Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att ni svarar och dessutom är så kloka!
Jag har inte varit här inne på ett tag, så mycket annat har fått komma mellan men just nu kände jag att jag behövde återvända.

Innerst inne vet jag att jag bara borde släppa fokuset på hans problem, men jag inser hur svårt jag har för det också. jag har alltid haft svårt att sätta ner foten, är så mån om andra och vill inte vara den som sviker eller säger nej. Men jag är också mest av allt rädd om mina barn, inget kan stoppa mig där.

Vi har haft ett samtal här hemma igen, och han säger sig själv inse att han har problem och att något måste göras men samtidigt är det som att han lika fort glömmer det igen.. Han vill ha min hjälp med att säga nej när ham vill gå ut och sånt, men hur lätt är det när han redan gjort upp planer och bara säga nej? Jag är faktiskt inte hans mamma...

Ytterligare problem är att han har panikångest, som försvinner helt såklart när han dricker men som finns med alla andra dagar. Han medicineras men det löser inte allt såklart, vilket gör att jag många gånger stannar hemma när han är bakis för att jag vet hur dåligt han kan må om jag tar barnen och åker iväg..
Ursäkta långt svar, tror i land mest att jag skriver för att inse själv hur sjukt allt är.

Tack för att ni svarar och dessutom är så kloka!
Jag har inte varit här inne på ett tag, så mycket annat har fått komma mellan men just nu kände jag att jag behövde återvända.

Innerst inne vet jag att jag bara borde släppa fokuset på hans problem, men jag inser hur svårt jag har för det också. jag har alltid haft svårt att sätta ner foten, är så mån om andra och vill inte vara den som sviker eller säger nej. Men jag är också mest av allt rädd om mina barn, inget kan stoppa mig där.

Vi har haft ett samtal här hemma igen, och han säger sig själv inse att han har problem och att något måste göras men samtidigt är det som att han lika fort glömmer det igen.. Han vill ha min hjälp med att säga nej när ham vill gå ut och sånt, men hur lätt är det när han redan gjort upp planer och bara säga nej? Jag är faktiskt inte hans mamma...

Ytterligare problem är att han har panikångest, som försvinner helt såklart när han dricker men som finns med alla andra dagar. Han medicineras men det löser inte allt såklart, vilket gör att jag många gånger stannar hemma när han är bakis för att jag vet hur dåligt han kan må om jag tar barnen och åker iväg..
Ursäkta långt svar, tror i land mest att jag skriver för att inse själv hur sjukt allt är.

Han säger själv att han vill ha hjälp men han kanske bara säger det för att han ska få nya chanser. Han har varit nykter i perioder, den längsta 6 månader ungefär. Så han kan ju sluta dricka, han har svårt att inte börja igen när livet blir tungt och svårt.
Jag tror det finns bakomliggande sisuns, som gör att han inte kan hantera svåra tankar och känslor.

Menade Berondecentrum, så jag antar att det är sjukvården.
Jag visste inte ens att jag kunde vända mig till socialtjänsten, jag trodde bara de forslade en vidare till beroendevården.
Vi har som sagt varit i den svängen redan men där måste man bli nykter för att få hjälp att bli nykter. Om man varit nykter ett halvår kan man eventuellt få gå i gruppterapi.

Tack Nykteristen, ja det är precis detta som oroar mig. Att det ska bli likadant som tidigare. Hur går det för er?

Ja, som de flesta som lever med alkoholister hoppas jag också. Känner mig sviken eftersom han fullständigt struntar i mig och dottern. Han vet vad han riskerar men tar det inte på allvar, att inte få leva ihop med oss. Men efter ett nyktert år och ett fantastiskt år är allt det som är bra borta. Och återigen är det mitt fel, jag säger att det har med drogpersonligheten men det stämmer inte enligt honom. Ska nu försöka få honom att förstå, jag kan inte prata eller nå honom. Men nästa vecka ska jag på anhöriggrupp och försöka få hjälp av ”vår” drogterapeut. Jag har också bokat tid med samtalsterapeut som jag hoppas på. Så jag har två livlinor som jag hoppas på.

Men åhh va är d med dom där egentligen? Värre än barnungar? Dricker han i sitt instängda rum? Eller får du d lugnt?

Tänkte ta snacket efter helgen...då behöver jag inte vara hemma så mkt resten av veckan o barnen går på fsk....är lite rädd för att d kommer blir ett herrans liv efter pratet med mkt drickande!

Bra gjort. Hoppas nu att du får lägenheten. Önskar dig lycka till med snacket med mannen.

Här har han ikväll surat till det igen och stängt in sig på sitt rum. Jag råkade visst säga något på fel sätt. Otroligt lätt stött vill jag tillägga. Som en drama Queen... Han kan verkligen konsten att sprida sitt dåliga humör över hela familjen...

Vilken svår sits du befinner dig i. Du har blivit besviken vid upprepade tillfällen och känner dig frustrerad över din partners alkohol- och drogkonsumtion och hur han beter sig. Samtidigt har han fina sidor och jag gissar att er relation bitvis är väldigt varm, och ni har nyligen köpt hus. Du vill gärna att det ska fungera, men undrar om det är värt det. Inte konstigt att motstridiga tankar och känslor dyker upp, och att du har svårt att veta hur du ska gå vidare. Här på forumet finns många med liknande erfarenheter. Verkligen bra att du skriver här och ber om råd och stöd! Ibland kan det ta ett tag innan man får svar. Ett tips är att starta en egen tråd. Då blir det lättare för andra användare att hitta just dina inlägg.

Om du vill prata med någon utomstående om hur det är just nu, och vilka möjligheter till stöd som finns både för dig och din partner, går det bra att ringa Alkohollinjen, som är en nationell stödtelefon för personer som vill ändra sina alkoholvanor och för anhöriga. De har telefonnummer 020-84 44 48.

Vad tänker du om detta?

5barnsmamman, fint att höra att du har en tid bokad på Familjerådgivningen. Hoppas att stödet därifrån kan vara till hjälp!

Varma hälsningar till er båda,
Amanda
Alkoholhjälpen

Tack. Värmer mycket att höra att jag gör rätt val, vet ju det längst inne men plågas ändå av ångest å dåligt samvete varje dag.

Barnen mår bra å har klarat detta bra, värre med mig. Skall gå å prata med familjerådgivningen i dag för att få prata av mig å kanske få hjälp på vägen å slippa denna ångest som typ äter upp mig.

Just idag är jag fast besluten om att jag å ingen annan skall få bestämma å påverka mitt liv med dåliga val.

Mitt liv är mitt å jag lever bara en gång å de skall jag ta hand om.

Kram

Ja, tyvärr fick jag samma effekt som min känsla sa mig. Han gick på antabus i ett år, livet va underbart o vi levde en bubbla. Nyårsafton året efter så sa han, nu kan jag socialdirektör igen o det kommer inte bli som förr. Det tog 2 månader så va vi i samma sits igen o denna gången lite värre tyvärr!

Men jag håller tummarna för dig

Tack, OM jag får lägenheten så går flyttlasset...dock känner jag att d inte är nåt jag vill sätta mig upp för nu på en gång! Bara för att man tackar ja betyder det tyvärr inte här att man faktiskt får lägenheten..tyvärr!
Men min känsla är bra ändå!

allt stöd du fått här så hoppas jag innerligt ATT du flyttar och inte som du skriver : "...vi kanske faktiskt flyttar!" !!!!

Din och barnens framtid står på spel och jag önskar dig all lycka till !!

Så är det, rävsaxen har smällt ihop. Har drivit igenom en skilsmässa med flytt. Maken tog detta på allvar och sökte hjälp, fick hjälp av socialen och en beroendeterapeut. Var nykter ett år och trevligt. Han gick på behandling, jag gick till kurator och anhöriggrupp, vi gick på gemensam parterapi. Allt vände så sakta, hade en trevlig semester och trevligt ihop. Vi firade hans 1-års dag och bestämde oss att vi vill leva ihop och köpte hus. Då sa han att ”nu har jag varit nykter ett år och jag klarar att dricka så jag ska dricka försiktigt”. Min oro vaknar inget speciellt har hänt men hans drogpersonlighet är tillbaka! Bråken är tillbaka och det mesta är som vanligt mitt fel. Jag sitter i en rävsax

Jag tackade ja, det känns bra! Nu ska jag bara hem och prata med mannen om att vi kanske faktiskt flyttar!

Ni är så underbara och stöttande...mer än vad nån i mitt ”riktiga” liv är och det känns så oerhört viktigt för mig att få er åsikt och era pushande ord i detta nu! Jag behöver nån som säger gör det, gör det Nu! För då kan jag se det som faktiskt är och som kommer att bli

TACK för att ni finns därute

Och hoppas att du har modet att fortsätta på din nya väg. Hoppas att du får energi att börja med aktiviteter som du tycker om så du får möjlighet att fylla ditt liv med nya energier.
Tack för att delar med dig.
Du finns i våra hjärtan. ❤️
Lycka till!

Det värmer i mitt hjärta att du hade det bra med din dotter. Du är värd det.
Kram ?

Fantastiskt att du haft ett bra nyår!

Kommer ju från andra sidan, jag dricker för mycket men vet vad jag måste göra..... MEN din man vet inte och du måste släppa honom. Njut av ditt liv med dina barn, låt inte honom förstöra det. Så många kramar från mig till dig!

Tack för alla era fina ord och önskningar om gott nytt år.
Jag är så väldigt tacksam att ha fått chans att " träffa " alla er fina medsystrar. ?
Mitt nyår blev faktiskt väldigt fint. Med långa promenader med dottern, lite romantisk komedi på tv och riktigt god mat, Spagetti och köttfärssås . Vi gjorde precis vad vi kände för och njöt av att bara vara tillsammans och firade lite alternativ nyår.
Vi ägnade 30 minuter åt att uppdatera oss i senaste nyheterna om hur det är med mannen/ pappan och sen bestämde vi oss för att lägga det i en stängd låda och släppa det. Det var skönt att göra så för då fick vi prata lite om våra tankar och oro men sen fick det vara och vi på all fokus på oss och att vi skulle mysa och må bra. Skönt.
Jag vågade aldrig blocka hans nummer men han ringde aldrig men han ringde dottern och undrade var jag var. Menade att jag förstör hans liv. Dottern svarade bara : Nej, det är du själv som gör det.
Hon är så lugn, min fina unge,
??

Nykteristen - Bra där. Klicka på JA. Du är redan på ett skepp som sjunker. Jag som beroende kan se av det jag läser om "din" man - är att han är LÅNGT ifrån att vilja bli frisk. Han är inte ens i närheten. Möjligtvis håller han upp mellan varven för att du ska vara nöjd men det räcker inte. Han måste ta beslutet för sitt egen skull. Ingen klarar av en hållbar nykterhet för någon annans skull.

Precis som mulletant skriver. Jag tänker att de små som växer upp med detta kommer ju själv utveckla ett medberoende som vuxna när de går in i relationer. De tar ju inte bara skit som små barn. De ska behöva leva som medberoende. Och de kommer omedvetet att söka sig till relationer där det existerar alkoholproblem. Det sociala arvet är så starkt.

Jag hoppas verkligen att du får chansen till att skriva kontrakt och att du får leva med dina barn utan fylla.

Kram och styrka

MM

Jag köpte en lägenhet i smyg, bakom min mans rygg, med hjälp av mina föräldrar. Det är fyra och ett halvt år sen, jag har inte ångrat mig en sekund. Hoppa! Det är jobbigt medan du faller, men du kommer att landa ganska mjukt och jag tror att det är fler än du tror som står och väntar på att få ta emot dig.

Hoppas hoppas att du får lägenheten. Tänk så skönt allt kommer kännas så småningom. Du och barnen kan leva ert eget liv, utan att ha en man som dricker i din närhet.
All oro, stress och skuldkänslor lägger sig så småningom.

Du tyckte lägenheten var mysig? Det är ett bra tecken att få den känslan. Tänk och dröm en stund om hur det kan vara att ha den dom er lilla oas, du och barnen. Myskvällar i soffan, laga mat som ni gillar, titta på en film, baka scones på morgonen ja allt ni vill och när ni vill. Låta dina barn mysa tillsammans med en mamma som finns bara för dem .
Istället för att vara en mamma som är stressad och orolig över hur kvällen ska sluta eller när det ska spåra ur. Vilket gör att du inte finns riktigt i nuet och kan njuta av livet.
Skuldkänslor har jag också dom just lämnat, men det får man ha. De går över lite efter som och känslan av frid tar över oftare nu.
Kram och lycka till?Azalea

att hon skulle skiljas. Det gjorde hon, när jag var vuxen och hade egna barn. Hon levde bunden av ett löfte att aldrig överge honom för att han haft så svår barndom. Jag skrek åt honom, när jag var tonåring, att hans svåra barndom inte gav honom rätten att förstöra min... vi skrek, han och jag, och mamma teg och vände ryggen till.
Jag lärde mig som ung vuxen, egentligen genom studier och yrke, att teoretiskt förstå honom och hans situation, kunde också försona mig med en känsla av att han älskat mig och ville mig väl - fast det blev så fel. Det, att känna mig försonad, är jag tacksam över MEN jag önskar inget barn att växa upp i familjer med missbruk och jag önskar att alla vuxna skulle ta ansvaret att skydda barn från att växa upp i missbrukets skugga. Jag själv som medberoende vet att det är svårt och jag vill inte och avser inte att skuldbelägga någon. Jag har många skador som jag så sakteliga förstått att har rötterna i tidig barndom och som förstört väsentliga dimensioner av mitt liv.
Så sorgligt men sant... dock är jag försonad också med mitt liv som det är och jag är tacksam över allt jag fått av lärdomar och kärlek genom 12-stegs-programmet och här.
Från hjärtat / mt

d är helt sant d du skriver, jag måste ta chansen för mina barns skull. Det sista jag vill är att de ska förstöras för livet pga detta. Jag vill att de ska växa upp som starka o trygga o glada individer.

Jag går in nu o tackar ja!

Skit i djävulen. Den kan du lämna kvar i huset. Det är det enda rätta du kan göra. Resten kommer att lösa sig.

Du och barnen kan inte leva som ni gör i osäkerhet. Ingen kan leva som ni göra. Ingen ska behöva göra det. Du måste välja åt barnen för att de är för små för att göra det själva ännu.

Läste om en annan kvinna som levt som du gör men hon hade varit kvar i relationen tills barnen var vuxna. Barnen tog stryk och var idag väldigt trasiga vuxna. Nu skrev hon om det felaktiga beslutet hon valde att INTE ta för 25 år sedan. Och hur dåligt hon mådde över det.

Ta varje chans du får att ta dig därifrån så du slipper sitta med samma ånger när barnen är vuxna.

Det kommer gå bra