Senaste kommentarerna i forumet

Jag äter också för mycket sött. Och tränar för lite. Tror att det söta är en liten tröst i sorgen.
Men jag har valt att tänka, nu är det så här ett tag. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv. Jag kommer att ta tag i detta, och det kommer jag klara. Der är så lätt att slå på sig själv, att man är dålig för att man inte kan fixa allt på en gång.
Så Spinoza, var inte hård mot dig själv, tänk så mycket du klarat av. Snart kan både du och jag ta tag i allt det andra.

Jag vill ge dig ett råd... jag är Inge expert på detta ämnet för jag behöver också hjälp ang en anhörigs alkoholvanor men ta barnen och åk där ifrån. Din sambo måste få känna på hur det känns att förlora det finaste han har, för har han börjat gå upp i vikt och det är pga alkoholen så klarar hans lever inte av mer alkohol....

Jag har varit hos min mamma i en vecka (men åkte hem igår) pga att det gick lite för snett under helgen. Jag är förkrossad chockad och ledsen över att jag nu fattat hur otroligt mycket mamma dricker egentligen. Hon har druckit 4-5 liter vin över helgen, en massa starköl och Gin. Hon har varit aktiv med sitt drickande varje dag sedan tre år tillbaka... hon har börjat svullna ordentligt och jag minns faktiskt inte ens när jag såg mamma nykter sist. Jag ska ringa hemkommunen imorgon för att försöka få in henne på LVM, snälla har någon erfarenheter av hur man går tillväga?

Jag vet inte vad jag ska göra längre!
Min sambo är 25 år vi är förlovade och har tre små barn ihop! Vi har varit ett par i 4 år, för två år sen förändrades han han började dricka vara otrogen och bara leva ”rövare”. Han tog sig i kragen ganska omgående då när jag ställde ultimatumet att skärpa till sig och söka vård eller så lämnar jag och barnen honom.
Problemet började igen för ett år sen... det började i augusti förra året med 10-15 öl varje ledig dag! På mindre än en månad gick det över till dricka tills man däckar direkt efter jobbet, sen blev han sjukskriven exakt ett år sen, allt ser likadant ut idag, han vaknar mellan 12-16 tar en kopp kaffe sen sätter han sig och spelar dator spel och dricker minst 12 öl, starköl, dem stora burkarna... jag vet inte när ha går och lägger sig...
jag borde vara mammaledig men har valt att börja jobba lite för att få ekonomin att gå runt då han helt enkelt super bort alla pengar han får in... han påstår att vår ekonomi går runt på min föräldrapenning men det är knappt att alla räkningar blir betalda på den... jag vill inte lämna, jag har hotat med det då har han dragit ner till 5 starköl per dag i en vecka sen är det samma procedur igen jag älskar ju det där fanskapet men jag vill ha tillbaka min man som jag träffade! Ps så vitt jag vet har det inte hänt något speciellt i hans liv som kan få honom att må dåligt...
Så han dricker och sitter och spelar han går sällan ut om det inte ska inhandlas öl eller snus.. så han har gått upp extremt mycket i vikt! Innan han började dricka hade han strl 36 nu kan han knappt ha strl 44...

Tack för att du frågar Skrållan!
Det går bra i det stora hela, men jag tar inte hand om mig själv riktigt som jag borde. Jag har alltid haft en tendens att kompensera dåligt mående genom att äta onyttigt och nu är jag verkligen inne i en period med för mycket socker och onyttigheter som jag inte lyckas ta mig ur.
Men annars är det bra, jag har bytt tjänst på jobbet och det känns jättebra!
X:et är jag mest lättad att vara utan, bara det här att komma hem från jobbet och inte vara orolig för vilket humör han är på är en daglig lättnad! Sen är det ju lite konstigt fortfarande, det kommer nog ta ett tag innan det blir vardag av det.

Jag är orolig för att jag anser att min man dricker alldeles för mycket whisky. Hemma kan han styra det någorlunda och håller sig till fredags-söndagskvällar. Nu är vi bortresta i fem veckor och då tycker han att det är helg hela tiden. Jag har inte räknat hans whiskyflaskor, men bedömer att han nog druckit ungefär åtta liter whisky under dessa 4-5 veckor. Tillkommer rätt mycket öl. Han verkar aldrig berusad. Han sköter sig och är mycket noga med att inte dricka när han ska köra bil och sköter arbetet bra. Han är specialiserad på whisky och öl, någon gång en gin och tonic. Vodka och brännvin tar vi varsin nubbe av till påsk, midsommar och kräftskiva, annars står de orörda år efter år. Vi dricker ofta, men inte alltid, ett eller två glas vin till söndagsmiddagen. Så han är mycket måttlig med alkohol för övrigt, det han, som jag bedömer, missbrukar är whisky och i viss mån öl. Han är lustigt nog lika förtjust i mjölk, men inte här utomlands där han tycker att mjölken smakar fel. När vi är hemma vräker han i sig mjölk, utan att bry sig om ifall det räcker till resten av familjen. Så en viss omåttlighet ser jag hos honom. Han är mycket opåverkbar och sköter inte sin hälsa, sitter stilla, äter väldigt lite frukt och grönt, men desto hellre vitt bröd och fläskkött. Jag lever annorlunda men han låter sig inte påverkas. Vi har ett gott öga till varandra i grunden och han är en väldigt trygg, hjälpsam och pålitlig person. I går konfronterade jag honom och då sa han att hemma kan han ju dricka mjölk i stället och för övrigt vill han bedöma sitt drickande själv. Hur ska jag förhålla mig? Hans drickande har aldrig påverkat mig i praktiken men jag tycker väldigt illa om det och är orolig för hans hälsa.

Tack mt för råd och stöd!

Bra att du hittat hit och sätter ord på hur du har det! Och Ja, här finns många i liknande situation som du. Läs lite här så ser du och känner igen mönstret. Ett råd jag kan ge dig är att bekanta dig med Alanon, du kan kolla hemsidan på nätet och gå på möte! Det enda du behöver göra är att gå dit och lyssna på andra. För den som inte delar ombeds man ofta att säga sitt förnamn i slutet av mötet. Du säger som de andra bara, typ Jag är xx och medberoende. Lycka till! / mt

Förklarat min situation i stort i mitt inlägg nyss. Har du något råd att ge mig?

Förklarat min situation i stort i mitt inlägg nyss. Har du något råd att ge mig?

Förklarat min situation i stort i mitt inlägg nyss.
Har du något råd att ge mig?

Hej alla!
Mitt första inlägg här.
Jag har varit tillsammans med min sambo i 2.5 år. Han har alkoholproblem och jag anser att han är alkoholist.
Själv håller han med om att det kan bli lite för mycket ibland. En del helger när det ballat ur och han druckit extra mycket blir han verbalt elak mot mig. Ibland har han sönder saker, men har aldrig slagit mig. Det händer då någon dag efter att han får stor ånger och säger att han inte mår bra av drickandet och ska skärpa sig, vilket aldrig händer tyvärr.
Han jobbar som timvikarie och dricker inte när han är bokad på jobb. Men har han perioder när han är arbetslös ökar drickandet och han är full även på vardagarna ibland.
Det smusslas med öl och göms undan i källaren. Är så fruktansvärt trött på hans beteende!
Mitt största "problem" är att jag har oerhört starka känslor för den här mannen. I mitt 50-åriga liv har jag aldrig varit så förälskad i någon.
Förnuftsmässigt vet jag att jag bara kan ansvara för mig själv och inte få honom att sluta dricka.

Antar att det finns fler i den här gruppen som känner igen sig. Hur blir man redo att lämna någon man älskar?

D är svårt, jag vet! Hur ser din situation ut?

Vaknade upp o där ligger han bredvid, frågar varför han ligger i den här sängen. Ja, han fick ont i ryggen men sen ska vi ändå prata ut om allt...d ordnar upp sig, bara en lite jobbig period just nu men mkt blir bra snart! Jo du, inte fasen blir mitt humör på topp och redan där känner jag att just humöret är förstört för resten av dagen. O det blir inte bättre av att båda barnen närhetstörstar sin mamma deluxe. Den ena hänger i byxorna gråtandes och säger mamma och den andra frågar konstant om vi inte kan leka...vilket jag helt förstår att han vill och jag hatar mig själv som säger nej, snart, om en stund, men inte nu HELA tiden just för att lillasyster inte kommer låta oss leka...testad enämligen i ca 5 min innan hon brakade loss o blev såååå ledsen. Sen till råga på d ligger d leksaker överallt, stökigt som bara den, mannen ligger i soffan och kollar serier....vilket är jobbigt eftersom barnen låter så mkt och det ser ju ut som F i huset! Mellan varven berättar han hur dåligt han mår över hela SIN situation med dåligt jobb, dåligt betalt och dåligt hemma. Nä men min väg går som på räls absolut! Ska bara ta hand om barn, gå i skolan, jobba, ta hand om hus med allt vad d tillhör och ta hand om en allt som oftast full man undertiden som jag letar lägenhet febrilt för att slippa undan detta skit...tack som frågar! Ahhhhhh skulle bara vilja ge bort barnen 2 dagar o va helt själv på ett hotell med spa. Men d går inte, för har ingen att lämna barnen till och det lilla barnet kan inte sova utan sin mamma då d blir ett jkla liv nattetid. Men det är ingen som vill hjälpa mig med henne så hon kan sluta amma nattetid så då har jag henne på mig 24/7. Känns som att om avlastningen inte kommer snart så kommer jag att fallera då mitt tålamod inte finns längre. Men säger jag d till nån så skyller dom ändå på att mannen borde kunna steppa upp o hjälpa till eller att jag borde lämna idioten som de flesta kallar honom. Vilket inte heller är så kul att höra för även om han nu må va d så är d ändå mannen jag har barn med.
Så trött på allt och alla

Skriver av mig
Känner mig psykiskt starkare, dock väldigt trött fysiskt. Att ta beslutet var en kraftansträngning. Jag är inte ledsen, så som jag var rädd att känna, heller ingen ånger vad jag kan känna.

Känns bara ovant. Ovant att inte skriva jag älskar dig, saknar dig osv...
Känns också ovant men befriande att åka hem efter min arbetsplats och känna lugn. Känns befriande att inte behöva va orolig över lögner, hans humör.

Ta hem och vakta vet du ju inte fungerar hoppas jag. Vi vill så gärna behålla illusionen om att vi kan påverka någon annans drickande. Maktlösheten är svår att erkänna. Att hantera ångesten och oron är inte lätt, men kanske ibland lättare när man inser att man bara kan påverka sitt eget liv. Tar tid att vänja sig vid tanken att ens anhöriga troligen förr eller senare kommer att avlida som en följd av sitt missbruk dvs om personen inte slutar. Så ser verkligheten ut för oss anhöriga och det måste vi leva med så inte konstigt vi bär på mycket ångest och oro. Vi kan dock hoppas på en förändring istället för att se allt som nattsvart. Hur framtiden blir vet vi ju inte. Att lära sig ett förhållningssätt till en anhörig med missbruksproblematik kan vi lära oss, men det är dom plågsamma känslorna som är svåra att hantera. Har själv haft en mycket stark oro för min missbrukande son.. Till slut fick jag en så stark yrsel att jag inte kunde röra huvudet och då tvingades jag ringa ambulans och blev inlagd. Alla mina symptom jag hade bedömdes vara psykosomatiska. Det är ett år sedan och idag mår jag mestadels bra och känner inte ofta oro. Otroligt men så är det. Tror det är viktigt att inse, hur smärtsamt det än är, att alkoholism är en dödlig sjukdom. Det låter kanske konstigt men det finns ett lugn i att våga erkänna det för sig själv tycker jag. Detta var något jag hela tiden försökte undvika ett se samtidigt som jag insåg riskerna. Det känns som oron ersattes av sorg och den är lättare att hantera för det vet jag vad det är. Lätt är det inte för oss anhöriga men hoppas du kan finna ro. Många kramar och ta hand om dig.

Vad skönt att även du kunnat få en bra dag med vänner o familj <3
Som du säger d gör att man orkar fajtas o kanske tillslut når sitt mål!

Här är d jättesvårt med lägenheter, oftast måste man stå i kö iallafall 4-5 år o d har inte jag gjort så chansen till en bra lägenhet är minimal..

Nä. Att inleda ett nytt förhållande med en man och därmed även lita på personen ifråga har jag väldigt svårt att se framför mig. Att lita på att den personen svarar ärligt när d kommer till alkohol....då känns d enklare att vara själv. Jag må inte va speciellt gammal men så långt har jag kommit o så lurad o bedragen har jag blivit att ett nytt förhållande kommer inte på tal om hos mig.

Vad skönt att även du kunnat få en bra dag med vänner o familj <3
Som du säger d gör att man orkar fajtas o kanske tillslut når sitt mål!

Här är d jättesvårt med lägenheter, oftast måste man stå i kö iallafall 4-5 år o d har int sJag gjort så chansen till en bra lägenhet är minimal..

Nä. Att inleda ett bytt förhållande med en man och därmed även lita på personen ifråga har jag väldigt svårt att se framför mig. Att lita på att den personen svarar ärligt när d kommer till alkohol....då känns d enklare att vara själv. Jag må inte va speciellt gammal men så långt har jag kommit o så lurad o bedragen har jag blivit att ett nytt förhållande kommer inte på tal om hos mig.

Det låter jättebra att du tankar kärlek av de som bryr sig om dig. Man behöver det för att orka.

Jag har också varit med familj och ska det imorgon med. Få lite glädje på andra håll. Har tack och lov många runt mig som bryr sig och stöttar. Det gäller bara att våga öppna sig.

Jag ignorerar min man. Känner just nu att det är antingen det eller att skälla ut honom. Så jag väljer att strunta i att han finns. Men det är vidrigt att ha det såhär.

Letar frenetiskt efter lägenhet åt honom. Suck.

Ska aldrig nånsin ha en relation med nån som dricker. Aldrig.

Åhhh jag får en sån klump i magen av tanken på hur du hade det inatt....man blir så arg, ledsen och besviken. Där o då skulle man vilja göra allt för att d bara tar slut!

Har han vaknat o mött varandra?

Här går allt bra så länge barnen är med, men märker irritation så fort de inte är i närheten....men idag känner jag mig mer stabil än igår så tar d inte så hårt med hans ilska. Försöker bara intala mig att d är HAN o inte jag! Ska omfamna mig av familj o min närmsta vän idag, behöva tanka lite kärlek!

Hur har du det på d sociala?

Så är det för mig också. Tänker på honom, och undrar också. Det tar nog tid. Men jag känner ju ändå att det går framåt.
Hur går det för dig Spinoza?

Å vad skönt att han bara gick och lade sig även om han kom sent.

För mig var det ett helvete. Bråk och skrik och ledsna barn kl 4 på natten. Har skrivit i min tråd som ligger i det vidare livet "alkoholist och nykterist i samma kropp" heter den.

Längtar till han inte bor här längre. Mår så dåligt hela familjen nu.

Hoppas ni får en lugn dag idag ♥️ jag har bara så ont i magen..

Det är verkligen en stor omställning att inte behöva ta hänsyn till en full man. Undrar hur lång tid det tar innan jag kan sluta fundera på vad han gör nu?

Ja, jag håller helt med dig....d är egentligen sinnesjukt hur lika man kan leva och framförallt detta lika beteende hos våra alkoholister! Skrämmande...:.

Hur va natten för dig? Här kom han hem runt 2-3 tror jag, men va helt tyst o somnade på
Soffan. Vilket jag är sååååå glad för. För d kunde lika gärna att brutit ut i världens grej efter gårdagens jättegräl.

Men han verkar ha fattat att jag är på väg bort, då han sa att jag ändå ska flytta så d spelade ingen roll att fixa boende för en kompis som ska flytta hit då han lika gärna kunde dela boende med honom.....men jag vet inte, många ggr har d varit samma sak. Det är lugnt nu iallafall o vi kan prata alldagligt utan att skrika på varandra. För gårdagen va skit, riktigt skit!

Lite tankar en fredagskväll. Har grejat och fixat i lägenheten. Var ute på stan. Såg en man som var väldigt full. Några hjälpte honom upp. Någon skrek på honom att sätta sig i bilen. Fick en konstig känsla. Men tänkte sen, jag behöver inte ta hand om eller skämmas för någon som är för full. En skön känsla.
Sedan gick jag hem och gjorde taccos. Tänkte att det brukade mannen och jag göra på fredagskvällar. Eller inte vi, jag, mannen var ute i garaget och drack. Kom in, ibland, och åt med mig. Ibland åt han någon annanstans. Och var full. Gick och sov.
Jag sitter själv i kväll, men det gjorde jag även med mannen, skillnaden är att jag inte behöver konfronteras med en full man.