skrev Triste i Full av beundran

Tack Skrållan ♥️ jag ska verkligen försöka göra saker jag gillar för att hitta styrkan.
Kram


skrev Nykteristen i Det är mig och min son det handlar om....

Åhhh vilken jvla dag! Denna som va så bra slutat i ett kaos. Jag o sonen va på bio nu i en, lämnade dottern med mannen då jag tänkte att d inte va så många timmar o d va ju ändå eftermiddagen bara o kom hem strax efter 17......trodde jag ja, såklart had egna iallafall hunnit få i sig 2 öl medan dottern sov. Jag ville nästan ha ihjäl människan när jag kom hem o både såg o hörde hur han va. Detta va sista gången jag lämnar barnen med honom oavsett tidpunkt....f-n aldrig kan man få unna sig att göra överhuvudtaget förrän han ska förstöra. Så nu går han omkring på nedervåningen efter ytterligare en massa öl o säkerligen sprit eftersom han skriker därnere om vilken h*ra jag är som alltid ljuger!
Har börjat spela in honom när han kommer in i sovrummet o säger diverse grejer innan stänger igen!vet inte om d är fel eller ej men....då kan jag iallafall lyssna tillbaka själv o höra att d faktiskt är såhär d är!
Skickade ett meddelande till vår ”inneboende” att vill han sova ikväll så är det bättre att han inte sover här eftersom han är
Väldigt aggressiv av sig o inte låter nån sova. Så han skulle sova hos en kompis för han behövde sova efter en partykväll i Sthlm,....
Det har även börjat störa
Mig att denna människa bor här också! Kan inte han bara dra åt h-vete han med?! Trött på människor just nu nåt så fruktansvärt.....


skrev Nykteristen i Det är mig och min son det handlar om....

Åhhh vilken jvla dag! Denna som va så bra slutat i ett kaos. Jag o sonen va på bio nu i en, lämnade dottern med mannen då jag tänkte att d inte va så många timmar o d va ju ändå eftermiddagen bara o kom hem strax efter 17......trodde jag ja, såklart had egna iallafall hunnit få i sig 2 öl medan dottern sov. Jag ville nästan ha ihjäl människan när jag kom hem o både såg o hörde hur han va. Detta va sista gången jag lämnar barnen med honom oavsett tidpunkt....f-n aldrig kan man få unna sig att göra överhuvudtaget förrän han ska förstöra. Så nu går han omkring på nedervåningen efter ytterligare en massa öl o säkerligen sprit eftersom han skriker därnere om vilken h*ra jag är som alltid ljuger!
Har börjat spela in honom när han kommer in i sovrummet o säger diverse grejer innan stänger igen!vet inte om d är fel eller ej men....då kan jag iallafall lyssna tillbaka själv o höra att d faktiskt är såhär d är!
Skickade ett meddelande till vår ”inneboende” att vill han sova ikväll så är det bättre att han inte sover här eftersom han är
Väldigt aggressiv av sig o inte låter nån sova. Så han skulle sova hos en kompis för han behövde sova efter en partykväll i Sthlm,....
Det har även börjat störa
Mig att denna människa bor här också! Kan inte han bara dra åt h-vete han med?! Trött på människor just nu nåt så fruktansvärt.....


skrev Azalea i Min väg till ett riktigt liv

Du vet ju av erfarenhet hur det känns och det gläder mig så att din man valde nykterheten. Samtidigt är det imponerande av dig att klara den resan också. Att kunna gå vidare och se framåt och våga ge det chansen igen.
Jag vet inte om jag skulle klara det just nu....fast det behövs ju inte heller. Han är i total förnekelse och vaknar aldrig upp och inser problemet.
Tack fina du för dina koka ord ?
Jag har tack och lov fått en bra terapeut som jag gått till några gånger nu. Jobbigt men samtidigt stärkande.
Kram Azalea


skrev Azalea i Min väg till ett riktigt liv

Kram tillbaka till dig och stort lycka till med din lägenhet. Det är sååå skönt att ha sitt eget hem där man får ett lugn.
Azalea ?


skrev Azalea i Min väg till ett riktigt liv

Hoppas du hade det skönt och lugnt för det låter helt underbart.
Vi är i jobbig situation nu men det som gör det jobbigare är alla fantasier om hur underbart och fantastiskt lyckad julen alltid måste vara.
Det blir ju sällan så för alla.
Vi har helt enkelt för höga förväntningar.
Kram till dig? och tack för alla fina råd


skrev Azalea i Min väg till ett riktigt liv

Julen blev kaos men jag fick ivf ha barnen hos mig och vi får försöka minnas det som blev bra.
Hoppas att du hade en fin och mysig jul och att du mår väl
Kram Azalea ?


skrev Azalea i Min väg till ett riktigt liv

Hela övriga familjen,både min och hans är väldigt stöttande och hjälpsamma tack och lov.
Förstår inte varför jag har så svårt för att blockera? Är väl från att alltid förväntas svara och finnas till hands som sitter inpräntat i ryggmärgen.
Tusen tack för din kram?den värmde, Azalea


skrev Azalea i Min väg till ett riktigt liv

Jag har nog lätt för katastroftankar just nu, eller har väl haft det de senaste åren.
Jag försöker verkligen tänka på att det blir ett hemskt år men jämfört med 10 år som jag haft nu framåt är då nycket värre. Jag skulle inte klara det psykiskt utan bli helt slut.
Tror på riktigt att han aldrig kommer att släppa sin förnekelse. Den är så djupt rotad.
Kram och tack för dina ord?Azalea


skrev Azalea i Jag har gjort det

Förstår precis hur du känner eftersom jag är i samma skede i livet.
Dagar med blandade känslor av ilska, sorg ledsenhet, förvirring och tvekan på om man kommer att orka och klara av hela sträckan frsm till mål.
Vi kommer att göra det även om det kommer att kännas jobbigt och svårt vissa dagar. Men det kommer all tid en ny dag och den kan bli bättre.
Kramar från Azalea?


skrev Azalea i Julen snart över

Det finns inga ursäkter för våld av något slag. Oavsett fysisk eller psykisk.
Håller med Skrållan om att det vore fint om du hade någonstans att åka så du inte blir behandlad på detta sättet.
Men stanna hos oss, vi finns här.


skrev Backen123 i Det är nog dags!

Åh herregud, hur länge ska man palla? I alanons program ska man glömma och lyfta blicken och se framåt, enkelt javisst om han tog och blev normal. 3 dagar kvar på behandlingen, 12 steg, jävligt jobbigt för honom men han har ju ett stöd 8 Tim om dan, jag då som har blivit utsatt för all skit. Önskar så att någon sa, nu blir det bättre, nu blir ni lycklig. Men det kommer nog inte hända... läste precis igenom det jag skrivit, det är ju helt sjukt det man har fått gå igenom under dessa 2 å. Bla har han ett ex som han tycker jätteilla om, som jag såg i påsk att han svarat i sms, han berättade då att hon sms varje storhelg. Hör hans tfn plingar jättemycket nu och kan inte låta bli att tänka, är det hon? Vågar inte fråga, för då kanske han blir upprörd och måste börja supa 3 dagar innan avslut på behandling. Och så har jag fyllt i försäkringskassan sjukanmäla, det har han heller inte klarat av pga att det tär så hårt på självkänslan. Så nu är han utan pengar... sina barn sms han och skrev att dom inte skulle komma, för det blev bara bråk mellan oss och han hade inte tid riktigt...


skrev Skrållan i Julen snart över

Fy så hemskt, det är inte ok att han slår dig, tänker jag med en gång, när jag läser din text.
Har du ingen du kan åka till när han blir våldsam? Har du det så ofta, att han slår dig?
Fortsätt skriv här. Du kommer få många goda råd och du slipper känna dig ensam i det här.


skrev siggestardust69 i Full av beundran

Hej Triste
Välkommen hit, härligt att du hittat hit och skapat en egen tråd, det tyder på en styrka! Du ska inte ta ngn skit, inte okej på ngt sätt. Han ska behandla dig på ett sjysst sätt. O - tolerans mår psykisk & fysisk misshandel!!!
Hursomhelst här inne finns det så mkt visdom, så surfa runt och läs och skriv av dig. På din fråga ... så JA sprit lockar fram en människans sämsta sida. Neandertalaren tar över.
Sprit är livsfarligt !!
Kram Sigge


skrev Skrållan i Full av beundran

Jag tycker att mitt ex blev personlighetsförändrad ju mer han har druckit. Inte vad han drack. Jag har ju lämnat min man. Så här i efterhand, vi har varit isär i 7 månader nu, så trodde jag aldrig att jag skulle klara av det. Men tiden går, det gör mindre ont nu. Längtar efter mannen, men den mannen jag vill att han ska vara.
Ta små steg i taget. Börja tänka på dig själv. Gör saker du gillar. Så tror jag att du känner dig starkare med tiden.
Fortsätt skriv och läs här. Du kommer få många goda råd.


skrev Triste i Full av beundran

Jag har läst om så många som lyckats separera och sätta ner foten.
Vilken styrka. Jag kan själv inte finna den. Det gör så ont. Jag har kuvar mig så mycket så jag själv snart inte vet vem jag är.
Min man har gått från att bara dricka öl till att börja dricka sprit. Han blir elak mot mig då. Har någon nån erfarenhet av detta att man kan bli mer personlighetsförändrad av sprit än öl?
Jag är tacksam varje dag att jag har detta forum som tröst. Jag är verkligen inte ensam.
Kram


skrev Nordäng67 i Att lämna någon man älskar...

Har varit en fin jul, jag har valt mig själv och mina barn. Julens bästa var jättelång, härlig och glad frukost med mina söner på julafton. Valt bort julkalas som får mig att koka av ilska, gråta och känna sorg och frustration. Kanske beror dom känslorna på mig och mitt "dramabehov" men då har jag åtminstone inte gett mig själv tillgång till detta. Kanske kan jag i framtiden gå på dessa kalas utan att känna massa sorgsna saker, kanske inte. Det ger sig. Mina barn är vuxna och har långtifrån varit hemma hela helgen. Jag har fyllt dom ensamma stunderna med långa promenader, läst en jättebra bok, tittat på film. Även drömt lite om framtiden. Så vart på roadtrip (igen) för att hitta det perfekta stället på landet att ha en sommarstuga på. Istället för att älta gammal skit har jag tänkt på vilka kriterier som är viktiga när det gäller min framtida sommarstuga. Kommit fram till max fyra mil från stan så alla lätt kan komma och hälsa på. Nära en sjö så jag kan ägna mig mycket åt min favorit sysselsättning: att bada oavsett väder?. Att det finns grannar på lagom avstånd, inte "packade som sillar ställe" men dock grannar att prata lite med och kanske umgås med spontant och naturligt. Och mycket natur och skog runt omkring för det är mitt absoluta favorit ställe att vara på. Ringat in två områden som motsvarar det jag önskar. Kollade även prisstatistik på avslutade försäljningar och upptäckte att det ena området är riktigt prisvärt. Känns så bra att ha ägnat tid till denna lilla framtidsdröm. Från att ha drömt lite planlöst så vet jag nu lite mer konkret vad och var jag söker. Efter denna helgen är det mer en plan än en dröm?
Känner mig ganska harmonisk. Lärdom: skönt att ha det lugnt, jag kan själv styra så att det ÄR lugnt, ensamhet kan vara något väldigt bra om man väljer att fylla den med bra saker.
Att komma ihåg när man känner sig ensam på ett jobbigt sätt:
Jag är inte alltid ensam
Det är inte farligt att känna sig ensam och ledsen, man kan bara stanna helt lugnt i känslorna för dom är inte för evigt.
Man kan tänka på och värdesätta bra stunder man haft när man inte var ensam
Bra tillfälle att passa på att spåna och planera lite för framtiden, inger hopp.


skrev Blade Runner i Jag har gjort det

Jag blir så imponerad av alla klokheter du skriver och som jag behöver som vägvisare och tröst. Att känslor kommer och går stämmer så bra och när jag kämpar så med att tillåta mig vara ledsen och sörja och lärt mig att inte springa iväg och fly från den känslan så känns den inte alls så farlig längre. Det är som vädret som skiftar och blåser upp till storm och sedan mojnar och molnen skingras och solen värmer. När jag har kraft tar jag små steg i rätt riktning och när jag är tyngd av sorg vilar jag i stunden. Nu ska jag och barnen ut på en fyradagarsresa och det ser vi fram emot. Tusen tack för att du tar dig tid att läsa och kommentera och komma med klokheter. Kram Blade Runner


skrev Blade Runner i Jag har gjort det

Tack , du ger mig hopp !!!! Kramar
Blade Runner


skrev Katia i Julen snart över

Han har druckit sen i måndags kväll. Non-stop. Han var ändå ok till igår kväll när han blev otrevlig och våldsam. Smällde till mig i huvudet 2 ggr, jag sparkade tillbaka i självförsvar. Då blev han ännu argare och så fortsatte det.
Nu ska vi arbeta i morgon fredag, skönt!


skrev InteMera i Nu är det dags

Ja du har rätt Skrållan, det blir till sist så mycket annat också än bara alkoholen. Alla elakheter och lögner som nånstans inom en ligger och skaver, oavsett vilka snälla saker han säger ibland som nykter. Försöker ta en dag i taget just nu, orkar inte med långtidsplaner, så får jag se vad tiden för med sig. Hålls han nykter kanske det finns en chans, men har känslan att ens en enda till fylla med elakheter kommer få mig att flytta för gott. Vill inte låta livet rinna iväg i ett förhållande jag inte mår bra i. Försöker nu träna och ta hand om mig själv, gör saker jag mår bra av. Bygger upp ett nytt eget liv med förhållandet lite vid sidan om, så blir det inte så dramatiskt den dag det tar slut då jag påbörjat återskapandet av ett mer självständigt liv.


skrev InteMera i Jag har gjort det

Det är klart det känns jobbigt Blade Runner, att få hela sitt liv omstuvat i vuxen ålder. I något skede av livet har, åtminstone jag, tänkt att såhär kommer livet se ut tills man blir gammal. Huset, familjen, jobbet...Tills man en dag vaknar ur dvalan och på riktigt börjar se hur det ser ut omkring en. När man tagit bort skygglapparna och alla ”men sen” och ”men om” som skulle behövas för att livet på riktigt skulle se ut som man vill ha det. Fyllan omöjliggör ju alla planer. Och mannen man en gång gifte sig med må bo under samma tak men han är en annan mänska nu och själv känner man sig förtvivlat ensam även i parförhållandet. Som egentligen mera bara består av att stå ut, tåla kränkningar och lögner, städa upp och fixa till efter nästa fylla. Och däremellan ångest även under de korta stunder allt kanske känns okej. Ända tills nästa gång man blir påmind av alkohollukt och ljudet av burkar och flaskor som öppnas. Åtminstone jag tycker jag känner mig mindre ensam när jag är själv i min lägenhet än när jag är i huset med mannen.

Men det är klart det efter åratal tillsammans med någon känns som nåt fattas när man är ensam, att inget är eller ser ut eller känns som innan. Det kommer sorg och ilska och tvivel och stundvis glädje som passerar. Men kom ihåg i dina mörkare stunder att inga känslor är permanenta, de kommer och går och vartefter tiden går börjar du känna igen dig i ditt nya liv. Rutiner byggs upp och tryggheten växer. Du är stark och du kan! Du har kommit så långt och jag tycker du gör rätt som nu sätter dig själv först, tror du verkligen att beslutet kan vara fel om du i åratal funderat stanna eller gå? Det är inget lättvindigt beslut du tagit, det är väl övervägt under lång tid och om du stannat skulle din inre kamp bara fortsatt älta stanna eller gå. Kanske till den punkt där du faktiskt inte längre haft orken och kraften till nåt annat än att stanna och se ditt liv passera i väntan på hans nästa fylla och mer elakheter.

Så jag vill önska dig solsken på vägen, vi är många som stöttar dig i dina tankar och fortsätt skriv och läs bakåt vad du själv skrivit så ser du nog att även om det är tufft så har du gjort ett bra beslut! För dig och din framtid!


skrev SysterDyster i Min bror är missbrukare

Hej igen! Tack för svar, har inte varit in här på länge. Låter som vi har väldigt lika situation Izzy. Min bror är över 50 och föräldrarna flera år över 70..Sjuklig mamma dessutom. De pratar inte längre med mig om hur de har det. Förstår och vet att de har det sjukt jobbigt..Jag har ingen kontakt m min bror, jag kan inte prata m honom utan att han blir arg. Det är väldigt "synd om honom" ifall jag skulle föreslå att han tex skulle hjälpa till m hushållet el sin situation..Inte ska väl stackars han behöva göra något..Väldigt frustrerande att vara på sidan om och inte kunna påverka. Gjorde det tidigare då han hamnade på hem, men sedan återkom han t föräldrarna och jag har inte alls varken kunnat framförallt inte fått påverka. De vill ha kontrollen och tror att de kan påverka..Han har missbrukat i många år, troligen betydligt längre än det jag sett i ca 14 år. Han blev också sjuk o fick morfinpreparat, men drack nog en hel del mer än sunt även innan utan att det märktes utåt för oss på sidan om. Vet inte vad han tar för något idag eller hur ofta eftersom jag inte träffar honom..jag misstänker droger.
Vad bra att få höra dig berätta hur du som förälder har och haft det, gros 19. Starkt av dig att kunna göra något åt din situation. Det är nog det enda man kan påverka, alltså sig själv o sitt liv, när det gått så långt antar jag..
Jag får inte heller föräldrarna att ta hjälp av varken föreningar, soc el samtalskontakt tyvärr..De tror ju att de gör det enda rätta. Jag förstår att det är lätt att hamna där, ens barn är ju alltid ens barn. Men jag känner mig bortvald ibland o då känner jag mig löjlig. Vet ju att det inte är mina föräldrars mening. Jag bjuder hem dem ibland och träffar dem på det viset iaf..
Känns extra jobbigt nu kring jul att inte ha en "normal" familjesituation..


skrev Skrållan i Jag har gjort det

Vill bara tillägga, det är första gången jag också lever ensam. Och då antar jag att jag är mycket äldre än du. Har bara vuxna barn.
Trodde aldrig detta om mig själv.
God natt. Sov gott


skrev Blade Runner i Jag har gjort det

Tja, jag vet inte om det är så att ”kan du så kan jag”. Jag vet vilka styrkor jag har och detta känns inte som ett av dem, men det kan ju vara för ty jag aldrig prövat att gå denna väg, jag har aldrig levt ensam. Bion var toppen och barnen glad och nu ska vi sova. Tack för ditt stöd som betyder så mycket. Kram