Senaste kommentarerna i forumet

Din sambor dricker nästan alla dagar i veckan och du har försökt på alla sätt att påverka honom. Du har tagit ett beslut att du vill lämna honom men känner oro kring din dotter. Du vill ha henne heltid då du inte litar på att han kommer vara nykter då han har henne. Har du haft kontakt med kommunen? Det kan finnas möjlighet till familjesamtal eller liknande? Kanske har ni redan testat eller att han inte vill? En annan idé är att ringa dem och höra hur du kan göra och om det finns stöd att få i er situation med dottern. Det låter hur som helst som du behöver få veta säkert att har han dottern är han nykter och något stöd utifrån kanske kan hjälpa till med det.
Hur ser ditt stöd ut, vänner, bekanta eller professionellt? Du känner ju dig själv bäst såklart, många gånger är det skönt att i alla fall kunna ventilera och sortera tillsammans med någon. Jättebra att du skriver här!

Hoppas du får flera svar och att du hittar något här som blir hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Han ska väl skita i vem du ligger med. Och det enklaste sättet att se till att det blir så är att inte berätta det för honom. Dessutom: Du kan inte förvänta dig "normala" reaktioner från honom, för han är inte frisk. Sluta tro att han ska skärpa sig, börja bete sig "normalt", börja bete sig som en vanlig kompis gentemot dig. Det kommer inte att hända, och du drar bara ut på det. Det finns inget sätt du kan bli fri från den här personen utan att ni blir ledsna/sårade/övergivna båda två. Den tiden får du bara lov att ta dig igenom, och det gör du INTE genom att lura dig själv att ni är "bästa vänner". Lek med dina andra kompisar ett tag nu.

Att sätta gränser ekonomiskt. Betala inte en spänn till av hans konsumtion på kreditkort. Bra att du ska träffa advokat. Låter klokt att sälja huset nu, även om det nu skulle innebära lite mindre pengar för huset. Det är ju först då du kan gå vidare ordentligt. Tycker du verkar ta jättekliv i rätt riktning. Heja dig Bladerunner! Kram

Hej alla ni fina starka modiga där ute.
Jag har känt mig som i ett vaccin. Jag har kämpat med att hålla ihop sömmarna för att inte spridas i bitar i vinden. Nu är jag inne i en annan fas. Jag tror jag känner ren och skär sorg. Sorgen sitter centrerad koncentrerad och mycket kompakt i hjärtat. Sorg över att verkligheten och vad som kunnat vara är så väsensskilt. Har svårt att känna ilska längre stunder. Det känns som att jag tillåter mig att vara ledsen. Inga tårar, bara kompakt sorg. Jag tror att det är bra. Jag vågar vara kvar i den känslan och det känns inte som att jag går upp i atomer och tappar kontrollen. Mannen har börjat vela prata efter 10 dagar av påhopp och lögner om mig till hans närstående. Jag har sagt att jag slutar betala hans kreditkort nu men står för mat, husrum, försäkringar, abonnemang osv osv tills allt är löst. Jag har sagt att jag drar av det på bodelningen och han säger att det är okej ( nästa gång han är full kommer han ta tillbaka det). Jag har satt den lilla gränsen med kreditkortet. Han lägger all skuld på mig. Han vägrar förstå att hans missbruk slitit itu relationen och äktenskapet. Jag har varit hos en alkoholterapeut, det var väldigt bra och jag ska få hjälp där framöver i mitt nya liv. Jag ska försöka få med. Jag vill sälja så snart som möjligt så att jag kan köpa en lägenhet och börja få ro. Innan dess är allt ett öppet sår och jag kommer ju vara vilsen även efter det men har då ändå tagit steget att flytta isär. Små steg i rätt riktning.....tror jag.
Kram Blade Runner

Du har varit här ett tag och skrivit lite och fått några svar. Det känns skönt att inte vara ensam i detta skriver du. Det är nog flera här som känner igen sig i det. Berätta gärna lite mer om hur det går för dig, när och om du vill så kan vi försöka ge dig ytterligare stöd.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

från MT och Ullabulla. Ta hand om DIG nu. Du förtjänar att ha det bra och stabilt. När du tar hand om dig själv så känns inte eventuella "pekpinnar" så mycket för då är du trygg i dig själv och dina beslut. Tror som Ullabulla att torrdocka är bra för dig. Själv har jag avhållit mig totalt sen jag bröt upp från mitt förhållande. En tjej kompis utnämnde mig häromdagen till Guld-nunna" ?? Mår jättebra av det och när/om man sen väl går in i en relation kan det nog bli riktigt bra. Stå upp för dig själv nu Troja och bry dig om dig själv ♥️ Och om detta engångsligg nu inte kändes så bra i efterhand: låt inte det få dig att deppa och känna ånger. Se det som en viktig lärdom och gör annorlunda från nu och framåt. Kram

Jag känner igen mig i så mycket.
Ditt ex är beroende av alkohol vilket har pajat er relation.

Du har bara några veckor efter avslut,trots fortsatt kontakt haft ett engångsligg.
Jag tänker varför?

Vad fyller det för syfte att ha tillfälliga sexuella relationer för just dig?

Vilka behov får du tillfredsställda förutom de sexuella (förhoppningvis?)

Jag säger inte att du gjott fel eller att ditt ex har rätten att reagera eller styra dig.
Men när du hörde rykten för någon månad sen att han gjort något liknande så blev du upprörd.

Det gör ont vid avslut.
Banden är kvar även om man färnuftsmässigt gjort slut så är ju känslorna kvar.

Lägg dig i torrdocka troja.
Ta hand om dig själv och de känslor som uppstår av tomhet och saknad.
Tills de ebbar ut och försvinner.
Om du kan och förmår vill säga

Du har rätten att bestämma över ditt liv NU! Ditt liv är ditt!

Relaterat till ditt ex: För mig när jag läser blir det väldigt oklart. Det är som om ni avslutat er relation och ändå är mycket intrasslade i varandra. Jag minns inte vad du sökt/haft för hjälp i ditt medberoende. Kan du söka hjälp för att göra dig fri?

Hans åsikter om hur du ska leva ditt liv kan du inte göra något åt. I synnerhet som du skriver att ni avslutat er relation.

I bästa välmening / mt

Min mamma var alkoholist. Jag har tidigare varit gift med en alkoholist/narkoman en kortare tid. Skiljde mig när jag märkte att han knarkade. Några år senare gifte jag mig igen, med en annan alkoholist, när han varit nykter i ett år. Tyvärr behöll han sitt alkoholistiska beteende, så efter 12 år fick jag nog.
Under år 2015 träffade jag en underbar man. Hade lovat mig själv - aldrig mer en alkoholist. Märkte att denne nye man gillade att ta ett, eller flera, glas vin, men värre än så var det inte. Gjorde efterforskningar på honom, och inget tydde på att han hade problem men alkoholen. Men oj, vad jag bedrog mig.
Så fort vårt förhållande blev offentligt och etablerat accelererade hans drickande. För att göra historien kort, söp han så mycket tills han till slut i mars 2019 bad mig om hjälp med att få bukt med sitt drickande. Med min hjälp kom han blixtsnabbt inlagd på Nämndemansgården i 5 veckor. Han fick betala själv, närmare 200.000 kr plus förlorad arbetsintäkt i 5 veckor.
Jag blev så glad och trodde absolut att det nu skulle ordna till sig. Hämtade hem honom i början av maj 2019.
Det har nu gått 7 månader och här är vad som har hänt:
Numera dricker han mer än tidigare, köper vodka och häller i sig direkt från flaskan. Gömmer flaskor, ljuger, ljuger, ljuger...
Nekar till att han har druckit, varje gång. Dricker flera ggr i veckan, skiter i att jobba (egen företagare).
Har varit på AA tre ggr under dessa 7 månader, de gånger jag har skjutsat honom dit. Nämndemansgården uppföljande samtal en gång per vecka, och sedan en gång varannan vecka, har han gått till och suttit där och ljugit varje gång om att han har hållit sig nykter.
För en vecka sedan satte han igång att dricka rejält. Nekar så klart. Efter en natts bråk, då jag blev så provocerad att jag tom dängde till honom med en väska så blodvite uppstod, lämnade jag honom följande morgon, och åkte till min sommarstuga på landet. Han bor i min lägenhet i stan. Innan jag lämnade honom meddelade jag att jag inte kan vara tillsammans med honom längre pga hans drickande. Jag sade också att om han verkligen skulle bestämma sig på riktigt för att sluta dricka, så hjälper jag honom.
I kväll kom första livstecknet från honom via sms ”Tjena. Ringer dig imorgon.” Jag är spänd på vad han ska säga.
Tidigare har jag vid varje tillfälle fått höra att det är mitt fel att han dricker. Konstigt...vad jag vet började han dricka i tonåren för 45 år sedan.
Vet ju inte vad han har bestämt sig för. Kanske har han bestämt sig för att behålla alkoholen istället för mig...

Han får inte ha hand om barn när han inte är nykter. Skulle det ske gör du en anmälan till socialförvaltningen och då kan det bli aktuellt med ensam vårdnad. För att han ska tillåtas umgänge med sitt barn ställer man krav på att han ska uppvisa nykterhet. Är faktiskt din skyldighet att se till att ditt barn inte bor eller umgås med en onykter förälder. Så du har inget att välja på som jag ser det. ?

Kommunen, socialförvaltningen brukar ha anhörigprogram. Jag har själv genomgått ett anhörighetsprogram under en vecka på Nämndemansgården. Finns säkert även på andra ställen. Detta bekostade jag själv 11.000 men det var för min del starten på en förändring. Värt hur mycket som helst. Ibland kan man ansöka om att få genomgå anhörigprogram om kommunen själv inte erbjuder det. Ansök i så fall hos socialförvaltningen. Vårdcentralen på hemorten kanske har en kurator du kan boka samtal hos. Vet inte hur långt du har till närmaste alanongrupp. Jag har själv åtta mil. Åker tåg eller bil och jag har behövt det, dock inte längre varje vecka som i början. Finns även ett anhörigram här på anhörigstöd som du kan delta i. Lycka till ! ?

Har krånglat till det ?

Har vart med en ( var bara för en kväll)
Ville väl markera för mig att jag är singel osv.

Nu har mitt ex frågat mig om det och jag kunde inte ljuga.
Han är besviken pga att det hände så fort inpå att vi slutade vår intima relationer trots vi inte var tillsammans och är tillsammans!

Jag vet inte vad jag ska tycka. Gjort Nåt fel? Alltid fel tidpunkt att vara med en efter sitt ex, spelar tydligen aldrig någon roll, alltid någon som tar illa upp, bli sårad mm. Han säger att han ändå älskar mig trots jag vart med någon annan. Jag sa att jag var det pga att han och jag skulle inte ses intimt något mer, att detta på nåt sätt skulle "hjälpa"

Visst att det var drastiskt, desperata försök. Men nu vart det så o nu ska jag stå i skamvrån. Varför egentligen? Är vi ihop? Nej, hade ja lovat mig bara till mitt ex, nej de va innan, o sen gick vi vidare med att säga att nu är vi med andra. Nu vart det jag som gick vidare först.

Mår inget bra nu, jag är förvirrad pga att han säger jag gjort fel, jag tycker inte det. Näääär ska jag få bestämma över mitt liv utan att någon ska komma med pekfingret

Sambon dricker 6 utav 7 dagar.
Jag vill lämna men gör det inte om jag inte vet att jag får vår dotter på heltid. För han kommer inte låta bli att dricka bara för att han blir ensam med henne varannan vecka eller vad han kan kräva.

Här har det visserligen druckits andra dagar också mentisdagar är en sjuhelvetes drickardag, börjat bli! Så har legat här sen kl 18 med barnen....vi tog en tidig i säng-dag för kunna mysa ordentligt innan vi skulle sova. Ja, d är lite det d får heta istället för att mamma vill inte va i närheten av pappa när han är full eller barnen för den delen....

Åhhhh dessa kvällar hatar jag mitt liv

Jag hinner bara svara kort, men du kan fundera om du kan vända dig till en diakon eller präst. De är ofta goda lyssnare och har hört det mesta. Har absolut tystnadsplikt. Du kan också skriva av dig här, det har hjälpt mig och många andra. Varm hälsning och kram / mt

Förstår kanske inte hur det fungerar här än men det var i alla fall jag som startade denna tråd.

Jag undrar om det finns någon hjälp att få som anhörig? Alanon finns inte i närheten av min stad så det är inget alternativ.

Finns något annat?

Jag vill inte få hjälp med hur jag ska få min anhörig att sluta. För det går inte, jag har provat allt förutom att skvallra till dennes arbetsgivare som då skulle, vad jag förstått det som, behöva erbjuda rehab.

Jag vill bara få hjälp genom att få tala ut om allt. Rensa mina tankar och mina skuldkänslor och rädslor. Jag har hållit detta missbruk hemligt för allt och alla genom hela mitt liv. Det är mitt livs största hemlighet som nu börjar väga tungt och påverka mig negativt i mina relationer.

Det gör du helt rätt i och vi har det vääääldigt lika du o jag!
Det är samma här, man vågar inte...man vet inte vad man ska få ta del av! Men här börjar det bli ett måste...finns ingen framtid här som det ser ut...tyvärr! Men kan bara inte se mig själv med honom på det här sättet resten av mitt liv, tragiskt

Jag är så beslutsam i allt jag gör men inte i detta fall...

Jag vet inte varför egentligen varför jag inte gör slut. Nu har jag slutat oroar mig så mkt för att barnen kommer fara illa om de är hos honom. Tror allt läsande på detta forum har gjort mig tryggare.

Men ändå gör jag inte slut. Jag tror att jag varken orkar eller vågar. Vågar pga att jag inte orkar med allt skit som lör komma av det. Som att det vore bättre nu.

Hade ett snack igår kväll också. Han säger att han vill fortsätta. Jag sa att jag inte vet.
Han sa att han inte känner sig älskar tex pga att han inte sover i vårt sovrum sedan flera år tillbaka. Men det har ju väldigt naturliga förklaringar som snarkning, småbarn och ryggont.
Jag bäddade då rent i alla sängar oh flyttade om saker och erbjöd honom stora sovrummet. Han flyttade tillbaka alla sina saker och tackade nej till att sova med mig.
Så här är det jämt. Ett problem uppstår, jag löser det men lösningen behagar inte honom. Och sedan kände han sig som en idiot. Tydligen ofta som det är mitt fel att han blir en idiot.

Han vill iallafall inte söka familjeterapi men nu får jag nog gå ensam för jag behöver det....

Den där känslan av att man bara vill skrika allt vad man har rakt ut på morgonen är hemsk....men du fick kanske ut lite av din frustration av att säga iallafall de orden! ?

Nä, jag vet ärligt talat inte vad han tänkte med....eller vad han trott?! Att allt skulle bli lättare på nåt sätt? Att jag bara skulle kasta mig i hans famn? Ärligt, det är det sista jag vill överhuvudtaget. Har svårt att se mig själv va med en till man i heeeeela mitt liv just nu!

Hur tänker du på ditt liv? Framtiden?

Tack! Skönt att man kan dela jobbiga saker med varandra och samtidigt sorgligt att vi är många som har tuffa upplevelser att brottas med.

Ja man kanske får tänka i nya banor lite utanför boxen ☺️

dig så väl! Har haft samma dilemma själv. Hjärnan säger en sak och hjärtat något annat. Håller tummarna för att nykterheten håller i sig.

Skönt att det varit lugnt med alkoholen. Men humöret... inte på topp förstår jag.

Men hur tänkte kompisen. Är man skit trött på en så brukar man inte vara så sugen på mer drama liksom. Tråkigt när han ändå kunde stävja drickandet där hemma. Men skitjobbigt, att du liksom skulle få den också. Jo, förstås kanske smickrande men inte så behövligt just nu...

Tog mig precis till jobbet idag. Så trött av alla funderingar i natt. Sa till honom att söka hjälp i morse. Inte så smart från min sida med tanke på hans morgon humör. Men jag har iallafall fått ett förlåt på sms.

Men men hjälper föga, bland vin ångor och dåligt humör.

Ja, håller med dig i allt du säger... men hjärtat...
Jag hoppas att nykterheten håller i sig. Har sagt till honom och mig själv att jag inte står ut med ett återfall..... Hoppas jag är stark nog att stå fast vid det om vi hamnar där.

Känner så igen det där! Hoppas du finner inre styrkan att göra det som är rätt för dig!