Senaste kommentarerna i forumet

Nä om inte annat så kanske alkoholen har gjort d till hans personlighet. Jag tror nämligen d är så hör...
Försöker förgäves hitta en lägenhet, men att d ska va så svårt! Hade varit lättare om han flyttat än att d va jag o två barn

Min alkolist hade ramlat och slagit i revbenet på fyllan, och det var mitt fel. Mitt fel jag var inte ens där... Jag var 2.5 mil bort.
Ibland får man höra, att om han super ihjäl sig så är det mitt fel, eftersom jag inte hjälper honom.

Jo det är hemskt. Alla anklagelser jag får om att jag är sjukligt svartsjuk och nekar honom att ha vänner.

Förstår precis. Det behövs inte mkt för att det ska suras ihop. Fattar inte hur de tänker.
De har total oförmåga att sätta sig in i hur det är att leva tillsammans med en beroende person och ser sällan sin del i det hela.
Numera kan jag inte helt skilja på vad som orsakas av alkoholen eller vad som faktiskt är hans personlighet.

Han har lovat mig att sluta dricka rödvin eftersom han blir aggresiv av det, får se vad som händer.

Vet inte om han tagit bilen o åkt för garaget är släckt o låst...dumt isånafall för hans bil är d alkolås på pga rattfylla för snart 3 år sen o d är ju såklart inte den han tagit isånafall! Låste dörren o skickade ett sms att jag gjort d o hoppades att han hade nyckel om han behagar komma hem...d går allt mer utför för hans del

Vet inte om han tagit bilen o åkt för garaget är släckt o låst...dumt isånafall för hans bil är d alkolås på pga rattfylla för snart 3 år sen o d är ju såklart inte den han tagit isånafall! Låste dörren o skickade ett sms att jag gjort d o hoppades att han hade nyckel om han behagar komma hem...d går allt mer utför för hans del

Nä jag har inte ringt dem.
Vi pratade igår att han måste klippa banden med aktiva missbrukare om han ska bli fri.
För det måste man göra för att bli fri. Han sa, att han blev förbannad av frustration och rädsla att pengarna är borta.

Ja d där du, här hann jag knappt in...råkade ord fel ord så då fanns d ju en anledning att springa fort som attans ut till garaget för o dricka! D är ju synd om honom stackarn som har en sån hemsk sambo. Så nu sitter jag o barnen o myser i soffan efter att ha lagat mat medans han sitter därute i kylan, för d kan inte va varmt därinne är ju ett kallgarage!

Kära Sussi(dum), vad hjärtskärande att höra om din historia med en man som dricker, slår dig och splittrar familjen totalt. Blir så ledsen att tårarna rinner. Snälla söta, res dig upp och gå ifrån honom helt och hållet. Har du klarat så här mycket elände i livet så klarar du av att göra det du måste göra, lämna honom.! Tänk på dig själv, ditt eget liv och framför allt dina barns liv. Tänk vad oroliga de måste vara för din skull? Du är värd mer än den här typen av liv, du är värd ett eget bo, eget jobb och lugn och ro.ALLT annat är bättre än det du beskriver! Till och med att vända på hamburgare på McD, leva på existensminimum men vara FRI. Fri att träffa ditt barnbarn, fri att slippa slag och förnedring.
Bli inte ledsen, bli ARG!!! Vägra ha det såhär!
Styrkekramar i massor! <3

Tack. Ska titta på nätet.

Du berättar om ytterligare en hotfull situation. Det oroar att du utsätts för detta. Du har fått rådet här några gånger att ta kontakt med kvinnofridslinjen. Hotfullhet, aggressivitet och våld påverkar oss människor, ibland på sätt som är svåra att förstå. Detta oavsett om personen använder alkohol eller inte.

Har du kontakt med dem? Vilka råd har du fått där?

Varma hälsningar Li-Lo

Det låter lite som min bror.. som också flyttat till sina föräldrar och lever på deras pension fast han har en lägenhet. Det är så tragiskt hur det kan bli.
De är också så medberoende och det är bara jag som ringer alla samtal till soc.
Senast förra veckan eftersom han sagt att han ska ta sitt liv. Han har bokade möten där men dyker aldrig upp. Hur hjälper man någon som inte vill bli hjälpt??

Sen kom han på den briljanta idén att han måste dricka upp allt som finns kvar av vin boxen samt en slatt vin i en flaska och två öl som inte kunde stå kvar. För nu ska han ju sluta i morgon och då kan det inte finnas kvar något i hemmet.
Han hällde upp ett glas vin till mig också, som jag aldrig rörde. Han hade svårt att släppa mitt orörda vinglas med blicken och han missade precis när jag hällde ut det i vasken. Men han vågade inte fråga utan stod bara tyst och sa sedan god natt.

Om ett par dagar kommer nästa anledning, bortförklaring, ryggont, eller ”jag gör vad jag vill”.

Imorgon är det måndag och tillbaka till rutinerna, skönt. Även om det blev för lite återhämtning denna helgen...

Sen kom han på den briljanta idén att han måste dricka upp allt som finns kvar av vin boxen samt en slatt vin i en flaska och två öl som inte kunde stå kvar. För nu ska han ju sluta i morgon och då kan det inte finnas kvar något i hemmet.
Han hällde upp ett glas vin till mig också, som jag aldrig rörde. Han hade svårt att släppa mitt orörda vinglas med blicken och han missade precis när jag hällde ut det i vasken. Men han vågade inte fråga utan stod bara tyst och sa sedan god natt.

Om ett par dagar kommer nästa anledning, bortförklaring, ryggont, eller ”jag gör vad jag vill”.

Imorgon är det måndag och tillbaka till rutinerna, skönt. Även om det blev för lite återhämtning denna helgen...

Du behöver troligen hjälp att bearbeta det du tidigare varit med om så det inte stör dina kommande relationer. I första hand kanske du ska ringa din vårdcentral och be om en samtalskontakt. Alanon, leta på nätet, är också bra för där kan du få förstålse för dina upplevelser som du bär med dig. Börja med detta är mitt förslag, ❤

Nä, man ser alla andras liv, där man kan lita på sin partner. Ha långsiktiga framtidsdrömmar och man funderar på varför man aldrig själv får uppleva det.

Känner igen känslan om hopplöshet! Man vet inte hur ens liv blivit på d hör sättet....men vet inte hur man ska ta sig ur d heller, man vet bara att man är fast för stunden! Som att man är bakbunden!
Nåt som hjälpte mig mkt som jag även funderar på att ta upp igen är att prata med en anhörigterapeut! Man får ge ord på sina känslor för nån som inte dömer, inte stryker över genom att säga att man ska ändra sig. I mitt fall eller vårt fall, säger han sånt för o slippa prata om det mer. Jag kanske mår bättre då om han säger sånt så vi kan gå vidare med våra liv....d blir inte bättre, jag varken mår bättre eller han dricker mindre

I förmiddags passade jag på att kolla alkoholåtgången för denna veckan när sambon var ute.
Inser att det gått två bag in box på fem dagar. Bryter ihop. Känner att det är nattsvart. Blir så otroligt ledsen. Lägger mig i sängen. Känner att det gör oerhört ont i kroppen, mest runt hjärtat, svårt att andas. Jag ser mig själv utifrån. Vet inte hur länge detta pågår. Men det är en ny upplevelse. Som både gör fysiskt och psykiskt ont, jag blir rädd. Kanske fem min håller det på.
Min sambo kommer plötsligt hem och hittar mig i detta tillstånd. Jag hör mig själv säga att jag inte orkar mera att jag ger upp nu. Det var inte detta liv jag ville ha.
Han ser livrädd ut.
(Konstigt då han typ alltid blir förbannad när jag gråter, vilket jag gör sällan när han ser)
Säger att han ska ändra sig, säger att han lovar. Jag hör hans ord men orkar bara svara....
Tack...

Ja så kände jag också, men han super inte inför för dom och jag vill inte att dom ska känna rädsla osäkerhet om dom inte uppfattat något än. Om behandlingen lyckas, han är inne på v4 så kommer ju allt lägga sig. Som min son säger, han har aldrig sett en full människa i verkliga livet. Och så tycker dom om honom och allt är frid och fröjd, så långt. Men i helgen tror jag som sagt att han hörde dörren snälla igen i hans ilska

Kan inte låta bli att skratta när jag läser rubriken " han säger det är mitt fel om han dör", Det är så dumt så ingen kommentar behövs egentligen. Hur skulle det kunna vara ditt fel om han dör. Du inser säkert det själv, men det är svårare att se när man lever i en relation. Svaren har du. Gäller bara att lita på dig själv. Lycka till!

Så här tänker jag. Det är inte okej att barn ska bo tillsammans med missbrukande föräldrar, sambo etc. Jag hade nog berättat för tolvåringen om din sambos alkoholproblem och att detta ofta skapar ilska så det blir begripligt. Även berättat att han just nu genomgår behandling, mrn även säga att om han inte blir nykter så kommer ni inte länge att bo tillsammans utan du skaffar ett eget boende. Mitt sätt att se på det.

Hur har ni gjort? Vi har inte levt tillsammans så länge, jag hade 2 barn sedan tidigare. Jättebra relation till barnens far och mina pojkar gillar min man. Han har inte supit inför dom men hans ilska är inte ok och det är den som är riktad mot mig. Och som alla säger, dom känner det på sig... Min oro och att jag inte orkar. Igår konstig diskussion, ser i blicken på min 12 åring, frågetecken. Jag som mamma fångar upp situationen, så det är "bra" men jag vet inte hur mycket jag kan säga. Min man går en 12 veckors behandling, hans barn är här och den är så dysfunktionell så hela jag skriker nej...

Min erfarenhet är att när män inte kan sätta ord på sin ångest får dom ont. Precis som du skrivet, dom känner att något är fel men vet kanske inte ens själv att det är ångest. I samband med alkohol som också sövas ångest så kanske det är så det är. Min man sjäkvmedicinerar

Så är min hela tiden, för mig är inte supande det värsta utan det är hans ilska. Vet inte vad det beror på, men nu går han 12 stegs programmet så jag hoppas det lindrar. Men det är absolut inte ok, och jag funderar också på att lämna