Senaste kommentarerna i forumet

Stolt -ja, jag vet inte. Men ja, jag är stolt över det arbete jag gjort med mig själv, att jag tagit makten i mitt eget liv. Utan forum och utan Carina Bångs blogg (som den var då 2010-2012 ungefär) hade jag aldrig orkat det. Aldrig förstått vad jag hade att göra. Jag är också stolt över mannen som tog tog makten i sitt liv. Här på forum, genom att läsa på de andra sidorna har jag förstått hur svårt det är. Jag har också blivit vän med många beroende, nyktra alkoholister, sockerberoende och matmissbrukare. Jag har insett och jobbat med mitt eget osunda ätande och sett kraften i att vilja dämpa sig med ’något’. Det är ett mönster jag har lärt tidigt och hittat vägen ut ur.
Jag tror (känner mig övertygad om)att du gör helt rätt som lämnar din man. Du hjälper ingen genom att stanna kvar. Han måste göra sin egen resa och alltför många har dessvärre inte kraften, eller viljan eller modet att välja nykterhet. Så skönt att du har en egen lägenhet!
Jag önskar dig ett ’underbart här och nu’ som en vän brukar skriva! Och ett härligt, mysigt nyår! Kram och allt det bästa! / mt

Du är på rätt väg genom att göra så du själv mår bra.
Skapa självständighet tror jag är väldigt nyttigt då det de vill är att försöka snärja in oss i ett nät som blir så trassligt med skuld och ångerstkänslor över dem så all energi går åt och det finns ingen över till sig själv.
Fortsätt jobba på dig själv, det är vad som är viktigt.
Kram Azalea ?

Det viktigaste är ju hur ser missbruket ut, vilka droger, inklusive alkohol använder personen. Hur mycket, hur ofta och under hur lång tid har missbruket pågått. Märker man att det ökar. Har personens tillstånd krävt sjukhusvård, eventuella överdoser. Hur lever personen, boende, sysselsättning, hur finansierar han eller hon sitt missbruk, eventuell kriminalitet. Kan man se en försämring av den fysiska och psykiska hälsan. En sak som är viktigt är åldern. Är du relativt ung tar man hänsyn till om du lever i utanförskap och är på väg att förstöra ditt liv. På en äldre person är det ofta den fysiska, men även den psykiska hälsan man fokuserar på. Lite tips men allt vet man kanske inte. Ska kanske säga att jag jobbat med detta i tjugo år, men inte nu längre.

Ha en underbar resa till Köpenhamn men barnen. Jag kommer också ner till syd och firar nyår med dottern.
Vi får skicka en tanke och kram över sundet till varandra.
Ska försöka göra som du och blockera så det blir lugnt.
Kram och ha en helt underbar resa?

Så härligt med lägenheten!!
Jag gjorde likadant, hyrde i smyg eftersom han heller aldrig skulle acceptera en flytt.
Planerade det redan i somras och använde tiden till att packa ner lite nödvändigheter och framför allt sånt som betyder mycket för mig. Minnen, fotoalbum, smycken och sånt som inte går att köpa nytt. Sen hade jag lägenheten i en månad utan att bo där och plötsligt en dag nådde jag min botten och bara bestämde mig. Tog mina saker och flyttade.
Så himla skönt att ha sitt eget där man kan göra det man vill och bara njuta av tystnaden. Visst kommer ångest ,skam och alla jobbiga känslor men jag övervinner dom till slut för alternativet att flytta hem igen är då mycket sämre.
Det finns en framtid för oss som är ljus och så mycket bättre.
Stort lycka till med din flytt?Det kommer att gå fint.
Vi är många här som vet hur det är och vi finns för varandra

Ja, ju den stackars amerikanen fick vara med om mycket denna julen tillsammans med sin blivande brud, gifter sig snart.
Hon har berättat från början om vår familjs mörka moln så han visste lite.
Jag bad honom om ursäkt när de åkte hem på juldagen över en kaotisk jul men hans svar blev: Det är därför jag inte firar jul för man blir bara besviken, han har haft en trasslig pappa, och detta ökar bara förståelsen över hur det är när min dotter berättar för honom eller är ledsen. Han är verkligen en go svärson.
Nä, det blir inga fler jular tillsammans nu, det har han satt punkt för.
Nu kommer nyår........ Han inbillar sig att vi ska fira det tillsammans, aldrig i livet. Jag och dottern har planerat för tjejmys tillsammans bara hon och jag.
Det ska bli så mysigt.
Du är så snäll och jag önskar dig ett underbart nytt år ?Azalea

Tar en dag i taget och försöka inte bli besviken

Stolt över både min man som vaknade upp men också väldigt stolt över dig själv som klarade att vända blad och se framåt tillsammans med din man. Så oerhört starkt gjort. Det kröver en lika stor insats av dig dom är jämte att orka kämpa, att orka lita på mannen, att orka med besvikelser på vägen. Men titta nu!!! Ni verkar ju lyckats så bra att rida ut stormen tillsammans och det säger inte lite.
För min egen del så klarar jag inte det. Orkar inte kämpa mer i motvind med en som inte inser någonsin vad problemet ligger, i alkoholen.....
Det finns liksom ingen början att försöka bygga upp något på igen.
Jag är så glad att jag har min fristad i lägenheten även om den är enkelt möblerad och att det kostar mig mycket så här jag nu en egen plats där jag kan vara lugn och det är jag tacksam över nu.
Hade någonstans trott att om jag flyttat ut att han skulle förstå och vilja kämpa mot alkoholberoendet, men han gör inget åt det utan dricker lika friskt. Tror att jag kommer tillbaka igen.
Det är tröstlöst och bitvis tappar jag fotfästet.
Tack snälla du för att du delar med dig av dina erfarenheter och visdom, det betyder mycket?

Så härligt att du äntligen fick en jul som var som den ska vara utan den dåliga baksidan du varit med om innan.
Nästa jul kommer bli ännu bättre och du har nu kommit ännu ett steg längre i din resa.
Du är så värd detta. God fortsättning?

Dags att ta steget och göra en oros anmälan på en person. Har ni några tips på vad man ska tänka på.

God fortsättning önskar jag dig också. Och tack för dina fina ord ♥️

att du hade en fin jul om än blandad med lite vemod. Tid tar det! Att acceptera att det inte blev som man tänkt sig. Att man kanske får förlåta utan att få ett förlåt från den som sårat en. Tålamod är något fint! Betyder att man investerar tid i sig själv och sitt liv och mående. Att försöka ha tålamod gav mig känslor av frustration i början men nu känns det som värsta lyxen. Att bara kunna vänta ut sig själv på ett stilla sätt istället för att ha tonvis med tålamod med någon annan. Kram

Julen har varit lugn, rolig, fartfylld och kul. Alltså allt som jag drömt om i alla år. Ingen man jag retar upp mig på. Ingen man som blir för full och vill bli hemkörd. Jag kunde bara tänka på mig själv.
Ändå kändes ett visst vemod. Saknade mannen som inte finns. Önskar så att allt kunde släppa och att jag kan leva mitt liv fullt ut.
Men det kanske bara är att räkna med att det blir och känns så här. Allt försvinner inte med en gång. Det tar tid.
Det är väl det jag har lite jobbigt med, att just ha tålamod att det tar tid.

Jag känner igen mig i det du skrev om er julafton. Det hade kunnat vara min man, min familj. Min man är som två olika personer, ibland mild, omtänksam och glad och ibland (mer och mer ofta) irriterad, rastlös och aggressiv.
Efter jul tog jag barnen till min enkla stuga, först skulle jag inte få åka för att jag inte klarar av det (?), men han vågade inte fullfölja förbudet eftersom min vuxna son är hemma och hälsar på.
Imorgon åker vi hem, 2 januari får jag nycklarna till lägenheten. Mannen vet ingenting ännu. Jag tänker flytta så fort lägenheten är möblerad. Det enda jag och barnen kommer att kunna ta med oss är personliga saker. Han skulle aldrig acceptera en flytt, jag vet inte vad han skulle göra. Men är för rädd för att riskera barnen, hundarna eller mig själv för den delen. Hur kommer han att reagera?
Tack till dig och alla på forumet som stöttar och delar med sig av händelser och upplevelser. Det har blivit ett uppvaknande för mig - en räddning - att jag inte är ensam. ?

Försök inte hänga med i svängarna, fokusera på ditt välmående och så finns han i utkanten, annars dras du in i virrvarret så lätt. Kram kram kram

Blev genomförbannad på julen men lyckade på nåt sätt hålla minen inför barnen. Det hade inte blivit bättre av att jag ballat ur också.
Jag kämpar för att hålla kvar känslan av ilska men nu ringde han igår och allt var dom vanligt i hans huvud. Jag skulle komma hem och hjälpa till med granen och en massa annat. Va fasen tror han??!! Nähädu, i helsike , det kan han själv göra. Berättade för honom hur mycket han sårat barnen med sitt uppförande under julafton. Visst de är vuxna men det tar lika hårt på dem ändå.
Låter som din man också hoppar mellan känslorna lika mycket. Det är helt makalöst och man kan inte förstå något om vad dom försiggår i deras omtöcknade och svängiga,av sprit, hjärna.

Önskar också att vi kunde ses i verkliga livet men jag är så oerhört glad över att ha dig och de andra så nära ändå??
Kram Azalea

Tack! ❤️ Det är skönt att kunna skriva av sig sin frustration, rädsla och alla övriga känslor som svallar inne i envist nu....hopp, förtvivlan, glädjer sorg you name it!
Men det är också första gången jag Verkligen verkligen känner att d är nog, att det verkligen inte går mer det här livet vi lever...och det är en känsla av frihet, den känslan är ny för mig. Det kanske är den sista tråden som släppt som gör att det jag känner är inte sorgen över att behöva lämna honom utan sorgen över att mina barn troligtvis inte kommer ha nån mer pappa närvarande. Känslan att faktiskt börja ta steget bort från honom, d är den som befriande....eller?

Jag vill börja med att säga att du är inte knäpp! Bara det att du skriver här är ett starkt tecken på att du stannat upp och reflekterar över din situation. Jag gissar att du just nu funderar mycket på hur det ska bli för ditt barn. Och för hur det är för dig. Att du känner hopp är en fin egenskap samtidigt kan hopp förväxlas med att en gör saker som inte hjälper. Du är modig som formulerar insikten att det som varit fram till nu inte gör skillnad gällande din partners beteende. Vad tror du skulle kunna göra skillnad? För dig?

Jag hoppas att forumet och all den samlade erfarenheten som finns och erbjuds här kan bli hjälpsam för dig nu. Fortsätt gärna skriv!

Du är inte ensam.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hejsan Nykteristen
Blir så förbannad av att läsa vad du och dina barn utsatts för. Kokar hör! Var tvungen att skriva av mig på min blogg. Om vad jag tycker om dessa ynkliga ynkryggar till sk män. Fy fan!
Hoppas du har det så bra ni in i detta kaos och att ni kan få känna ett lugn.
Allt ordnar sig, du har tagit det första steget mot ett bra och mkt bättre liv.
Önskar er allt det bästa ❤️
Kram Sigge

Ja inte ska ni fira jul med honom fler gånger...Jag förstår inte hur dessa män kan motivera sitt beteende gentemot sina egna barn med några som helst undanflykter och ursäkter, man slocknar väl för tusan inte vid matbordet! Pinsamt värre dessutom med barnens nya respektive på plats, vad månne amerikanen som är ny i familjen och inte van alls med vår nordiska fylla tänker om detdär? Hoppas det inte var hans första besök hos er? Förstår det blev svårt att få till nån julstämning efteråt, en jul som kunde varit så fin med alla samlade som istället faller som en pannkaka man fort vill glömma. Vilken tur du nu har ditt eget boende, din man är i ett så dåligt läge så det finns nog inte mer du kan göra om han inte själv förstår att ta itu med sitt drickande på allvar.

Stor kram till dig, se nu till att blockera honom på telefonen så du får ha helgen och nyåret ifred!

Hej Firstep

Välkommen till oss. Du är en av alla anhöriga där ute som kämpar och har kämpat länge, utan att ge upp. Du har haft mod att lyfta din oro och problematisera din partners alkoholkonsumtion. Du undrar också hur du ska kunna förmå din partner att förstå att alkoholen faktiskt förstör er relation, påverkar föräldraskapet negativt och såklart försämrar hans hälsa och kan leda till beroende. Den situation du beskriver från förra veckan låter skrämmande och är precis som du säger svår att förstå utifrån hans perspektiv. Jag gissar att han själv inser att det inte är den typ av partner eller förälder han vill vara.

Trots dina försök att vara hjälpsam så har det inte lett till förändring i en positiv riktning. Det låter som att du närmar dig ett beslut att faktiskt lämna relationen och skapa andra förutsättningar för dig och dina barn.

"Jag vet inte hur du vill förmedla, har förmedlat dina tankar till din partner. Ett förslag (om du inte redan gör så!) är att använda sig av jagbudskap, speciellt då det finns ett ultimatum med. Det kan förmedlas så här:
Förra veckan då du kom hem berusad var det något som liksom sprack i mig. Jag såg en skrämmande framtid framför mig och det väckte en sorg. Vi har så många fina år tillsammans och jag har länge haft hopp om att vi även ska få många fina år framöver samtidigt så fastnar vi när vi talar om alkohol. Vi har olika erfarenhet och kanske olika tankar om vad som är rimligt då det kommer till alkohol. Detta är inte rimligt för mig. Jag skulle så gärna vilja veta vad du tänker om vad som är rimligt. Vad som ska behöva hända för att du ska känna oro. Som partner, som förälder? Inte för att ställa dig ”mot väggen” utan för att jag uppriktigt ska kunna ta beslut om hur min framtid ska se ut. Jag gissar att du tänker mycket på detta också men att det kan vara svårt att tala med mig om det. Jag har tankar på att lämna vår relation som det ser ut nu. Det är inget "hot" utan ett försök att bjuda in dig till mina tankar och känslor. Jag finns här nu"

Det här är såklart inget "facit" och jag känner ju inte dig utan mer ett exempel på "jagbudskap".

Jag hoppas att din tråd får fart, det kan ta ett tag och jag hoppas att du stannar hos oss för du beskriver så tydligt något många kan känna igen sig i och har varit med om. Tack.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Oj vilka hemska dagar du igen genomlevt! Det är så starkt gjort av dig att ta dug ifrån mannen, inte vänta ut hans härjande utan bryta genom att åka! Fortsätt ringa på alla bostäder du bara kan och kanske du kan stanna där ni är ens för några dagar? Åtminstone över nyår då spriten brukar flöda.. Sänder dig en stor kram från en som varit där du är och vet hur arg, upprörd, ledsen och nedbruten man känner sig i den paniken när man inser man bara måste ut ur huset till vilket pris som helst!

Tack ❤️ Ja d va väldigt skrämmande situation o kändes hotfullt även mot barnen vilket var den största anledningen till att nu är det nog. Han har ringt x antal ggr redan o sista var att kom jag inte hem med barnen så skulle han komma o hämta dom. Jag tar det som ett hot och ett desperat försök att bara få hem oss mer än en handling denna gång och stålsätter mig.
Det finns ingen annan utväg nu än var för sig

Jag gissar att det var skrämmande inatt och att du var mitt i en rytande känslostorm samtidigt fann du ditt inre lugn och tog ett klokt beslut. Du har även tagit ett mer långsiktigt beslut. Det räcker nu. Det är dags för dig och dina barn att se en annan framtid. Berör. Jag hoppas att vi här på forumet kommer vara ett stöd för dig under den processen. Vi finns här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

Det är bra att du vill och kan skriva om det som händer. Att ha leva i en relation där du är rädd och kanske isolerad påverkar dig naturligtvis hela tiden. Jag hoppas att du idag har möjlighet att kanske ta kontakt med någon som kan vara ett stöd för dig. Att vara utsatt för psykiskt och/eller fysiskt våld är ett trauma och du kan behöva stöd i att hantera det. Ett steg kan vara att tala med en vän eller anhörig som du litar på. Ett annat steg kan vara att exempelvis ta kontakt Kvinnofridslinjen som har stor kunskap om detta. http://kvinnofridslinjen.se/ , 020 505050, öppet dygnet runt!

Fortsätt gärna skriv här, du är klok som sätter ord på din situation, det är ett viktigt steg.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet