skrev Boston95 i Nybliven mamma, maken erkände att han har ett alkoholberoende

Therese77: jag stannade kvar av precis samma anledning. Min exman var aldrig närvarande med barnen.. inte ens när han var fysiskt där.. han satt med sina hörlurar och lyssnade på poddar. Pratade i telefon med vänner och ignorerade barnen. Mitt hjärta gick sönder när jag såg barnen försöka få hans uppmärksamhet utan att lyckas.. nu säger du att din man ändå är engagerad när han är nykter och det är bra.

Alkoholen var också en anledning till att jag inte lämnade.. han drack sig stupfull och deckade.. jag kunde i princip stå och skrika på honom eller hoppa på honom och han vaknade inte. Hur skulle jag kunna lämna barnen hos honom och lita på att han vaknar när de behöver honom?

För mig kom brytpunkten när han för sista gången sparkade ner mig från sängen och i tillägg tog stryptag.. Jag insåg att det här kunde gå riktigt illa och att jag har ett ansvar mot barnen och mig själv att ta mig ur det. Mina döttrar ska inte tro att detta är ett normalt förhållande.

Ångesten över att han har halva vårdnaden finns där men han har faktiskt skärpt till sig mycket. Brukar tänka att om det är en skilsmässa som krävs för att barnen ska få den pappa de förtjänar så får jag ta det. Framtiden är lite oviss och jag är inte helt säker på att han kommer fixa att ha dem på halvtid i längden men just nu går det bra.

Så frågan för dig blir nog lite densamma som för mig: Vill jag/du att barnen ska växa upp och tro att detta är normalt? Och framförallt hur länge kan Du leva kvar och försaka dig själv som du gjort så länge?

Det var först när jag lämnade som jag insåg att jag inte kände igen mig själv längre. Nu har det gått 1,5 månad sedan jag flyttade ut och jag börjar äntligen se glimtar av mitt gamla glada jag igen..

Dina barn är så pass stora att de kan och kommer berätta för dig om deras pappa beter sig illa.. förhoppningsvis skärper han sig men om det inte sker så finns det hjälp att få via socialen.. du kan även ringa anonymt till socialen och få lite råd kring din situation..

För din och barnens skull hoppas jag att du finner modet och styrkan att ta dig ur förhållandet (eftersom du ändå säger att du vill lämna). Vi finns här med våra erfarenheter som kan stötta dig.. ingen fråga eller känsla är fel.. vi har alla känt dem.. skuld.. maktlöshet.. ilska.. rädsla.. ångest..

Styrkekramar till dig❤️


skrev Lilli i Dags att bry sig om sig själv ?

Igår var han här igen. Onykter igen. Och i vanliga fall brukar han hålla sig lugn trots ett par öl. Men inte igår , han härjade loss i nästan 10 timmar , skrek för att jag hällde ut spriten till slut för att jag inte orkade se honom bli värre. Han skrek om att jag var dum i huvudet och han skulle hämnas , bryta sig in i min bil för han vet att jag har gömt en flaska där. Min fråga är ? Ni som varit anhöriga till detta i flera år , hur orkar ni? Jag är känslomässigt skadad och fysisk skadad av honom. Jag vill inte bry mig mer. Vill inte ens försöka mer. Vill inte se honom mer.
Men han kommer försöka manipulera sig in i mitt liv igen på något vis.
Jag hatar spriten , jag hatar allt den står för och allt den gör emot människor, familjer , ja ta mig fan allt!
Och hur gör man dagen efter allt de där har hänt ? Ska man säga någonting alls om dagen innan ? Eller bita ihop för att inte göra saken sämre ?
Jag har iallafall valt att ta en lång paus ifrån detta dramat och hans missbruk.
Kanske lättare sagt än gjort allt de där.
Hjälp mig vara stark nu! Hjälp mig våga tänka på mig själv !


skrev Therese77 i Nybliven mamma, maken erkände att han har ett alkoholberoende

Hej
Jag känner igen mig i er nästan i vartenda ord. Svårt att få barn, lycka och sen besvikelse och tårar.
Våra barn är 7 och 4 men jag har haft det så här sedan den lille föddes eller längre.
Anledningen till att jag inte lämnat är att jag är rädd att lämna barnen till honom då han dricker när barnen är med. Det som händer när han dricker är att han blir dryg, retsam och mkt trött. Annars är han en engagerad pappa. Han skulle absolut få halva vårdande vilket han vill också.
Han har erkänt sitt problem, men glömmer det fort och hjälp är inte hans grej för han vet bäst själv.

Jag vill gå isär!!

Men ska jag utsätta mina barn för att växa upp varannan vecka med en fullgubbe?


skrev Azalea i Jag har gjort det

Ge inte vika när du ni har kommit då långt. Ner med hälarna i myllan och var ännu envisare än honom.
De har ju en tendens att överdramatisera allt och hotar gärna med att ta sitt liv. Åtminstone hos mig.
Men hoppas att du får det lite lugnare nu i helgen.
Kram och sov sött?Azalea


skrev Azalea i Saknar ett riktigt liv

Ja det känns som om han är på nedersta trappsteget nu. Suck....


skrev Skrållan i Saknar ett riktigt liv

Men jisses, hjälp vad han har sjunkit fort. Känns som det inte finns någon spärr kvar.
Jag tycker du gör helt rätt. Tänk på dig. Du har ju ändå sett till att han kommer in till sjukhus. Nu får dom ta över.
Kram?


skrev Blade Runner i Jag har gjort det

Jag ska borta ner hälarna i marken som du skriver !!!!!


skrev Blade Runner i Jag har gjort det

Jag ska träffa hans mamma på söndag och hon vill veta hur det är ställt med sonen då hon har sporadisk kontakt med honom. Hon var inblandad för tio år sedan då det hände mycket jobbiga saker men för ca fem år sedan gav jag upp att dela missbrukets elände med henne för inget vi gjorde hade ändå någon effekt och jag fick alltid ta så mycket skit av mannen när jag försökt hjälpa honom och involverat hans mamma. Hon har redan nu frågat om jag kan betala för honom, vi får se hur samtalet fortlöper. Bra råd att inte gå med på allt bara för att få det ur världen. Kram


skrev InteMera i Saknar ett riktigt liv

Jisses den spiralen gick fort! Men du varken kan eller ska ta ansvar för honom, kanske ett sådant besök på akuten ens kan få honom att fatta allvaret? Du gör helt rätt som för din egen skull tar avstånd! Men T-röd...hur tänker man då?? Jag har ingen erfarenhet av vad som händer i kroppen men en magpumpning lär nog vara på sin plats om man inte är van att dricka det, för har förstått endel till och med vänjer sig vid att dricka just det trots att tillverkarna säger de tillsätter nån form av kräkmedel i det för att man inte ska kunna dricka sig berusad på det. Styrkekram till dig säger jag bara! t-röd ja jisses...


skrev Azalea i Saknar ett riktigt liv

Nu har det gått till ännu en nivå.
Han har ju druckit i 1 månad i sträck inklusive trippen till Malmö.
Nu är han inte stark nog att ta sig till Systemet längre så i måndags upptäckte jag att han nu satsar
på T-Röd.....!!!!!!!
Han har druckit det sen dess och jag har inte hittat flaskdjävulen utan bara en tomflaska.
Idag hade det gått så långt då han var medvetslös när pappan kom dit så han hämtade mig.
Han vaknade till och tittade men kunde knappt prata och det var helt tom blick.
Så nu har jag skickat iväg honom med ambulansen så får vi se hur allt går.
Tempen var bara 35,7 och pulsen jättehög, typ 120.
Jag har inte ringt akuten för att kolla hur det går, på nåt sätt vill jag inte utan bara försöka släppa det.
Jag låter kanske känslokall men jag måste stänga av känslorna annars funkar jag inte. Livet går ju vidare och jag måste klara av att arbeta och leva trots allt.
Har någon av er erfarenhet av nån som dricker T-Röd ?? Vad kan hända i kroppen?
Kram till er alla och hoppas att er helg blir fin??


skrev Skrållan i Jag har gjort det

Hänger visst inte riktigt med här. Såg din fråga nu Blade Runner.
Livet är lugnare nu när jag har min egen lägenhet. Men det klart att jag vissa dagar känner mig ledsen att det inte blev något äktenskap med min man. Ångesten infinner sig också ibland. Men jag jobbar med mig själv och försöker hitta tillbaka till mitt gamla jag. Mina barn tycker jag är gladare.
Vet själv hur det kändes när jag lämnade in skilsmässan. Hoppas du snart kan få ditt eget boende.
Hoppas din helg blir någorlunda lugn.
Kram ?


skrev Exhale i Jag har gjort det

och det smärtar att du ska slita så. När du tagit steget. Men det är bara borra ner hälarna djupt ner i marken. Det tog mig ett par år att börja kommunicera rakt igenom de känslomässiga reaktionerna. Var så saklig du kan. När du kan. Och håller med. Gör inte den missen att skänka iväg för att slippa bråk. Du ångrar dig sen när du vaknar upp ur den långa dimman.

Tänker på dig ?


skrev InteMera i Saknar ett riktigt liv

Hur går det för dig Azalea? Tänkte på dig i morse och hoppas du fått lite vila inatt i alla fall!


skrev InteMera i Det är mig och min son det handlar om....

Om du ännu studerar borde det kanske finnas möjlighet till någon form av studentboende? Studerande med barn, och speciellt om man riskerar bli hemlös, brukar kunna få företräde även när det är kö. Värt att kolla upp med skolan, studentföreningen eller studiebostadsbolaget på orten?


skrev InteMera i Det är mig och min son det handlar om....

Om du ännu studerar borde det kanske finnas möjlighet till någon form av studentboende? Studerande med barn, och speciellt om man riskerar bli hemlös, brukar kunna få företräde även när det är kö. Värt att kolla upp med skolan, studentföreningen eller studiebostadsbolaget på orten?


skrev InteMera i Jag har gjort det

Vad du får slita men så kan det bli. Önskar dig mod och styrka att fortsätta på din väg! Det går att komma ur det även om han är motvillig men det är klart allt blir besvärligare så. Min man vägrar också flytta, men han har inte råd att köpa ut mig så lite samma sits hos mig. Är en betydligt längre väg om den andra vägrar sälja eller betala ut en. Min man uttryckte det som att jag kan fara åt h..vete bara det inte kostar honom nånting. Hur han tror att det skulle vara möjligt eller rättvist efter över 10 års äktenskap vet jag inte, när jag inte går med på det så ska han ta livet av sig...Inte lätt med dessa lynniga alkoholister och en jurist till hjälp är nog mitt bästa råd! Gå inte med på att ge honom allt bara för att få det avklarat, du kommer ångra det längre fram och du har laglig rätt lika mycket som han till din del av huset.

Sänder dig en stor kram på vägen från en ödessyster som också sliter på..


skrev Blade Runner i Jag har gjort det

Det stormar rejält nu, skrev ett inlägg till Exhale om vad som hänt de sista två dagarna :-(. Jag har pratat med en jurist idag igen och ska se hur jag eventuellt via ombud och i värsta fall tingsrätten får komma ur denna sits. han motsätter sig allt. Jag kan inte köpa något innan jag har sålt huset så att jag får loss pengar.
Men det kommer bli bra !!! Kram


skrev Azalea i Jag har gjort det

Det är underbart att ha ett eget bo att krypa in i. En plats att läsa och samla ihop sig igen där det finns lugn och ro så man kan få ihop tankarna igen.
Jag har nog sagt det innan man jag är väldigt glad för din skull och följer dig hela tiden. Tassar på i dina fotspår och ska också komma hela vägen till slut.
Kram och sov sött ?


skrev miss lyckad i Orolig syster

Är såklart svårt..Men ju mer man själv förstår om beroende, desto lättare att uthärda och sätta gränser..Jag brukar jämföra olika beroenden..Som att försöka få någon att banta sluta spela eller sluta ta droger..Det kan gå ett litet tag..Sen hittar den beroende olika sätt att få sin ”drog” för att den vill inte sluta själv, och för sin egen skull..När personen vill sluta, då skaffar man sig info, redskap eller annat som gör att man kan upphöra med sin drog..Ta hand om dig själv i första hand..Det är viktigt för att orka..???


skrev Skrållan i Stegen efter jag lämnat... hur jag gör för att bli fri bit för bit

Bra Troja, nu går du framåt i ditt liv.
Han är inget att satsa på. Han dricker och han sviker dig. Är det någon du vill bli gammal med?
Har du inte kämpat nog nu?
Tänk om du satsade allt det som du satsade på honom, på dig själv istället. Så att du mår bra.


skrev Anonym 21523 i Stegen efter jag lämnat... hur jag gör för att bli fri bit för bit

Jag vart på samtal, kändes bra
Jag håller huvudet högt kring de senaste jag skrivit om.
Jag är glad på ett sätt att kontakten med han kommer bli minimal/ slut.

Jag behöver inte han i mitt liv mera
Finns ALDRIG en framtid med en fullfjädrad alkoholist.