Senaste kommentarerna i forumet

Varmt välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det låter som att du oroar dig för din partners alkoholvanor och kanske undrar vad du kan och vill göra nu? Om du berättar mer så ökar sannolikheten att andra ger dig respons. Ser att du skrivit lite mer i en annan tråd. Här är du inte ensam många med dig lever med någon som dricker på ett sätt som oroar. Du har tagit ett viktigt steg genom att skriva här och söka stöd.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

för kloka ord och råd. Och passa på att berätta; när jag själv var i en destruktiv relation med min man var jag just den där professionella som hade så otroligt svårt att ta in att jag i min egen relation var den som behövde hjälp. Jag fick mycket bra hjälp här på forum, det sved många gånger för jag ville inte riktigt ’se’. Min man var aldrig våldsam mot mig men ett par gånger förekom materiellt våld. Psykiskt våld förekom ofta. I desperation och förtvivlan, men dock.
Jag trodde jag ’visste och kunde’ och den kunskapen finns kvar... men så oändligt mycket mer och helt annat har jag fått lära, på 12-stegsmöten och här.
Så - stort tack till hela Alkoholhjälpen och speciellt forum - min livlina under flera tunga år. / mt

Åååhh InteMera, har varit inne o läst dina inlägg o sett hur du kämpat fram o tillbaka med lägenheten. Men d verkar bli mer o mer permanent för er? Det glädjer mig samtidigt som d är tråkigt att din man inte inser....

Ja, jag håller verkligen tummarna för torpet. Nu va det en som skulle komma o kolla före, men ville inte den personen ha det så va d fritt fram för min del. Så håll tummarna så kanske d blir vårt ändå...d vore lite drömmen. Ett litet hus med trädgård, nära där vi bor nu men ändå lite på landet ?

Att du har ett behov av att skriva här är sannolikt ett tecken på att du är inne i en förändringsprocess. Att sätta ord på vad som faktiskt sker är ofta ett viktig steg. Det är svårt att identifiera sig som våldsutsatt och se att intima handlingar som fysisk närhet blir strategier och inte längre handlar om kärlek. Starkt av dig att söka dig hit! Jag gissar att det är skrämmande att skriva dina inlägg och att läsa dem. Du har tidigare berättat att du har yrkeskunskap gällande alkohol samtidigt som det hitintills inte riktigt hjälpt dig som privatperson. Du är verkligen inte ensam om det. Det är stor skillnad då det gäller en själv.

Vi vet att alkohol förändrar personer. Och som du är smärtsamt medveten om ökar alkohol risken för att våld, hot och kränkningar. Ibland är det så att person som nykter aldrig skulle använda våld i berusning kan bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under berusning kommer att påverka den nyktra relationen. Sakta men säkert förändras den som utsätts för våld. Våld (fysiskt & psykiskt)skapar processer som kan vara mycket svåra att förstå och ofta svåra att ta sig ur.

Det kan vara extra svårt för den som har kunskap och är arbetar med liknande problematik att själv söka stöd. Att ta emot hjälp. Till och med då en söker vård så kräver det så att säga att man förmår vara "patient". Att få en professionell kontakt är för många såväl bra som avgörande. Ibland kan det vara så att vi börjar blanda ihop känslor. Det som en gång var kärlek övergår till något annat och det kan vara svårt att skilja på intensitet och intimitet. Starka känslor är så att säga inte det samma som kärleksfulla känslor. Jag känner dig inte och jag hoppas att det är okej att jag skriver om hur det kan vara för andra. Hur tänker du om det jag skriver?

Det jag dock starkt rekommenderar är att du berätta för fler om hur du har det. Det finns professionella kontakter så som Kvinnofridslinjen (du kan vara anonym), eller 112 där du kan få hjälp av såväl polis som jourhavande präst också.

Ett steg i taget, det första, sätt dig i säkerhet!

kvinnofridslinjen.se/
unizon.se/hitta-jour

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Som du ser blir många djupt oroade av att läsa hur du har det. Jag också! Du ska veta att det är inte första gången vi som varit här längre tid läser om ett liv i våldsutsatthet som det du beskriver. Det är inte heller ovanligt, snarare tvärtom, att den utsatta ’älskar’ förövaren. Obegripligt för den som står utanför.
Jag frågar som de andra, vad i hela vida världen gör att du är kvar? Du utsätter dig för hot om livet! Verkligheten är att kvinnor blir dödade i relationer som din.
Så bra ändå att du valde att skriva! Hoppas du fortsätter berätta om ditt liv och hur du har det. Vi är helt säkert flera som kommer att följa dig! Du är värd ett lugnt liv utan våld!
Med omtanke och kärlek / mt

Exakt sådär Nykteristen har min man också brukat göra och står garageporten öppen så vet man redan på långt håll när man kommer hem vad som är på gång! Vartefter dagen gått brukar det bli allt mindre trädgårdsarbete och mer varande i garaget tills han oftast somnar i nån stol på gården eller liknande.

Hoppas du snart får titta på torpet och bestämmer dig för att ta det! Det är otroligt skönt att ha en dörr att stänga om sig, en plats där inget drama bor!

Ekonomiskt har det varit lite kärvt sen jag för ett år sen valde att skaffa egen bostad trots att jag ännu betalar för huset och vi inte är skilda men kan bara säga att det varit värt varenda öre! Alla dom timmarna jag haft en plats för mig och barnen där vi kunnat andas fritt för en stund när vi behövt det har varit mer värt än alla pengar i världen!

Hoppas du får en lugnare dag idag, och känn ingen skam för att du planerar i det tysta - det är inte som att han skulle jubla och hjälpa dig om han visste vad som var i görningen så fortsätt göra din grej i kulisserna så hoppas jag du snart får lite lugn i tillvaron! Det är du så väl värd!

Usch vad hemskt! Hoppas du kan släppa hans drama idag ens för en stund!

Vad skönt om du äntligen fattat beslutet! Önskar dig en mindre dramatisk resa framåt, du är värd lugn och allt fint igen i livet som du kämpat för att komma såhär långt! Säger som du och alla andra, dethär forumet är guld värt att ha som stöd i den jobbiga processen. Stor kram från mig!

Hur har helgen varit?

Här har han varit sjuk, 2 dgr o idag mår han bättre vilket också betydde småsupa heeeeela dagen! När ändå höll på i trädgården, vilket är ett av de små sakerna som gör att d tydligen är helt ok att då ha garagedörren öppen så man kan gå in o ta sig en klunk då o då utan att d märks.....

Har hållit låg profil denna vecka...jobbat i d tysta så att säga! Sjukt egentligen

Hjälp dig själv, snälla! Det låter väldigt farligt av dig att stanna där med honom! Vad tror du händer om han snedtänder totalt o inte lyssnar på ert lösenord nästa gång?
Får en riktigt stor klump i magen av ditt inlägg, kan du inte åka till nån när alkoholen sätter fart? Finns d nån du anförtrott dig åt?

Lämna honom nu! Seriöst! Stick så fort du kan!
Om han får behandling för sitt A-beroende och kanske andra psykiska saker emellertid, då kanske ni ska ta upp förhållandet. Men som det låter nu så stick för i helvete!
Tycker jag iaf…

Han kom ju hem igen så småningom efter typ 10500 kr...
Det är ofantliga pengar att bränna på hotell och sprit i min värld. Jag blir så trött och arg.
Tyvärr få är jag för mesig för att ta alla pengarna i förvar men det är nog egentligen klokt som du föreslår Nystart.
Jag är sjukt orolig över huset, som han bor kvar i. Det är ju mitt också och nlir inte räkningarna betalda så blir det ännu mer trubbel. Har en sån himla stress över detta hela tiden.
Ikväll åkte jag och hans syster dit för att se då sllt var ok. Han har inte svarat elker lämnat några livstecken på 2 dagar.
Vi hittar honom helt nerblodad i sängen. Han har nog ramlat och fått näsblod plus några hack här o h där. Jag skojar inte om att det var säkert lver 1 liter blid på golvet jämte sängen. Alltså på riktigt. Både intrikat och i då tjocka högar så det flöt under hon kan ovanpå.
Vi och hans föräldrar fick torka upp och sanera hela sovrummet och få av alla kläder. Totalt nerblodad.
Äbdå fattar han inte att alkoholen förstör hans liv.
Vad ska jag göra? Känner mig totalt maktlös och samtidigt skuldkänslor för att bara åka därifrån igen till min lägenhet. Fy vilket liv .
Hoppas innerligt att ni andra har det bättre.
Kram Azalea ?

Så fruktansvärt hemskt han behandlar dig. Du måste ta dig från honom. Det låter farligt att stanna.
Vad skulle du råda en syster, ett barn i din situation? Tänk på dig nu. Gå ifrån honom. Han är inte värd dig.

om din resa och att den får framåt och att du har glada dagar Klokt av dig att inte svara honom och att istället fokusera på dig själv ? Projekt avvänjning, inte lätt men det går om man lägger band på sig själv. Som du gör! Kram

Vad är det som håller dig kvar hos honom....stick så fort du kan!!!!

Tack fina du?Det känns fantastiskt att ha dig och de andra som stöd och pepp när man tappar sig själv. Konstigt att vi kan vara då lika och känna så samma allihop. Känns skönt att ha er?
För mig så har jag tagit ett steg ivf genom att flytta hemifrån till min lägenhet. Jag trivs och känner ett lugn där nu men har problem med mina skuldkänslor över att lämna honom ensam.
Jag försöker tänka bara på mig själv men det är så svårt.
Men en dag i taget med små steg så kommer jag framåt.
Jag gläds så mycket för din skull och skickar dig en stor bamsekram från mig?Azalea

Du måste vara rädd om dig. Det låter som det är rent av farligt för dig att vara i hans närhet när han har druckit. Det duger inte som kompensation att han är gullig och kärleksfull dagen efter. Det kan vara för sent då.
Du är så mycket mer värd.
Kram Azalea?

Hej, skönt att hitta ett ställe där man ka skriva av sig och kanske få lite tips, råd och stöttning.
Är så orolig över min syster som börjat dricka så mycket, hon erkänner själv att hon är alkoholist, barnen mår dåligt och äktenskapet är på väg att spricka.
Hon jar lovat oss alla att.sluta, tar tabletter ibland för att minska suget.som hon fått av läkare, men det gör hon bara någon dag, tror själv att hon ska kunna dricka bara på helgerna, men det funkar så klart inte. Hade ettt snack igår och då lovade hon att ta tag i det, men då hade hon druckit, idag mår hon dåligt och låter inte alls lila säker. Säger att hon mår.så.gott, har egentligen ingen ångest över att hon dricker vilket är frustrerande och oroande. Jobbar och så, men är mycket ensam på kvällarna, så ingen vet när hon dricker.Banrnen är utflugna.
Vad ska jag göra, hur kan man hjälpa henne på bästa.sätt? Hon vill ju innerst inne sluta, det vet jag.Även mamma har problem med alkoholen, så ledsamt och frustrerande att se hur det går utför... Tacksam för råd, tips eller någon som har liknande problem, hur gör man?

En känsla jag haft några dagar, min man lurade mig. Vi bodde ihop ett år innan vi köpte huset, sen började supande som jag trodde berodde på en depression. Han skötte jobbet osv, men hanterade sprit väldigt omoget tyckte jag. Jag på som dom flesta andra skulden på mig själv, jobbade väldigt mycket, gjorde en utredning på sjukhuset och mådde av den anledningen inte så bra. Vi gifte oss och sen bråkade allt lös. Nu behandling .... pratade med hans barn om behandlingen och pappans sjukdom, lite light sådär för ca 2 veckor sedan, dom är i tonåren. Och då säger ena sonen, att han var så förvånad att vi drack och hade fester och så, och han hade då sagt till sin mamma att hon (dvs jag) kan ju inte veta. Och tanken mal, dom visste, han visste men jag som skulle leva i detta fick inget veta av min man. Jag hade inte gift mig eller köpt hus om jag hade vetat, det är då säkert... men nu sitter jag här, han kämpar med sitt dåliga humör, är i 4:e steget då allt ska upp till ytan, torrfylla. Jag ska stötta, vara hemma och peppa vara ett stöd, känna jättedåligt samvete för jag vill träffa mina vänner- dricka vin, planerar en liten personalfest och jag vågar inte prata om det. Han är väl så djupt nere i krisen så det här att ta hand om sitt yttre, om vårt hem existerar knappt. Går bara upp i vikt.. om nån vecka känns det säkert lättare men nu är det skitjobbigt

Har känt mig starkare
Märker att det försvinner beteenden, tankarna och oron byts ut.
Då jag va orolig och inte hörde nåt från honom förut när jag visste han va ute på krogen till morgonen börjar sakta ändra form.

Inatt vaknade jag till och tänkte i gamla vanor, vart är han osv.. men det gick över till bra och lugna tankar. Som va skönt det är att inte behöva känna så längre, och jag somnade om i någon känsla av befrielse.

Idag är jag glad, känner att det finns ljus i tunneln

Hej
Jag är snart 30 år gammal och har alltid växt upp med en pappa som druckit ovanligt mycket på både helger och veckor. Han satte spår i min barndom redan när han fick spel hemma på fredag kvällarna för att det tex var fel fotbolls lag som vann på tvn. Då han drastiskt kunde slå sönder saker. Maniskt jaga mig och min mamma ut huset för att vi inte förtjänade att bo under hans tak. Detta var perifer. Ju äldre jag blev ju mindre rädd blev jag för honom. På senare åren träffade han en ny, min mor flyttade och mår idag mkt bättre utan min far. Jag flyttade ca 40 mil ifrån honom i ca 6 år för att skapa mitt eget liv. Vi har alltid haft kontakt och haft bra kontakt. Kunnat prata om allt stötta varandra men aldrig kunnat prata om hans alkolism! Nu sen för 1 år tbx flyttade jag och min nya man hem till byn där min far bor, vi flyttade faktiskt in i huset bredvid. Och sen dess har jag märkt att han är ännu den samma som förut. Dricker gärna 10-20 öl på en kväll, fast i denna gång i hemlighet. Gömmer öl i bilar garaget Osv. För att hans nya inte ska märka detta då hon försöker få honom att sluta dricka. Men det blir bara värre. Nu har det gått så långt så han börjat ”snatta” våran alkohol vi har i vårat hem. När vi rest bort är han husvalet åt djur och värmen Osv. Och få jag gömt våran öl så hittar han den ändå. Det har skapa en ilska vid mig och en oro samtidigt. Hur gör vi nu? Så rädd att han ska gå och göra något dumt i efterhand. Och att vi ska bli ovänner för evigt.

Jag väntar just nu på att han ska vakna och se toalettsitsen som ligger helt sönderslagen på golvet. Förra gången han var uppe och smällde i dörrar berättade jag det dagen efter men han mindes ingenting vilket jag tycker är skrämmande. Vad gällde alkoholvanor när vi inte ses så tror jag inte han dricker så mkt då. Vi brukar inte ses så mycket i veckorna då han är chef på ett företag och jobbar långa dagar men då dricker han inte. Jag har bara svårt att förstå vart den här aggressionen på fyllan kommer ifrån. Om den här riktats mot mig någon gång så har han mer blivit otrevlig i tonen och försökt provocera fram nåt tjaffs typ. Jag tycker det är nog så tröttsamt. Jag ligger här nu och har sovit så sjukt dåligt pga av hans beteende En helg då jag själv behöver sova ut pga myckdt ansträngande jobb jag själv har . Sen blir det den här spärren jag känner inte för att gå till hans säng och gosa efter såna här utspel.... varför kan de inte förstå hur mycket det här skadar relationen!!!

Så bra att vi kan peppa och inspirera varandra! Själv hade jag stort stöd här i min process att fatta beslut och sen faktiskt lämna.
Det här med att kunna se mönster som hänger ihop med missbruket var ovärderligt för att jag skulle kunna få lite distans och förstå vilka konstiga saker jag accepterat under åren.
Hoppas allt går bra för dig med skilsmässa och det praktiska som ska göras i samband med det.
Vi finns här för att stötta och peppa även i den processen.

Starkt jobbat Blade Runner!!!
Kram Spinoza

Vad säger han själv när du beskriver hans beteende på morgonen?
Beroende på hur mycket ni druckit så har han kanske en mycket hög berusningsgrad när han vaknar på natten. Jag kommer från de andra sidorna och kan känna igen mig i att jag, om jag har druckit mycket på kvällen, när jag vaknar på natten inte har samma kontroll som annars, Inte så att jag slår sönder saker, men jag kan gå upp och fortsätta att dricka, vilket ofta är oerhört korkat. Kombinationen nästan sovande och alkohol är inte bra helt enkelt. Vet du hur mycket han dricker när ni inte ses?
Om han ligger i en vårdnadstvist kanske han har börjat medicinera med alkohol. Det finns kanske nån anledning till att ni den här helgen drack mer vin än vanligt. Var det hans förslag?
Tycker att ni ska hoppa över vin när ni är tillsammans ett tag.

Min kille är världens underbaraste.Han gör allt för mig verkligen. Vi har varit ihop i snart 3 år och under den perioden har han väl ett par gånger tagit några glas för mycket men inget speciellt har hänt förutom att han sluddrat och kanske gråtit och varit lite dryg. Nu dock de senaste två helgerna och i skrivande stund så har han fått i sig en del vin (vi är bara hemma och ser på film och brukar annars kunna ta ett litet glas var bara sen inget mer) och vaknat upp mitt i natten och börjat slå och smälla i dörrar och slagit sönder saker på toaletten och i hans sovrum (vi är särbos) jag har gått dit för att fråga vad som står på men han verkar inte riktigt vara vid medvetandet. Det är som att han går i sömnen. Sen går han efter utbrottet och lägger sig och sover . Nån gång kom han och gav mig en puss efter och gick sen och la sig . Som sagt han har aldrig varit fysisk mot mig men jag blir givetvis rädd av att vakna upp mitt i natten av att nån plötsligt smäller i dörrar osv. Jag känner dessutom att såna här saker trots att han annars är underbar gör mig avtänd ? Har verkligen tappat suget av att älska med honom. Är det någon som känner igen det här konstiga fenomenet att vakna upp mitt i natten och börja slå saker. Jag kan tillägga att han går igenom en tuff vårdnadstvist om sin son så han har kanske mycket ilska inombords men det är för mig ändå en gåta varför man beter sig såhär. Tacksam om någon kunde flika in här med någon vettig input. Vad gör man :-(