Senaste kommentarerna i forumet

Jo jag har faktiskt tänkt att tacka ja så får vi se sen vart d leder!

Tack för peppen, d behövs! D är så självklart egentligen att jag ska ta den att den måste va menad för mig o mina barn! Ändå är dessa jvla skuldkänslor där o knackar på...som en djävul

I den sits du sitter i så ska du väl självklart ta den? Dina barn behöver få leva trygghet och lugn och ro.....
Lägenheter går att byta och man kan få bostadsbidrag om man har barn och studerar.

Tacka ja - om du får den är det meningen att du ska flytta dit. Du vet, livet visar oss ibland vilken väg vi ska gå.
Lita på det....

Känn dig inte hemsk.
Du gör inget fel. Du skapar ett liv åt dig och dina barn.
Vad är det för hemskt med det?

Nu har jag varit o tittat på den! Den va inte som jag trott men den va mysig. Dock är
Läget helt fel men d kanske går ändå bara för att få nånting!
Åhh jag vet inte, samtidigt ringde jag hem till en full man o kände bara....ge mig vilken lägenhet som helst

Tack för ditt fina och kloka inlägg. Ja, håller med dig, det är lite som att skapa ett nytt liv. Idag gick jag en riktig långrunda i skogen och bestämde mig för att det här deceniumet skall bli "mitt". Känns bra att tänka decennium istället för det här året, blir lite mer långsiktigt och ger mig utrymme för tålamod med mig själv.
Eldstad finns med på listan ?☺️ Håller med, så underbart och rogivande med eld och värme. Badade vedeldad bastu hos kompisar igår. Sååå underbart! OCH jag tog årets första dopp. Trodde mina ben dog men dom tinade upp i bastun igen.? Kram och tack själv för allt DU skriver och delar med dig av. Kram ♥️

Det låter verkligen tufft att kastas mellan hopp och förtvivlan på detta sätt, med löften om att allt ska bli annorlunda som följs av att din mans beteenden återgår till det vanliga. Du har tagit ett stort ansvar för relationen och för ert gemensamma barn under en lång tid, och det är helt förståeligt att du känner frustration och besvikelse. Klokt att du skriver hit och berättar, många upplever att det är hjälpsamt att sätta ord på sina erfarenheter. Här finns dessutom många som befinner sig i en liknande situation. Jag hoppas att deras infallsvinklar och berättelser kan vara till hjälp.

Finns det någon utanför forumet som kan vara ett stöd för dig i detta? Någon du kan prata med om hur du har det just nu?

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag hoppas också att 2020 blir ditt år! Du har tagit ett stort ansvar för din man och era barn under en längre tid, och att det då känns skrämmande att rå om sig själv är helt naturligt. Det är ny mark att beträda, och det kanske dröjer ett tag innan du vänjer dig fullt ut. Samtidigt gör du kloka prioriteringar för din skull och för barnens skull. Kanske är det ett tecken på att medvinden snart är här?

Finns det någon du kan prata med om hur du känner? Eller något annat som kan vara till hjälp för dig just nu? Fortsätt gärna skriva, vi är många som vill läsa!

Gott nytt år och varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag säger samma. Gå och titta på lägenheten. Du får ta ett steg i taget, och detta är det första. När jag bestämde mig för min lägenhet, så kände jag också skuld. Och det gör man. Det planas ut sen.
Vill bara säga, Lycka till?

Gör det! Innan jag gick (och kom tillbaka) och efter att jag kommit tillbaka spanade jag. Det är/blir en konkret påminnelse om rätten och möjligheten till egna val. Så oändligt viktigt! / mt

Gå och kika på lägenheten även om den inte blir din eller du ens tackar ja så är det ett litet steg på din resa.
Jag tror att vi kommer till en punkt då det bara helt enkelt är dags att gå. Skuldkänslorna kommer inte vara mindre men överskuggas kanske lite utav frihetskänslan att ta beslut över sitt eget liv igen.
Gå och titta, känn av känslan och lita på dig själv.
Kram Azalea

Ska kolla lägenhet idag, känner mig hemsk! Sådär som att jag gör nåt olagligt eller är på väg o ska vara otrogen! Fy, känns hemskt men ändå en möjlighet till något bra...
Hur ska jag få bort dessa skuldkänslor som sköljer över mig....ska ju egentligen ”bara” titta på den och behöver inte bestämma mig än o om jag säger ja så är det fortfarande fler än bara jag som har chansen på den!

Du skriver så fint uttrycker dig så bra, en sån person man vill vara i närheten av känner jag. Upplever nog samma ensamhet som du just nu, medveten om den och lite, lite oroad men mår bra av att vara ensam just nu, läker förmodligen. Mina vänner "försvinner" en efter en och gör det genom sjukdom, utmattningssyndrom, deppression med samma symptom, en nära vän har fått en dödlig lungsjukdom och det senaste var en vän som fått en stroke. Ovant nu har jag bara mig själv känns det som och jag tvingas skapa mig ett nytt liv på egen hand.. Inget gratis längre, men för mig är det helt okej att vara ensam nu jag trivs. Känner att jag styr själv över min tid. Är också mycket ute i naturen och har min trädgård, skogen intil. Läser och pysslar hemma och jag eldar varje kväll i min vedspis som är det bästa med hela huset.

Julen är för mig ganska betydelselös, egentligen ganska trist. Varje jul brukar jag dock köpa ett nytt stort pussel och vill någon pussla med mig är det trevligt men det går alldeles utmärkt själv. Påsken är en betydligt gladare tid tycker jag, då gör man vad man vill, ingen bestämmer vad man ska äta. Det är ljust och våren och sommaren nalkas. Sedan finns det nog en djupare anledning till att påsken är betydligt mer positiv för mig. Iden att köpa sommarstuga är verkligen positiv tycker jag. Kan ge rådet att se till att där finns en spis att elda i det är läkande för själen. Elden är magisk, den skänker ett sånt välbehag. Kram och tack för allt du skriver.❤

Ta och släng det dåliga samvetet överbord. Om det går. Hehe. Så jädrans svårt.

För du gav honom faktiskt en gåva. Ett nej. Det är en gåva. Även om den inte uppskattas. En gräns. En tydlighet. Inte bara till honom. Till dig. Barnen. Dina andra nära.

Sen längre in på resan. Kommer du känna dig förbluffad. Över vilket annorlunda liv du lever. Hur fridfullt det kan vara. Hur vissa saker blir så enkla. Hur du kan se igenom känslomässigt glimmerverk.

Vilket lugn det blir.

Du är på väg. Du har det.

Gott Nytt. Blev varm av dina ord i min tråd. Att kan ge hopp. För det är det sista jag trodde jag skulle få uppleva. Det som jag har nu. Och jag har massor kvar att brottas med. Vilket jävla göttigt liv det kan bli.

❤

Vad tufft du har haft det den senaste tiden. Med stunder av rusande hjärta, andnöd, panik och elaka ord som haglat. Samtidigt har det känts svårt att bryta upp, vilket är helt naturligt. Vi människor har ju flera olika sidor och jag gissar att det har funnits mycket värme mellan dig och din partner. Under de senaste dagarna har de kyliga och elaka sidorna dykt upp allt mer, och du har lagt märke till att dina gränser har suddats ut. Situationen har blivit ohållbar. Klokt att du delar med dig till din nära vän och att du skriver här! Det är inte lätt att stå ensam i detta smärtsamma.

Vad skulle du behöva just nu? Finns det något som kan vara hjälpsamt?

Tveka inte att kontakta t.ex. Kvinnofridslinjen på telefonnummer 020-50 50 50 om du vill prata med någon utomstående. Och fortsätt gärna att berätta här! Vi är flera som läser det du skriver, du är inte ensam.

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förfärligt att behöva växa upp så som du beskriver. Finns grupper som heter Vuxna barn som är just för personer som fått vara förädrar till sina föräldrar. Om du kontaktar en alanongrupp så kan dom säkert informera dig om var det finns. Läs lite på nätet om alanon. Du behöver stöd för att kunna leva ditt eget liv. Det är väldigt, väldigt sorgligt och smärtsamt när en anhörig väljer alkoholen istället för som ditt fall sina barn, men det är faktiskt så att du kan inte göra något åt det, du är maktlös och det är också väldigt plågsamt att inse, men när man väl gjort det blir det en befrielse. Din mamma får inte återfall hon tar återfall, hon väljer det själv och vill hon ta livet av sig så kan du inte förhindra det.

Du behöver ta hand om dig själv och du behöver hjälp att släppa taget om din mamma. Hon är vuxen och vi har alla ett ansvar för våra liv. Fokus på dig själv och ta emot all hjälp du kan få, samtalskontakt vårdcentralen eller psykiatrin, anhörigprogram i kommunen, alanon, skriva och läsa här. Du kan bara förändra dig själv. Vet hur oehört plågsamt det är att uppleva att en nära anhörig förstör sitt liv och den sress detta innebär hos anhöriga. Omänskligt leva så. Möjligheten att din mamma väljer ett nyktert liv är större om ni inte gör någonting utan hon får ta ansvar för sin situation. Det är dags nu att du får möjlighet att leva ditt liv och att må bra. ❤❤❤

Vilket fantastiskt inlägg. ❤️ Grattis till dig som gjort din fantastiska resa. Att omfamna sig själv, sitt vuxna jag och sitt lilla jag kräver arbete.
Tack för att du tog dig tid att svara på mitt inlägg så att jag hittade dig.
Kram!

Nä, bättre är inte bra! O d är bra vi vill ha inte bättre...

Hur va nyårsafton för er? Här blev det lugnt, dock vet jag och såg att han smygdrack när han gick ut o rökte,...vilket kändes som var femte minut.
Men när tolvslaget kom hade vi barnen sovandes i varsin soffa och skålade i apelsinjuice.....så d va ju alltid nåt

Imorn gäller d...ska kolla lägenheten och är sååå nervös, rädd, orolig! Ja herregud alla dessa känslor som är heeeela tiden! Jag blir tokig,

Detta året kommer att bli vårt år. Ett år då vi ska läka, växa och lära känna oss själva på nytt igen.
Det är inte så lätt att börja ett nytt liv men vi kommer att lära oss längs vägen.
Mysigt att du firade tillsammans med din syster och familj. Det är fantastiskt att ha en stöttande familj som bara finns där och som gör att man kan leva som vanligt och få fina stunder tillsammans med att kunna tänka tillbaka på.
Känner som du em oerhörd tacksamhet över vår vänskap dom vi har härinne där man kan vända ut och in på sig och få hjälp med dina tankar dom hamnar lite snett ibland.
Det hjälper så man kan komma på banan igen och gör att man kan njuta av de fona stunderna som t.ex din resa med barnen. Som blev fylld av bra minnen och många skratt. Det är läkande.
Kram till en ny start på nya året?Azalea

Hej Själv omhändertagande! Tack för omtanke. ❤️
Det var klantigt skrivet av mig för jag förstår hur det landar. Min man har aldrig varit fysiskt våldsam och jag känner att jag har någon stans att ta vägen om det behövs.
Min erfarenhet är dock att vi brukar lösa våra konflikter och jag känner inte oro.
Tack! ❤️ ? ❤️

Hej!

Jag är en tjej på 20år och min pojkväns ena förälder är alkoholist.. min pojkvän mår givetvis fruktansvärt dåligt pga detta. Jag har erbjudit hjälp att ta kontakt med kurator eller liknande men han skäms så mycket över detta. Eftersom jag själv inte vet hur det är att vara medberoende i ett sådant missbruk så är de svårt för mig att veta hur jag ska hantera saker och ting....

Exempelvis så säger min kille att han inte vill att jag dricker alkohol alls. Jag får välja HONOM eller ALKOHOL. Jag älskar ju honom med allt jag har men att han ska bestämma över mig vad jag ska göra och hur jag ska göra saker och ting (som att dricka alkohol), gör mig oerhört osäker på vårt förhållande.

Är det jag som är okänslig eller är det han som inte kan bestämma hur han vill över vad jag ska göra?

Tacksam för svar

Med den livserfarenheten och med den insikten kan livet bara bli bra. Du har nått långt och hade nog inte gjort det utan "din "alkoholist. Intressant det du skriver att vi väljer våra livsomständigheter och kanske väljer vi dom för att utveckla vissa egenskaper hos oss. Det är mycket vi inte vet och det känns skönt tycker jag. Befriande att läsa det du skriver. Tack!! ❤

Hej, jag läser dina rader och blir orolig. Jag är ny här och har ingen egen erfarenhet alls av hot eller våldsamt beteende. Har du någonstans att ta vägen med din son för att känna trygghet när din man dricker?
Om jag förstår det rätt säger han "Kanske åker du ut med huvudet före i natt." och du skriver i forumet "Den som lever får se. Jag behöver få förändring så jag struntar ärligt i vilken."
Jag tänker att du behöver nog ta dig därifrån, innan det blir en storm! Kan du vända dig till en granne och få stöd att ringa en vän eller anhörig till dig? Jag kanske överreagerar, men hellre det än att inte säga något alls.

Nu kom min man precis och sa hånfullt att mitt mail inte fått det bemötande som jag hoppats på.
(Hur han nu tror sig kunna veta var jag förväntar mig, men strunt i det.)

"Kanske åker du ut med huvudet före i natt."
Den som lever får se. Jag behöver få förändring så jag struntar ärligt i vilken.

Theresas! Du är inte ensam. Och du är modig som formulerar dina tankar.
❤️
Lycka till!

Theresas! Du är inte ensam. Och du är modig som formulerar dina tankar.
❤️
Lycka till!

Gros19 tack!

Jo. Jag känner styrka i det här nya året av någon anledning.
För några timmar sedan skickade jag detta (nu lite redigerat här) till min mans föräldrar och kopia till min man.

"Hej!
Gott nytt 2020!
Vi har en bra början på första dagen på nya året men jag vet att ni känner oro för hur vi alla tre mår.
Jag delar er oro kring min mans mående och antar att han kommer bli upprörd, besviken och känna svek när jag skriver till er.
Vi hade en bra kväll igår med god mat och bra samtal. Ett riktigt bra slut på ett turbulent år. ❤️
Jag frågade min man hur vi skulle kunna hjälpas åt att stoppa upp att han hamnat i en period av alkoholintag då jag vet att han druckit sedan sin födelsedag (5 dagar). .
Han var då ärlig och berättade att han druckit 11 dagar i rad.
Idag är det den tolfte dagen i rad och jag frågade för en stund sedan hur jag kan hjälpa honom att bromsa upp. Hans svar var "skjut mig".

Jag skriver till er för att jag är ledsen och förtvivlad över hur fast X är i detta. Jag älskar verkligen den X som finns där inne. Den man som jag lärde känna. Den mannen han blir med mycket alkohol i kroppen är vidrig. Personlighetsförändrad. Aggressiv. Lättretad. Pratar högt. Skäller. Vinglar. Lynnig.

Jag känner oro över att jag missat att han druckit i en vecka utan att jag märkt det. I synnerhet eftersom vi valt att skriva oss här (vi är mitt i en flytt mellan två olika kommuner där den nya är hans hemkommun) för att X sagt till mig att han mår bättre i X och inte dricker i samma utsträckning här. Och när vi var på avslutningssamtalet på socialtjänsten i december (X har sagt till mig att han berättat allt för er så det borde inte komma som en överraskning att vi haft en orosanmälan kring vår son och X bedömning när han dricker alkohol) berättade X för dem att han känner sig trygg ned mig och att han inte kan dricka i hemlighet för mig eftersom jag alltid konfronterar honom när han druckit.
Nu förstår jag att jag inte alls har någon aning om när han dricker och det gör mig maktlös och rädd. Vår son ska inte behöva vara ensam med en människa som druckit. Även fast denna människa är hans pappa.

Jag älskar X och jag gör vad jag kan för att vi ska ha så bra vi kan tillsammans. Jag har sorterat vad som händer med psykolog som har utbildning och erfarenhet kring alkoholmissbruk. Han har fått mig att förstå att X gått från riskbruk till alkoholist.
Jag har gått på alanonmöten, läser litteratur, deltar i forum och läser om hur andra har det som är i liknande situation samt deltar i en forskningsstudie för anhöriga som har barn tillsammans med någon som har problematik kring alkohol.

Jag önskar att X hittar tillbaka till sig själv och finner mening med något annat än att dricka alkohol.
"Ta det lugnt. Det rättar till sig." Så svarar X mig. Jag vill verkligen att det ska bli så. ❤️

Nytt år och jag har bestämt att vår son inte ska vara något av de barn som växer upp i mörkertalet kring föräldrar och alkoholproblematik. Nittioåtta (98!!!) procent av barn i Sverige som lever med förälder/ föräldrar med alkoholproblematik uppmärksammas aldrig.

X vet om att jag skriver till er.

Stor kram och kärlek till er!
/Y"

Min man är naturligtvis inte glad men efter typ en timme frågade han mig och sonen om vi skulle bada tillsammans i bubbelbadkaret vilket vi gjorde och vi hade en mysig stund tillsammans.