Senaste kommentarerna i forumet

Får tårar i ögonen av det du skrivet. För ja en madrass på golvet i en tom lägenhet är bättre än det både du och jag levt med! Tids nog blir vi starka igen, tids nog kommer även det inre lugnet ikapp oss också hoppas jag. Vägen dit kan ännu vara lång, åtminstone för mig, men allt det hopp jag satt till att försöka reda upp mitt förhållande kommer jag nu sätta på att bygga upp mig själv istället.

Hoppas du har en lugn och fin lördagskväll Azalea!

Ni är så värda att ha en lugn stund så stanna i din lägenhet och bygg upp er vardag där. Det kommer att bli så skönt för dig och du kommer att få din styrka tillbaka när du får distans och inte lever i det destruktiva.
Jag fick nog för snart 2 veckor sen. Kom bara till den punkten du verkar hamnat i och fick bara nog.
Packade mina saker och flyttade till min lägenhet .
En madrass på golvet någon lampa men en frihet som var värd mer än saker.
Nu har jag inrett och fått det lite mysigt och känner att jag blir starkare för varje dag.
Visst vi kommer att ha sååå mycket framför oss men vi kommer att klara det.
Stor bamsekram till dig?Azalea

visst kan du väl helt ärligt hålla med om att en dag utan måsten och där du skämmer bort dig själv är du faktiskt värd ???
Kram !!

Det stämmer som du skriver att på beroendemottagningen eller socialen är man skyldig att göra en anmälan om det finns barn. Tycker du ska fråga varför man inte gjort det. Du kan också ringa socialen och be om ett samtal angående situationen. Du vill ha råd i hur du ska hantera situationen. Självklart kan du anmäla. Vad som är viktigt är att du som förälder är skyldig att se till att ditt barn inte lever under sådana omständigheter som du beskriver. Det är ditt föräldraransvar och där brister även du. Så jag kan inte se att du har något val. Det här låter säkert hemskt, men idag har er dotter ingen förälder som tar sitt ansvar.
Så ser jag på det och har även under en period arbetat med detta på socialen.

Tack för era kommentarer, det värmer ?
Barnen och jag har gjort det bästa av situationen, ätit ute och handlat prylar till lägenheten så nu börjar barnens rum bli ganska mysiga redan. Jag tog en lång promenad i ensamhet medan barnen gjorde annat på eftermiddagen så en liten paus har jag fått. Mannen har jag inte hört ett ljud av idag, antagligen är han då fortfarande full och förbannad. Brukar inte komma några livstecken före ”det gått över” och jag har lärt mig det är lika bra jag inte hör av mig till honom alls heller. Så det har faktiskt varit en ganska lugn och skön dag trots allt. Vi passar på och leker lite semester i lägenheten jag och barnen, badar bubbelbad och äter kakor och försöker ha det så bra vi kan.

Vet jag måste åka till huset en sväng senast imorgon kväll för att hämta arbetskläder och barnens skolsaker men försöker att inte tänka så långt just nu. Är fortfarande rätt utmattad och kommer bli en tung vecka på jobbet efter den här helgen, sover inte så mycket och huvudet går på högvarv, kroppen värker och tårar pressar nästan jämt i ögonvrån.

Men jag vet ju jag i grunden är en fighter, så nånstans därinne morrar tigern inom mig och tids nog ska jag väl få mig igenom eländet denhär gången också. Men ja roligare kunde man ha det...

Bra att du och barnen är i säkerhet och stanna nu kvar där i lägenheten vad han än säger!
Finns det någon du kan få hjälp av så att du kan få lite stöd och kanske lite tid för dig själv utan att behöva tänka på barnen?
Styrkekramar från mig!!!

Skriver av mig

Har slarvat med min träning och powerwalk. Kan ju ha med allt som skett nu. Har ätit mer onyttiga saker med. Har inte orkat brytt mig, men skäms lite för jag inte tränat o så ?

Tänker att jag får ha en sån vecka nu, ska försöka träna lite idag....
Känner tomhet, saknas närhet av honom. Känns mera när jag är hemma i stan än när jag åker iväg och jobbar.

jag blir rörd till tårar , Tack för att du delar med dig!

Har varit i samma sits många gånger. Man faller till föga för att man så gärna vill att allt bara ska vara bra. Konsekvensen av det blir ju att man helt enkelt får "sopa in skiten under mattan". Och det kan man hålla på med ganska länge....tills lagret därunder blir för tjockt. Har också hört samma fraser många gånger om evig kärlek, hur viktig man är, ja man är till och med ALLT. Försök vända fokus till dig själv är mitt råd. Fundera över varför ord är så viktiga att dom kan ändra på dina känslor och åsikter. För ingenting har ju hänt i handling, inte än i alla fall. Jag var precis som du, smälte, kände ånger, tvivlade på mina beslut och känslor. Till slut kom jag på att jag tyckte andras ord och känslor vägde tyngre än mina egna. Andra var viktigare än jag. Men så är det ju inte! Nu har jag jobbat stenhårt på att lära mig lyssna på mig själv, ta hänsyn till mig själv mm. Sakta, sakta märker jag förändring. Jag lyssnar mer och mer på mig själv. Respekterar mig själv och tar hänsyn till mig själv i stort och i smått. Du kanske kan börja med att ta en pause från tankar runt erat äktenskap, lämna eller inte lämna? Tänk mer runt vad du kan göra idag för dig själv för att din helg ska bli skön och vilsam. Förstår precis hur du känner och vad du brottas med♥️

Han ringde precis och vill att jag ska komma hem. Han förklarade väldig sakligt för mig att det som hände igår var att han blev arg på jobbet och gick hem tidigare ( han är kock) för att han upplevde att han drar det största lasset på jobbet och var trött på det. När han lämnat jobbet gick han direkt till systemet och köpte starkcider som är hans nya favorit. Han var arg och behövde lugna sig med alkohol.
Sedan menade han att han städat hemma och gjort sig iordning för att gå till restaurangen. Där han satt och väntade på mig. Han förstod inte alls varför jag inte ville komma. sedan påstår han att han gick och la sig vid vid åtta.

När han berättade det här för mig kände jag bara en stor suck inom mig. Hur kan han vara så omedveten om sin omgivning och vad han gör mot mig? det är som att mina känslor och reaktioner inte får finnas.

Jag förklarar för honom vad som händer från min synvinkel och att jag är less på drickande och var jätte ärlig med mina känslor. och att det sårar mig att han inte ens försöker att se från min synvinkel och varför jag blir så upprörd och vad hans drickande gör mot mig och vårt äktenskap. Jag förklarar att detta är helt ohållbart för mig.
Han säger att han förstår och att hans drickande har gått överstyr och att han håller med om att han använder alkoholen som medicin när saker är jobbigt osv.

Detta ger mig så klart hopp, men jag känner ´mig även misstänksam och orolig. det kan omöjligt vara så här "enkelt". under vårt samtal gick han med på att han bör tänka över sitt drickande och minska på det. För mig känns det som tomma ord fast jag är hoppfull. Jag har läst många trådar på forumet i natt och jag ser att det finns ett mönster här och att många av oss har fått sådana löften som bryts regelbundet.

Han sa med gråt i halsen att ha älskar mig och att jag är det bästa som har hänt honom och att jag betyder allt för honom. Han förklarade att jag är det bästa i hands liv. Snälla kom hem. Jag drabbas så klart direkt av skuld. Vad är det jag håller på med?

Han Vill att jag skall komma hem så vi kan ha en mysig helg tillsammans. en stor del av mig vill gärna åka hem och lägga allt bakom mig och låtsas som ingenting har hänt och åter gå tillvardagen. Innerst inne vet jag att det bara kommer vara i en vecka.
Jag gav som förslag att jag kommer hem i eftermiddag så vi kan prata mer om det här. Men han vill inte prata mer om det nu och vill bara ha en fin helg.
Jag vet inte om jag klarar det, samtidigt vill jag hem.

Om jag åker hem kommer jag att låta allt återgå till det "normala" vad innebär det? Det är trots allt det som är det lättaste just nu. Det andra känns för jobbigt. samtidigt är jag rädd att om jag inte åker hem kommer jag att skapa djupare sår både i mig och i honom. Min grund instinkt är att jag vill göra allt jag kan för att rädda vårt äktenskap.
Min magkänsla säger att jag bör åka hem. Jag kan alltid åka iväg igen. det är så svårt att veta vad som är rätt och fel.
Hur sätter man sig själv först ?
Jag vet inte vad jag skall göra.

Ja du har rätt, det är En person. det är så självklart, Jag tror att jag inte har orkat tänka så . Jag känner att allt är så rörigt nu. Det är svårt att samla tankarna.
tack för ditt stöd! Kram

När mannen man älskar har så olika "personligheter". Mitt ex var, precis som din man, en helt annan person så fort han luktade på alkohol. Vilket han gjorde varje helg. Jag hade nytta av att verkligen tänka på att det är EN person jag är ihop med. Det här är vad man får: snäll, charmig, trevlig, otrevlig, elak, full varje helg, nykter på veckorna. Är det vad jag vill ha? Och också att fatta sina beslut utefter hur det ÄR inte efter hur man VILL (och hoppas på) att det ska bli. För då lämnar man sitt liv i händerna på någon annan. Typ bara han slutar dricka så blir allt bra. Men det kanske aldrig händer. Bra att du gick till din syster. Att börja gå på sin egen väg är bra. Man blir bättre på att dra slutsatser och fatta beslut tycker jag. Kram

Stort tack, det var skönt att läsa detta direkt på morgonen. Jag känner mig väldigt nervös just nu och vet inte hur jag skall gå tillväga. jag inser att nu är det dags för ett nytt kapitel i livet och det är jobbigt att inte veta vad det innebär.

Att vara neutral mot någon man älskat är ju inte helt lätt. Det är lätt att halka tillbaka till i gamla mönster och jag tror som InteMera att det blir lättare att hålla distansen även känslomässigt när ni inte behöver ha kontakt mer. Skönt när allt blir klart med huset!

Själv har jag ju inte haft kontakt med mitt X sen i somras, förutom ett enstaka mail om en räkning som kommit fel. Men i natt så drömde jag att jag träffade honom och att han var jättearg och frustrerad över något (han var ofta det även i nyktert tillstånd) och att jag blev väldigt påverkad av det. Det var skönt att vakna upp och inse att det var en dröm, men skrämmande verkligt ändå. Det fick mig att fundera en del...

Nä men saken är ju den också att de är olika i humöret med, reagerar olika på alkoholen såklart! Men ja humöret o reaktionen kan ändras, här har den gjort d till mer aggressivt genom åren, dock har han slutat kasta o slå sönder saker som va ”populärt” ett tag. Vet inte hur många grejer som gått sönder eller för den delen dörrar ?‍♀️
Du ska va rädd om dig! ❤️ Hoppas kvällen gick någorlunda iallafall.....
När jag kom hem stod lillan själv mitt i trappan så fick slänga grjerna för o ta ner henne o han sitter lugnt i soffan, d såg väl inte jag heller. Näää men vi har grind för trappan av en anledning. Blev arg, slutade med att han skrek att d kunde aldrig gå mer än 1 min innan jag börjar gapa när jag kommer hem nuförtiden. Men resten av kvällen blev lugn o ingen alkohol...

Bra att du skriver här. För mig har det varit en enorm tröst. Och så kan man gå tillbaka och se vad man skrivit tidigare.
Jag känner när du skriver och berättar, med all säkerhet dricker han ju alldeles för mycket. Gå på din magkänsla och lita på den. Och om han är alkoholist eller ej kanske inte har någon betydelse för fakta kvarstår att du inte mår bra i ert förhållande.
Och han får inte bete sig så mot dig.
Försök att prata med honom när han är nykter. Säg exakt hur du känner. Så får du se hur han reagerar.
Det är inte lätt för den som står bredvid någon som har problem med alkoholen.
Försök att koppla av och samla kraft hos din syster. Hoppas morgondagen blir lättare.

Jaha nu har jag varit skit dum ikväll. När 4/5 glaset vin fylls på ber jag honom att ta det lite lugnt. Men då blev det surt. Han blir aldrig gapig eller våldsam bara väldigt sur/arg och tyst.

Tydligen borde jag vara mer glad för att han inte druckit i veckan. Inte förstöra en bra kväll. Och att dricka en box nu fredag och lördag det är normalt för han är så stor.

Det som går ut över barnen hittills är att pappa tar sovmorgon och har inte samma energi som mamma. Ibland kan pappa vara en retsticka men oftast i barnens ögon bra, tror jag. Han blir ju sällan otrevlig eller gapig. Bara trött, oengagerad, fet, slö. Samtidigt är han engagerad i barnen med skola, ledigheter, simskola och annat.

Det hela går mest ut över mig..
Förstår att det är många på detta forum som har det långt värre än mig. Men jag är inte dummare än att jag förstår att det kanske är så här snart.

Jag blir verkligen berör av att läsa den här tråden. Du har varit med om så mycket, beroendeproblematik, separation och våld i nära relation, med barn!!! Det är liksom många hemska saker på en gång. Det är klart att det tar tid att återhämta sig och komma vidare. Låt det ta tid, var snäll mot dig själv och ta emot den hjälp som passar för dig. Inom KBT finns begreppet acceptans som lärs ut för att hantera ilska, sorg, ångest. Jag fick tipset att läsa/lyssna på "Att leva ett liv, inte vinna ett krig : om acceptans" av min terapeut och blev hjälpt av det när jag var i en kris och mådde de dåligt.
Fokusera på dig och dina barn. Ditt x och hans nya är inte ditt ansvar. Du verkar redan vara inne på spåret att inte låta barnen vara hos honom om det uppstår en ny situation med psykisk misshandel osv. Helt rätt!!! Tveka inte att göra en orosanmälan till soc om du märker att han "bara knuffar... inte slår..." igen. Barn skall inte leva med våld.

Du verkar vara en stark person och du kommer gå vidare med ditt liv. Otroligt bra gjort av dig allt det du berättade i ditt långa inlägg. Du fixar det här.

Å som du kämpar. Ändå lyckas du ge mig tröstande ord. Välj dig och dina barn nu. Inget annat är viktigare.
Din kamp är över nu. Du kan inte rädda honom och dig själv. Sätt dig först nu. Hur jobbigt det än blir, så blir det bättre, så småningom.
Mina dagar är jobbiga ibland, men de ljusa blir fler, undan för undan. Och så kommer det bli för dig med.
En stor, varm kram från mig?

Tidigare i år hittade jag denna sidan och det här forumet. Jag på började en tråd om hur min man dricker sig redlös på fredagar och blir väldigt obehaglig. Längre än så kom jag inte då. jag läste kommentarer från andra medlemmar och fick väldigt dåligt samvete och kände att jag var dum och kanske att jag var helt fel ut.
Så nu sitter jag här igen och skriver.
under en längre period har jag känt mig ganska tom och avdomnad. söndag till torsdag är livet ganska bra ändå. kanske lite mycket vardag med att äta jobba sova. ta sig genom veckan helt enkelt, men vad jag kan njuta av den tiden för sedan kommer den här jävla fredagen. oavsett om vi skall träffa vänner ellr bara varar hemma så är han full lagom vid 16.00. Han menar på att han behöver dricka då för att koppla av och kunna skapa musik ( han är musiker). Jag var väldigt ung när vi träffades och tyckte att det var spännande att leva med en konstnär själ han är väldigt begåvad. Men 10 år senare och det är inte lika spännande längre.
När vi är med vänner så dricker han alltid för mycket och jag får nästa bära hem honom och många gånger har taxin vägrat att ta med honom. Sist vi var på middag hos vänner blev han full som vanligt. jag hade jobbat och var super trött, jag hade trevligt men kände att jag ville åka hem vid två. I taxin hem säger min man att han vill skiljas för att vi inte är som de andra paren vi precis har umgåts med. Jag ville bara sjunka under jorden och var med bekymrad över den stackars taxichafören. Själv kände jag bara skam. samtidigt är det inte första gången han är elak och vill göra slut på fyllan, framför allt när jag säger ifrån och ber honom lämna mig ifred. Han har aldrig slagit mig eller utövat fysisk våld. däremot säger han de mest fruktansvärda saker. När han är nykter är han den snällaste mest omtänksamma, charmigaste och roligaste personen jag kan tänka mig! Jag älskar honom verkligen.
Jag sitter här och funderar på om jag är i rätt forum, han har tydliga problem med alkoholen och när han väl startar kan han inte sluta. Är han alkoholist då? Jag känner att jag måste får stöd från personer som har varit med liknade som jag.

Anledningen till att jag valt att komma tillbaka hit till sidan är att jag fick nog i dag. det är fredag kväll och vi skulle på en date. Jag ringer honom p väg hem från jobbet , med min vanliga klump i magen och frågar om han vil gå på engång och mötas upp. jag slutade tidigt redan vid 15.30. Han var redan full. Jag förklarade för honom att jag var trött och inte ville gå ut. Jag kände mig alldeles kall och jag orkade verkligen inte umgås med honom. jag valde att ta en promenera hem, efter en timme ringer han mig och sluddrar fram att han har gått till resturangen och väntar på mig där. varpå jag förklarar att jag inte ville gå och nu är du för full ändå. Han slänger så klart på luren i örat på mig. Jag står fast frusen en stund och funderar på vadjag skall göra. jag ville inte gå hem, ville inte träffa honom för jag vet hur det blir. han kommer säga elakheter och sen vända på allt och tycka synd om sig själv. ( ni märker jag är ganska arg och less). Hur som helst valde jag att gå hem och packa en väska för att bo hos min syster inatt. Jag ringde honom och berättade hur jag kände och varför jag inte kommer att vara hemma i natt. Han är iskall och säger : ok gör vad du vill jag har super trevligt här. sedan skickar han sms att det nog är en bra ide att du ger dig av.

så nu sitter jag här i min syster lägenhet och tänker nu då? hur går jag vidare? Jag kan inte prata med honom i dag pga fylla och måste vänta tills jag vet att han är nykter. Jag orkar inte längre. Är det någon som har varit i samma situation som har ett råd eller två? Ultimatum? Även om jag låter arg och är osammanhängande vill jag inte skiljas i första hand. Jag vill hitta ett sätt att nå honom och få honom att förstå hur mycket det plågar mig.
Vad gör jag nu?

Det känns skönt att skriva av sig.

Du måste inte gå tillbaka! Du har skapat dig själv och dina barn en jättefin öppning till något annat genom att kämpa med din egna lägenhet. Du har ett val! Välj dig själv nu! Skickar styrka och kramar. Lider med dig! ♥️

Inget har du gjort fel
Det är HAN som är fel.
Skydda,dina barn och dig själv ?

Det är mycket känslor man lagrar som medberoende. Ilska, sorg, smärta, rädsla, skräck. Allt och för mig har ilskan ofta varit ett uttryck för maktlösheten. Ofta finns det något annat bakom ilskan. Du mår skit för att du är frisk. Hur han mår i nyktert tillstånd vet du inte och det behöver du inte veta. Nu handlar det om dig. Ilskan, sorgen och allt dåligt mående har ett slut om man inte, som dina barns pappa, bedövar det med kemiska preparat, även en förälskelse kan ju tillfälligt ha samma funktion som en drog. Försök fokusera på dig själv. Det är det du kommer att må bra av tror jag.

Så skönt att få pepp om vad som händer. Är nog så, InteMera, att man rycks med tillbaka i känslorna.
Tack, ska bara låta det vara, känslorna, iaktta dom och låta dom passera. Inte döma
.

Verkar som du ramlar in i gamla känslomönster när du möter honom, helt förståeligt. Blir säkert lättare när ni är klara med huset och inte behöver ha så mycket kontakt. Var inte så hård mot dig själv, tids nog blir det lättare att inte dras med tror jag!