Senaste kommentarerna i forumet

Min partner är alkoholist.
Jag har prövat allt från att bli arg, ledsen, bönat & bett, hotat om att lämna etc. Han slutar inte dricka.
Nu har jag slutat med allt det där och istället betett mig normalt när han supit. Jag är till och med snäll. Jag vet att jag antagligen gör fel och är en jävla mes men att vara arg tar så mycket på krafterna. Hur ska jag bete mig? Ska jag ignorera, ska jag bli arg? Att vara snäll i drickandet kanske ger helt motsatt effekt.
Fan, vad man en gör så blir det fel. Snälla hjälp, hur ska jag vara mot honom när han dricker.

Hej ?
Mitt råd är att brut helt med honom, spar din tid. Fokusera på dig själv och dina barn istället. Hans kärlek till alkoholen är större än till dig och era barn i nuläget.
Så spar din tid! Du och era barn är värda att ha det bra och ha en trygg & stabil tillvaro. Han måste lägga in i ”potten” såinihelvete mkt för att bevisa att han är värd att satsa på! För det första... helt sluta med alkohol! Ta hjälp, delta aktivt ex samtal, möten osv. Vara nykter över tid! Sedan kan du satsa på honom om du vill!
Men lögner, offerkoftor, härskartekniker liksom fuckoff!
Du fixar det !
Kram siggesrardust69

Tack så mycket för dina ord, känns bra att få någon annans syn på allt. Det är ju väldigt lätt att falla tillbaka, för det här är ju inget jag valt utan en konsekvens av hans handlingar, som jag inte kan styra över.

Tack så mycket. Kram

Det finns ingen som helst anledning för dig att ge honom en chans till. Han har inte gjort nånting som motiverar det. Det är bra att det gick vidare till soc. Sitt inte där och försvara honom, utan säg som det är, att du är orolig för att lämna barnen ensamma med honom (såklart!) och undrar hur du ska lösa det. Jag tycker inte att du ska hjälpa till hemma hos honom heller, det kan hans kompisar göra om det nu inte är så allvarligt.

Om han håller sig nykter i ett år och kan låta bli att säga taskiga saker, DÅ kanske du kan ompröva ditt beslut. Som det är nu finns det inte en enda grej som motiverar att du ska flytta hem.

Stor kram!

Levt med min man i 25 år och de senaste 6 åren har han självmedicinerat med alkohol då han mått dåligt.
Har både försökt hjälpa hotat och ställt ultimatum men inget har hjälp, han ljuger och gömmer dricker i smyg och förnekar att han druckit. Vissa perioder har varit lite lugnare och då har jag och barnen fått hopp om att det kanske vänder nu men han hamnar alltid tillbaka igen.
Nu bor vi inte ihop längre jag har flyttat till en lägenhet 2 mil bort. Och i min värld någonstans tänkte jag att han skulle säga hejdå till alkoholen för gott då jag verkställt mitt hot om att lämna, för jag vet hur mycket han älskar sin familj.

Men även denna gång händer det igen men nu med en allvarligare utgång.

Han dricker trots att han är ensam med vår 8 åriga son. Som slutade i att han höll på att köra ihjäl sig framför ögonen på vår son. Han har legat på sjukhus i 4 veckor för de allvarliga skador han ådrog sig, opererats 7 ggr för att inte behöva amputera sitt ben. inte ens efter denna olycka fick jag reda på sanningen om att han druckit och att kört full, hans vänner täcker för honom och han ljuger för mig. Hans vänner bad tom våran son att ljuga för mig, de bad honom säga en helt annan version än den som var sann, vilket gjorde att han mådde jätte dåligt i ett helt dygn innan sanningen äntligen kom fram till mig. Förstår inte hur man kan göra något sådant mot en liten pojke. Vi har t.o.m. fått en oros anmälan på oss från socialen pga detta.

Har varit så arg och ledsen. Men nu när allt lugnat dig och han har kommit hem från sjukhuset dock i rullstol är jag där och hjälper till allt för att det skall flyta på och för att barnen skall få träffa din pappa.

Han bedyrar nu att det här var sista gången, han skall aldrig mer dricka. Och han bönar och ber att jag skall komma hem igen. Jag blir mer och mer på det klara med att vi inte kan fortsätta tillsammans men har ändå jätte svårt att släppa.

Då och då blir han elak och säger att tänker jag bara släppa allt efter 25 år och 5 gemensamma barn får jag fixa allt själv med bank och skilsmässa osv i helgen var han arg på mig och frågade hur jag skulle klara mig själv?

Han är igentligen världens snällaste man och en jätte fin pappa men helt plötsligt början han säga massa elaka saker till mig.

Hur många chanser skall man ge? och hur vet man att han håller sitt ord denna gång?
Igentligen förstår jag inte varför jag valklar i mitt beslut då jag tycker att han gått för långt när det går ut över våra barn.

Ikväll är d en drickarkväll utan dess like! Shit, tror han dricker tills han stupar på riktigt. Just nu dammsugare han...han har städat hela em, vilket han gör när alkoholen sätter in. Antar att han städar bort sin egen röra som är i huvudet för här hemma är d då inte stökigt! ? mest pinsamt är väl att vi faktiskt har en kompis som bor här just nu o han börjar bli riktigt trött på hans beteende. Ikväll kan jag tänka mig går gränsen för hans del.för sambon bryr sig verkligen inte o hänsyn är inget han ens kan uttala. Så jag antar en tidsfråga innan kompisen flyttar hem till nånannan. O japp, d är pga bostadsbrist han bor här. Han ville flytta till vår stad. Fick jobb som han trivs superbra på men ingen lägenhet....

Nejdå jag tar inte illa vid mig ?

Nej jag behöver inte alls berätta, men det uppstod en liten speciell situation mellan oss och då sa jag som jag gjorde. Han vill inte släppa mig sa han och då tryckte jag till lite för att på nåt sätt markera att gå vidare, finn någon annan du kan få en intim relation med osv. Jag har sagt till honom att jag tänker inte berätta va jag gör med andra osv, dock ville jag berätta att jag kommer ha intima relationer med andra, och inte honom längre.

Kram ?

Ju avslutat er relation. Då behöver du ju inte redovisa för honom vad du har för dig. Förstår själva känslan fast han har ju inte med att göra vad du gör och vise versa. Skönt och nyttigt att vara själv också när man precis har avslutat ett förhållande. Jag har varit helt själv i två år och jag lever och mår bra. Hoppas du inte tar illa upp, vill inte vara ofin bara min reflektion. Kram

Skriver av mig

Har sagt till mitt ex att han och jag bör träffa,andra nu om det kommer till det intima.
Jag var nervös när jag sa det till honom men nu efter så släppte något.

Han vill ändå vara min vän. Jag sa att det är till hjälp för att då är det ingen risk att han och jag går hem tillsammans ,någon gång framöver som är så lätt att göra, när man haft en lång relation ihop.

Han tyckte inte om att höra det men jag tyckte det var rätt att säga

Ja det är otroligt värdefullt det är Forumet. Känner som Du att man har alla er här att tacka för mycket. Alltifrån bra tips och råd till fina och peppande kommentarer. Man blir stärkt och känner sig inte så ensam. Starkt av dig att ta steget. Då firar vi ju jubileum både du och jag!☺️ Kram ♥️

Jo tack, det är bra.

Även jag tog, för snart två år sen, steget att avsluta en kontakt helt.
Sen dess har jag sakteliga fått mer distans och perspektiv -
mycket tack vare dina och andras inlägg här.

Känner igen känslor som du sätter ord på
i din tråd här på forumet.
Så värdefullt!

att du faktiskt inte kan lita på din särbo, inte som det är nu i alla fall. Det tar lång tid att bygga upp tillit och trygghet igen. Det är inte heller ditt jobb att göra det så att säga, det är din särbo som ska jobba hårt på det. Har varit i en situation som liknar din väldigt mycket. Var särbo med en man som missbrukade alkohol, han ljög och svek mig. Så jag förstår hur du känner. Börja fokusera på att stötta dig själv istället för att stötta honom. Ditt dåliga mående verkar akut så du kanske skulle kunna börja processen med att uppsöka vårdcentral? Sjung ut där och säg precis som det är. Kram

start är ju detta forum och kanske även detta passar dig : https://www.al-anon.se/

Googla behandlingshem som har familje/anhörigveckor så du kan lära mer om dig själv.

Så härligt att höra ifrån dig! Hur mår du och hur har du det? Kram

Hur ska jag kunna stötta någon, som svikit mig så medvetet och ljugit så länge? Jag känner mig fullständigt förkrossad och vill egentligen bara veta vart jag kan vända mig för att få stöd som anhörig till någon med alkoholmissbruk, helst där jag kan chatta, då min förtvivlan just nu är så stor att jag pendlar mellan gråt, panikångest och ilska. Jag vet inte vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen eller hur jag ska kunna komma över sveket. Jag har ett eget hem, då jag är särbo, men vart jag än är och vad jag än känner så verkar det fel. Jag vet inte vad jag ska göra med alla känslostormar som river i mig, hur jag ska kunna ta bort mitt dåliga mående för att kunna stötta den jag älskar, trots att han svikit mig på det absolut värsta sätt man kan kränka mig...nämligen genom att ljuga och vara illojal. Vart ska mitt dåliga mående få utrymme att hela, hur ska man någonsin våga lita på honom eller någon annan igen?

Varma hälsningar till dig Nordäng67 på två-årsjubiléet, 1:a Advent!
Underbart att detta blev startskottet för något nytt och bättre för dig.

I allt du skriver, tycker jag det framgår, att du är genuint empatisk.
Det har gått upp många ljus när jag läst dina inlägg.
Tack att du delar med dig av dina insikter och slutsatser, bl a:

"Jag släpper andra fria att vara som dom är och så är jag som jag är"
"Jag vet nu att man inte måste fortsätta gå en dålig väg man kan ta en annan, bättre väg"

Jag önskar dig ett fortsatt lugnt & fridfullt liv,
en fortsatt bra & rätt väg framåt på ditt "år tre".

Kram och kärlek tillbaka till dig, Nordäng67!

Vad skönt för dig med både sovmorgon o nybryggt kaffe, d behövs ibland!

Här har d varit lugnt...va borta med barnen hela helgen. Tror dock han druckit när jag ringde i fredags....men inget jag bryr mig om jag va ju inte hemma ändå!

https://alkoholhjalpen.se/comment/244348#comment-244348

tack! Hade ingen aning om att det fanns såna träffar. Det vore faktiskt något att åka på! Tack snälla för info?

Du ska inte vänta på att han ligger död nånstans. Anser du att det är fara för hans liv så gör du en orosanmälan till socialförvaltningen och då kan det eventuellt bli aktuellt med tvångsvård dvs LVM. Frivillig vård är ju bara möjligt om han själv vill. Det brukar, förutom behandlingshem, finnas vård på hemmaplan sk öppenvård. Hoppas ni hittar någon lösning.?

i februari kan uppfylla din önskan :-)

Tack snälla, fina du för dina ord♥️ Det är ju det som är så fint med Forumet, vi ger och tar, stöttar och lär av varandra! Har hjälpt mig så otroligt mycket att ta dela av alla berättelser, kloka synpunkter mm. Min livlina är det, ingen kan förstå som ni gör. Jag stannar här, mig bli ni inte av med? Ibland önskar jag att vi alla kunde träffas i verkligheten och prata på riktigt. Många kramar till dig! Är så imponerad av ditt val att skaffa egen bostad, renovera och på så sätt ge dig och dina barn lugn och utrymme.

Så värdefullt och underbart att läsa att man kan komma ut på andra sidan, efter ett dåligt förhållande, som en starkare klokare människa. Att återvinna integritet och skapa gränser runt sig som man aldrig haft. Att respektera sitt eget värde. Att inte all egoism är av ondo när man annars helt utelämnar sig till att endast reagera på andras önskemål, krav och behov.

Du har gått igenom så mycket, likt oss andra som ”bor” här på forumet och från botten av mitt hjärta tack till dig för allt du delat med dig under din läkning! Det är så viktigt med det stöd som finns på detta forum och att vända sig ut och in till vänner, här på forumet som verkligen förstår, kan vara skillnaden till hur hela ens framtida liv tar sig.

Önskar dig massor med solsken på din fortsatta väg! Hoppas vi får fortsätta ta del av dina reflektioner och kloka råd, även nu när ditt liv börjat återta ett lugn många av oss andra ännu eftersöker.

För ditt fina inlägg ♥️ Det du skriver om att skapa sin målbild av hur man vill ha sitt liv är så otroligt klokt! Håller med om att det är svårt när man inte har dom referenserna. Man vet bara att man inte vill fortsätta på samma sätt som tidigare. Att ge dig själv tid är en väldigt bra investering i dig själv. För det klarnar på må-bra fronten om man gör det. För mig har det också känts nödvändigt och bra att inte gå in i någon ny relation. Känns som det lätt kan halka in i samma spår som tidigare. Bra att bli helt trygg med sig själv först. Om ett år har du det lugnt och fint! Du kommer se tillbaka med distans och förstå hur mycket du kan lita på dig själv. Du är klok och stark, du klarar detta. Glöm inte att vara snäll mot dig själv under resans gång. Många kramar från mig till dig. Och än en gång tack för dina fina ord.

Ett steg och en dag i taget så kommer du att komma förbi den blåsiga toppen. Det går!