Senaste kommentarerna i forumet

@glufsan Jag tror inte du kan få honom att inse det, om du inte tar hjälp utifrån och så att säga eskalerar situationen. Själv pratade jag med mitt ex' chef vilket ledde till att hans missbruk uppmärksammades, han lades in på sjukhus, blev sjukskriven, omplacerad och arbetstränade länge. Det är tre år sedan nu och han får inte sitt gamla jobb tillbaka för problemen är kvar.
När jag läser det du skriver undrar jag om du har reflekterat över hur mycket ditt medberoende påverkar dig. Du beskriver att du dricker med honom för att hans problem inte ska verka lika stort. Du städar och fixar och försöker mildra konsekvenserna, men till vilken nytta? Som du själv säger verkar han inte se sin konsumtion som ett problem. Man kan inte älska någon frisk. Om han vill ta hjälp så är det upp till honom. Ultimatum fungerar inte. Det är du som måste bestämma om du vill leva med en missbrukare eller inte och du måste fundera på att dra, och hålla, gränser. Har du funderat på det? Om det var en vän som hade berättat det här, vad hade du rått dem att göra?

Såhär…jag var tidigare gift med en man som drack en del på helgerna. När vi skildes blev det mer och mer vilket jag kunde se då vi bodde kvar i samma hus fast varsin lägenhet. Det låg vinboxar och ölburkar i varenda litet skåp nere i källaren tex, hans nya hade nolltolerans så han försökte väl dölja det så…det gick ju bra tills han åkte dit för rattfylla!!
Iallafall, efter flera år som singel träffade jag för 1,5 år sedan den man jag nu lever med. Han drack inte, det var det största och bästa med honom innan vi ens träffat. Han hade inte druckit nåt på 2 år berättade han. Jag drack ju inte heller, dels för att jag inte tycker det är gott och dels för att jag såklart blivit anti pga tidigare förhållande.
Vi träffades ca en månad innan jul.
På julafton jobbade jag kväll men var välkommen hem till honom efter det, han hämtade mig tom.
Väl hemma hos honom tar han fram öl. Julöl såklart. Då är det väl ok…
Sen dess har det fortsatt varje helg. Fredag och lördag. Långa perioder även 6 eller rent av 12 folköl på söndagar. Och onsdagar. 10 stora starköl på fredagen och samma på lördagen.
Jag har börjat dricka med honom honom för att det inte lika mycket ska se ut som att han har problem och super. Ikväll drack jag två små öl och en liten cider. Den första ölen tog mig en timme att få ner. Jag tycker inte det är gott men jag vill inte ”vara tråkig” och tjurig som jag annars kan anses vara. Jag bör inte ens dricka då jag har diabetes ska jag väl tillägga.
Han sa igår att nej imorgon ska jag inte dricka, men idag talade han om att han skulle köpa 6 öl för några av dom han drack igår var såååå goda. När dom 6 ölen började närma sig sitt slut ikväll föreslog han att vi skulle gå ner på restaurangen mittemot…nej det ska vi inte sa jag. Konstigt att det alltid är du som ska bestämma reglerna sa han då. Fast du skulle inte ens dricka idag lovade du igår? Till saken hör att han lovade för längesen att inte dricka när vi har hans barn. Det höll en helg som mest. Hans barn är här nu. Det är inte ok, den äldsta som är 17 super varenda helg och det finns alkoholism på båda föräldrarnas sida. Jag försöker trycka på att han ska vara en förebild men ska inte lägga mig i,
Hursom, efter dom 6 ölen var det dags för sista promenaden med hunden. Han knatade på snabbt så jag knappt hann med o sa inte ett ord. Kommer in, går på toa medans jag bäddar upp. Lägger sig och drar kudden över huvudet. När ölen är slut och man inte blev så onykter som man ville är kvällen definitivt slut. Punkt. Jag blev arg, kanske råkade säga att han är alkis (när han inte drack under dom två åren gick han på beroendecentrum, just sayin) och det tog ju skruv såklart. Säger jag det en gång till åker jag ut, jag har problem och borde söka hjälp, osv…allt bemöts med aggressivitet och förnekelse. Och tro mig, jag har försökt ta upp det här nör han är nykter och jag är lugn och fin. Det går inte.
När han dricker är han aldrig våldsam, han går dock igenom flera stadier under kvällen. Först tyst, sen lite pratig och glad, sen pratig och lite aggressiv mot mkt i samhället och antingen är man tyst eller så håller man med. Man argumenterar inte emot. Sen vid 6-7 öl är han oftast full (det går ju ganska snabbt att få i sig) då fäster vi inte längre blicken, han är bra vinglig och ja, ni vet, sådär jobbigt full bara…vi brukar tackolov lägga oss då. dom flesta kvällar ramlar han ur sängen gång på gång. Nu har jag börjat ta bort det som står på hans sängbord så det inte ska gå sönder….Ofta springer han upp och kräks efter ett tag ”för han får så mkt magsyra”. Men vanligtvis finns det öl kvar och då tar man med sig en ny till sängen. Alla brukar gå ner även om han inte ens är medveten om att han dricker dom sista 3 :(
Huuuuur ska jag få honom att inse att han har ett problem och behöver ta tag i det ännu en gång?
Och ja, jag har absolut druckit min sista oönskade droppe, och nej, ställa ultimatum hjälper inte. Han är fan vuxen och bestämmer helt och hållet själv när var och hur han dricker. Sådeså.
Jobbigt läge att vara så kär i någon men samtidigt tycka så illa om en del av den personen…

Jag har hittills inte sett några sådana exempel i min närhet. Alkoholism och välfungerande relationer är varandras motsatser, enligt min erfarenhet.

@majsan
Hej! Tack för svar. Visst är det märkligt hur vi sugs in. Men att av frånvaron vara så otroligt fria? Att beslutet vi fattat är så rätt.
Men så kommer den där komplimangen, samtalen som kan vara i timmar. Där någonstans inom en tänds ett hopp, ett hopp alldeles förgäves.
Jag säger som du, mest besviken på sig själv för att vara så otroligt naiv. Hur lätt det kan vara att bli manipulerad.

Jag bad min ex make häromdagen dra åt helvete. Från att samtala en hel dag via sms, till att ringa och säga att han kommer kämpa för mig, att jag måste förstå att det han gör i sin process är tillräckligt. Att han kan kanske inte göra mer ?!
Jo man kan om man VILL. Han har ju aldrig velat har jag insett. Utan det är bara ord han sa för att jag ska vara kvar.
Där detta samtal ledde till ett video samtal där han stolt visade upp hur han klunkade i sig sin trogna sprit. Där dog allt kan jag säga. Fullständigt.
Nu starkare än någonsin är han blockerad. Vill aldrig mer veta av honom. Och inte förrän nu, som jag äntligen känner mig fullt fri att gå vidare. Min förnekelse kanske släppte, mitt medberoende tog totalt slut.

Är otroligt tacksam för denna sidan som hjälpt mig under dessa månader.
Nu får du läsa en del, men jag bjuder på den :)

@has
Du har gett mig mycket värme, råd o stöd här o det vill jag tacka dig för! ❤️

Vet att det 'kostar på' att ge av sig själv. Man vill det så gärna o sitter djupt att göra så. Igen o igen (som du skriver).
Starkt av dig att gång på gång återvända inåt, mot dig själv, ändå. Sätta ditt mående i fokus.

Fina ord, fin text.
Förstår så väl din känsla, din utmattning, din kamp o känsla av kraftlöshet.
Det jag läser mellan raderna är en stark person med mycket kärlek o jag beundrar det!

Tack ❤️

Det är klart att det kan finnas. Men det nykterhet och tillit är mycket att uppnå, oddsen är inte de bästa..

Orkar du tillbringa mer tid med att hoppas?
Gör han just nu allt för att bli nykter?
Det är en lång väg.
Min erfarenhet är att det dessutom inte varar..men undantag finns såklart.

Rekommenderar även att du om du avser att fortsätta bo ihop (och inga barn är utsatta) att söka hjälp för egen del.

Kanske att ni kan testa att vara särbos och helt utan kontakt under pågående missbruk?

Hej!
Är gift med en man sedan 20+ år som dricker nästan varje dag sedan några år tillbaka. Det har varit många vändor med akutbesök pga olyckor på fyllan eller att han varit förvirrad eller okontaktbar. Orkar inte vara mer utförlig just nu.
Det jag undrar är om det finns någon som lyckats ta sig genom allt och nu lever med en nykter alkoholist. Kommer tilliten någonsin tillbaka och kan man få ett bra förhållande igen?

@has
Tack så mycket.

@bella70 och @Samna
Håller med om att inte säga något till honom, den känslan kom spontant, vet inte varför riktigt. Möjligen att ditt val får konsekvenser för dig, och att det kan bli väldigt farligt. Snarare farligare för dig! Verkar inte tryggt alls.
Kontakta ambassaden. Du måste bort därifrån. En kärleksfull relation bygger ett vi, och skall inte rasera ett jag. Varma tankar från mig. KRAM.

@mollykatt
Skönt att läsa att du fått tag i lägenhet, och får en ro och därigenom steg till att må bättre.
Lägenheten är dyr för dig skriver du, men efter omständigheterna bra för dig att komma bort.
Att ta det som just nu erbjuds verkar du väl behöva, att komma bort från allt destruktivt, men kanske du under tiden kan hålla koll på andra billigare lägenheter?
Skriv gärna igen hur det går för dig, om du vill förstås.
KRAM!

Så skönt att höra, grattis!

Läa här vilken hjälp du kan få: https://www.regeringen.se/uds-reseinformation/hjalp-till-svenskar-utoml…

Ta dig till ambassaden eller konsulatet, de kan ordna med nödhjälp så du kan ta dig hem. Fundera inte, bara gör det! Du är så ung och du förtjänar att ha ett bättre liv än det här. Har du ditt pass?

Hej @has! Tack för att du berättar! Stora beslut framkallar ofta starka känslor och oro, åt vilket håll de än går. När du tog beslutet att flytta ut, var det inte tänkt att det skulle bli bara en paus. Att nu flytta ihop igen är inte på något sätt att ge upp eller ge efter för någonting, om jag förstår dig rätt, utan ett nytt beslut utifrån hur situationen ser ut nu. Det är så fint att läsa, och hur du sätter ord på det!

Du vet att du har styrkan inom dig, att ta nya beslut och agera på dem när det behövs, vilket håll det än går. Ta hand om dig!

Tack @Tröttiz, ta hand om dig du med!🤗🩷

@has
Så det gick på det viset.
Du skriver så fint.
Sköt om dig, och må så gott.
🩷🤗

Radera din historik på mobilen!!!!

@Samna
Ta dig till ambassaden imorgon

Säg INGET till honom

Alternativt kan bli att du inte överlever -
Stanna inte en dag till

@Samna Vännen❤️. Du måste verkligen ta dig därifrån och inte utsätta dig för hans våld. Har du varit i kontakt med Alkohjälpen under "Stöd - Fråga oss" som Nell skrivit om i din tråd? Kan du be om hjälp från någon där du bor? Berätta om att du är i nöd. Har du ingen bra relation med dina föräldrar så att du kan kontakta dem, eller en kompis i Sverige?

Som @Carisie skrev om kan du också kontakta Svenska ambassaden i landet där du befinner dig, du hittar var den finns längst ned i länken. Berätta att du är utsatt för våld, inte har någon telefon, inga pengar och vill hem till Sverige. De kan hjälpa till och kontakta någon i Sverige.
https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-f%C3%B6r-svenska-medborgare/…

Jag förstår att du är nedbruten, men du har kraften, styrkan och modet! Du måste vara det modigaste du någonsin varit för att ta dig ur denna mardröm. Gå till polisen där du är, nu vet jag inte i vilket land du befinner dig och hur man ser på mäns våld, men ta dig därifrån. Och minns att det verkligen inte är ditt fel, även om han försöker få dig att tro det.

Kämpa på nu och berätta hur det går❤️

Skulle vara ❤️ och inte 😅
Tro mig - jag skrattar inte åt din sits. Inte alls - läste ditt svar till @vår2022.

Jag ber dig att ta dig till "svensk mark" var du än befinner dig - du kommer att få hjälp. Med eller utan pass.

@Samna Beskydd och flyg hem! På ambassad/konsulat gäller Sveriges Rikes lag. Snälla ta dig bara dit & se dig inte om. 😅

@Carisie vad kan dem hjälpa till med?❤️

@vår2022 jag är rädd att jag redan är så pass nedbruten, jag känner mig fast. Jag är så ledsen nu, han kom hem påverkad igen. Anklagade mig för otrohet eftersom jag renbäddat. Han ville ha sex med mig men jag ville inte då han var för hårdhänt och jag mår inte bra, han slog mig för jag sa nej. Så det fysiska har redan börjat denna sommar.
Jag vill bara hem, jag klarar inte mer, han är inte densamma jag en gång älskade. Jag måste bara våga åka härifrån, men vet inte hur jag ska klara av det själv. Jag vågar inte be om hjälp till min familj.

Tack så mycket för du la ner din tid och dina fina ord. Jag får en tår i ögat och jag behövde verkligen läsa det❤️
Jag är 21 år och som många säger ska det vara dem bästa åren, ingen ska ta fler av dem åren från mig. Vet att jag behöver ta mig härifrån, jag kommer klara det på något sätt. Sen är det bara att blocka och då kan jag börja reparera mig.
Återigen tack❤️

@Samna Ta dig till svenska ambassaden eller konsulatet så fort du kan! De hjälper dig ❤️

@Flarran ja, blind av kärleken är nog det jag blev. Det kan få mig känna mig så dum, att jag borde gått mycket tidigare..
men jag försöker ändå att inte klanka ner på mig. Jag kan inte förneka det mer och jag har kommit till insikt. Jag behöver fokusera på mig själv och ge mig det jag behöver. Först och främst ta mig styrkan och mod att dra, börja om på nytt och skapa mig ett liv som jag mår bra av.
Jag ska kämpa❤️