Senaste kommentarerna i forumet

Therese77, jag skalpells med en familjerådgivare så får vi se. Egentligen känner jag...ta skiten! Men samtidigt så vore ju de pengarna det kapital jag o barnen behöver för o starta om på riktigt o kanske i slutändan köpa oss ett litet radhus eller dylikt!

Efter att ha brutit ihop över hur olycklig han är i sitt liv så höll han sig nykter i förrgår, även igår på kvällen....men då människan somnade med sonen på kvällen så vaknade han i natt o gick ner för att han va hungrig....han är fortfarande uppe o kl är 04, svårt tro att han fortfarande är nykter!

Nu har arbetsgivaren gjort en oros anmälan till soc. När jag pratade med honom som det gäller så sa han till mig att jag inte fick göra någon oros anmälan. Nu så har hans arbetsgivare gjort en oros anmälan. Hans chef sa till mig att det är viktigt att jag inte städar åt honom. Jag var hem till honom snabbt i tisdags morse för han ville att jag skulle komma över.
Hela lägenhets golvet i hallen var full av ölburkar.
Plötsligt så skulle jag få vänta ute i trappen för han skulle plocka undan saker, misstänker narkotika grejer. Så när han stängde igen dörren så vände jag mig om och gick därifrån. Jag tänkte varför ska jag stå och vänta ute i trapphuset och vänta, när han själv ringer efter mig.
Jag har berättat det för hans arbetsgivare. Jag var på ett anhörighet möte där jag berättade vad som händer just nu. Då säger en tjej till mig att jag är en svinig flickvän för att jag har en dialog med hans arbetsgivare och skvallrar.
Det fick mig att må dåligt, för nu känner jag mig som en förrädare. Att jag sviker min närstående.
Jag vet inte om jag har lust att gå dit nästa vecka.

Skriver av mig

Känner igen mig när flera skrivit om att ena dagen känns allt så befriande till nästa dag då allt är svart o tungt ?

Idag är det verkligen en svart dag.
Har ställt in aw imorgon för jag tycker inte det är läge med alkohol just nu.

Jag vill bara bli av med alla känslor till han nu på en gång, vet att det tar ett tag. Hur dumma var vi? Trodde vi skulle kunna ha en intima möten ändå, o vara vänner på det?
Jag sagt att det går inte, bättre avsluta ALLT. Nu är det så, dock kontakt än.
På nåt sätt känner jag att jag inte direkt orkar ha så mycket kontakt just nu, bättre senare när känslor svalnat. Dock är läget mycket bättre nu när vi inte ska ses på intima möten, tror att det underlättar att inte ha det för känslorna svalnar snabbare då

Jag försöker höra av mig till vänner, skriva här, ska ut på många promenader i veckan, försöka läka

Tack ullabulla ?

Det är svårt vissa dagar..
Pratat med exet, sagt en hel del...

Han dricker o dricker, säger själv att han är alkoholist. Sa att sök hjälp men gör det för dig själv. Sa att jag är också sjuk. Att jag behöver också hjälp

Hej från mig som kämpar på andra sidan. Det bästa du kan göra för att hjälpa både din man och dig själv är att flytta över ALLA pengar till ditt konto och låta honom landa hårt. Så länge det finns pengar kommer han fortsätta att vara det oansvariga kräk han är. Lycka till med allt och massor med kramar från mig.

tycker också att du ska flytta över din del av pengarna till ett eget konto ! Han måste ju ta ansvar för sitt liv.

Tycker du ska flytta över åtminstone din del av pengarna på ditt konto. Det kan ju inte vara mer olagligt än att supa upp dom. Sitter dom på ditt konto så är dom ju i tryggt förvar. Rädda medans det finns något att rädda. Slösa inte energi på att åka och hämta honom, han tar sig nog hem på ett eller annat sätt. När det gäller ekonomi är det du berättar bland det värsta jag hört. Han är ju som en parasit. Låt inte honom sabba din ekonomi och leva på dig. Kram

Att du trivs så bra nu. Det är en resa att göra på en snårig stig innan vi har landat men det är värt det känner jag.
Det är som du säger så skönt att ha sin egen plats där allt är lugnt. Ensamma har vi ju varit i många år på ett sätt, skillnaden är att nu väljer vi själva.
Vi fixar det?
Jag har eget konto som min lön går in på sen i somras men nu flyger de gemensamma pengarna som kos, snabbt.
Vill ju inte göra nåt som är fel eller olagligt heller. Annars hade jag dött över exakt samma din Mor som han bränner till mitt konto.
Kan bli en dyr historia om han ska sova på hotell för 1100 kr natten denna suparperioden:( som kan vara i månader.
Kram och sov sött ?Azalea

Att han har allvarliga alkoholproblem tycker jag framgår tydligt och när man inser det spelar det kanske inte så stor roll hur mycket han dricker. I vilket fall som kan din kontroll inte hjälpa honom att bli nykter. Det beslutet måste han själv komma fram till. Det är sorgligt och mycket smärtsamt när någon man bryr sig om gör sådana destruktiva val. Är nog ofrånkomligt att du är ledsen. Du är också maktlös, vilket är en plågsam känsla, men det är befriande när man väl inser det. Jag kan ha fel men upplever det som att du ännu inte är helt införstådd med att din pojkvän har allvarliga missbruksproblem och det är ju något man helst vill blunda för.
Vad det gäller hans dotter så är det riktiga att göra en orosanmälan till socialförvaltningen, som sedan får ta ansvar för att hans dotter slipper leva i ett hem där det förekommer missbruk. Detta kan i bästa fall resultera i att han beslutar sig för att ta emot hjälp för sina problem. Att anmäla gör man ju inte gärna och har du möjlighet att i första hand prata med dotterns mamma kan du ju göra det.

Fy vad frustrerande. Kan du öppna ett nytt konto i ditt namn och föra över pengar till det. För det är ju synd att du får lida för hans fylleresor.
Jag mår också bra i min lägenhet. Lugnt och skönt. Var väldigt rädd för ensamheten när jag flyttade. Men det har inte blivit så farligt, än så länge. Bakslag får man väl alltid, men just nu mår jag bra.
Låter väldigt kämpigt för dig. Men skönt att du har en fristad i alla fall.
Kram från mig?

Jag har nu bott i min lägen het i 1 vecka idag. Den börjar bli lite mysig nu trots att jag inte har så mycket möbler där än. Har det viktigaste och det fungerar fint.
Men nu har mannen ballat ur ordentligt igen.
Om ni minns vad jag skrev i somras då han drack hårt hela sommaren och slutade med tvångsavgiftning och 2 omhändertagande via LVM som inte ledde till nånting.
Sen följde 2 nyktra månader på vita knogar utan hjälp. Plus sur och tvär.
I onsdags började han dricka igen, troligen mitt fel eftersom han vet att jag skaffat lägenhet. Mitt krav var att han skulle skaffa hjälp, mer hjälp.
I lördags stack han till en stad 15 mil bort och gick på hockey. Inget fel i det men han checkade även in på hotell och är fortfarande borta.
Ser på kontot att det dras för hotellnätter, systembolag, restauranger.
Han lever som en Kung.......... utan jobb och inkomst går det tydligen fint att spendera alla våra pengar.
Vet inte vad jag ska göra?????!!!!!!
En del av mig vill dit och släpa ut honom i håret och ta bankkorten.
Ibland tänker jag att jag spärrar varenda kort han har.
Sen tänker jag. Skit i honom och bry dig inte.!
Men blir så förbannad över att det är mina pengar han bränner och han kan supa i månader i sträck så det kommer bli vansinnigt dyrt kalas detta......
Behövde bara rensa ur mig lite ilska ikväll.
Hoppas ni andra har det bra?Kram Azalea

tänker mer som att han inte behöver "rapportera" till dig huruvida han dricker, hur mycket han dricker mm så kanske det känns lättare för dig. För faktum är att det är hans problem. Det är han som skall lägga energi på att vara besviken på att han misslyckats med att vara nykter, inte du. Att fjärrstyra en annan människa på distans är ett omöjligt projekt. Omöjliga projekt brukar vara bäst att lägga ner. För sin egen skull. När det gäller hans dotter. Först av allt är det otroligt fint att du bryr dig. Men kanske kan du försöka tänka (känna) skillnaden mellan empati och ansvar. Du bryr dig men han har ändå ansvaret. Du har ansvar för din relation till henne och han för sin. Dessutom så har han huvudansvaret i egenskap av vårdnadshavare. Svårt det där då ett barn är så utsatt. Har hon sin biologiska mamma på nära håll? Har du någon kontakt med henne?

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i snart 5 år, jag är 26 och han är strax över 40, just nu har vi ett distansförhållande då jag pluggar på annan ort. Vi bor båda två utomlands, jag bor själv medans han bor tillsammans med sin 7 åriga dotter från ett tidigare förhållande. Han har druckit mycket sedan första dagen vi blev ihop men det har eskalerat rejält sedan jag valde att börja studera på universitet och därmed flytta ifrån honom. Han har tidigare alltid varit ärlig mot mig och berättat om han varit onykter och hur mycket han har druckit (tror jag åtminstone). Nu har lögnerna startat, han ljuger om allt! Hur mycket han druckit, om han druckit, om han varit ute och festat, vilka han har varit ute och festat med..ja, ni hör ju. Jag känner mig så fruktansvärt sviken, ensam och ledsen. Alla mina tankar går till detta och framförallt till dottern, som måste leva med detta varje dag. Jag känner att detta går ut över mina studier då det är svårt att fokusera. Jag älskar honom men jag vet inte vad jag ska ta mig till. För tre veckor sedan lovade han mig att inte dricka och va nykter i över två veckor, började träna och allting flöt på bra. Denna helgen förändrades allt. Jag känner att jag inte kan lita på honom längre. Ska tilläggas att jag har en begränsad umgängeskrets på min studieort då de flesta av mina vänner bor kvar där jag och pojkvännen tidigare bodde tillsammans så jag känner mig ofta ganska ensam. Snälla hjälp mig jag vet inte vad jag ska ta mig till och gråter mig ofta till sömns.

Vilken tuff kväll du fick igår. Lider med dig.
Hoppas att han tillslut slocknade så att du fick sova ett par timmar iallafall.

Vad jag kan förstå har han ingen kvarsittningensrätt då han blir ensamstående. Och då måste huset ut på försäljning om du begär det vid en separation.
Man kan bli tilldelad en bodelningsförättare av tingsrätten för att göra bodelningen om man inte klarar ut det tillsammans.
Ta kontakt med familjerätten i din kommun de kan nog hjälpa dig eller iallafall lotsa dig rätt. Även din bank kan ha denna typ av rådgivning, men de tar säkert ut en avgift.

Hej CillyCity,

Jag blev rörd över din berättelse och vill berätta för dig om min erfarenhet för min sambo har problem med alkohol och det har förstört vår relation.

När jag träffade honom visste jag att han drack några öl på kvällarna, men han var inte påverkad. Eller ja, jag såg nog inte att han var det för att jag var förblindad av kärlek. Vi har nu varit tillsammans i 4 år, sambos i 3 år och har 2 barn tillsammans.
Han dricker varje dag, det sträcker sig från några öl till några öl, vin och rhum. Han har varit väldigt agressiv mot mig när han druckit, ångrat sig efteråt och sedan slutat dricka. Tyvärr så är ett beroende svårt att göra sig av med. Det kom tillbaka, smög sig tillbaka.
Han började ta ett glas vin på kvällen, sedan flera och tillslut var han tillbaka och drack sig full.
Flera gånger har han druckit så mycket att han somnat i soffan i vardagsrummet och jag har inte ens kunnat väcka honom. Han dricker även när han är ensam med barnen, vilket gör mig rädd eftersom han är ansvarig för dem. Hans drickande har gett oss ekonomiska problem.

Flera gånger har jag tagit upp att han har ett problem, vilket han inte anser sig ha, och tyvärr så har han aldrig var villig att ge upp alkohol helt.
Jag har nu bestämt mig för att lämna honom, för att skydda mig, men mest för att skydda våra barn från att se sin pappa dricka.

Mitt råd till dig är att lita på din magkänsla. Prata med din partner, tro på honom, men blunda inte för sanningen. Om ni vill bilda familj kommer livet helt plötsligt bli annorlunda, kanske stressigare och jobbigare. Mindre sömn och mer irritation, alkoholen kan ses som en lösning.
Acceptera inte en 20% bättring, du är värd 100%. Antingen så ändrar man sig eller så gör man det inte.
Jag hoppas för er skull att allt blir bra och att ni får ett trevligt liv tillsammans!
Glöm bara inte att ta hand om DIG! :)

Det känns som att man (jag) inte kan säga någonting, minsta lilla så höjs tonläget och får ofta höra att jag ställer alltid upp för dig men får aldrig nåt tillbaka. Så ja jag känner igen mig, tyvärr! Hot och våld ska du aldrig acceptera. Hoppas allt löser sig

Kan du tänka dig att klippa banden så att du skulle bli fri? / mt

Vilken bärsärkagång d blev här då...håller på fortfarande. Gått runt o skrikit sen 20 då han kom hem igen. Jättearg på allt o alla....som tur är sover barnen sig igenom världskrig!
För shit vad han håller på ?
Ligger o funderar på hur man gör smidigast för ”bli av” med huset. Han vägrar sälja men jag vill absolut inte ha huset o han jobbar bara timmar o jag ser ärligt talat inte ljust på han jobbframtid så han kommer aldrig få kunna ta över lånen plus köpa ut mig...hur gör man?

Jag är övertygad om att han kommer lova guld och gröna skogar till soc och i ett samarbetsavtal, men när vardagen faller på så kommer vinet fram.
Och på pappaveckan har jag ingen insyn. Jag är rädd att de kommer tvingas ta skada innan det blir ett faktum för soc hur illa det verkligen är.
Vabbdagar och föräldraledighet vittnar om att han är en engagerad pappa.
Barnen är 7 och 4 år.

Jag är övertygad om att han kommer lova guld och gröna skogar till soc och i ett samarbetsavtal, men när vardagen faller på så kommer vinet fram.
Och på pappaveckan har jag ingen insyn. Jag är rädd att de kommer tvingas ta skada innan det blir ett faktum för soc hur illa det verkligen är.
Läst här på forumet av någon annan att hon fått uppmaningen att ringa soc om barnen for illa eller hon var orolig på pappaveckan. Men som hon skrev, hur ska hon veta när de far illa. Och tillslut blir man en paranoid mamma som inte ger pappan goda förutsättningar dvs inte samarbetar enligt ett samarbetsavtal.
Jag ska nog gå prata med någon, precis som du...
Barnen är 7 och 4 år.

Förra veckan var jag hos en familjerådgivare själv för att prata, att få ut lite tankar och funderingar. Han tyckte att jag har fog för att ringa soc, får att få hjälp. Men att det ska vara såå svårt att ta det steget, otroligt men är väl rädd för vad som händer då, kanske mycket eller ingenting. Nu sa sambon att hon har en lägenhet på gång, sa att bra att hon har tagit steget men att hur hon tänkt med vår dotter, fick följd frågan hur jag har tänkt jag som har jobb. Efter en massa tjafs fram och tillbaka frågade jag hur hon tänker att hon ska klara av allt, alkohol och thc är inte okey nånstans men det var inget problem, det klarar hon sig utan. Jag vet att jag drar ut på det men vi har en tid till familjerådgivaren nu i veckan. Tycker det hon gjorde idag var riktigt illa, gick in på dotterns rum och stängde dörren, jag förstod vad hon skulle göra så skyndade mig dit och öppnade dörren och ser dottern med tårar i ögonen, Fyfan för henne sånt säger man tillsammans och spiknykter.

D låter som du har en bra plan o bra där med månadsbudget!
Jo jag har lite undangömt jag med, med den där tanken om att d här ska jag ha i vår lägenhet! ❤️
En skön tanke.
När d kommer till barnen o pappavecka, borde du kunna ta kontakt med socialen o prata med dom så kan dom nog hjälpa till...hur gamla är dom?

Kommentaren kom in dubbelt.

Ja det är verkligen inte lätt att hitta lgh där jag bor heller. Minst 10 års väntetid i den kommunala bostadskön.
Om vi ska gå isär hoppas jag på att hans släkt kan hitta en bostad åt honom. Han har iallafall inte råd att bo kvar i vår stora lgh.
Jag har redan i hemlighet gjort en månadsbudget, kollat ut nya möbler då nästan allt är hans här hemma. Samt planerat allt praktiskt i detalj. Detta har jag nog gjort för att förbereda mig på vad jag vet måste ske i framtiden.
Men hur jag ska säkerställa mina barns säkerhet och välmående på pappaveckan, har jag inget svar på ännu.