. Lycka till...... ❤

Så lämna honom nu direkt.
Det är ett farligt förhållande du är i och det kommer nog inte att ni bättre. När det gäller hans mående, drogande och drickande så är det hans egna ansvar.
För är det något jag har lärt mig under de 10 senaste åren, varit gift i 30, så är det att du kan inte gå honom att sluta.
Det spelar ingen roll hur mycket du hjälper, skäller eller älskar. Beslutet att bli fri är hans
Jag håller med de andra, ring kvinnofridslinjen och flytta till din mamma fortast möjligt. Kanske det kan få honom att vakna och vilja höra något aktivt åt sina problem. Att gå på några AA möten bara för att du säger det och tro att det räcker ör inte nog. Det behövs mycket mer under lång tid.
Och gör Guds skull: Skaffa inte barn med honom, det är stor risk att han aldrig blir en bra där.
Tänk på dig själv.
Kram Azalea

Jag vet att det är svårt för dig, jag har druckit i stort sett varje dag i flera år och jag har fått min sambo att bryta ihop totalt oräkneliga gånger.
Försvarar inte din pojkvän på något sätt men jag vet hur det är i hans kläder.
Jag kan se mig själv som 2 personligheter ibland, den nyktra, glada och spontana killen som älskar sin familj mer än allt annat, mannen som min sambo förälskade sig i.
Personlighet nummer 2 är den onyktra jag, ingen gillar honom men ändå bor han i min hjärna, får mig att göra saker jag inte alls står för själv.
Viktigt att poängtera är att jag aldrig blivit våldsam mot min sambo, har din det så tycker jag att du ska anmäla och gå direkt.
Min sambo har alltid stöttat mig och aldrig varit anklagande, även om hon ofta blivit enormt ledsen och besviken så är hon införstådd med att det är en sjukdom och inget jag håller på med för att jag inte bryr mig.

Berätta alltid för honom när du märker att han druckit, annars tror han bara att du inte vet och tänker att "den här nivån kan jag hålla för då märker hon inte".
Jobba med honom, inte mot honom.
Tryck på honom att boka en tid på vårdcentralen, följ med honom dit och var en stöttepelare.
Men detta förutsätter att han vet sitt problem och har viljan att göra en förändring.

Han dricker sig full fast han är ensam. Jag dricker nästan aldrig

Han dricker hemma. Han går nästan aldrig ut

Han har slagit dig, det räcker bra så. Du ska inte vara med honom, du ska definitivt inte ha barn med honom. (Jag har gjort ivf själv och vet allt om längtan, tänk om det här är sista chansen, yadayada, men tro mig - inget är så jobbigt som att ha barn med en missbrukare som man separerat ifrån. Min barnlöshet var en VÄSTANFLÄKT jämfört med helvetet att hålla ungarna ifrån sin praktalkis till far.)

Han är säkert jättetrevlig när han är nykter, men det går ju tyvärr inte att vara ihop med bara den trevliga, nyktra personen. Du får aset på köpet också. Det är aldrig värt det. Man kan intala sig själv att det är värt det, men i längden - nej.

Du har en plan, en väg ut - flytta till din mamma. Han kommer att tjata, lova, hota - och visst, när han varit nykter ett år kanske ni kan försöka igen. Men inte när han varit nykter en vecka. Du gör våld på dig själv. Sluta med det.

All sympati
/Clara

Hej Förlorad själ! Jag läste din tråd först av alla trådar när jag hittade hit för närmare 10 dagar sedan, men jag orkade inte skriva då. Jag är medveten om att mitt ex kan dö när som helst och jag tänkte länge på att jag inte kunde ha honom boendes hos mig längre, då jag insåg att det var så illa.
Du kunde inte rädda din älskade, men du kan rädda dig själv. Du är ung. Om du vill ha barn så har du god tid. Du har också en möjlighet att välja en man som mår bra i sig själv och som inte missbrukar, när den dagen kommer. För den dagen kommer! Nu kan du tillåta dig att vara i det som är och ta hjälp, prata med de du vill prata med och gör det som känns bra för dig själv. Ge dig tid att läka, landa och ta reda på hur du vill ha det. Jag förstår din sorg och din smärta. Det är verkligen så att missbruk tar liv. Du gjorde allt du kunde. Gör allt du kan för dig själv nu. Ta hand om dig!

Hjälp det första ord som spontant kommer och det behöver du nog för att ta dig ur den situation du befinner dig.

Tack och lov att ni inte fått något barn tillsammans då hade du ju tvingats ha kontakt med den här mannen mer eller mindre under hela livet. Hur illa skulle han inte kunna göra ert gemensamma barn..

Du verkar ju dock inse att så här kan du inte ha det. Spelar ingen roll hur "synd" det är om honom. Bort därifrån så fort som möjligt honom kan du inte hjälpa. Överhuvudtaget hjälpa någon i en nära relation är väldigt smärtsamt och risken är mycket stor att man själv går under, vilket du ju själv upplevt. Man kan lova mycket men det som betyder något är vad man gör.

Han behöver dig tror du, men vad behöver du? Knappast honom eller? Den mannen behöver mycket hjälp för att om möjligt bli frisk och han behöver proffesionell hjälp.

Om du inte redan packat gör det nu och ta emot all hjälp du kan få. Den mannen är mycket farlig . Så ser jag det ....

Hej igen, jag har varit här intensivt i 10 dagar och landar i nya insikter varje dag. En anledning varför jag är här, är just för att bearbeta det medberoende jag i sort sett bara anförtrodde väldigt få, eftersom mitt ex var så duktig på manipulation och att det skulle skada hans rykte om jag pratade mer om det. Det resulterade i att jag isolerade mig med honom en stor del av tiden. Jag blev "fången" i mitt liv och jag lät det pågå alltför länge. Som sagt så skulle jag inte vilja vara utan den erfarenheten, men ändå. Kanske jag är för medberoende i mitt sätt att vara som människa och kanske jag behöver lära mig att "fly" från människor som vill för mycket av mig. Det var en tanke som slog mig när jag vaknade idag och behövde skriva den. Därför citerar jag KA "Låt inte ditt barn få en uppväxt där du som förälder dras in i en relation med en kvinna som inte är färdig med sig själv och där missbruk förekommer."
Ta hand om dig!

Jag säger hjälp vad du varit med om mycket. Säger också sök dig till Kvinnofridslinjen. Du ska inte behöva gå igenom detta själv. Det är inte ok att han slår dig eller är dum och otrevlig när han är full. Bra att du hittat hit för då kan du sätta ord på allt du är med om.
Min första tanke när jag läser din berättelse är: spring därifrån och vänd dig inte om, och skaffa absolut inga barn med honom. Tänk vad det kan bli jobbigt när ett barn tar mycket energi, och den energin har ju inte du nu, när du får kämpa med en man som dricker för mycket.
Läs vad du skrivit, vad skulle du råda en bästa kompis till, om någon berättade detta?
Var rädd om dig.

Hej alla kämpar

Jag hittade nyss hit i mitt sökande efter någon att prata med, eller kanske bara få berätta för någon.

Jag och min sambo har varit tillsammans i 3 år, jag har inte varit så kär i hela mitt vuxna liv. En charmigare & finare kille har jag aldrig träffat, när han är nykter.

Det har varit många upp och ner-gångar under hela vår relation, men trotts det har jag valt att finnas för honom och valt att dela mitt liv med honom. Vi bor nu ihop i ett hus, har en bonusson varannan vecka och gör ivf behandling (vi får hjälp att skaffa barn medicinsk väg)

Men jag är så krossad, sönder inombords, av allt kämpande, alla känslor jag förtryckt för att få behålla honom. Jag har redan offrat så mycket. Ändå skriker mitt hjärta att stanna? Fast jag ser allt som hänt sen vi blev tillsammans.

- Han har slagit mig, hotat mig vid fyra tillfällen (full) en gång varav jag fick ett jack i huvudet och mådde fysiskt väldigt dåligt, vi var då utomlands så uppsökte inte läkarvård. Även en annan gång då vi var utomlands knuffade han mig på backen och drog mig i gruset och tröck in mitt huvud mot en bergvägg. Tog in på ett eget hotellrum i panik och skämdes så dagen efter om någon sett mig då jag i panik utbrist att jag inte kan sova med honom för han kommer döda mig.

- Han har kraschat livet för min far och förstört vår kontakt helt, dock får vi idag umgås med varandra ”för honom”, men min pappa verkar inte vilja ha samma kontakt med mig längre. Förståligt.

- Vi har alltså genomgått IVF för att få barn, varav jag har fått 2 missfall, det senaste var jag tvungen att få hjälp med då det inte ville komma ut. Detta hände i fredags, blev inlagd på sjukhus.

Det leder mig till varför jag sitter här och skriver, vad ska jag göra? På nyår var vi hos en vän, känner att jag inte ens orkar beskriva allt då allt är så invecklat. Men det slutade med att de drack för mycket (som han lovat mig bara dagar innan att han aldrig skulle göra igen och att detta var sista gången) och han tog kokain. Kola. Ja. Kokain. Detta har hänt en gång tidigare under vår relation, han har ett förflutet i drogerna. Han hade lovat mig att bli nykter, jag hade äntligen ställt mitt ultimatum, en gång till och jag lämnar - och han gör det värsta tänkbara.

Jag blev så jävulskt förbannad, han har fått höra allt jag någonsin varit förbannad på, allt jag varit besviken på, allt jag aldrig sagt och valt att inte säga - allt för att ge han så jävla dåligt samvete som möjligt. Han sa inte ett ord till mig på 3 dagar, smög längs med väggarna. Det enda svaret jag fick ”jag går på AA möte på lördag”.. Inget förlåt, ingen förklaring, ingen ursäkt, ingen diskussion - nada. När jag sen spricker igen, inlagd på sjukhus för att få ut mitt döda barn efter 5 resor till vår klinik (som han aldrig ens bemödat sig fråga hur det gick, eftersom HAN var sur på mig för att jag inte hjälpte honom hämta sin bil utan istället körde honom till jobbet där han skulle vara), så får jag bemötandet att han inte kan diskutera det som varit utan måste fokusera på framtiden för att kunna bli bättre.. skämtar han? Jag får alltså inga svar, utan ska svälja detta också, gå vidare och hoppas att han sköter sina möten..? Herregud, jag pressade vidare och gav mig inte, tillslut fick jag fram ett litet ”jag förstår att jag sårar alla i min närhet, och jag har gjort så mycket som sårar folk jag älskar, men jag kan inte fokusera på det som varit”.. Jag köper det inte, inte någon ansträngning för att behålla mig, oss, vår framtid. Tänker han att jag ska lala vidare med att försöka skaffa barn med någon som inte ens anstränger sig? Att AA möten löser allt? Jag skulle behöva gå på möten jag med, för att se vad det är, vad han gör.

Som sagt äger vi hus med lån ihop, ingen av oss har råd att bo kvar ensamma. Funderar på att flytta till min mamma under en period för att få vara ensam. Vill nästan ta det som ett första steg till att gå vidare, börja leta nya jobb, släppa allt. Samtidigt vill jag hjälpa honom, jag vill att han blir frisk & jag tror att han behöver mig mer än vad han säger, jag vet att han blivit bättre av att ha någon som står upp mot honom. Samtidigt har han också haft en tuff sjukdom, som uppdagades att den kanske inte är borta dagen innan jul. Så jag vet att han kämpar just nu, för att bli frisk från både missbruk och sjukdom. Vill kanske inte bryta allt på en gång, men samtidigt, kommer jag ens lita på honom om vi inte bor ihop och jag kan ha koll på honom?

Hur ska man veta vad som är rätt? Eller ja, jag vet egentligen att jag inte borde stanna, för hur mycket man än älskar någon och aldrig skulle önska dom ett sånt hemskt liv de går åt, så är det inte värt de år av smärta och nedbrytning man skapar åt sig själv, för en oviss framtid där man kanske aldrig blir satt i första hand eller ens en framtid alls.

Eller har någon lyckats vända detta helvete?

Betyder så mycket att någon förstår och att det någonstans är tillåtet att uttrycka förbjudna tankar och känslor. Kram till er alla ?

Jaa man kan bli så arg på hur dom bara kan gå fram och göra vad dom vill. Jag har känt så många gånger med mitt ex. Jag fick ifrågasätta, jag fick försöka hitta lösningar, jag fick ställa ultimatum. Fick sälja vårt älskade hus p.g.a. det där eviga drickandet. Jag fick gå. Med all sorg det förde med sig. Förstår dig precis.
Fy vad arg man blir.
Styrkekramar från mig också ?

De anhöriga lider minst lika mycket om inte mer..
Det bubblar upp en massa känslor även förbjudna såna och det är inte konstigt att det gör det.
Styrkekramar ♥️

Betyder väldigt mycket att du skriver det!

Du har helt rätt. Det är de stunderna som jag måste värdesätta och njuta av. Tack och lov för mina fina barn??

Hej Azalea, jag känner mig ännu ganska ny här (9 dagar) och genom att vara här så påminns jag om min valmöjlighet. Jag väljer att inte svara när mitt ex ringer. Vilken gåva till insikt. Jag svarade alltid förr, ett beteende som jag förstår nu har varit en autopilot. Jag läser hur ditt ex får hjälp av dig och din son efter att du fått ett samtal från "Hans föräldrar ringer, han ligger okontaktbar men utspillt rödvin över hela golvet."

Du skriver att du såg fram emot att umgås en hel dag med dina barn och då börjar terrorn. Jag tänker när jag läser om din dag, kan du göra på ett annat sätt nästa gång hans föräldrar ringer dig eller då han ringer dig?

Behöver du komma och städa upp?

Jag kommer att tänka på en situation då jag bodde i mina föräldrars hus då de var bortresta och jag orkade inte bo hemma med min alkoholist. Han ringer en kväll och han uttrycker en oro efter att han druckit stora mängder, vilket leder till att jag åker och hämtar honom med taxi och tar honom till huset. På den här tidpunkten har han druckit upp sin ekonomi och saknar inkomst. Jag vet inte vad jag "höll på med" under de följande åren, men jag skulle aldrig rädda eller stjälpa är kanske ett bättre ord, för mitt ex igen. Jag har ingen rätt att säga vad du ska göra och inte göra. Jag tror faktiskt att jag behövde skriva om min erfarenhet för att komma ihåg hur jag gjorde. Jag kan inte förstå att jag höll på så med mitt ex. Jag blev på något sätt påmind genom att läsa om ditt läge den 6 januari.

Du kan redan nu, fundera hur du vill svara nästa gång, eller kanske du inte svarar alls...

Vad skulle hända då? Du behöver inte svara på mina frågor, jag tänker och hoppas att de kan vara till hjälp för dig, att vara förberedd på eventuella framtida scenarior och du har faktiskt makten att bestämma hur du vill agera i den stunden.

Om du vill pröva att inte städa upp efter honom kan det behöva övas en del, i tanken, dessförinnan tror jag.

Jag behövde öva på att sätta gränser i flera år och jag behövde dessutom coachning av en psykolog. Hade aldrig klarat det på egen hand.

Må gott!

läser och önskar så att jag kunde ge dig en riktig, varm, kram !

Styrka till dig. Tänk att du ändå klarar av att han små fina stunder med barnen då du kan koppla av, det är en viktig egenskap. Kram Blade Runner

Om inte om hade funnits så skulle jag vilja säga till min son - vad är det som gör att du har rätt att utsätta anhöriga för ett sånt otroligt lidande och det jag har en känsla av skulle vara det allra värsta att påstå - det att mitt lidande är större än hans att jag får bära både hans och min smärta. Jag vill göra honom lika illa som han gör mig. Det är primitiiva känslor kanske, men på något sätt känns det som att en missbrukare ha rätt att kräva att särbehandlas, är oantastbara ska behandlas med silkesvantar för dom är ju SJUKA, men jag då det är ju en familjesjukdom, ska jag också behandlas med silkesvantar av missbrukaren. Jag vet att min son försökte ta livet av sig och vara nära att "lyckas" men just nu kan jag inte ta det till mig. Nu väller allt hat upp, alla år av lidande. Skönt att kunna uttrycka även sånt som är "förbjudet" och tack för att ni läser.

Utan kärlek hade inte all denna smärta funnits och det är också så, att min son vill inte göra mig illa tvärtom. En motsägelsefull verkligheten som är svår att hantera.

Idag är jag bara arg. Hur djävla mycket ska jag som anhörig lida. Det finns människor som tar livet av sig. Missbruk är ett långsamt självmord där sorgen aldrig tar slut ett oändligt lidande. Vet att jag är orättvis men idag känner jag bara ilska. Vet att det är synd om honom men det är också djävligt synd om anhöriga. Min son kan påverka situationen men vi anhöriga är utelämnade till detta långsamma självmord med all den smärta det innebär.. Skönt att kunna skriva och slippa säga detta under ett raseriutbrott.

Ja det kan finnas en risk för det, du har nog tyvärr helt rätt i det. Men du vet ju att det inte är din uppgift eller ens möjligt för dig att råda över det. Så otroligt sorgligt.

Du gör rätt i att flytta till lgh. Huset kan ni alltid ta tag i sedan...

När det har varit som värst för min sambo så har han vänt och vridit på detta tema om vad drickandet kan komma att bli. Men han utrycker att innan han stutar dricka helt så måsta han nog förlora allt först, familj, jobb vänner allt. Det är inte upplyftande att höra men tyvärr är nog sanningen den..

Jag har det senaste inte riktigt orkat kolla hans drickande. Men inser ju att varenda droppe hemma är slut. Få se hur det blir denna veckan... han är ledigt med barnen och har inget att dricka, har lovat att inte dricka för nu ska nyårslöften om bättre hälsa infrias...

Löften gav mig tidigare hopp, hopp om ett bättre förhållande. Nu gör de mig bara mer nerslagen. En dröm som spelas upp som faller platt inom en vecka...

Är så trött på alla drama och skulle vilja ha lite lugn och ro snart.
Kan inte hjälpa att jag orkar mig för allr som kommer att hända även om jag inte kan påverka det.
Kram

Jag har varit den som både haft alkoholproblem och den som har varit anhörig. Det är tufft att se en person man älskar göra så mot sig själv. På samma sätt vet jag att jag själv druckit för mycket ett antal gånger då jag inte mått bra.
Dricker han hemma eller är det mer på krogen?

Styrkekram??

Han dricker tills han däckar elr tills spriten är slut