Senaste kommentarerna i forumet

Jag är helt ny här, vet inte hur detta funkar. Behöver stöd och någon att prata med som är i samma situation. Har varit fram och tillbaka i ett förhållande i fyra år. Han är alkolist och jag bara sväljer den ena katastrofen efter den andra. Varför vill han inte ta hjälp? Varför säger han aldrig förlåt? Varför känner jag bara att allt är mitt fel? Det gör så ont i hela mig, men ändå kan jag inte länna han. Han betyder allt för mig! Det är som om han är två personer.

Håller med dig Azalean att det är svårt när man inte kan prata med varandra. Jag har typ stängt av och bara försöker härda ut.
Vet inte vart han befinner sig nu heller så jag kan inte nå honom om jag skulle vilja det.. Men det känns så tomt, känner mig så ensam i det här.
Jag förstår att längre fram kommer det att kännas bättre, men just nu gnager oron hål i mig..
//Lisan

Min särbo håller på med både alkohol och amfetamin. Jag skulle också ha gett mig av om jag hade bott hos honom och haft barn.

Så skönt att ha en morgon i lugn och ro. Det stärker, känner det också.
Jag är i samma sits som du med sms av alla olika karaktärer. Försöker inte ta till mig det han skriver men ibland kommer det en liten tagg av ånger. Då försöker jag skaka av mig det med en promenad eller ringa en vän och prata om nåt helt annat. Lyckas ofta men inte alltid.
Men jag är nog lite sabbad i känslorna så det får jag räkna med.
Imorgon har vi en ny fräsch dag framför oss och den bestämmer vi över.
Kram till dig ?vi fixar detta

Men det är det enda rätta vi kan göra mot oss själva.
Jag fick nog för 2 veckor sedan och har lämnat också efter 8 års drickande.
Det är allt annat än enkelt men det är en tröst att skriva och läsa här inne på forumet, man får styrka av det och hjälp av att skriva av sig och lätta på det inre trycket man känner.
Håller med om att det inte är ett vanligt uppbrott eller skilsmässa vi får gå igenom. Så mycket svårare när man inte kan prata och diskutera som andra kan. Det är ju inte lätt med en som är onykter eller torrfull.
Men vi får jobba oss igenom det tillsammans.
Fortsätt sätt dina tankar här på forumet när du känner, du är alltid välkommen.
Kram till dig Lisan och Intemera?Azalea

Tack!
Ja mitt sunda förnuft säger mig att det är rätt beslut, men att driva bort människan man älskar så mycket är det svåraste jag någonsin gjort. Vid ett "vanligt" uppbrott är man ju klar med relationen i regel.
Just nu vet jag inte ens vart han är, vet att jag inte borde tänka på hans väl och ve, det är ju han som valt att dricka..

//Lisan

är att lägga ner "projekt få honom att sluta dricka"! Försök ägna tid åt annat. Vet av egen erfarenhet hur otroligt svårt det är. Det som är bra med det är att man skapar distans och perspektiv. Man börjar inse vad som är ens eget ansvar och vad som är hans ansvar. Det sorgliga (men hälsosamma) är att avståndet ökar rent känslomässigt. Åtminstone var det så för mig. Mot slutet kände jag ofta "men herregud, är JAG ihop med det där fyllot som ballar ur var och varannan helg" typ. Jag blev elak, sa saker till honom som jag aldrig trodde skulle komma ur min mun. Till slut var jag vid vägs ände: går jag inte nu kommer jag gå under. Jag ville inte vara den personen jag blev tillsammans med honom. Prioritera dig själv och dina barn. Vad mår ni bra av? Kram

Du ska inte skämmas, där d minsta du ska göra! D är han som ska skämmas över vad han gör mot sin familj.

Jag har undersöka dessa år varit starkt medberoende o därmed hoppats att för varje grej vi gör så ska han sluta pga att vi gör d...köper hus, d blir bra då har han nåt o göra dvs slipper tänka på alkoholen. Vi skaffar barn, d blir bra för då måste han ju skärpa sig....en pappa utsätter inte sina barn för alkoholmissbruk iallafall inte mina barns pappa osv osv osv.

Jag har också haft en bra barndom visserligen mkt fylla på helgerna för min pappa men inget som inte varit o är några problem....har en bra utbildning, utbildar mig nu o vet redan att jag är garanterad ett väldigt bra jobb efter. Men det har ju inget med saken att göra egentligen. Man kan hamna i det ändå...medberoende-träsket. Men man behöver hjälp för att förstå o komma ur det, det är iallafall lättare om inte annat!
Du är bra som du är, glöm inte det! ❤️

Kom på nu att jag tror att jag saknar mod för att jag skäms...

Jag skäms för honom...
Men mest skäms jag för mig. För att jag hamnat i denna situationen. Jag borde vetat bättre. Varför tog jag inte signalerna och tecknen på mer allvar. Varför skaffade jag barn med en man som visade dessa tecken. Hur kunde jag vara så dum.
Jag är en klok tjej med bra barndom och utbildning. Jag måste varit desperat.
Jag skäms för min dumhet.

Hej
Skönt att du börjar bli frisk igen. Så jobbigt med småbarn och sjukdom.

Jag vet det är helt sjukt vad man håller på att hjälpa. Men jag intalar mig att jag gör det för att han är pappa till mina barn.

Nää jag har inte tagit kontakt ännu. Men jag har sett ut företaget som jag ska kontakta. Vet inte vad jag väntar på, mod kanske.

Idag blir det inget dricka för det finns inget hemma, tror jag...

Tar en dag i taget. Men idag är iallafall en bra dag.Jag har energi och är rätt glad.

AK, tyvärr av egen erfarenhet blev d bara värre när jag filmade honom....han blev rasande! Så nja inget o rekommendera, tyvärr kan d nog va så att de inte inser förrän man faktiskt på riktigt lämnar!

Och herregud Therese77, d är ingen dålig konsumtion över bara ett par dygn!
Har du varit i kontakt med någon än för o få börja prata nåt?

Tack ❤️ Börjar må bättre nu o febern är iallafall borta så blir o jobba imorn.

Igårkväll blev d rejäl fylla när vi gått o lagt oss...men orkade inte bry mig o vaknade i tw heller då han ändå somnade nere på soffan, riktigt skönt! Både jag o barnen sov länge imorse vilket vi kände oss förtjänade av!

Idag hjälpte jag honom skicka cv...jag vet, helsjukt egentligen men människan kan inte ens sånt ?

Nu har han blockerat mitt nummer. Känner lite oro över att arbetsgivaren har sagt att jag har ringt dem. Jag sa till henne att jag inte ville att han ska få veta att jag har ringt. Så nu oroar jag mig över att han har fått veta att jag har ringt.

Hej
Hoppas febern har lagt sig och att du snart är på benen.
Så han har blivit av med jobbet igen. Tråkigt.
Måtte du hitta ett nytt boende snart.

Min helg var ok. Förutom fredagen då förstås. Eller ja, han blev ju full på lördagen förstås. Och på söndagen var det ju fotboll...
Jag räknar konsumtionen så gått det går mest för att ha kolla själv så att jag inte blir tokig. Denna veckan slutade det på 5 flaskor vin och ca 10 öl. Allt konsumerades på tre dagar. Suck!

Igår var en nykter måndags kväll...
får se hur det blir resten av veckan...

Hej
Hoppas febern har lagt sig och att du snart är på benen.
Så han har blivit av med jobbet igen. Tråkigt.
Måtte du hitta ett nytt boende snart.

Min helg var ok. Förutom fredagen då förstås. Eller ja, han blev ju full på lördagen förstås. Och på söndagen var det ju fotboll...
Jag räknar konsumtionen så gått det går mest för att ha kolla själv så att jag inte blir tokig. Denna veckan slutade det på 5 flaskor vin och ca 10 öl. Allt konsumerades på tre dagar. Suck!

Igår var en nykter måndags kväll...
får se hur det blir resten av veckan...

Just det betyder att du gör något alldeles rätt just nu.
När det är plågsamt och river och sliter i en och man försöker lägga nya banor fast det är så tungt så gör du alldeles rätt.
Jag vet att jag skrivit det förut,jag själv var i abstinens efter mitt ex.

Jag visste att jag inom ett tag skulle ge efter och skicka ett sms eller ringa och kolla eller eller.
Medan han var i berusning eller abstinens,men aldrig i egentlig avsaknad av mig eftersom han var så fast i alkoholen.

Men för varje timme så kommer du samtididgt att bygga upp ditt egna jag som väntar på att få komma tillbaka till dig.
Jag märkte att för varje riktigt tung dag eller kväll så kom det sen en dag som kändes riktigt ok.
Sen kom det en dålig dag igen och så upp igen.
Så småningom blir dipparna inte lika djupa och din saknad inte lika stor.
Dina bra dagar kommer oftare och du känner dig gladare och starkare.

För att sen falla ner i ett svart hål igen osv.
Detta om du påminner om mig och min resa.
Håll fast vid dig själv nu Troja.
Baka kakor,gå på bio eller simhall.
Gå långpromenader,vad som helst som avhåller dig från kontakt.

Tung dag idag
Svårt att arbeta...
Va jätte svårt igår kväll och inatt då tankarna va uppe i han. När slutade han, är han kvar o dricker, vi som brukar höras, kom han hem, efter fest osv osv. Jag försöker vända på det. Inget du mår bra av ändå, han va så även fast ni var ett par o INTE ENS DÅÅÅ hörde han av sig som det tillhör i en relation,plus att han lovat att göra det TÄNK PÅ DET! Tänk va mycket du slipper nu. Låt han leva sitt liv med sånt.

Men ändå är känslorna jobbiga, ledsna, maktlösa. Det är så tyst från han, och jag är inte alls van vid att ha det så här.

Just nu vill jag bara skruva fram tills jag ska på samtal, jag vill bara prata o skriva om hur jag mår, jag vill inte prata om nåt annat just nu

Härligt att höra InteMera, du har verkligen förtjänat lugn och ro i din egen lägenhet!
Så starkt gjort av dig!!!

Jag har sovit så gott och vaknar tidigt, dricker kaffe i lugn och ro. Fick färdigt mitt kök igår, detdär sista lilla som skulle på plats och nu sitter jag och bara njuter! Inte ett ljud från mannen sen igår eftermiddag, jag tänker inte kontakta honom heller för lika bra vi hålls på var sin kant just nu för det blir bara bråk som inte leder nån vart. Ska låta honom smälta verkligheten i ett tomt hus ensam nu några dagar så får vi se om han alls börjat reflektera över vad som lett hit.

Ha en bra dag alla ni som kämpar, ni mina hjältar som redan orkat ta er ur det och alla ni som ännu inte riktigt vet vad som komma skall!

Du håller inte på att gå sönder, du har påbörjat din väg till att bli hel igen! Att frigöra dig från det elände alkoholism i familjen har är det enda du kan göra för att rädda dig själv. Drickandet är hans ansvar och inte ditt, det finns ingenting du inte redan provat med som får honom att sluta dricka om inte han själv vill det.

Jag har själv i helgen också fått nog av mannens drickande efter 10 år, du kan läsa om min resa i min egen tråd Nu är det dags. Det har varit åratal av vånda, insikter, förtvivlan och rädsla, men kom till en punkt i fredags att nu får det bara vara nog.

Fortsätt läs och skriv här på forumet som är fullt med mänskor som levt det liv du levt, du är inte ensam och du möts här av stöd, goda råd och pepp när man som mest behöver det. Skriv av dig när det är jobbigt och i din tråd kan du sen följa hur långt du faktiskt kommit när tiden går, bästa terapin att skriva ur sig all ilska och ledsamhet istället för att bära den ensam.

Ja ??

Idag rann bägaren över och jag fick verkligen nog..
Jag har sparkat ut mitt livs kärlek pga att han inte kan låta bli alkoholen. Han har lovat som så många gånger förr att han ska sluta dricka, för vår skull. Den här gången fejkade han halsont och förkylning för att få ligga hemma och supa istället för att jobba. Jag själv har haft förkylning som tagit om de senaste veckorna, jag är inte frisk ännu men rar mig ändå iväg till jobbet. Har två av mina barn som bor här växelvis och han vet att jag inte vill ha drickandet när de är här. Som alltid nekade han att han druckit men vägrade samtidigt blåsa i alkotestaren som är en del i vår överrenskommelse att han ska göra när jag ber honom om det. Nu har sms:en börjat rulla in om hur osympatisk människa jag är, och att jag inte hjälpt honom att sluta dricka. Har väl inte annat än ställt upp för honom i de 4,5 åren vi varit tillsammans. Jag bara försöker hålla näsan ovanför ytan och överleva nu, vara sådär hård och kall som behövs för att han ska inse vad han behöver ta tag i....förhoppningsvis. Känns som att jag håller på att gå sönder. /Lisan

Jag packade ihop mina saker och drog iväg till en kompis i 3 nätter när fyllan slagit till, det gjorde susen. Åkte hem för jag var orolig men va beredd att dra igen om det inte hade känts rätt. Nu går han på behandling och är inne på vecka 5, jobbigt det med men hoppas tiden läker alla sår ❤

Starkt gjort. Kram❤️

Hej!
Min bror bor också hos föräldrarna, vilket gör att jag inte orkar vara där..Är det rätt sätt att tackla eländet? Hur tänker ni? Jag skulle gärna träffa föräldrarna mer, har dåligt samvete för deras skull..å andra sidan de som valt..
Har försökt hjälpa, men medberoende och brors ilska försvårar. Han var också in i 6 månader vilket är för kort tid efter många års missbruk..
Jobbig situation :/