Senaste kommentarerna i forumet

Träffade mannen en dag. Vi åt lunch ihop. Vet att avhållsamhet från att träffa mannen är det bästa. Känner lite samvetskval för att jag träffar honom gentemot mina barn. Men måste hela tiden tänka att det är mitt liv, min kamp. Det är jag som måste bestämma vad som är bäst för mig. Pratar med barnen och förklarar hur jag känner. Dom förstår. Mina kloka, snälla barn❤️.
Men när jag träffar honom så ser jag honom i ett helt annat ljus. Ser att han har klätt upp sig och vet att han skulle vilja ha mig tillbaka, men det kommer aldrig bli så. Jag går min egen väg nu. Jag kan vara mig själv. Jag börjar finna glädjen igen, även om en del dagar är jobbiga. Jag läker.
På nyårsaftonen skrev han ett förlåt för allt han gjort mot mig. Blir glad för ett förlåt men vet ju också att han förmodligen har druckit. Och då betyder det ju inte så mycket längre.
Tror att mannen börjar förstå vad han har mist och därför vill han gå tillbaka till ruta ett, där han har mig och kan fortsätta dricka. Om nu min kamp är att bli stark och finna glädjen så är hans kamp att bli nykter. Men han är inte där ännu. Och jag har klivit av tåget.

lider med dig gros19 :-(

Jag kan helt klart associera till både din och din sons situation eftersom jag själv varit där. När min fina psykolog hörde hur mitt sätt att prata om mina självmordsplaner, konkreta sådana, ändrades så slog hon klackarna i backen och hotade med LPT och att jag omgående skulle träffa en läkare som kunde skriva ut tvångsintyget. Som en van manipulatör kunde jag slingra mig ur polishämtningen och skjuta upp den 2 dagar. Jag vet inte hur psykiatrin hos dig fungerar men hos mig är det fablernas värld rakt igenom och en van manipulatör har inga som helst problem med att gå därifrån. Jag gick hos en mycket mycket duktig kvinna "ute på stan" och vi pratade samma språk.

Självklart ingen tröst att läsa om min resa men vad jag försöker säga är att det finns hopp <3

Kramar !!

Så fruktansvärt för dig och för din son. Det finns inte ord för det och mest häpnadsväckande är att myndigheter inte tar det på allvar. Han ska ju inte skickas hem efter något sådant. Något är väldigt fel i samhället.
Sänder många kramar och tankar?

Hittar inte några bra ord hade vart bättre med en kram! Fruktansvärt måste det kännas både för dig och för din son. Hur i all sin dar kan dom skriva ut honom? Tänker på dig♥️

Styrkekramar!
Vilken vidrig situation du är i. Vet du var han är nu?
❤️

Vet inte vad hag ska säga men lider såå med dig! Vilken fruktansvärd situation ni är i. Det är ju just det du upplevt nu som är det värsta man jan tänka sig. Hur kunde de skicka hem honom?? Han är ju verkligen en fara för sitt eget liv. De måste ju tvångsomhänderta honom. När jag ringde soc o talade om att min bror hotat att ta livet av sig blev han tvångsomhändertagen. Är han hos dig nu? Tänker på dig ♥️

Min son har försökt ta sitt liv, men tåget han stanna. Åkte i ambulans till psykiatrin, men är utskriven trots att han sa att han fortfarande önskade att han inte överlevt

Så bra att du sätter gränser kring att vara hans mamma. Så bra början. ??
Det har varit viktigt för mig att hitta mig själv som mamma och vad jag och vår son gillar. I början när vi var en familj hade jag en förväntan och förhoppning om att vi skulle göra saker tillsammans och ha samma fokus och engagemang.
Jag insåg tyvärr ganska snart att min man inte var särskilt intresserad av familjelivet och jag valde att vänta ut honom vilket ledde till att ingen av oss fick något gjort på lediga dagar.
Nu har jag slutat hoppas utan planerar för mig och min son. Jag utelämnar aldrig min man utan han får alltid frågan om han vill följa med. Gångerna han gjort det är inte många.
Jag är ledsen ibland över att vi har parallella liv men det största fokuset har jag på att se till att jag och sonen har ett meningsfullt liv och att sonen får så tryggt som möjligt.
Nu har jag ordnat med barnvakt för att jag ska kunna planera in återhämtning. Jag har sagt till barnvakten att min man kommer vara hemma ibland men att han inte kommer ha ansvar för sonen.

Så försök att hitta dig och försök att skapa utan honom så slipper du lägga fokus på något du ändå inte kan påverka. ❤️

Usch, hoppas kvällen blev helt okej ändå för er! Men irritationen i kroppen kryper upp direkt när man märker att drickandet är på besök!

Hoppas d går bra, har ju ändå flaggat för detta ett bra tag...kanske för länge så han inte tror att d faktiskt händer en dag ? men känner mig verkligen inte stark nånstans, känner mig ynklig, svag o skulle helst vilja gömma mig under en sten o va där tills dagarna blir bra igen!

Hej, jag är 43 år och jag har levt med en alkoholist. Jag förstår att din pojkvän säger att han inte vill att du dricker alls. Det är ett helvete att leva med en alkoholist.
Du behöver nog ställa frågan till dig själv, som han ställer till dig. Vad vill du? Hur har ni det i övrigt. Mår du bra med honom. Har du tänkt vilka tankar du får när han ställer ett ultimatum till dig. Är det svårt att göra det valet? Är det kanske svårare att han ställer ett ultimatum? Kanske han borde sagt det redan när ni började ses, att han inte vill att hans flickvän ska dricka alkohol.
Han kan inte bestämma hur du ska göra. Det bestämmer du själv. Däremot så kanske det blir svårt för honom att vara tillsammans med dig i framtiden om du inte väljer bort alkoholen. Jag kan förstå att han har blivit så skadad av att vara medberoende att han vill aldrig ha alkohol i sitt liv. Jag har sagt att det kommer aldrig någonsin in alkohol i mitt hem igen. Om eller när jag vill träffa en ny man igen så har jag lovat mig själv att aldrig släppa in någon som dricker i mitt liv. Jag har bara sett tråkigheter med alkohol och livet kan vara så vackert utan alkohol. Det är vackert.

Om du och din pojkvän kan kommunicera i den frågan så kanske ni kan komma fram till hur ni ska förhålla er till alkohol. Om du vill dricka alkohol ibland och i vissa sammanhang så är det bra att du är ärlig och kommunicerar det. Han har nog svårt att lita på någon som dricker alkohol och det är hans problem.

Han kan ställa ett ultimatum om hur han vill ha det.

Liksom att du kan välja hur du vill ha det.

Sedan kanske ni kan mötas någonstans, i hur ni ska ha det. Ni är unga. Om du vill dricka alkohol så bör det vara upp till dig hur du vill ha det. Han behöver lita på dig. Kanske du behöver göra dina egna erfarenheter.

Jag hade en känsla när jag var 22 att jag inte tålde alkohol och att jag inte borde dricka. När jag sa det högt till mina "vänner" sa alla att de tyckte att jag var skitkul och nej, du har inga problem. Nu valde jag att säga det när vi satt och drack tillsammans vilket inte var så lyckat.

Jag gjorde mina egna erfarenheter med alkohol och det visade sig att jag inte tålde det så bra. Jag har pratat med professionella och jag valde att stoppa helt, eftersom det var skadligt för mig och jag utsatte mig för faror, då jag tappade kontrollen.

Så jag är bara glad att jag inte tål det, då det är enkelt att tacka nej. Däremot så blir livet annorlunda, med fest eller utan fest. Jag föredrar ett lugnt liv, men det hade jag kanske inte gjort om jag inte hade min erfarenhet. Det flödade alkohol på en tidig arbetsplats och jag valde bort det jobbet pga att det flödade som det gjorde. Det var inte en arbetsplats för mig. Jag tackar alltid nej till fest där alkohol förekommer i osund dos, då jag har sett allt jag behöver se för att göra det valet. Tyvärr har det satt spår att jag levde med en man som i stort sett drack dagligen i alla år. Han drack även på sin arbetsplats.

Det är mycket tråkigt som kan ske i sammanhang med alkohol, men det är upp till var och en som har åldern inne att avgöra det själv.

Jag gjorde dig nog inte klokare nu, men kanske du kan tänka lite hur du kan ta frågan vidare, för dig själv.

Må gott.

Du vill inte vara hans mamma ,, jättebra... en bra början tycker jag. Skulle vilja säga att även om du anstränger dig till ditt yttersta så kan du inte få honom att sluta med alkohol eller droger. Det enda som händer är att du går under själv, vilket i slutändan drabbar dina barn. Utan en pappa som tar ansvar är du ännu mer betydelsefull för barnen och självklart att du mår så bra som möjligt. Svårt att inse att man är maktlös men samtidigt en befrielse. Panikångest är en vanlig följd av missbruk och det finns hjälp att få, men för att hjälpen ska fungera behöver din sambo vara nykter och drogfri. Han vill ha din hjälp att säga nej. Ett sådant uttalande tyder inte på att han har mycket insikter. Det du eventuellt kan bidra med är att tala om var han kan få hjälp för sitt missbruk. Börja med socialförvaltningen, AA osv. ❤

Låter som en intressant fortsättning på det arbetet som jag har investerat i mig. Det ska jag absolut ta till mig och lyssna till och lära mig mera om.
Tack för din värdefulla input, Självomhändertagande.

Det har lugnat sig här och min man "tog tag i livet" igår. Jag vet att min man har en svår situation och jag hoppas att han tar den hjälp och de händer som erbjuds för att få lite rätsida i sitt eget. Den resan behöver han göra själv.
Jag har ansvar för min egen resa. ?

Ja, livet är hela tiden ett lärande om sig själv, sina reaktioner och hur en väljer att agera på reaktionen.
Det låter sunt att begränsa engagemanget här. Jag förstår att du vill dela med dig av dina kloka tankar och ord. Du har mycket att ge med din erfarenhet och investerade tid i dig själv. ❤️ Jag är också ny på forumet och lägger också mycket tid här nu. Det kommer automatiskt bli mindre när vardagen kickar igång.
Fortsätt ta hand om dig. ?

Hej, känner verkligen med dig. Det är olika för alla, men för mig funkade inte Alanon alls. Det bästa stödet för mig har varit en anhöriggrupp som jag fick tips om hos socialtjänstens anhörigstödjare. Det är en grupp som bedrivs som en studiecirkel, fristående från socialtjänsten. Tror det finns många sådana, och att just socialtjänstens anhörigstödjare kan ha koll. Socialtjänsten kan också ha grupper för anhöriga i sin regi.

Hej Azalea, jag har läst en del i din tråd och jag vill gratulera dig till att du brutit upp och är på väg att forma ett nytt liv. Jag vet hur det är, för mig. Jag känner tacksamhet, men jag möter även sorger från tiden som varit, utan att älta. Det är en viss bearbetning som jag tillåter ta plats när den kommer. Jag provade att dejta en man en kort tid, men jag insåg att det var en flykt och att jag behöver mer tid, att landa och njuta av att leva ensam. Att vara klar vad jag behöver i en relation innan jag ger mig in i något nytt. Jag kom underfund med att jag har ett mönster av att vara omhändertagande och det behöver jag sätta gränser för. Du har en fin kontakt med din dotter och kanske även med andra barn. Det lät så bra hur du och din dotter pratade kring din man/hennes far i 30 min för uppdatering på nyårsafton och senare la ni fokus på bara er! Det visar att du och hon har verktyg för att ta hand om er och att tänka på er. Du skrev någonstans om att du har drömmar att uppfylla. För din egen del - i egen anteckningsbok kanske du skriver upp en dröm du vill uppnå inom närmaste framtid. När eller om det blir tungt, ta en dag i taget. Det funkar för mig. En dag i taget.

Nykteristen, han kom ut efter ett tag och sa förlåt, men det satt långt inne. Så barnslig. Han drack nog inte under tiden som han var själv men resten av kvällen så det han slinka ner en hel del.
Så förbannat trött på hela skiten.

Håller tummarna för att nyheten du ska framföra går ok. Starkt och bra av dig. Du är en förebild!

Nykteristen, han kom ut efter ett tag och sa förlåt, men det satt långt inne. Så barnslig. Han drack nog inte under tiden som han var själv men resten av kvällen så det han slinka ner en hel del.
Så förbannat trött på hela skiten.

Håller tummarna för att nyheten du ska framföra går ok. Starkt och bra av dig. Du är en förebild!

Hej! Jag läste ditt svar tidigare och skulle förstås ha svarat direkt, men fastnade på andra trådar och behövde logga ut. Jag är glad att du är tydlig med att du inte känner någon oro. Jag hoppas innerligt att du och din man får det stöd ni behöver och det låter som du lyssnar till vad du behöver, vilket är jättebra! Promenader är en bra hjälp att rensa och bearbeta tankar. Kanske du har möjlighet att öva på mindfulness. Jag sände en länk i en annan tråd och det finns ljudfiler där som du kanske är intresserad av att lyssna till. Jag har inte lyssnat på just dessa, så jag vet inte om de riktar sig till den som missbrukar, men jag är instruktör själv och de filer som spelas in brukar kunna användas av alla ändå. Vid eventuella ord som riktar sig till personen som missbrukar kan du pröva att bortse just från de orden. Du kan även gärna lyssna på dessa filer när du är ute och går, så vet du vilka du har lust att lyssna på igen. Den som heter kroppsskanning är väldigt fin att göra liggandes, innan en ska sova eller när som helst för en avslappning. ❤️
https://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/magnus-huss-mottagningen/

.

.

Älskar min dotter av hela mitt hjärta och hon får mig alltid att må bra❤

Kändes fint med ett mysigt nyår och jag ska fortsätta att steg för steg göra mig fri .
Jag är inte där på långa vägar, medberoende- personen i mig har svårt att släppa helt men det har blivit bättre ivf.

Jag är lite duktig med att göra saker för mig själv HI och framförallt att umgås med människor som ger glädje. Det går hyfsat men ibland deppar jag ihop.

Tack Nystart? Du vet ju själv hur viktigt det är att vilja själv att ta kommando över sitt liv och du har då rätt. Min man vill inte, har inte kraften eller är helt enkelt för tjurig för att inse att han faktiskt måste be om hjälp.
Mina barn betyder allt för mig och jag vill inte mista dem. Min största rädsla är ifall jag inte gör slut på det destruktiva livet med min man så kommer de kanske inte orka finnas där för mig.
Så barnen är nummer ett?
Må väl allihop i helgen?Kram Azalea

Jag förstår hur du känner och jag hoppas du inser ditt bästa nu innan ni bildar familj.
Jag är bara några år äldre än dig, men lever med en man och våra 2 barn. Det är inte roligt när barnen är inblandade och jag önskar att jag hade insett det här betydligt tidigare.

Min man har bara det senaste halvåret börjat att ta till droger när han festar, men det är tillräckligt mycket bara hans drickande..
Att ha 2 små barn som ska behöva ta del av det här, ha en mamma som kämpar för att hålla allt ihop och då eventuellt behöva genomgå en separation för att jag inte orkar är inget jag önskar någon annan.

Så snälla, känn efter på riktigt. Hur vill du ha ditt liv? Hur vill du att dina dagar ska se ut och innehålla? Hur ska en partner vara för att du ska vilja leva ihop med denne? Jämnför sedan med hur det är idag, är det det du vill ha?

Lycka till och stor kram!

Hej, jag googlade lite och hittade denna länk. Där finns ljudfiler som både du och din sambo kan lyssna på. Jag är själv utbildad inom mindfulness och jag valde att utbilda mig för att just skaffa mig verktyg att arbeta vidare med min egna situation då jag var medberoende. Det hjälpte mig, även om det tog lång tid och genom dagligt övande under ett par år så har det blivit ett sätt för mig att förhålla mig till livet. Att förhålla mig till det som varit och att jag ännu känner en trötthet efter en del insikter, av att se på min egna roll i den osunda relationen. Att förstå att min önskan som blev till tjat om nykterhet inte var till hjälp, men jag visste inte att det var fel. Jag visste inget annat. Att öva på mindfulness hjälpte mig att komma i kontakt med mig själv. Jag mötte mig själv och det är fortfarande skrämmande ibland. Jag har kunnat se en del av mina egna flykter och en flykt var att se hans drickande som ett problem istället för att leva mitt egna liv. Det är när en upptäcker något som en kan göra ett medvetet val. Följ ett andetag in och sedan ett andetag ut. Lyssna gärna på ljudfilerna var för sig eller tillsammans och ge dem en chans. Det är när du/han ger dig tid att öva som en har en möjlighet att känna avslappning i stunden och det är fina verktyg att ta till just när det är användbart i livet, i dialogerna, i konflikterna, i glädjen och i de svåra stunderna. Det är precis som med allt annat i livet, vi behöver öva på det som vi önskar lära oss. Jag ångrar inte en sekund att jag investerade i utbildningar inom mindfulness. Det gjorde så att jag kunde fortsätta min egna kamp att bli fri från mitt medberoende och jag noterade även att psykologen och jag fick en annan kommunikation än om jag inte hade den utbildningen. Det är ett verktyg som jag önskar att alla människor får tillgång till. Lycka till!
https://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/magnus-huss-mottagningen/

Håller tummarna för att den blir din?
Och att samtalet med din man går så bra det kan. De brukar ju ha svårt för separation så förbered dig ordentligt.
Kram Azalea?