Senaste kommentarerna i forumet

@Letlive jag kämpar med min obotliga sjukdom och det nya liv den medför. Exets problem känns långt borta nu. Jag hjälper gärna andra anhöriga att ta sig ur skiten och prioritera sig själva men exets problem är de minsta för mig nu. Så skönt att slippa dem! 😊

Ps - din rubrik kunde jag skrivit, vet hur svårt det är att tro på att man hamnat i det..
Ni har kanske inga barn som drabbas i er relation? Har ni det så är det än allvarligare.

Tänk på dig nu ❤️

Klokt att du tänker på riktigt att gränserna flyttas! Tänker på det att du varit tydlig med att du inte vill fortsätta tillsammans när det är så här..
Jag sa likadant - ibland ledde det till en alkoholfri period- men inte i längden.
Han gjorde det för att jag var arg eller hotade med att lämna.
Och det håller aldrig.

Sen flyttade jag gränserna - hur många gånger hotade jag med separation utan att genomföra den? I flera år.

Något jag ångrar- det förändrar inget.

Jag känner igen mig i din sambos beteende. Det här är en typisk början på ett beroende eller ett bevis på beroende.
Folköl är bra om man vill dölja för omgivningen att man är ute efter ruset. Varför inte 2,8% eller alkoholfritt? Därför det känner man inte av.
Din sambo har nog problem, du får fortsätta att vara tydlig. Se till att det inte blir tomma hot. Konsekvenser behövs. Lycka till!!

Jag har kommit till insikt senaste veckorna att min sambo har alkoholproblem och dricker för mkt. Den senaste månaden har bestått av att diskutera och bråka om hans drickande nästan dagligen. Känner mig väldigt tacksam som hittat alkoholhjälpen.

Han kan dricka 3,5% öl flera dagar i veckan och kanske 2-3 dagar i veckan stark öl. Han förstår inte hur det påverkar mig att han dricker ca 3st 3,5% öl efter jobbet? Medans jag försöker förklara att det handlar om helheten, varför kan han inte avstå ölen även om han är sugen? Jag äter inte godis varje dag även om jag skulle vara sugen varje dag..

Jag känner mig så orolig för framtiden, kommer han förändras? Jag är orolig att sitta här om 2 år och inse att han inte har förändrats utan jag har bara accepterat och att mina gränser/toleras har flyttats längre fram utan att jag sett det och att jag stannar för jag älskar han och hoppas på förändring.

Han har nu för första gången yttrat orden att han kanske har ett riskbruk och börjat skriva upp när/hur mkt han dricker, kolla dokumentärer om alkohol etc. Men han dricker fortfarande mycket mer än vad jag egentligen skulle önska.

Känner mig ledsen, hur blev det här mitt liv? Jag vill lita på hans ord om att skapa förändring, men tänk om hans förändring inte är tillräcklig för mig? Jag har inte så mkt förtroende i honom, då han "fallit" dit senaste veckorna fast jag varit tydlig med att jag inte vill vara tillsammans om han fortsätter som han gjort.

@Letlive
Krya på dig!
🌺
Men den träning jag tänkte från början har det inte gått så bra. Går dock promenader i skogen och cyklar rätt mycket så för tillfället får det räcka. 🙂

Har bokat in en kortare resa jag länge tänkt på, och den ser jag så fram emot. 🙏😊

Superbra tråd! Jag skall åka iväg lite ensam, först på en festival jag velat åka till i några år och senare på min semester har jag lite tankar på att kanske sticka iväg på en sista minuten eller hyra en stuga. Känner att JAG behöver tid ifrån, att få hitta tillbaka till min livslust, glädje och MIG :)

Hej! Fint att se att alla har planer! 🤗 Det har gått segt för mig. Varit sjuk och då blir det lätt att man fastnar hemma och får lyssna på alkoholistens monologer. Inte roligt. Nu blir det iallafall en lång promenad. Under promenaden ska jag ringa en gammal vän, vilket känns roligt!
Kände också igen mig väldigt mycket i din spaning om att läcka energi @has. Jag tenderar också att alltid prioritera andras behov. För min del är det nog kopplat till vad jag tänker manlighet är och den bild av manlighet jag fick under min uppväxt. Typ att vara man är att finnas där för nära och kära och hjälpa till med otacksamma uppgifter, typ som att flytta eller köra grejer till återvinningscentralen med släp. Denna bild har också gjort att jag räddar sambon från problemen som hennes alkoholism orsakar. Nu försöker jag iallafall sluta med det. Och nu när jag börjat prioritera mig själv och (var jag tror är) mina behov känner jag mig nästan som en tonåring. Det är lustigt. Har du reflekterat kring detta?

Hur går det för er? @Tröttiz @Åsa M @Kameleont nyfiken att höra 😊

Han måste vilja sluta själv. Man kan inte älska någon frisk.
Tyvärr.

@röd Det är bevisligen inte omöjligt för den som är i ett alkoholmissbruk att leva nyktert. Flera här inne gör det och jag har själv en svärson som är nykter alkoholist sedan flera år. Det som däremot verkar helt omöjligt är att få NÅGON ANNAN att sluta dricka.
När hans vänner säger att det bara är du som kan få honom att sluta, så har de helt fel. Bara han själv kan få det att hända. Egentligen tror jag att han vet att hans drickande är ett beroende och ett missbruk, men det är alltför skrämmande för honom att tänka sig att leva nyktert. Alkoholen är en stark drog. Det du kan göra tror jag är att lyssna inåt. Hur mår du? Lever du ett bra liv? Känner du harmoni? Så länge du kan svara bra och ja på dessa frågor kan du stanna i relationen, vänta och hoppas att han ska komma till insikt, söka hjälp och göra ett allvarligt försök att komma ur sitt missbruk och då kan ju du bli ett fint stöd. Skulle frågorna få svar av helt annan sort, du kanske inte mår så bra som du borde, då har du många svåra men nödvändiga beslut framför dig.
Det är fruktansvärt att lämna någon som man vet kommer att drunkna, men alternativet är att följa med ner i djupet. Jag hoppas att allt kommer att gå en annan och bättre väg för er.
Det hoppas jag verkligen. För omöjligt är det ju inte, men möjligheten ligger i din sambos egna händer, inte i dina.
Det här är inget du kan få att hända, det är i slutändan väldigt viktigt att du inser det, annars kommer din börda att bli farligt tung. Ta hand om dig 🧡

Men du.. är du nybliven sambo och har barn hemma med en aktiv alkoholist med allt det innebär så bör du direkt backa till särbo! Om barnen bor hemma.

Du kan inte ”klara” det du frågar honom, det är inget någon kan.
Vi kan inte bestämma över andra bara oss själv.

Jag är ganska nybliven sambo med en man som är fantastisk på alla sätt. Vi har köpt ett hus tillsammans .Han har ett bra jobb och både han och jag har barn sedan tidigare. Jag har med tiden förstått att han har ett alkoholmissbruk som han själv inte vill kännas vid. Han förnekar oftast att han har druckit när jag konfronterar honom. Det har känts omöjligt att ”komma åt” honom när han fullkomligt blånekar. Han säger att att gör allt för oss och vi har bestämt tillsammans att vi ska avstå alkohol helt jag gör det för att det ska bli lättare för honom. Nyligen var han på en resa med sina kompisar och jag hörde när jag pratade med honom i telefon att han drack under hela resan. Han förnekade och vi hamnade i samma situation som många gånger tidigare.. Jag anklagade och han kände sig oskyldigt anklagad.. Jag kontaktade då i hemlighet en av hans vänner som var med på resan för att få min känsla bekräftad. Han bekräftade att jag hade rätt och jag fick också veta att vännerna har försökt att få honom att att sluta dricka. Han berättade också att detta är ett problem som har pågått i många år och att dom inte längre orkade. Han sa att om det är någon som kan lyckas få honom att sluta så är det jag. Jag vill verkligen ge detta en riktig chans. Jag älskar honom och jag känner också med hans barn som egentligen har en fantastisk pappa. Nu till min fråga.. Är det helt omöjligt? När jag läser kommentarerna i forumet så känns det som att det inte finns en chans. Finns det någon som har klarat detta? Hur kan jag få honom att sluta förneka och erkänna för sig själv att han behöver hjälp?

@Åsa M
Kloka ord. 💜

@has tack! Ja en dag i taget ❤️

@Tröttiz tack för tips❤️

@MonKan ja det där med brutna löften om och om igen. Jag hejar på dig och hoppas du prioriterar dig själv nu❤️

@MonKan
Oj så tufft, men också starkt av dig.
Av alla möjliga saker så var det en som hjälpte mig extra att stå vid mitt beslut..

Det jag skrivit om vad som hänt, sms under fyllan ja tom en videosnutt.

Det tog mig tillbaka, annars var det lätt att se det som något overkligt - hade det verkligen hänt, han är ju så fin nu..

Efter 25 års förhållande har jag nu kastat ut L! Orkar inte gömma, glömma och förlåta längre - jag vill leva, leva ett normalt liv. Allt exploderade (igen) på vår semestervecka i G. Hittade spritflaskor överallt i lägenheten, i skor, vid toan, papperskorgen men inget var hans. Han orkade ingenting så jag kom ut en dag från lägenheten (hade bara en nyckel och den lämnade han inte)
men han har inga problem ..nej nej
Orkar jag i hamn med detta? Har gjort detta 2 gånger förut och fallit tillbaka efter smek och löften (falska)
Hjälp!

@bella70 tack för svar. Så det är väl troligen inte jag som överdriver? Med tanke på mängden menar jag. Min särbo blir oxå inte direkt ”full”, utan mer trött, mer lättirriterad o annorlunda o lite tanklös.. vilket är tillräckligt obehagligt tycker jag men kanske varit lättare att inse allvaret om det blev större konsekvenser. Det kallas väl högfungerande alkoholist…😰

@Totoros
Det enda svaret är tyvärr att ta dig ur det. När det gäller vad du kan göra.
Du kan inte ändra något.

Annars är det nog samtalsstöd t ex ? Nu menar jag för att DU ska må så väl som möjligt.

Tror även att det är bra att fundera på vad man egentligen får ut av relationen..

Usch vad detta är svårt.. 😰 känner med dig. Har en särbo som överkonsumerar.. jag vet aldrig riktig hur illa det är.. tror ibland att jag överreagerar.. men klarar inte av att ens närmaste person nästan aldrig är helt nykter. Dricker nästan varje dag. Bag in box kan ta slut på några dagar. Sprit flaskor oxå.. vad gör man??

@ms.cawe

Hej. Beklagar att du har en sådan upplevelse av en situation där några av dina anhöriga är med. Så ledsamt. Så bra att du skriver här för att få ur dig.

För att gå till mig själv så hade jag väldigt svårt att prata om alkohol, situation som varit och konsekvenserna av det med mitt ex som missbrukar. Jag ville många gånger, men det var stopp. Medberoendet som talade möjligen .... Hur är det med dig? Har du talat om alkohol och om dina upplevelser om alkohol och situationer med dem? Med alkohol med i bilden under din uppväxt, så kan jag tänka mig att det hänt en del "saker" genom åren?

När det gäller alkohol, dra ner på det eller/ och att söka hjälp har jag upplevelsen att det inte går att säga vad någon ska göra, men att man kan berätta om situationen (som de kanske inte ens minns) , om sin oro samt fråga rakt hur man kan stöda någon bäst om det känns lämpligt.

Vill du vara där och stöda är det fint av dig, där tänker jag dock att det är betydelsefullt med en balans. Blir det för mycket att man eventuellt tänker på hur den andra / de andra har det och undrar vad man kan göra, vad de gör m.m. så kan det leda till att man liksom tappar bort sig själv på vägen. Jag ser det som så att man äts inifrån upp av känslor över andra människor, att det inte finns kvar till sig själv till slut om det vill sig illa. Att det så att säga tippar över och man själv kan börja må dåligt. Man kan hoppas och stöda tänker jag, men man kan ju tyvärr och frustrerande nog inte fatta beslut i hur andra människor lever sina liv.

Skriv gärna igen.
Sköt om dig!
Varma tankar från mig.

@ms.cawe Välkommen till forumet!

Vad ledsamt att du behövde vara med om den här händelsen med din farbror. Hur blev det för dig att behöva ta hand om en sådan här situation? Vad tror du att du skulle behöva om något liknande skulle hända igen?

Du skriver att du sett din farbrors problem pågå under en lång tid, hela ditt liv, och hur det nu eskalerar. Jag tänker att det kan vara svårt att stå bredvid någon som dricker, särskilt om det pågår länge. Hur har det varit för dig?

Hur du ska förhålla dig till din farbror framöver är helt upp till dig. Det behöver inte vara fel att fortsätta stötta, men jag tänker att det kan vara viktigt att i så fall också tänka på dina egna behov. Ibland behöver man ta ett steg tillbaka, dels för att kunna ta hand om sig själv, men också för att låta personen själv ta ansvar sin situation. Det måste inte betyda att man bryter kontakten och stänger dörren helt. Kanske vill man lämna dörren på glänt? Då är det helt okej! Vad tänker du om det?

Jenny, Alkoholhjälpen

@ms.cawe
Tyvärr har jag bara ett råd.. bryt all kontakt.

Han blir inte bättre av att du förstör dina dagar med oro mm❤️

Min farbror har missbrukat alkohol sedan långt innan jag föddes.. men nu är det akut… jag lyfte upp honom från marken flertal ggr när han skyllde på balansen… jag såg honom ramla, svimma, slå sig och kissa på sig…. Under samma 4 dygn som detta hände fick jag höra oro för min far och hans vän som båd två också var på plats och onyktra men jag var så fokuserad på min farbror att jag inte märkte fören senare att han fått skuld för försvunnen alkohol som antagligen konsumerats av de senare två nämnda….