Senaste kommentarerna i forumet

och känner inte längre att det handlar så mycket om honom utan om mig själv. Hade typ allt fokus på honom och hans drickande när jag under "big drama" lämnade. Vände äntligen fokus till mig själv och där har jag behållit det för första gången i mitt liv. Har alltid haft drama i livet men inte nu längre. Lugnt och skönt, jobbar på med mig själv. Kram och tack för att du frågar ♥️

Ska få tillbaka till denna sida och läsa när jag behöver det

Så glad att du svarar och bryr dig fast vi aldrig träffats !!! Det känns lugnande att läsa att det svåraste har jag bakom mig, jag hoppas att det är så. Hur mår du idag? Kram

Tack för din respons och du är ju en av dem som varit min inspiration. Hur mår du idag ?

Tack för pepp , det känns helt overkligt !
Kram och hur mår du idag?

Tack alla??

Nej , det är inte så lätt som man tror. Och man avskyr sig själv för att man stannat kvar och tar emot. Man vet ju att man är bättre än de där. Förtjänar bättre än allt det där.
Och man gråter, jag tänker på mina barn som skapat en relation till honom. De som aldrig fått se denna sidan . Alkoholisten är manipulativ och han har målat upp en falsk fasad där han låtsas vara världens bästa emot mig.
Jag vill göra en anmälan för den Psykiska och fysiska misshandel. Men jag är så rädd att ingen ska tro mig.

Jag har varit där men tog mg ur det för ca 5 år sen.
Det är inte så lätt att gå som man kan tro även fast det låter som en självklarhet.
Jag stannade i över 20 år och trodde aldrig att jag skulle ta mig därifrån eftersom han var rätt ok emellan gångerna som han tryckte ner mig och kallade mig hemska saker. Jag trodde inte mig själv om något och självkänslan var i botten, då är det svårt att få kraften att gå. Men klarade jag det så kan du också!! Jag lovar!! Jag vet inte vad det var som gjorde att jag tillslut klarade det. Ta den hjälp du kan få! Jag gick på familjerådgivning och samtal hos en kurator. Fick även mycket stöttning här.
Min tråd heter ” min sambo är alkoholist”
Styrkekramar till dig ?

Jag har varit där men tog mg ur det för ca 5 år sen.
Det är inte så lätt att gå som man kan tro även fast det låter som en självklarhet.
Jag stannade i över 20 år och trodde aldrig att jag skulle ta mig därifrån eftersom han var rätt ok emellan gångerna som han tryckte ner mig och kallade mig hemska saker. Jag trodde inte mig själv om något och självkänslan var i botten, då är det svårt att få kraften att gå. Men klarade jag det så kan du också!! Jag lovar!! Jag vet inte vad det var som gjorde att jag tillslut klarade det. Ta den hjälp du kan få! Jag gick på familjerådgivning och samtal hos en kurator. Fick även mycket stöttning här.
Min tråd heter ” min sambo är alkoholist”
Styrkekramar till dig ?

Man är naiv, man ser bara den där mannen han är mellan gångerna då han är nykter, eller när han bara druckit lite grann.
Jag borde ha gått första gången han kallade mig dum i huvudet . Men jag stannade.
Jag borde ha gått när han tryckte ned mig varje vecka och det ökade till varannan dag. När han skrek åt mig dagligen. När han förnedrade mig.
Jag borde ha gått innan han knuffade mig och slängde ut mig .
Jag borde ha sprungit när han tog tag i mig så pass hårt att blodkärl sprack i armen. Jag borde ha lämnat när han låg med en annan . Men han har knäckt mig.
Jag trodde det skulle bli bättre. Men det blir bara värre och värre. Jag behöver hjälp! Hjälp att inte svara på hans samtal där han skriker ut sin ilska emot mig.
Hjälp att ta bort honom ur mitt liv för alltid.
Hjälp att stänga av och inte bry mig .
Snälla hjälp mig ur detta helvete..

Min sambo är periodare. Det har varit lugnt i 3 veckor och nästan alla blåmärken är borta. Har dock fortfarande ont i bröstet, misstänker fraktur eller spricka men det känns mindre och mindre. Har varit värre så att jag fick ta värktabletter var fjärde timme.

Igår var det fredag. Han hade druckit ett par öl när jag kom hem. Jag drack inget. Vid maten öppnade han en box med rödvin. Klunkade snabbt glas efter glas. Efter maten försökte jag koppla av i soffan. Han blir högljud och tjatig när han är full. Babblar om samma saker hela tiden.

Efter en stund började otrevligheterna. Han säger att min 11-åriga katt (som är frisk, pigg och välmående) inte kommer att leva så länge till för att det 'märker han eftersom han kan sånt'. Jag är uppvuxen med diverse husdjur och har haft djur i hela mitt liv. Det är inget fel på min katt. Jag vill dock poängtera att jag inte uppfattar hans snack som något hot mot min katt utan bara dumt fyllesnack.

Jag försökte ignorera honom. Då smäller han till mig i huvudet. Jag blir irriterad och reser mig från soffan. Börjar plocka undan disk i köket. Han sätter sig i sin fåtölj och dricker mer vin.

Jag går upp till sovrummet på andra våningen, gör mig iordning och lägger mig i sängen och börjar titta på en serie. Efter en stund kommer han upp. Är riktigt packad, snubblar mot väggarna och dunsar ner i sängen. Är gapig och ska ha uppmärksamhet. Jag försöker att få honom att sova genom att erbjuda mig att han kan ligga hos mig så att jag kan klappa på honom. Det fungerar en stund sen är han inte nöjd med det.

Det går knappt att höra vad han säger pga fylla. Helt plötsligt tar han ett hårt stryptag om min hals och trycker mig hårt ner i sängen. Han är väldigt stark och jag har svårt att rå på honom i de lägen även om jag är självskyddsutbildad. Jag lyckas få honom att släppa greppet genom att säga vårt 'lösenord'. Det fungerar tack och lov ändå när han är så full.

Då försöker han istället att putta mig ur sängen. Jag får honom att sluta och klappar på och gosar med honom istället. Jag är jättetrött och blir ledsen. Ber honom att vara snäll och att sluta. Efter en stund somnar han.

I morse var han såklart rejält bakis. Hans bakfylla och abstinens brukar vara vidriga men han kände nog på sig att han inte varit snäll igår och var istället gullig, kärleksfull och lätt ångestfylld. Han frågade om han varit eller gjort nåt dumt i går, om han hade ringt nån eller om någon sett honom. Jag sa, som vanligt, att jag inte har något emot att han dricker men att han måste hålla sig till öl och inte hälla i sig massa vin. Berättade att han varit burdus och hårdhänt men gick inte in på detaljer om vad han sagt eller gjort. Jag orkade inte. Ville bara glömma och lägga det bakom mig. Älskar honom så jag blir galen.

Nu är det lördag och han är på stan med ett par kompisar. Han har druckit sen klockan ett. Jag bad honom att inte supa bort sin telefon (med plånbok) då han gjort detta flera gånger tidigare. Har erbjudit mig att åka och hämta honom när han ringer. Hoppas inte han hittar på eller hamnar i nåt dumt i fyllan.

Behövde bara skriva av mig lite.

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev här och det går upp och ner. Sakta men säkert så mår jag bättre.

Av en slump så såg jag en annons för ett webinarium idag som handlade om narcissistisk personlighetsstörning.. Jag började läsa om vad detta var och ALLT föll på plats..

Jag har alltid trott att min exman har ADHD (vilket han förmodligen även har) men nu vet jag att han även har en personlighetsstörning..

All psykisk misshandel.. all brist på empati.. att allt alltid egentligen var mitt fel.. att hans liv ALLTID gick före både mig och barnen.. att han kan snacka omkull en tusenårig ek oavsett om han har rätt eller inte.. ALLT faller på plats.. Den sista pusselbiten som jag har saknat har äntligen fallit på plats och jag är både lättad och livrädd på samma gång.. Vad innebär detta för våra barn? Vad innebär det för vårt samarbete i framtiden?

I veckan fick han för sig att våra barn var stora nog för att bli lämnade själva hemma medan han gick med hunden.. eller han gick inte med hunden (säger han själv) utan han gick runt huset utanför för att "träna" dem. Han hade Facetime på plattan så att de kunde se honom.. Jag blev livrädd.. Våra barn är 2 och 4 år gamla.. Allt!! Precis Allt kan hända.. och vår stora tjej har dessutom ganska stor separationsångest.. Jag försökte ta upp detta med honom på ett lugnt sätt och han lovade mig att han inte skulle göra detta igen men han var tydlig med att säga att han inte höll med mig..

Det som skrämmer skiten ur mig är att han har för vana att bryta sina löften.. han kan lova en sak och ett par veckor senare så säger han att han har tänkt på det och inte tänker hålla sitt löfte.. Tänk om han gör detsamma denna gång också??? Jag har pratat med vår stora tjej och sagt att pappa har lovat att inte lämna dem själva igen (hon sa själv att pappa gick med hunden och att hon och lillasyster var hemma själva då eftersom de är tillräckligt stora för att klara av det).. Jag sa att hon måste berätta för mig eller annan vuxen om det ändå skulle hända igen..

Jag är så tacksam för alla era fina kommentarer och tips.. Träning har jag inte kommit igång med riktigt än men det finns på listan.. boken du rekommenderade brme ska jag kolla upp.. jag blir stärkt av detta forum och jag jobbar mycket med mig själv just nu.. Att sätta gränser är en stor del jag behöver arbeta med och det är en svår nöt att knäcka då vi har våra barn tillsammans.. babysteps helt enkelt.. en fot framför den andra så ska jag ta mig i mål.. Hittade en sida som kanske kan hjälpa andra som lever eller har levt i samma situation som mig själv.. ett citat från sidan "Den bästa hämnden är att leva väl".. det ska jag försöka följa..

http://www.narcissism.se/

Det var bra och tänkvärd läsning.
Kram Azalea

Jag ligger här i min säng och härinne på rummet har jag varit sen jag kom hem på morgonen kl.07.00 från jobbet
Min sambo låg i soffan han va ute och skulle spela kort med några vänner igår och dricka några öl "Jag ska inte dricka så mycket " brukar han säga
Han hade däckat i soffan när jag kom hem så det va skönt för då kunde jag lägga mig i sängen och vila efter 10 timmars pass på jobbet
Jag är expert på att smygga nu tittade in och där ligger han med byxorna halv nere och håller sitt kön han brukar av någon konstig anledning att bli översexuel när han druckit
Jag hatar sex nu det är så många gånger som han velat och jag inte för han är berusad och blivit jätte arg på mig och förnedrat mig verbalt
Men det är en av dom sakerna jag inte orkar prata om nu just nu.......
Idag har jag fått sova och ingen verbalt misshandel men han dricker ännu och kl är 19.30 så imorgon är han inte min sambo alls
Då är han ett monster det bästa av allt att våra barn är hemma hos min mamma minsta är 3 och mellan är 4 och min äldsta som inte är hans barn är 19 men hon bor inte hemma mer hon blev trött jag saknar henne
Dom har det bra hos min mamma nu när jag jobbar helg och deras pappa är fången i en kropp som av utseende är vår älskade person men beter sig som en monster

Så skönt att du äntligen kan stänga det kapitlet.
Nu kan du fokusera bara på dig själv, barn, barnbarn och allt annat som ger dig lycka och glädje.
Ha en underbar helg?

Så långt du har kommit på din resa och du har framtiden framför dig.
Det är bara en liten tröskel du har kvar, allt det svåra har du redan gått igenom.
Heja dig Blade Runner?Kram Azalea

Hur du kände när han stod där med ölen i handen. Har själv varit med om ganska exakt samma sak många gånger. Vet att jag kände att mitt ex lika gärna hade kunnat stå där och peka "f-ck you" åt mig. Efter bra samtal och ånger kommer man tillbaka och tror att nu kommer det att bli förändring fast man innerst inne vet att det inte kommer att bli det. Och det första man får se är en välexponerad ölburk ? fortsätt fokusera på dig själv. Försök helt enkelt strunta i hans dricka eller inte dricka. Ta hand om dig själv nu♥️

Att ha kommit fram till ett beslut och starkt av dig att ta steget. Du är stark och klarar det! Den svåraste biten har du redan gjort nu. Önskar dig massor av styrka! Var extra snäll mot dig själv. Kram ♥️

Min fru dricker sig jättegullig ca varann månad, oftast när jag är borta tex jobbar eller träffar kompisar. Hon skyller allt på mig och att hon mår dåligt. Det är alltid hon som ska vara den som det är synd om och hon verkar inte förstå hur illa hon gör mig och att även jag kan ha bra och dåliga dagar, men jag dricker aldrig längre. Hon har sökt hjälp men har alltid avslutat innan man är i mål och har alltid något att skyll på tex dom som ska hjälpa henne fattar inget. Nu har hon varit några gånger på riddargatan så jag hoppas men i helgen var hon full igen. Vad kan jag göra mer än att finnas till? Hopplöst

Det gick sådär igår när jag kom hem stod han såklart med en öl i handen. Jag var inte förvånad jag hade inte väntat mig något annat. Jag slutade vara naiv och hoppas för mycket för längesedan. Han var i alla fall inte redlös när jag kom hem. Efter ett par timmar ville han att jag skulle berömma honom för att han varit så duktigt och inte varit full när jag kom hem. Jag menade på att du är full nu och jag tänker inte bekräfta det som att du har gjort en hel om vändning. Han förklarade för mig att det var första gången på ett år som han inte gått till systemet (som ligger bredvid hans jobb) på lunchen och köpt dricka för att ha när han stänger lunchrestauranger han jobbar på. Han berättade även att han dricker hela vöge. Hem. Detta betyder att han börjar dricka vid 13.00 varje fredag. Klart han är okontaktbar vid 17.00.
Jag blir bara trött och less. Jag känner mig arg och frustrerad. Detta har pågott i 8 år och det blir bara värre och värre!

Så bra och så skönt för dig. Jag har ju också lämnat efter 20 år.
En tuff resa, men så skönt. Skönt att slippa ta ställning om allt som rör sig kring mannen och hans drickande.
Heja dig, och stort Lycka till nu?

.

Haft ett par dagar på arbetet då jag jobbar borta i resande fot där jag känner att jag inte tänkt lika mycket på honom. Känner att det runnit av mig lite.
Har fått glimtar av frihet, glädje, stolthet och något nytt? att jag är rädd om mig.

Trots att han skrivit inatt tex att han typ saknar mig så svarade jag inte på just det meddelandet! Annars har vi hörts lite som vänner. Han har skrivit mest, dock nästan rapporterat vart han varit ?? jag misstänker att han vill på något sätt att jag ska veta var han är för att hålla kvar något.

.

Hej,
Jag har följt detta forum i drygt ett år och sökt förståelse och tröst i era inlägg. Efter 20 år tog jag igår steget och fullbordade skilsmässan genom att lägga handlingarna efter betänketid på brevlådan. Jag har fått mod och inspiration av er som tagit steget och jag har följt er resa efter att ni lämnat , tack för att ni finns. Det är pga er och det samtalsstöd jag haft på alkoholhjälpen jag vågar ta steget. Jag har inte vågat berätta för mannen att jag nu slutgiltigt skickat in handlingarna, jag vet inte vad han kommer göra, men jag måste berätta. Tack för att ni hjälpt mig genom denna resa, medvetet med peppande inlägg eller omedvetet genom att jag bara tagit del av er resa. Ni är bäst och värd all kärlek. // Blade Runner