Senaste kommentarerna i forumet

Han är inte våldsam elr något sånt. Men han kan bli riktigt otrevlig när han dricker

Jo jag har pratat med honom, han vet vad jag känner, han vet att han har problem men har vill inte göra något åt det riktigt

Fy så jobbigt du haft det. Vill bara skicka dig styrka att gå igenom allt det där.
Kram?

Jag har lärt mig mycket de senaste två åren och kommit till insikter och jag lär mig hela tiden. Alkoholen har alltid haft en central och viktig roll i mannens liv, ja i vårt gemensamma liv men jag vet inte när han blev beroende. Troligen mycket tidigare än vad jag förstått. Jag tyckte det räckte för ganska precis två år sedan när vår lediga tid tillsammans bara gick åt till att vara sura på varandra, värdefull ledig tid tillsammans slängdes bort. Jag tog hjälp och gick på samtal under ett års tid och plöjde medberoendepodden, läste böcker och törstade efter information om den förbannade djävulsdansen som det innebär att ha en beroendeperson i sitt liv. Han tog hjälp men ville aldrig bli nykter och jag trodde då att detta skulle gå bra. Trodde på honom när han lovade att han skulle dra ner men idag vet jag att det inte är så lätt. Har bett honom att sluta ett antal ggr men idag vet jag att det inte hjälper ett dugg. Han väljer sitt liv och jag kan bara bestämma mig om jag vill vara kvar i detta ljugande, spritgömmor och underliga kommentarer... Jag har letat gömmor och varit blodhunden som sniffat efter alkoholandedräkt men jag har blivit bättre på att strunta i det.
Jag tog beslutet att själv bli helt nykter för att tonårsbarnen skulle veta att det fanns en vuxen att lita på i familjen. Pratade med dem (ett tufft samtal) att deras pappa är alkoholist och jag lät dem också veta att jag valde att vara helt nykter. Barnen tog det olika men det öppnade för samtal om alkohol, alkoholism och på något vis en lättnad att alla konstigheter som varit berodde på denna djävla dryck.
Jag fick frågan på mina veckosamtal vad jag behövde... första gången jag fick frågan så sa jag bara: - jag behöver sova och äta, det behöver jag!

Tackar åter igen för era kloka ord..
Och har ikväll sagt åt personen i fråga att jag stöttar henne om hon tar beslut att gå behandling.. Och finns där om hon fulföjer och håller sig frisk efteråt..

Som sagt sitt eget barn går absolut först och skulle aldrig utsätta barn för något sådant medvetet..

Life goes on :) och nu ligger det längre inte i mina händer hur framtiden ser ut..

Han har fått jobb så i sig lär han kunna få en lägenhet: men d är ju d andra jag är mest rädd för att han tar sig hit o håller på när han är full för att d är ”hans” hus...

Jag får nog göra så ändå...för denna man sitter o dricker attans därnere nu, skiter fullständigt i vilket att han precis förlorat sin familj. Berättade för mig att då skiter han även i barnen så jag vet. Han sticker utomlands eller kommer va i Sverige i perioder. Det jag mest är
Rädd för i d hela när d kommer till d (för jag tvivlar inte på det) är att han går tillbaka dit o super ihjäl sig. Vi hade en vän som gjorde just det och han va långt ifrån att slå sambon i detta drickande men ändå tig d över ju längre tiden gick o sista tiden i hans liv va hemsk enligt de som va i hans närhet...d slår mig varje gång att d kommer att va hans öde tillslut.

Vill börja med att säga vad stark du är som skriver här. Att vara tillsammans med en person som har alkoholproblem är inte alls kul. Har du pratat med din kille om hur du känner?
Du skriver att han gör saker som du inte tycker om när han dricker, vilket oroar mig.
Det kan hjälpa att skriva här, vi finns och stöttar dig ??

Mina fina barn kom hem till mig för att ha en mysig helg tillsammans.
Det var helt underbart och vi hade så mysigt igår, vi åt god middag dom vi lagade tillsammans och spelade Monopol till sent, tog lite tid innan dottern blev bankrutt. Sonen vann?
Vi vaknade till em skön frukost imorse och njöt av att ha en hel dag kvar att umgås.
Då börjar terrorn........
Hans föräldrar ringer, han ligger okontaktbar men utspillt rödvin över hela golvet.
Fick bli utryckning av mig och sonen, lyfta upp honom i sängen och städa upp vinet. Sen körde vi igen.
Sen ringer mannen 2 timmar senare och har kört i diket med EU mopeden, som han inte får köra, och vill ha hjälp att dra upp den.
Vi sa att han får klara det själv.
Jag kör ut senare med hans syster och hittar moppen i diket ( jämte huset )med nycklarna i och han är försvunnen. Då har han tagit cykeln in till byn och sitter där på pizzerian och druckit 3 öl och har 4 vid fötterna i en påse.
Slutar med att föräldrarna kör hem honom och han blir vansinnig på mig dom tagit moppe nycklarna.
Han fattar verkligen ingenting.
Ikväll ringde den andra systern och säger att hon orosanmält igen, dagen innsn nyår gjorde hon det ockdå, plus ringt till polisen.
Så kontentan är att jag lagt större delen av denna dagen till att vara arg, orolig, tveksam till vad jag ska göra och ledsen.
Fy f..n vad detta tar mycket energi. Kommer nog inte sova en blund inatt.

Behövde bara kräka ur mig dagens händelser så det blev lite virrigt.

Kram till er alla och hoppas på en bättre dag imorgon då jag kan använda tid och kraft till mig själv.
?Azalea

Kärlek till dig Azalea, jag samlar kraft att lämna min livsförstörare också.....

Det kändes verkligen som jag klarade nyåret fint och lade bort fokus på honom och lyckades njuta av tiden med min dotter. Jag älskar henne så och hon är fantastisk genom sitt lugn och sitt bra sätt att tänka på att lägga undan tankar och skuldkänslor.
Jag ska testa att skriva ner lite små delmål hur jag vill ha livet och även vad jag har för guldkorn att glädjas åt mitt i allt elände. Det var ett bra tips, Självomhändertagande.?
Skickar dig också en stor kram Inte mera ?
Det känns så fint och tröstande att ha er här inne med all den kunskap och förståelse men framförallt den stärkande kraften ni ger.

Tack allihop ? Azalea

Förstår att detta vore en dröm att han tar en lite lgh och att du och barnen kan bo i huset. Men är det så troligt att han kan få en lgh? Har han jobb igen, så att han kan bli godkänd som hyresgäst?

Troligt att han också kommer komma hem till huset titt som tätt när andan faller på eller när han kommer på vad han gjort och förlorat. Då får du ändå ingen lugn och ro och kommer ha i bakhuvudet att han dyker upp när han kanske först ringt och tjatat om att få komma.
Ta lägenheten. Lätt för mig att skriva men det är nog det som gör dig bäst i längden.

Har du funderat på vad du vill ha och vad du behöver? Du behöver inte svara här, men det är bra frågor att ställa sig. Du skriver att det inte känns hoppfullt för en bra framtid, som hon har det med behandling. Av och på. Söker du en relation som är hoppfull har du kanske ett enklare svar.

Du har en egen erfarenhet av att få råd kring alkohol. Då vet du vad det innebär. Det innebär däremot inte att du kan hjälpa henne för att DU förstår. Så trodde jag att det var länge. Jag trodde på riktigt att jag verkligen var den som skulle hjälpa och få mitt ex att bli nykter. Jag hade så fel. Det är så sorgligt. Av detta så har jag lärt mig att jag aldrig vill inleda en relation till en man som dricker igen. Jag har aldrig sett mina föräldrar berusade, men jag minns när min morbror var berusad vid något tillfälle och jag blev rädd. Det har fått mig att tänka på att den dagen jag träffar en ny man, då vill jag ha fullständig nykterhet, eftersom barn kan bli aktuellt. Jag vill aldrig någonsin utsätta ett barn i min närhet för en alkoholpåverkad människa.

Nu lever jag hälsosamt och tänker att för mig är det klokt att träffa en likasinnad. Jag hade nog inte blivit medveten om vikten av att välja helheten utanför förälskelsen om jag inte hade levt med en alkoholist.

Jag behövde verktyg för att hantera livet som medberoende och jag har valt bra vägar för mig. Jag har lärt mig sätta gränser, på alla sätt. Jag har upptäckt mycket om mig själv och jag umgås gärna med mig själv. Jag hade inte gjort min resa utan min alkoholist och jag skulle inte vilja vara utan just den resan.

Så fråga dig själv, har du tid och ork att vara med på en alkoholists resa. Vad kostar det dig energimässigt och i kärlek att åka med på en resa du inte vet var den tar vägen?

Kan du lära känna henne mer och avgöra om du ska fortsätta eller stoppa. Jag kan tänka mig att hon är skraj som tusan när du pratat med hennes syster och att det kan trigga igång mycket hos henne, men det är bara en spekulation.

Kommunikation är en bra grej. Ställ frågor till henne, när ni ses och när du vet att hon är nykter.

Ok, nu behöver jag ett råd...hur skulle ni ställa er till att efter en hel dag småpratat om allt o nu kommer han o säger att han ändå tycker att d är bäst att jag o barnen stannar kvar i huset o han hittar nåt litet!
Ska jag tro på det här? Jag vet inte vad jag ska tro eller är d ytterligare en grej som gör att jag tillslut sitter här med en full gubbe?
O ja, nu dricker han...om än inte mkt!

Ja hoppet är det sista som överger människan säger man ju. Man kan försöka intala sig att man inte hoppas för att skydda sig mot besvikelse, men ändå hoppas man ju. För dig finns ju inte hoppet kvar och jag har svårt att föreställa mig hur det känns. Det finns inget att säga är bara så hemskt att alkohol och droger ska få förstöra så många människors liv. Det är nog väldigt svårt för oss att förstå hur starkt ett beroende är och vilken kamp en beroende person utkämpar. Visst kan man hjälpa men att leva och att ha en nära relarion med någon som missbrukar fungerar inte. Konstigt och orättvist att det ska vara så svårt för vissa människor. Han slogs mot sina demoner och förlorade kampen. Det gör verkligen ont att höra dom orden, ❤

Tack för väldigt vettiga svar..
Vi planerar inga barn ihop då vi bägge har på varsitt håll sen tidigare.. Har inte ännu fallit pladask men tycker väldigt mke om.. Då hon som sagt har helt underbara sidor när hon är "nykter"..

Sen som sagt fler ggr på behandling tydligen, sen ren ngra månader.. Sen tydligen tvärkört igen..
Känns ju liksom inte så hoppfullt för en bra framtid... Men sen är det där att man har känslor, tycker synd osv om personen å vill hjälpa..

Jag själv har drukigt mke mellan åt men sökte hjälp på rådgivning å insåg jag ej var beroende.. Kan idag dricka sansat och ibland.. Jag har förstått att leva med en alkolist är oxå att välja alkolås på sig själv för life..
Inte så att det är viktigt för mig på ngt sätt så skulle jag kunna göra..

Min jobbiga tanke är.. Ska man stanna, chansa på att hon tar hjälpen denna gång.. Eller springa..

Hej! Vad bra att du har hittat hit! Du har fått ett bra svar av Nordäng67. Jag är också ny här. Jag förstod väldigt tidigt att mitt ex hade alkoholproblem, men han och jag visste i samma stund vi möttes att det var vi.
Jag blev kvar i nästan 12 år och jag förstod senare att jag skulle ha den här erfarenheten.
Om du går i tankar på att bilda familj och verkligen vill ha en familj, så skulle jag råda dig att tänka några extra gånger. Vilket förhållande har du till alkohol och hur önskar du ha det i ditt framtida liv? Jag hade ingen aning om vilken hemsk sjukdom alkoholism är trots att jag själv är allergiskt mot alkohol. För mig var det enkelt att välja bort alkoholen då jag önskade ett gott liv och även skaffa barn. Nu blev det inga barn då mitt ex inte var lämplig att bli en pappa. Det känns som jag missat det livet, även om det inte är för sent. Om du ska stanna och stötta eller fly är bara du som kan svara på. Du kan pröva kommunicera med kvinnan du dejtar och vara uppriktig om hur du känner och att du är osäker. Jag tänker, att det är bra att ta hand om sig själv först och om det är så att du väljer att stanna och stötta, se till att du även tar hand om dig med en extra varsamhet. Det kan behövas och det behövde jag lära mig! Lycka till och hoppas att du landar i ett beslut som känns rätt för dig.

Så där var det i början när jag träffade mitt ex. Jag fattade ingenting och var inte lika handlingskraftig som du och tog reda på fakta genom familj. Jag förstod inte varför han försvann och inte svarade mm, vi som var så kära. Jag ÖNSKAR att jag redan där hade satt ner foten och satt gränser runt mig själv. När jag insåg att han var alkoholist så var jag redan upp över öronen förälskad. Förälskelse är härligt men det händer något med förnuftet. Om din dejt har varit på behandling och tar återfall så känns det verkligen som du ger dig ut på svag is. Risken är överhängande att du dras in i medberoende. När det gäller mig själv så insåg jag i efterhand att jag och mitt ex sögs till varandra som magneter. Jag var redan en medberoende person sedan barnsben. Inget jag var medveten om eller hade erkänt för mig själv. Kanske kan du redan nu fundera lite runt dig själv. Har du något i bagaget som påverkar dig och styr vem du dras till? Tänker ofta på att mina bästa tjejkompisar hade lagt benen på ryggen när dom insett det jag insåg. Men inte jag och det berodde på mig och inte på mitt ex eller vårt förhållande. Kram

Hej ny här...
Saken är den att jag dejtat en kvinna ett tag, fått känslor osv...
Men senaste tiden har hon börjat försvinna ett dygn här å där.. Kommer konstiga sms osv..
Jag valde då att söka upp å kontakta en i hennes familj då jag blev orolig..

Det visade sig att kvinnan jag dejtat varit på behandling flera ggr men ändå får återkommande återfall..

Till min fråga...
Jag gillar ju henne skarpt... Men just nu får jag hat sms av henne.

Ska man stanna å stötta eller fly fältet??

Jag och min kille firar 9 månader tsm. Den senaste månaden har hans alkoholintag blivit till överdrift. En av hans familjemedlem har missbruk. Min kille dricker och gör saker som jag inte tycker inte om när han dricker. Han dricker aldrig med måtta. Jag vet inte vad jag ska göra. Han ska åka iväg till sommar, jag är rädd att planera något med honom om han gör något oförlåtligt

Jag och min kille firar 9 månader tsm. Den senaste månaden har hans alkoholintag blivit till överdrift. En av hans familjemedlem har missbruk. Min kille dricker och gör saker som jag inte tycker inte om när han dricker. Han dricker aldrig med måtta. Jag vet inte vad jag ska göra. Han ska åka iväg till sommar, jag är rädd att planera något med honom om han gör något oförlåtligt

.

Hemskt att läsa. Och att psykiatrin skrev ut honom är ju absurt. Varför funkar inte vården jag blir så arg! Ta hand om dig ??

Så fruktansvärt. Vad mycket du får gå igenom. Hur kan sjukvården bara skriva ut honom? Jag fattar inte det.
En stor styrkekram från mig?

Modigt av dig. Du har tagit första steget. Om du tvekar, läs här vad du varit med om. Det gjorde jag, och då visste jag att jag inte kunde leva med min man.
Han kommer nog fortsätta att försöka ändra på ditt beslut. Jag tänkte, när jag lämnade min man, att detta var den största kärlekshandlingen. Jag lämnade för min skull men också för hans skull. Kanske kunde han bli frisk om han insåg vad han förlorar.
Styrkekramar till dig?

Jag kläckte d nu på morgonen, fick ingen större respons först egentligen...sen sjönk d in o vi har småpratat om d hela morgonen! Vi får se vart d leder med pratet. Men han har nog kört hela farangen redan. Först fly, sen gråt, sen försöka lappa, sen förhoppningar, sen ömkan o nu innan jag tog minsta för en promenad...början till ilska och skygglappar om drickandet! Vad kommer härnäst? Drickandet?