Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Hoppas att du snart får komma och titta på torpet. Skönt att ha en fristad ❤️

Här har det gått mkt bättre än vanligt. På fem dagar har det bara gått två glas vin och några öl. Min vånda och ångest har fått vila några dagar, så skönt att få lite åter hämtning. Men tanken finns där, när kommer pangfyllan igen...

Hej
Hoppas att du snart får komma och titta på torpet. Skönt att ha en fristad ❤️

Här har det gått mkt bättre än vanligt. På fem dagar har det bara gått två glas vin och några öl. Min vånda och ångest har fått vila några dagar, så skönt att få lite åter hämtning. Men tanken finns där, när kommer pangfyllan igen...

Så tråkigt att du har det lika som mig men ändå skönt med någon som förstår. Jag vet inte om det är rätt sätt för det är just det jag grubblar över hela tiden vad som är rätt.. men tänker lite som du att föräldrarna har valt det..
Jag blir så kluven i allt och grubblar hela tiden. Jag och min mamma har tidigare haft en fin kontakt och kunnat prata om det mesta. Nu känns det som vi glider längre och längre ifrån varann. Näe hag frågar något om min bror så vill hon inte prata om det. Jag har frågat hur länge han ska bo hos dem men det blir taggarna utåt direkt. Hon säger att gan får bo där tills hon kan lita på honom att han inte tar något vilket inte kommer hända innan han får ordentlig vård och det har han tackat nej till.Har hört att han har börjat med droger igen från annat håll fast han bor där. Men mamma säger inget till mig.. känns som de tycker att jag är jobbig som lägger mig i. Mina föräldrar är snart 80 år och jag kan förstå att de inte orkar mer men de hanterar det på fel sätt och jag känner att jag kan inte hjälpa dem. Har du någon kontakt med din bror? Jag har det inte efter att han gav sig på min yngsta dotter, det var droppen. Han har varit jätte taskig mot mig med men det har jag kunnat tagit på nåt sätt men inte när gan ger sig på mitt barn.
Hur gammal är din bror och hur länge har han missbrukat?
Kram

Nu hade vi just kontakt igen via telefon. Han hade ångest och var inte särskilt full, men inte helt nykter. Han ville ta en taxi hem - men jag sa nej (fast det gjorde ont i mig). Sen sa han att han skulle komma hem imorgon bitti, att han inte skulle klara abstinensen på egen hand. En del av mig ville bara öppna famnen, men en annan del av mig fick olustkänslor. Jag hade ju bestämt mig för att vi inte skulle ses när han var bakis (dels för att jag inte orkar hans ångest och dels för att vi med största sannolikhet blir osams). Jag bad att få ringa tillbaka så jag kunde tänka en stund. Jag valde att följa magkänslan. Har läst många inlägg här där många peppar att man ska lyssna på sin magkänsla och följa den. Så jag sa nej. Nu ska jag bara hantera min egen ångest över att jag har "tackat nej" till honom. Jag har nog aldrig gjort det. Vill liksom alltid ha honom nära. Som att jag inte kan överleva utan hans närhet. Så borde det ju rimligtvis inte vara. Och nu får jag prova hur det känns. Är så rädd för ensamheten.

Jag som inte har gråtit på flera dagar kände hur era ord fick något att mjukna och öppna upp inom mig. Så skönt. Och ledsamt. Jag har inte tänkt på att hans kritik mot mig kan fungera som ett skydd för honom i och med att jag bryts ner och blir beroende av honom. Jag är verbal och bedyrar ju verkligen mina straka kärlek för honom - no matter what. Men så ska det ju inte vara, herregud. Jag måste börja sätta gränser. Jag tycker det är svårt att se klart när det kommer till just detta eftersom jag har fått höra genom hela mitt liv att jag är "bråkig" och krävande. Aldrig i förhållande till vänner eller på jobb, men i kärleksrelationer och av mina föräldrar. Det sitter djupt. Därför kan jag inte, just nu, se om vad min personlighet bidrar med för att skapa friktion mellan oss. Men ingen människa är ju totalt harmonisk och "härlig" hela tiden?

Vi pratade idag. Han är full - inne på sin 5e dag av dygnet-runt-fylla. Jag har markerat genom att inte hänga efter honom som en orolig kråka. Inga sms, inga samtal, inget skäll, ingen gråt. Han hade "bara" tagit sig en återställare och var därför helt ok att prata med. Han var mycket ångerfull. Jag övade på att bara vara där (inget skrik, eller anklagelser..jag bara lyssnade). Jag försökte markera, främst för mig själv, att jag inte kan rädda honom. Han måste rädda sig själv. Jag gav honom inga kärleksförklaringar, trots att jag längtar efter honom. Det kände han givetvis av och jag vet inte vad som händer utifrån det. Samtidigt som jag längtar kunde jag upptäcka en del av mig som faktiskt kände mig ganska tom. Jag gör saker som jag mår bra av och är snällt mot mig själv. Har inga barn denna vecka så jag är ensam i vårt hus. Det är skönt och läskigt på samma gång. Jag har tränat, köpt tulpaner, tänder ljus och kolla på serie, gör en kopp te och äter nåt gott. Jag vägrar hamna i destruktiva mönster. Går ut och tjuvröker ibland för att dämpa ångest - det får jag ju se till att sluta med. Jag har också destruktiva mönster i mitt förflutna, fast kopplat till ätstörningar, så jag får se upp med hur jag hanterar mina känslor. Jag är bara så rädd att jag ska börja längta ihjäl mig och hamna i exakt samma mönster som tidigare...

Att allt har löst sig och att du nu kan börja ditt eget fullt ut! Hoppas du får en riktigt skön och rofylld helg! ♥️

Hej!
Skönt att det stora steget är taget och du är redo att gå vidare.
Ha en riktigt läkande och rolig helg!

Då så var huset sålt. Nycklarna lämnade. Nya ägaren har tagit över.
Skönt, ledsamt men bra att det blev gjort.
Det har varit en långsam process. Kanske bra ändå. Jag har haft tid att sörja och tänka.
Och det är väl så att det har varit många jobbiga år och det försvinner ju inte i ett slag.
Nu är det min tid. Jag bygger upp mitt liv själv.
I kväll ska jag träffa barn och barnbarn. Och i morgon ska jag på kalas. Ser fram emot det. Nu ska det in mycket glädje i mitt liv.
Ville bara uppdatera lite.
Ha en så bra helg ni kan, alla här❤️

Tack! Nä min tankegång har väl blivit så att om inte annat är det ett sätt för oss båda att känna efter hur d känns. Huset löser lite sig själv nu när d ska komma o bo en kompis till oss där på obestämd tid så han behöver inte ha hela summan själv att betala o jag behöver inte hjälpa till....så kan på nåt sätt då koncentrera mig på mig, barnen o vårt torp! Hoppas bara d blir att vi iallafall får komma o titta på det...hoppet finns ❤️

Det låter som att du funderar mycket just nu på vad som egentligen har hänt med din särbo, men han har blockerat ditt nummer så du kan inte få veta det från honom. Du har lagt märke till att hans lägenhet har varit släckt sedan soc var där. En fundering som jag får i det här läget är om det är möjligt för dig att släppa taget litegrann, släppa lite på kontrollen, nu när du inte kan påverka något. Att rikta fokus de närmaste dagarna mot vad som får dig att må bra, oavsett vad din särbo håller hus och håller på med? Om du bara ser till dig själv, vad vill du lägga din tid på? Som sagt, bara ett par tankar från min sida, jag vet inte om det var hjälpsamt för dig. Det lät bara lite tungt att vara så fokuserad på hur det går för honom, när det är så svårt att få reda på. Av någon anledning vill han inte ha kontakt just nu och det känns kanske jobbigt att behöva acceptera.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad klok du är som stannar upp och reflekterar över er relation och hur du och din självkänsla påverkas av din partners negativa sidor. Du älskar honom djupt och är väldigt attraherad och imponerad av hans fina sidor. Samtidigt får jag också bilden av att det pågår en form av psykisk misshandel, där han får dig att känna dig värdelös. Det blir mycket fokus på att du är känslosam och att det är ett problem, dina barn är jobbiga, det är bara han som står ut med dig. Det är, som flera har skrivit ovan, ett sätt för honom att hamna i ett överläge. Han behöver inte oroa sig för att du lämnar honom, utan han sitter säkert oavsett hur han beter sig. Istället kan han hota med att lämna dig, så fort du beter dig på ett sätt som han inte önskar. Relationen riskerar att bli väldigt ojämnlik och arbetssam för dig. Det är inte ovanligt att en person med alkoholproblem lägger förklaringen till varför man måste dricka utanför sig själv (kanske för att skydda sig själv). Du ska få dåligt samvete för att han dricker, för att det skulle bero på att "du är så jobbig". Det är verkligen inte sant! Intellektuellt förstår du att du visst kommer kunna träffa någon annan om det tar slut mellan er, även om känslorna just nu inte hänger med.

En mellanväg, om du vill ge relationen en chans, kanske kan vara att försöka sätta tydligare gränser när han lägger över ansvar på dig för att han dricker eller när han klagar på dina "dåliga sidor". Att sätta stopp för diskussionen, berätta hur du mår av att han säger som han gör och kanske avstå från att ses om det fortsätter. Det är bara några tankar...

Fortsätt gärna att skriva ner dina reflektioner och insikter här. Det finns mycket stöd och kloka erfarenheter att ta del av.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vilket bra steg att prata med din kompis, som kände den som hyr ut torpet, så att du ska få komma och titta på det! Det lät först som att du var lite osäker på om det är rätt väg, men samtidigt så märkte du när du kom hem igår att han var väldigt full och redan igång med att säga en massa elakheter om dig. Otrevligt att behöva vakna sådär plötsligt av en smäll och ligga på helspänn... Det är ju sånt som du kanske ser fram emot att slippa om du bor själv. Det är ju inte konstigt om tankarna flyger åt alla möjliga håll. Jag tänker bara att det ju inte måste vara så definitivt om du hyr torpet och flyttar ut, om han skulle ändra sig så småningom kanske ni kan "börja om"? Lycka till med dina planer framåt!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag är det fredag och jag känner mig orolig och nervös. Jag har haft en bra vecka 8ch jag och min man har pratat mycket. Han har för första gången erkänt att han har problem att hantera alkoholen. Jag blir försiktigt hoppfull, men ändå väldigt nervös. Jag vet att allt inte är löst, långt från det. Det känns ändå som att jag har tagit ett steg i rätt riktning för att jag skall må bra. Jag uppskattar alla era kommentarer och och att ni delar med er av era erfarenheter. Det känns skönt att bli påmind om att jag måste fukosera på mig själv och vad jag orkar med. Det är en läskig men hoppfull process. Jag försöker ta en dag i taget och planera in roliga aktiviteter för mig själv. I morgon skall för första gången på väldigt länge träffa en vän och bara vara jag. Detta hade jag inte haft styrka till att göra utan det stöd jag fått från er och min syster.
Jag känner mig fortfarande ganska medtagen, orolig och stressad. Det senaste åren har handlat så mycket om skam och oro, att jag nästan drunknat. Jag vet inte hur jag kommer att hantera morgondagen om jag kan vara ärlig mot min vän att jag inte mår bra och varför. Eller om jag kommer gå in i min vanliga vana att säga att allt är bra och istället fukosera på henne.
Tack för ert stöd åter igen.

Tack för omtanke och tips. Jag är glad för alla råd och tips jag får. Grattis till 9 månader! Jag förstår att det måste varit kämpigt.
Kram

Det är en jättebra fråga. Han hjälpte och lyfte mig och bekräftade, älskade och sa exakt de saker jag längtat efter i hela mitt liv på att få höra. Ingen annan har gjort det och därför är jag beroende av att få höra det och känna det igen.

Det är så fruktansvärt knäckande för självkänslan den där bergochdalbanan av att vara underbar och sen helt värdelös inom loppet av en kväll..

Lite bra lästips till alla oss som redan lämnat finns här:

http://www.varningstecken.n.nu/overlevare

Kram!

Han har blockerat mitt nummer, så någon anhörighetsvecka blir nog inte aktuellt.

Funderar på om han har åkt in på behandlingshem eftersom det har varit mörkt i lägenheten sedan soc var där.

Du är absolut inte dum. Jag är i samma situation

Där kom brakfyllan efter 2 dgr utan! Lämnade huset vid 18 o kom hem nu...skitfull, pratandes för sig om hur hemska jag är, hur klar han är med mig m.m m.m m.m
Vaknade av världens smäll o kände hur hela kroppen stelnade till, ligger o väntar på att han ska ta kliven upp för trappan!
Kanske är torpet ändå världens bästa idé, kanske är d där man får det lugnet som behövs. Dit han inte kan ta sig så trots att d ligger precis utanför vårt bostadsområde.

Det är verkligen hemskt att se så många här inne ? såklart är det skönt att inte vara ensamen, men så fruktansvärt att så många har det såhär...

Du ska absolut inte känna dig dum, som du ser här inne på denna sidan så är vi isåfall många som är dumma. ❤️ Det är alltid lättare för någon utifrån att se vad man borde gjort och inte. Men när känslor är inblandade och man står mitt uppe innågot är det inte alls lika lätt.

Usch, ja det är nog så. Känner mig så himla dum som satte mig i den här sitsen.

Det känns ändå som om det överväger att kunna känna ett lugn när man är i sin egna lilla lya där allt är som man själv vill ha det. Saker ligger där man lägger den, inget tassande för att inte väcka björnen som sover och möjligheten att göra precis vad man vill utan att behöva fråga eller behöva stå till svars sen.
Men dipparna kommer.....fick hemska sms idag om hur usel jag är ofta om skiter i allt och inte bryr mig... mådde så dåligt efter det och vågar inte ens läsa det igen. Några timmar innan var det hjärtan och guld att jag skulle komma hem igen.
Tack och lov har jag underbara arbetskamrater som lyfter mig på jobbet genom att skoja och skratta och dra med mig i det roliga så jag inte fastnar i en stress-bubbla med tankar själv. Älskar dom för det.?
Tråkigt att du måste åka dit i helgen. Har du någon som kan följa med dig? Som en trygghet så du inte är själv och inte ger honom en möjlighet att manipulera dig.
Vi ramlar dit igen direkt om vi återvänder. Tänker ofta på något som en fd alkoholist sa till mig om min man.
Det blir aldrig någon förändring så länge FÖRSÖRJNINGEN och servicepersonalen finns kvar. Så sant....
Kramar från mig?