Senaste kommentarerna i forumet

Hur gör man när prata inte funkar? Inget händer med drickandet, de bli bara värre när jag lägger press. Ska barnen berätta hur jobbigt de är för dom? Filma när han är full och tvinga honom att se? Orkar inte vara trevlig mer, och ångesten ligger under huden hela tiden.

att stå emot övertalningskampanj! Hoppas du får en välförtjänt lugn vecka nu. Ord är inte värda ett dugg utan efterföljande handling. Särskilt inte när det gäller missbruk. Till slut blir man ju inte ens besviken när löften inte hålls, blir en vana liksom. Sorgligt för ens egen del för det betyder ju att man typ har blivit avtrubbad. Hoppas du kan vila lite nu och ladda batterierna.

Som väntat blev reaktionen från mannen skarp när han fattat att jag inte avser komma hem i första taget. Arga mess, hot om myndigheter och rättegångar och allmänt dumförklarande av allt jag gör och är hela kvällen. Insikten drabbade honom hårt när han fattade att han på riktigt kan komma att bli tvungen att sälja vårt hus och därmed sitt älskade garage. Under natten svängde sms:en till självömkan, att han inte hade nåt att leva för som har en så tråkig och hemsk fru som tagit allt ifrån honom. På morgon undrade han om nåt ändrar om han slutar dricka och jag svarade ärligt att han först ska bevisa att han klarar av att vara nykter länge innan nåt alls kan komma på tal. Jag vägrar bli behandlad som jag blivit mer, ännu igår tyckte han att han hade all rätt att behandla mig som han gör för att jag inte fattar att ändra på alla mina fel. Nu kommer det gulligheter om att han ska sluta dricka och att han älskar mig. Han tar verkligen till alla manipulationsmetoder han kan tänka sig från hot, övertalning, kärlek och resonemang.

Han har skrivit bara om mig och alla fel och brister jag har, skrollade igenom hans mess och inte ett enda reflekterar över att han väljer att dricka och vad det ställer till med. Har bett han läser på om alkoholism och medberoende och vad det gör med barn att växa upp mitt i det. Före han alls fattar att spriten inte handlar om nån annan än honom själv och hans val finns inget mer jag kan göra än skydda mig själv och barnen. Hur ska man kunna ta till sig att han säger han älskar mig efter dagar av elakheter, hot och kränkningar? Nu är det nog med ord, nu ska ha bevisa i handling om det alls betyder nåt innan jag ens vill prata om nån fortsättning. När han inte får nåt svar på sitt sms så lär det snart komma elakheter igen, varför han ska bry sig när jag uppenbart inte gör det för bara för han säger förlåt så ska allt vara glömt enligt honom. Att prata om dt går inte, jag tänker inte ens försöka motivera hela min existens längre till honom.

Vad tröttsamt allt dethär, jobbet går som i dimma och man önskar sig en knapp för snabbspolning att ta sig ett år fram.

O så blev han av med jobbet.....igen! Pga dåligt uppförande, att d aldrig ska gå att behålla ett jobb?! Jag fattar inte...senaste åren har d varit 1 ggr i halvåret ungefär!

att det är väldigt klokt tänkt, att du skriver om känslor av tomhet och saknad här. / mt

Ja jag försöka att inte höra av mig så ofta, vi kan ju höras varje dag men bättre låta nån dag eller två gå åtminstone. Nästa steg är att inte va känslig, skriva vad som känns. Att inte skriva känner saknad, känns tomt mm. Och jag tror att det är bättre skriva det här i så fall eller säga det till någon nära vän.

Tack ❤️ Han gick iallafall iväg med barnen till fsk, men han mådde inte bra d skulle jag veta! Hoppas din helg varit lugn..

Tack ❤️ Han gick iallafall iväg med barnen till fsk, men han mådde inte bra d skulle jag veta! Hoppas din helg varit lugn..

Fruktansvärt ont att läsa om hur du (och din lillebror) har det. När det gäller att bryta med din pappa. Det blir ju gärna drama utan dess like när man har en relation till någon som missbrukar. Man själv låter sig också dras med. Du kanske helt enkelt kan göra ett avslut med honom utan att prata med honom om det. Bara börja gå din egen väg så att säga. Behöver inte vara svart eller vitt, antingen eller. Utan mer ett avslut inom dig själv och för din egen skull. Då kan du fortfarande träffa din bror. Visst du kanske rent fysiskt träffar din pappa men inte mentalt/ansvarsmässigt. Att bryta med din far blir mer att sluta ta ansvar för honom. Otroligt jobbigt när det är med minderåriga barn inblandade. Och man häpnar över hur byråkratiskt och stelbent det funkar när samhället ska/borde gå in och ta ansvar. Du har gjort en orosanmälan som inte verkar få effekt. Kan du vända dig till någon chef/politiker på orten där du bor och påpeka hur det förhåller sig med respons på er orosanmälan. För den lilla människan (du i det här fallet) blir det ju som att kämpa mot när man bara vill kämpa för ett gott syfte. Om du inte redan har sökt hjälp och stöd för egen del kan jag varmt rekommendera KBT. Har själv haft stor nytta av det. Växt upp med en psykiskt sjuk mamma och sedan haft förhållanden där jag har fått "spela samma roll" som under min uppväxt. Du måste börja sätta dig själv i främsta rummet. Det handlar inte om att bli en fullblodsegoist utan att helt enkelt bry sig lika mycket om sig själv som man bryr sig om sina nära och kära. Att älska sig själv också helt enkelt Massa kramar

Du borde låta bli att nosa på flaskan.
Vad är nästa steg och kommer du att må bra av det?

Avstå kontakt om du klarar det.
Mycket tufft i början,men bättre i förlängningen.

Krya på dig Nykteristen. Hoppas du snart blir bättre. Och att du kan få en stund av vila för att kunna bli.
Kram

Sedan jag skrev här sist har jag velat om jag behöver hjälp eller inte, att jag kanske ändå kan reda ut min situation utan stöd eller hjälp från andra. Jag nappade nästan på min egen övertygelse men är nu tillbaka för att ventilera min senaste insikt.

Min lillebror har blivit tilldelad en kontaktfamilj. En process som jag och min pappa hållt på med senaste 2 åren utan att hitta någon som matchar våra behov.
Men nu, äntligen, har han fått en stabil och trevlig familj som ska avlasta oss en helg i månaden. Tyvärr känner jag att insatsen kommer för sent och att det inte kommer att räcka till. Pappa dricker varje helg, 3 dagar i sträck och jag själv är inte kapabel mentalt att ställa upp som stöd för lillebror på helgerna som jag tidigare gjort.
Att lillebrorsan är hon sin kontaktfamilj en helg i månaden kommer inte vara tillräckligt. Resterande helger kommer han spendera tillsammans med vår fulla farsa.
Jag gjorde en anonym orosanmälan för tre veckor sedan till soc, min farbror som jag pratade med samma helg gjorde en i sitt namn också. Ingen återkoppling har givits till varken pappa eller min farbror. Anledningen till anmälan är för att pappa på fyllan smsar och ringer ungefär ALLA vi känner. Han terroriserar oss med sms som pendlar från att vara kärleksförklaringar till rena hatbrev. Detta pågår dygnets alla timmar fre-sö och jag fattar verkligen inte hur människan klarar att hålla sig vaken under så lång tid. Med tanke på att jag vet hur han blir när han är full så finns det inte en chans att min lillebror får den omsorg ett barn kräver under helgtid.
Jag har även ringt socialkontoret och försökt få kontakt med min lillebrors handläggare. Killen som svarar i telefon vill inte lämna ut handläggarens nummer till mig och säger alltid att han ska lämna ett meddelande till henne men hon återkopplar inte.

Eftersom jag själv känner att jag är på bristningsgränsen vad gäller mental hälsa så hade jag ett givande samtal med min käre make här om dagen. Jag landade ganska bestämt i att JAG absolut skulle må bäst av att eliminera pappa ur mitt liv. Frågan är bara hur. Hur gör man slut med en förälder?
Innan jag pratar med pappa om detta MÅSTE jag få bli hörd av någon på socialtjänsten. Jag måste få berätta precis hur min lillebror har det och jag måste veta att dom kommer hjälpa honom. Jag vet med all säkerhet att dagen jag berättar för pappa att jag inte längre vill ha honom i mitt liv kommer han vända mig ryggen och klippa all kontakt med mig. Hans drickande kommer eskalera och lillebror kommer få det värre. Med skämskudden i hand får jag erkänna att jag blivit medberoende och ibland inte talat hela sanningen för varken myndigheter eller anhöriga omkring mig. På något sjukt och skevt vis vill jag skydda min pappa och ursäkta hans missbruk.
Tanken på att bryta med pappa och ta bort mig själv som stöd för min lillebror gör mig livrädd. Vad för jag om vi bryter kontakten och lillebror inte får hjälp?
Hur sover jag gott om nätterna då?

Är arg

Jag tänker så här...
Jag har fortfarande kontakt ? kontakt med en man som inte gjorde ett skit för att kämpa. Jag fortsätter ha kontakt fast han är kvar med sin älskade alkohol.

Känns fel. Senast för en stund sedan hörde han av sig, skrev lite om jobbet. Jag sa att jag ska sova..
O han skrev att han tar en aw. Det är som att pissa på det vi hade, o han gjorde inget åt saken.

Varför ska jag låta mig lyssna på detta. Det är som att låta mig såras av att han ska på aw. Missförstå mig inte
Jag ska inte tillbaka, men kändes fel att på något sätt acceptera det o fortsätta va bra vänner när han förstört allt !

Har lust o säga hej då åt han.
Har skrivit att jag inte vill höras så mycket nu

Jo du kommer göra det. Jag gjorde det med mitt andra ex, tänkte så ?
Varför stanna så länge mm hade alla varningssignaler framför mig osv
Jag kommer dit igen
Och det gör du med ?

Inte alltid, tänker jag klart. Men just i dag tänker jag att jag snart ser tillbaka på den här perioden i mitt liv och tänka, varför stannade jag så länge? Varför lyssnade jag inte på min inre röst som sa att det var fel? När jag nu mår så bra.
Så tror jag det kommer bli. Så Troja, kämpa vidare, du kommer få något bättre.

Vet inte om det är till hjälp men jag har haft nytta av det. Blev uppmanad att tänka så här när jag är osäker på hur jag ska hantera en situation. Jag ska ställa tre frågor till mig själv. Vill jag det här? Kan jag det här? Är det bra för mig? Frågan vill jag det här trodde jag inte att jag hade rätt att ställa. Så sjuk blir man i sitt medberoende. Pröva att ställa frågorna är mitt förslag.

Sant skrållan

Med han kommer jag må dåligt av hela tiden. Tänker att så som han var mot mig kommer jag inte vara mot mig.

Jo jag vill också att allt ska gå över fort..
Vill inte känna de jobbiga känslorna som dyker upp lite varje dag.

Vet att du också går igenom jobbiga känslor och du tagit stora kliv framåt.

Det är väl bara att härda ut ?

Har blivit sjuk i helgen o jag känner mig så bedrövlig men problemet i d hela är ju att s går verkligen inte att tillåta sig själv att va sjuk. Att kunna ligga i sängen o sova bort febern. O mitt i allt när vi kommit hem efter att ha handlat mat jag o barnen så märks d såklart att han druckit o d brister i mig. Jag är sååååå trött, jag har ont i lungorna av hostandet och febern börjar bli riktigt hög! Jag kan inte sluta gråta, d enda jag behöver är en varm kram från en person som verkligen älskar mig!! Men vad får jag? Din jvla fitta d får jag! O två barn som går o lägger sig 18.15 för att mamma är sjuk!

Bra InteMera, tänk på dig nu och barnen. Bra beslut att bo i lägenheten. Och det är ju så som du skriver, man kan inget göra för att männen ska bli nyktra.
Stor kram.

Åkte till huset och hämtade kläder för en vecka till mig och barnen. Hade en kort sms växling med mannen innan dess och kan konstatera han skyller allt på mig, för att jag är sur jämt. Han fattar bara inte. Han var inte hemma så jag packade hastigt det nödvändigaste i några väskor och åkte tillbaka till lägenheten, och här tänker jag stanna med barnen. Skrev till honom jag inte orkar leva såhär längre, att jag inte kan göra nåt för att han ska bli nykter och att jag tänker stanna i lägenheten om han inte själv fattar han måste sluta dricka. Jag orkar bara inte mera med den här dansen, nu tänker jag dansa solo på vilket humör jag önskar utan att för den skull bli anklagad för att en annan dricker!

Tack, det hade jag och det ger energi några millimeter i taget. Vi kan inte räkna med att allt ska bli bra direkt men varje stund i lugn och ro betyder att vi blir starkare.
Det bästa med att ha sin lägenhet, även om den är lite spartanskt än, är att man äger sin egen tid och din egen vilja.
Vi tar hand om och älskar oss själva?
Hoppas du får en fin söndag

Hoppas du inte misstycker att jag svarar i din tråd. Jag är tillfrisknande alkoholist, nykter i 9 månader och hoppas jag för evigt brutit med alkoholdjävulen.
Hatar alkohol, men det som fick mig att inse att jag hade stora problem var en bok. Skål ta mig fan heter den och tar upp olika mönster och problemdrickande. Den är både rolig men också allvarlig. Kanske rekommendera den till din man?
Tror det är viktigt att du förstår att det inte är din uppgift att få honom få ordning på sina problem. Det är hans. Den sjuka delen av alkoholhjärnor manipulerar sönder både sig själv och omgivningen.
Hoppas situationen löser sig för er, alkohol förstör så mycket för så många.

Jag vet, det blir jobbiga dagar. Men det blir det ju även om du stannar hos mannen.
Nu kan du bygga upp dig själv undan för undan. Med mannen kommer du må dåligt hela tiden.
Ja jag vet det är inte lätt. Men det blir mer bra dagar till slut. Ge det lite tid. Var snäll mot dig själv och träning är bra, men om du inte orkar så ta tag i det sen.
Jag ville gärna att allt skulle kännas bra fort, men det tar tid, har jag förstått nu.
Låt det ta tid för dig också, och gör så mycket bra saker för dig själv som du kan. Till slut tror jag att du, och jag, mår bättre.
En dag i taget.

Jo en dag men nu har det vart nästan hela veckan ??

Får tårar i ögonen av det du skrivet. För ja en madrass på golvet i en tom lägenhet är bättre än det både du och jag levt med! Tids nog blir vi starka igen, tids nog kommer även det inre lugnet ikapp oss också hoppas jag. Vägen dit kan ännu vara lång, åtminstone för mig, men allt det hopp jag satt till att försöka reda upp mitt förhållande kommer jag nu sätta på att bygga upp mig själv istället.

Hoppas du har en lugn och fin lördagskväll Azalea!