Senaste kommentarerna i forumet

X

Men jisses, hjälp vad han har sjunkit fort. Känns som det inte finns någon spärr kvar.
Jag tycker du gör helt rätt. Tänk på dig. Du har ju ändå sett till att han kommer in till sjukhus. Nu får dom ta över.
Kram?

Jag ska borta ner hälarna i marken som du skriver !!!!!

Jag ska träffa hans mamma på söndag och hon vill veta hur det är ställt med sonen då hon har sporadisk kontakt med honom. Hon var inblandad för tio år sedan då det hände mycket jobbiga saker men för ca fem år sedan gav jag upp att dela missbrukets elände med henne för inget vi gjorde hade ändå någon effekt och jag fick alltid ta så mycket skit av mannen när jag försökt hjälpa honom och involverat hans mamma. Hon har redan nu frågat om jag kan betala för honom, vi får se hur samtalet fortlöper. Bra råd att inte gå med på allt bara för att få det ur världen. Kram

Jisses den spiralen gick fort! Men du varken kan eller ska ta ansvar för honom, kanske ett sådant besök på akuten ens kan få honom att fatta allvaret? Du gör helt rätt som för din egen skull tar avstånd! Men T-röd...hur tänker man då?? Jag har ingen erfarenhet av vad som händer i kroppen men en magpumpning lär nog vara på sin plats om man inte är van att dricka det, för har förstått endel till och med vänjer sig vid att dricka just det trots att tillverkarna säger de tillsätter nån form av kräkmedel i det för att man inte ska kunna dricka sig berusad på det. Styrkekram till dig säger jag bara! t-röd ja jisses...

Nu har det gått till ännu en nivå.
Han har ju druckit i 1 månad i sträck inklusive trippen till Malmö.
Nu är han inte stark nog att ta sig till Systemet längre så i måndags upptäckte jag att han nu satsar
på T-Röd.....!!!!!!!
Han har druckit det sen dess och jag har inte hittat flaskdjävulen utan bara en tomflaska.
Idag hade det gått så långt då han var medvetslös när pappan kom dit så han hämtade mig.
Han vaknade till och tittade men kunde knappt prata och det var helt tom blick.
Så nu har jag skickat iväg honom med ambulansen så får vi se hur allt går.
Tempen var bara 35,7 och pulsen jättehög, typ 120.
Jag har inte ringt akuten för att kolla hur det går, på nåt sätt vill jag inte utan bara försöka släppa det.
Jag låter kanske känslokall men jag måste stänga av känslorna annars funkar jag inte. Livet går ju vidare och jag måste klara av att arbeta och leva trots allt.
Har någon av er erfarenhet av nån som dricker T-Röd ?? Vad kan hända i kroppen?
Kram till er alla och hoppas att er helg blir fin??

Hänger visst inte riktigt med här. Såg din fråga nu Blade Runner.
Livet är lugnare nu när jag har min egen lägenhet. Men det klart att jag vissa dagar känner mig ledsen att det inte blev något äktenskap med min man. Ångesten infinner sig också ibland. Men jag jobbar med mig själv och försöker hitta tillbaka till mitt gamla jag. Mina barn tycker jag är gladare.
Vet själv hur det kändes när jag lämnade in skilsmässan. Hoppas du snart kan få ditt eget boende.
Hoppas din helg blir någorlunda lugn.
Kram ?

och det smärtar att du ska slita så. När du tagit steget. Men det är bara borra ner hälarna djupt ner i marken. Det tog mig ett par år att börja kommunicera rakt igenom de känslomässiga reaktionerna. Var så saklig du kan. När du kan. Och håller med. Gör inte den missen att skänka iväg för att slippa bråk. Du ångrar dig sen när du vaknar upp ur den långa dimman.

Tänker på dig ?

Hur går det för dig Azalea? Tänkte på dig i morse och hoppas du fått lite vila inatt i alla fall!

Om du ännu studerar borde det kanske finnas möjlighet till någon form av studentboende? Studerande med barn, och speciellt om man riskerar bli hemlös, brukar kunna få företräde även när det är kö. Värt att kolla upp med skolan, studentföreningen eller studiebostadsbolaget på orten?

Om du ännu studerar borde det kanske finnas möjlighet till någon form av studentboende? Studerande med barn, och speciellt om man riskerar bli hemlös, brukar kunna få företräde även när det är kö. Värt att kolla upp med skolan, studentföreningen eller studiebostadsbolaget på orten?

Vad du får slita men så kan det bli. Önskar dig mod och styrka att fortsätta på din väg! Det går att komma ur det även om han är motvillig men det är klart allt blir besvärligare så. Min man vägrar också flytta, men han har inte råd att köpa ut mig så lite samma sits hos mig. Är en betydligt längre väg om den andra vägrar sälja eller betala ut en. Min man uttryckte det som att jag kan fara åt h..vete bara det inte kostar honom nånting. Hur han tror att det skulle vara möjligt eller rättvist efter över 10 års äktenskap vet jag inte, när jag inte går med på det så ska han ta livet av sig...Inte lätt med dessa lynniga alkoholister och en jurist till hjälp är nog mitt bästa råd! Gå inte med på att ge honom allt bara för att få det avklarat, du kommer ångra det längre fram och du har laglig rätt lika mycket som han till din del av huset.

Sänder dig en stor kram på vägen från en ödessyster som också sliter på..

Det stormar rejält nu, skrev ett inlägg till Exhale om vad som hänt de sista två dagarna :-(. Jag har pratat med en jurist idag igen och ska se hur jag eventuellt via ombud och i värsta fall tingsrätten får komma ur denna sits. han motsätter sig allt. Jag kan inte köpa något innan jag har sålt huset så att jag får loss pengar.
Men det kommer bli bra !!! Kram

Kram

Det är underbart att ha ett eget bo att krypa in i. En plats att läsa och samla ihop sig igen där det finns lugn och ro så man kan få ihop tankarna igen.
Jag har nog sagt det innan man jag är väldigt glad för din skull och följer dig hela tiden. Tassar på i dina fotspår och ska också komma hela vägen till slut.
Kram och sov sött ?

Är såklart svårt..Men ju mer man själv förstår om beroende, desto lättare att uthärda och sätta gränser..Jag brukar jämföra olika beroenden..Som att försöka få någon att banta sluta spela eller sluta ta droger..Det kan gå ett litet tag..Sen hittar den beroende olika sätt att få sin ”drog” för att den vill inte sluta själv, och för sin egen skull..När personen vill sluta, då skaffar man sig info, redskap eller annat som gör att man kan upphöra med sin drog..Ta hand om dig själv i första hand..Det är viktigt för att orka..???

Bra Troja, nu går du framåt i ditt liv.
Han är inget att satsa på. Han dricker och han sviker dig. Är det någon du vill bli gammal med?
Har du inte kämpat nog nu?
Tänk om du satsade allt det som du satsade på honom, på dig själv istället. Så att du mår bra.

Jag vart på samtal, kändes bra
Jag håller huvudet högt kring de senaste jag skrivit om.
Jag är glad på ett sätt att kontakten med han kommer bli minimal/ slut.

Jag behöver inte han i mitt liv mera
Finns ALDRIG en framtid med en fullfjädrad alkoholist.

Kvinnocenter har jag inte hört mig för om, däremot hjälper inte anhörigcenter med boende. Jag är mest rädd för att OM man får en lägenhet så är det oftast i det område där jag ärligt är rädd för att bo i!

Följer din resa. Samla kraften från oss alla. Inte ensam.

det ingen kvinnojour eller kommunens anhörigcenter där du bor ?

När jag läser om er kamp för att få er dotter så ryser jag i hela kroppen. Din historia är så otroligt lik min egen.. Du får gärna läsa min tråd "det var ju bara en knuff.. inte ett slag..".

Även vi kämpade i 3 år innan vi fick vår älskade dotter. 4 missfall som tog oerhört hårt på mig men min exman stoppade huvudet i sanden och stängde av. Jag tror att han inte klarade av att ta till sig vår dotter när hon väl kom eftersom han hade stängt av och börjat självmedicinera.. Han började dricka väldigt mycket och nyligen så erkände han att han även hade tagit mängder med kokain under den tiden. Han spelade även bort massor av pengar som jag fick betala..

Som du förstår så har jag burit på massor av ilska men framförallt maktlöshet. Jag älskade honom så mycket men han förstörde all tillit och när den väl är borta så är det oerhört svårt att bygga upp igen. Den tiden som skulle vara så fin (även om spädbarnstiden är oerhört krävande) förstördes och jag är fortfarande så arg på honom för att han utsatte mig för detta. Jag vägrar dock bli bitter.. Det är det bara jag som förlorar på. Så jag försöker att släppa ilskan och hellre se framåt. Jag är värd att må bra. Och DU är värd att må bra. Du har en tuff tid framför dig men du gör allt rätt just nu och tänker helt rätt. Jag stannade kvar minst 3 år för länge.. Skillnaden mellan oss är att din man ändå säger att han är öppen för rådgivning och att han tar hjälp. Min man gjorde inget av ovanstående.. "om vi behöver terapi kan vi lika gärna lägga ner" "jag har inget problem, detta fixar jag själv" och så vidare.. totalt mörker och extrem maktlöshet..

Det är bra att ni får hjälp av kommunen och att du ställer krav på familjerådgivning. Det är helt uppenbart att han inte mår bra och han behöver hjälp. Glöm bara inte bort dig själv i det här. Jag har fått hjälp genom KBT-terapi via husläkaren och medberoendesamtal och det är väldigt värdefullt för mig. För första gången på många år så börjar jag känna igen mig själv. Han gjorde mig till en väldigt olycklig person och jag gjorde saker som jag aldrig gjort förr och aldrig vill göra igen. Låt honom inte stjäla din identitet. Det finns stöd att få. Bland annat här men även anhörigstöd.

Jag hoppas du får en lugn helg. all kärlek till dig och er fina dotter..

Det låter som att han har ett utvecklat missbruk...en person som har sån hög konsumtion är ingen ”normaldrickare” och du har all rätt att vara orolig över honom. Har du konfronterat honom om det?

Fick höra från en annan sida att de inte ens hjälper med bostad oavsett här i denna stad så ja där föll det direkt kan man säga! Jag får nog helt enkelt acceptera situationen som den är tills jag hittar ett ställe o försöka göra d så bra som möjligt för mig o kidsen. Men i förrgår kände jag bara ren panik när han höll på...ren o skär panik över hur mitt liv blivit!
O vad gör han dagen efter..pratar om nästa års semester, då kokade det inombords!

Hej!
Min pappas alkoholberoende har eskalerat kraftigt (jag är vuxet utfluget barn) från att ha druckit nån gång i veckan till att dricka varje dag. Han har alltid druckit i sällskap tidigare, då mamma och pappa varit på resa el middagsbjudningar, men nu gör han egen tur på stan och kommer hem jätteberusad. Han kan inte gå ordentligt, kissar ner sig, sluddrar osv. Vi i familjen har försökt med allt, AA-möten, kurator, prata med honom osv. Han säger att han vill och ska sluta men klarar det inte på egen hand. Vad kan vi göra? Vart kan vi vända oss? Vi är desperata, känns hjälplöst. Behandlingshem?