Senaste kommentarerna i forumet

Vad hemsk att höra det om din son. Förstår din stress och oro. Önskar du ej behövde bära den för jag vet exakt hur jobbigt det är. Blev han omhändetagen av vården nu då? Det hoppas jag.. Ush när man är så jävla maktlös. Man vill så mkt men når inte fram. Hoppet håller sig kvar in i slutet. Det lämnar inte. Iaf inte för mig lämnade det aldrig utan jag hoppades på ändrig och trodde på att han kunde. Känner mig lixom bestulen på min livs kärlek och här står jag nu själv. Hur ska mitt liv bli nu? Jag som ville ha barn med honom om han bara kunde ha tagit tag i sitt liv. Nu kanske jag blir barnlös. Är endå 31 år.. klockan tickar. Så många tankar. Inatt drömde jag om att jag var tillbaka i lägenhetshuset jag hittade honom. Allt var sant och hande hänt. Jag pratade med hans vänner och umgicks lite med dom. Varför drömmer jag inte om honom? Inte en enda natt.. ?

Jag tror att jag skulle ställa krav om jag var i din situation. Att han lär sig betala sina räkningar, tar tag i sitt mående och alkoholrådgivningen innan jag ens skulle fundera på en ev. framtid tillsammans. Jättesvårt men kanske en förutsättning för att få en fungerande relation.

Kram?

Min man har nu inte druckit sedan olyckan han var med om i september. Han säger att han aldrig mer kommer att dricka, tror honom nog denna gång, men har ändå en oroskänsla då han inte tar tag i något, verken sitt mående eller alkoholrådgivningen, han fixar inte ens till sitt bank id så han kan betala sina räkningar. Han har aldrig betalat en räkning å han är 46 år allt har jag skött.

Får en viss oro då inget händer, han säger att allt blir bra om jag flyttar hem igen, så svårt att stå emot. Hur skall jag tänka.

Tack finaste Therese för de orden!
Ja, d gör verkligen fysiskt ont att få ur sig alla de känslorna genom gråten!

Hur är det med dig? Hur har din helg flutit på?

Idag gäller det, jag har sovit i omgångar i natt...legat o funderat o klurat på hur jag bäst ska lägga fram det. Finns inget bra sätt har jag kommit fram till!

För att att du finns och för att du skriver. ?

Vilken skitdag du haft. Hoppas som du skrev att styrkan kommer efter gråtfloden. Jag tror det iallafall, bra att du fick ur dig tårar och frustration. Usch jag känner hur ont det gör i hela kroppen av en sådan dag. Utmattade både fysiskt och psykiskt. Blev ju själv förvånad för ett tag sedan hur fysiskt ont det faktiskt kan göra att gråta. Och då var det du som skrev så fina, beskrivande och förstående ord som fick mig att må bättre.

Det är fan konstigt att de kan se ut som frågetecken och liksom undra, va?? Beror det på mig, öhhh jag har ju inte druckit dag..... Vill du prata om det... finns det något jag kan göra?
Håller med dig det blir liksom totalt IQ befriat att ens behöva svara på...

Kram, vi är många som vill ge dig en kram. Om en bara i skrift. ❤️

Tack alla fina människor. Betyder mycket att ni skriver inte minst för att det som hänt blir verkligt. Är som en ond dröm och för mitt inre ser jag slamsorna av hans kropp och bitar av hans blå jacka vilket gör att jag vet att det är han. Makabert men just nu är det så, men han lever och har varit hos mig i helgen och mått ganska bra så länge det varar. Svänger väldigt fort. Dessvärre kan inte psykiatrin hjälpa honom. Har sökt hjälp så många gånger men det leder inte till någon förändring.. min son skrevs ut dagen efter han inkom med ambulans. Vid utskrivningen sa läkaren att det var ju tur att tåget hann stanna. Nej svarade min son men skrevs ändå ut. Jo bara jag blir lite starkare ska jag kontakta ansvariga som leker med människors liv.
Tack för att ni finns. Så mycket lättare att skriva än att prata om det. ❤

Förstår nog åtminstone delvis din ilska. Hur kan någon göra dig så illa orsaka så mycket smärta. Tar nog sin tid att bli av med den, men du har behållt tolv fina år. Har i helgen varit med om något liknande men min son överlevde. Han hade ställt sig på spåret, men tåget hann stanna. Det är mycket vi som anhöriga ska gå igenom. ❤

Tack ni starka starka människor! Helt rätt sagt InteMera, superkrafter är det som besitts! O jag är så glad att höra att dina superkrafter börja ta ännu mer kraft inom dig o att du börjar må bra ❤️
Idag tillät jag mig själv att känna på riktigt tror jag, har liksom inte haft tid när barnen varit i närheten vilket dom är
Jämt..jag fick tokgråta konstant hela eftermiddagen o va helt rödsprängd när de kom hem framåt kvällen. Mannen va som ett frågetecken o frågade om det va pga honom och om han kunde göra nåt....nästan lite komiskt att han frågade det faktiskt nu när man fått lite distans till dagen, eller hur?
Jag sa att jag ville prata om det imorn...vilket ja, vi ska! Då känner jag mig nog lite starkare ändå....
Men denna dag såhär i efterhand behövdes nog! Bryta ihop o komma igen liksom...

Tack till dig också InteMera. Blir så glad för ditt svar. Tack snälla?

Hej Magnum, jag är ganska ny här. Läser i olika trådar. Läser dina ord "Du har förmodligen blivit medberoende under resans gång. Du kommer aldrig bli lycklig även om han blir nykter. Du måste ta hand om dig själv först. Du måste precis som alkoholisten erkänna för dig själv att du har problem."

Så träffande ord! Tack! Jag har insett att det är så och trots att jag inte lever med mitt ex idag och att psykologen jag träffade för att bli fri också sa att jag blivit fri, så har jag varit något medberoende ändå då jag pratat med mitt ex i telefonen, särskilt då han varit full och varit rädd för att ramla efter ett otäckt fall i somras.

Jag behövde läsa dina rader, för att förstå omfattningen av ett medberoende. Det slutar inte automatiskt för att alkoholisten flyttar ut.

Tack. Tack. Tack!

.

Det har redan gått över en månad sen jag hittade min älskade. 1 månad är nog den längsta tiden vi vart ifrån varandra förut. Och vi har alltid haft samtals och sms kontakt dagligen och väldigt ofta. Nu är det så tyst. Otroligt tyst. Trots våra turbulenta 3 år så försöker jag ha i minnet våra 12 fina. Hur kunde allt gå så utför så snabbt? Förstår inte riktigt varför allt blev så fel.. så snabbt. Jag är så arg på honom samtidigt tycker jag synd om honom. Otroligt blandade känslor. Jag saknar dig ❤

Styrkekram från mig också Nykteristen! Jag hoppas så för din skull du snart får ett eget boende. Nej det är inte rättvist att du måste göra saker och ordna upp, så kände jag också länge. Sen blev jag arg, riktigt arg, och insåg att jag kommer ingenstans med att tycka världen är orättvist och skyldig mig något så jag samlade den sista kraften i mig och kavlade upp ärmarna och tog itu med skiten. Trött, utmattad, sjuk, ledsen, förtvivlad, känslostormar o ja men jag gjorde det ändå. En liten sak i taget! Skrev världens längsta att göra lista med stort o smått och började nånstans. Sakta gick det lite lättare, för varje sak blev man lite stärkt i tron att jag fixar dethär. Jag kan och jag orkar. Om så gråtande och med sista orken så kan man. Du också. Du har mycket superkrafter inom dig, låt dig inte brytas ner bara! Sänder dig en liten laserstråle med superkraft till dig, känns som jag börjat komma så långt så jag till och med har lite kraft att dela med mig till dig! Stor söndagskram till dig!

Det låter som din läkning verkligen börjat och jag blir så glad att läsa du börjar se ljusglimtar i dagarna! En stor varm söndagshälsning till dig Azalea!

”och jag har klivit av tåget”! Så starkt av dig och så klokt och insiktsfullt! Vilken skön sak för dig att verkligen känna så, att du nu klivit av och du slutat reagera på alla hans manipulationer. Att du kan gå vidare med ditt liv, så som du vill ha det! Blir så glad för din skull ?? Klart att det finns jobbigare dagar också men din stabila grund finns där nu. ”Och jag har klivit av tåget”...jag säger bara wau ?

Förstår att du kämpar. En visuell kram får du av mig. Så där kände jag också när jag var mitt i. Just att varför måste jag fixa allt, varför måste jag säga dom rätta sakerna, varför?? En del dagar var värre än andra. Sedan tar man sig upp till ytan igen och kämpar vidare. Hoppas du kan hitta din lösning som passar för dig. För det är ju ditt liv det handlar om?

Känns ju inte schysst heller eftersom han kommer från portugal o inte har nånstans att bo om han inte bor här....men jag orkar inte mer! Just nu när de andra är iväg känner jag så knäckt! Känns som hela min värld rasat omkring mig o att alla bara säger vad som blir bra o vad som ska göras för barnens skull. Jag står bredvid som en nickedocka åt alla håll medans det enda jag skulle vilja ha är en varm kram som är på riktigt och där allt kommer ordna sig fast jag vet att d inte gör det ändå! För att det är jag som måste fixa det, styra upp för det är ingen annan som såklart kommer göra det åt mig. Just nu idag i min ensamhet vet jag inte vart jag ska ta vägen med alla dessa känslor som finns...

Inte säga till den där kompisen att han får flytta? Du är hårt psykiskt ansatt, utmattad. Då är det ofta svårt att se dom enkla lösningarna. Om du säger ifrån (även om det är jobbigt) så kanske han förstår? Vad är det för en människa som har mage att bara flytta in hos en familj!? Och stanna kvar vecka ut och vecka in... Håller tummarna för att det går vägen med lägenheten nu så du får lite lugn och ro.

.

Tack BladeRunner. Värmande ord. Det går ju upp och ner för mig också.
Hoppas allt blir bra för dig också.
Nu kämpar vi vidare, ett steg i taget?

Vad stark du är !
Jag vill också känna så som du gör och gör det ibland när jag får distans. Men det räcker ofta att han säger några snälla saker för att mina känslor för honom ska krypa nära inpå, även om han varit elak bara timmar innan.
Tack för att du delar med dig och fortsätt på denna väg. Kram Blade Runner

Idag känner jag att hela världen har rasat runt mig...Idag kände jag bara att jag behöver va själv, helt själv hemma! Mannen tog barnen o åkte till leos o ”kompisen” som bor här skulle följt med tills han väljer att stanna hemma o ockupera soffan för o halvtitta på nån serie och jag känner bara hur jag inom ord flippar ur! Kan jag bara få va själv nån jvla gång! Så nu ligger jag här ”som vanligt” i sovrummet o fick ta ipaden o stänga in mig med för o få va själv medans tårarna sprutar av denna ärligt talat förtvivlan över mitt jvla liv som alla andra förutom jag (verkar d som) styr över! Jag orkar inte mer att han bor här ovanpå alltihopa!

Tack Azalea. Du kommer alltid med kloka och uppmuntrande ord.
Hur mår du i dag?
Kram?

Du är så stark i detta hör jag. Fortsätt tänka och handla som du gör för det märks att du blir starkare hela tiden.
Kram