Senaste kommentarerna i forumet

De hade samtalsstöd som de kunde erbjuda och som jag gick på några gånger. Det funkade bra.
Nu har jag fått en att prata med via vårdcentralen som är väldigt bra. Hon har jobbat med alkoholmissbruk kl.a på behandlingshem så henne trivs jag bra med. Känns som hon har koll.
Testa båda dom vägarna om du kan få hjälp.
/Azalea

Det är för många gamla känslor inblandade plus att han är pappa till barnen.
Jag vet också att man ska strypa tillgångarna och låta de sköta det själva men det är så lätt sagt om man själv inte är inblandad och bara ser det från utsidan.
Jag kommer nog att göra det långsamt och i etapper på nåt sätt. Är helt enkelt inte tuff nog och det får jag acceptera att inte är och inte bli arg på mig själv.
Massor med kramar från mig??

Hur snabbt kommer man tillbaka till behandlingshem efter återfall??

Hur snabbt kommer man tillbaka till behandlingshem efter återfall??

Men tack för stöd jag ska stå på mig !!!!!
Kram
Blade Runner

Hej
Hur var din helg?

Min hade firmafest i fredags...
Min mamma hörde av sig efter 22-tiden och undrade varför han ringde henne fler ggr. Sedan hade han tydligen ringt fölets andra och sluddrat.
Han hade klätt av sig alla kläder i hallen i en enda röra.
Efter ytterligare ett dygn framkom det att han cyklat vält på hemvägen och vår fina elcykel (inte första gången!!!) sedan säger han att han inte minns något och att han typ kan ha gjort och uppfört sig hur som helst på festen. Hand hade ångest för han visst inte vad som hänt.

Vi hade ett snack igen....

Idag kl ett ska vi på möte med kommunen beroendeenhet. Jag hoppas då få svar på vilken hjälp min man och jag kan få. Det har gått en vecka nu och han har varit nykter. Han har yagit antabus och medicin mot absitens varje dag. Ser att hans riktiga jag börjar komma tillbaka mer och mer.

Jag berättade allt för min svägerska och hans ena bror. I helgen k8nfronterade brodern min man och de hade ett samtal där min man berättade en del. Jag trodde att han skulle vara arg på mig efter det, eftersom jag inte berättade att de visste. Man han sa inget om det utan bara att de hade pratat. Igår sa han att det hade varit hans bästa helg på länge. Vi har pratat en del och jag har varit brutal i hur jag beskrivit hur han ha sårat mig. Har tagit av mig mina vigselringae och sagt att det inte känns rätt att ha på dem, då äktenskapet från hans sida har känts fejk. Såg att han blev sårad men han bara tog det, blev inte arg. Sa att han har mycket att bevisa innan jag vågar tro på oss igen. Jag gråter fortfarande mycket och ångesten blir ibland väldigt stark. Hade jag inte haft min dotter hade jag nog inte kommit upp ur sängen.

Vet inte vad jag ska förvänta mig framöver. Det som ger mig hopp är att han själv vill ha hjälp och nu har börjat prata om det utan att skylla ifrån sig.

Skriver av mig

Ännu en ljusare dag, det ända som fattas är bra sömn. Är alldeles för van fortfarande med att ha han här. Inge konstigt då vi sovit ihop i nästan tre år.

Vi har sets ute och för mig går det bra, och i natt hörde han o jag av varandra. Han skickar älskar dig, saknar dig, svårt o sova osv..
Jag klarar av det nu, men får se om det fortsätter då måste jag sätta ny gräns.

Han verkar gå o hoppas, klassiskt att fatta efteråt att missat en relation. Hans process verkar vara igång.

Jag ser bara framåt, om mig, träning, börjar kolla resor med andra, känner igen mina gamla sidor då jag levde själv och mådde bra

Kom på en sak. Jag ringde socialen när jag sökte anhörigstöd. Vet inte om det blir någon skillnad för dig. Men jag tänkte ifall.....

Och du ska veta att jag vet att det inte är lätt. Ser bra ut i skriven text, men i verkligheten ......

Teoretiskt och rationellt vet jag att du har rätt. Som medberoende känns det halvt omöjligt men jag vet att det är så jag måste göra :-(

Tror att när du inte längre blir inblandad i hans ekonomi, när ni är skilda, så får han falla.
Förstår fullt ut att det inte är lätt att sätta hårt mot hårt. Och speciellt när det är pappan till dina barn. Men jag tror inte han blir nykter förrän han måste ta tag i allt själv.

Tack Blade Runner?

stor kram

Förstår er tanke, har också tänkt så.
Nu menar jag inte att gå in i en parrelation direkt, utan bara för att ha kul ?

Jag har inte haft några tårar på flera dagar, jag känner bara att allt går framåt. Dock är sömnen inte så stabil än, men det beror på att vara van vid att ha honom vid min sida. Det kommer så småningom förändras det med

????

Jag har också varje månad bett honom redogöra för sina utlägg innan jag satt över pengar till honom men han har valt att aldrig göra det och om jag tjatat eller tryckt på har han blivit arg. Eftersom jag är den enda med inkomst och vi är beroende av mitt jobb har jag valt mina kamper för att helt enkelt orka ta hand om mina barn och jobbet. Mvh Blade Runner

Ja jag vet, jag har funderat på det i 20 år. Alternativet är att han bygger upp enorma skulder med kronofogden och då vi varit gifta tills för en vecka sedan går det ut över mig och barnen också. Hur man än vrider och vänder på det blir det inte rätt. Betalade en faktura han gömt undan som var på väg till kronofogden i fredags och har tidigare om åren betalat spelskulder och ett antal öppenvårdsbehandlingar. Vad tycker du jag ska göra framgent ? Han är pappa till mina barn och jag vill att barnen ska ha en pappa. Ska jag betala mat och uppehälle ? ( även om jag inte har råd med det en längre tid) tills han kommer på fötter? Och vad gör jag om han inte kommer på fötter? // Blade Runner

möjliggör hans drickande genom att betala hans skulder. Hoppas du funderar lite på det.....

Ja det är konstigt vad man accepterar. Skulle en kompis berätta vad du är med om så hade du säkert sagt: sluta betala. Men vi här vet ju att så enkelt är det ju inte.
Bra att du svarar honom neutralt.
Så är mitt ex också. Han skriver oftast snälla saker men när jag säger att jag inte kan leva med honom när han dricker så, då svarar han inte och slutar skriva ett tag.
Vilken kamp vi för.

Jag har slutat svara på sms sedan ett par år tillbaka men när jag ibland svarar är det lugnt och icke konfrontativt. Svaren har aldrig någon betydelse för han fortsätter som om han inte sett svaret. Sedan får jag dåligt samvete för att jag tänkt att sätta ner foten och sluta betala för honom. Han har ju ingen inkomst så jag betalar allt , inklusive alla kreditkort han äger som jag betalar varje månad för att han inte ska bygga upp ett skuldberg. 90% av kostnaderna på kreditkorten är nya kläder, resor, restaurangbesök och alkohol. Jag vet att jag ska sluta att betala nu men får dåligt samvete. Vad knäpp man är.....

Jag har ringt och ringt, talat in meddelanden men ingen respons sen maj. Har utvecklat ångest och är på väg in i en depression. Får se om jag kan få hjälp av vård centralen. Igår fick jag panik ångest

Tror som Ullabulla att det är bra om man hittar styrkan i sig själv, innan man get sig in i något nytt. Så tänker jag. Jag vill bli stark. Och tänka till så jag inte hamnar i samma slags förhållande igen.
Men det är ju ditt liv, dina beslut som gäller. Här ger vi bara råd vad vi tror är bäst.

Där jag bor finns ett jättefint anhörigstöd. Helt otroligt så mycket stöd jag fått därifrån. Så tänk vad olika det är.
Jag har gått och pratat enskilt. Sedan även i grupp. Och mindfulness.
Försök få tag på dom på kommunen, för som Adde säger är dom skyldiga att bistå med det.

Du kanske skulle vara själv?
Gå på dina samtal och ta de tomrum som uppstår i ditt liv att försöka läka.

Vi människor dör ju inte av attt vara utan sex.
Det kanske mer blir som att du dövar ditt dåliga mående.
Ungefär som att ta en rejäl sup.
Men det är bara mina tankar.

Och framför allt.
Jag känner igen dina tankegångar..