Senaste kommentarerna i forumet

Ryser nästan av att vi kan ha det så lika så många av oss. Exakt sådär har jag det också. Ligger still som en pinne och lyssnar efter ljud. Som om det skulle hjälpa. Vill han störa så gör han det. Låtsas jag sova djupt kommer han och drar i mig.

Vi sover inte heller i samma rum. Av den här orsaken. Men han fattar inte ens det utan tycker att vi har problem FÖR ATT vi inte sover ihop. Försökt förklara hur jag känner angående det här med att ständigt bli väckt men det går ju inte in.

Känner redan nu ångest inför att lägga mig. Hatar att leva såhär. Och så tänker jag att om han ska bråka inatt så ska jag göra si och så. Men problemet nu är att barnen vaknar ju också. Så jag ber att han inte är så full att han inte kommer ihåg hur fel det blir om han försöker väcka mig.

Min man var ganska lågmäld idag och distanserad och det kan betyda bråk inatt eller så betyder det att polletten ramlat ner och han från och med nu låter mig vara.

Tänker på dig och alla i samma situation. Det är så sorgligt hur vi försöker anpassa oss till ett sånt här liv. Att behöva ligga oroligt i sängen. Så ska inte någon som säger sig älska en tvinga en leva ☹️

Kram igen och hoppas vi skrivs imorgon

Åhh jag lider även med dig. Det är sån jobbig känsla när man vet att de är ute o dricker, man försöka stoppa barnen i säng så de sover ordentligt o tungt innan de anländer och sen ligger man själv vaken...somnar till ibland men väldigt oroligt o så lyssnar på varenda ljud för o kunna höra om han kommer och i vilket skick han är i. Låtsas sova när han öppnar sovrumsdörren alldeles för högt i hopp om att då kanske han inte gör nåt eller säger nåt!

Hoppas innerligt för oss båda att natten blir lugn....hör har han iallafall flyttat ut från sovrummet på egen begäran så slipper de höga snarkningar och stanken av gammal sprit....man ska väl glädjas för d lilla!

Stor styrkekram även till dig <3

Usch vad tråkigt. Men vet du. Du har tagit ett stort steg idag ändå. Du har ringt om en lägenhet och stoppade din sambos byggplaner och sa sanningen. Och han reagerade precis så som han inte ska.. Genom att sticka iväg för att dricka. Exakt det som gör att ni har problem överhuvudtaget. Du har all rätt på din sida.

Gud vad jag känner igen mig i att vara den enda som tänker på barnen i det där läget. Mannen sticker utan en enda tanke på sitt ansvar och som mamma är man kvar med ledsamhet, ilska och ångest som man måste trycka bort för barnens skull. Det är så orättvist!

Min man är också ute och dricker så min rädsla är att han ska komma hem mitt i natten och bråka eller väsnas. Hatar detta.

Vi är sorgligt nog många kvinnor runt om i landet som bär på exakt samma rädslor och känslor precis exakt nu. Vi förtjänar bättre.

Styrkekramar vill jag skicka dig. Hoppas vi har något glatt att skriva imorgon när det är en ny dag.

Det gick åt h-vete med lägenheten, de har bytt hyreshandläggare på bolaget och hon va inte trevlig nånstans. Först där kände jag hopplösheten i d hela och till råga på allt när jag kom hem stod sambon o började prata om all utbyggnad vi ska göra på huset och d slår slint i huvudet på mig. Börjar förklara för honom klart o tydligt att här ska inget göras om utan att här ska d flyttas om d ska göras nåt. Vilket såklart bröt ut i världens största gräl nånsin. Nej, barnen va inte hemma...gick hämtade dom efter att jag lugnat mig men kände bara hur tårarna började strömma ner! Ringde en kompis som snällt förklarade att d är HANS fel inte mitt som han gärna förklarar för mig. Samlade mig o gick in på fsk....kom hem, vi va trevliga mot varandra. Han stack till stan på cykel (dvs han kommer hem full ikväll) har bara lust att sätta mig i ett hörn o riktigt fulgråta över hela situationen. Men har ju barnen...till skillnad från honom som tydligen har full rättighet att bara sticka utan att tänka på sina barn eller fråga om d är okej! Som vanligt.....

Slriver av mig

Det har bara gått några dagar efter beslutet och steget från honom.
Jag har redan känt och märkt skillnad på mig. Igår tex satt jag och njöt av musiken jag hade i lurarna, på väg mot mitt arbete, småsjöng tom!

Har kunnat slappna av på ett helt annat plan på arbetet. Visst kommer tankarna som funnits där länge, va gör han osv, men direkt efter så kommer jag på mig att just ja!!! nä det där är av vana, och inget jag behöver bry mig om och oroa mig för mer ?

Sen kom det en liten tomhetskänsla en stund men jag kan inte påstå att den var fel? det kändes sunt att få den,som att den ska finnas där just nu men den går över.

Jag märker skillnad på hur jag är mot kollegorna nu med. Mera här o nu och inte så nedstämd och tung.

Ja det kan vara nåt jag behöver
?

Känner igen mig i dina känslor. Man blir manipulerad skulle jag säga. De fina dagarna ska kompensera för allt det onda. Men hur mår vi? Hur mår du? Inte så bra förstår jag och då räcker inte några bra dagar.

Den inre kampen är så tuff ☹️ ibland vill jag knäppa med fingrarna så att ett år har gått. Men å andra sidan kanske det är alla dessa känslor man behöver bearbeta?

Hoppas du får bra besked angående lägenhet idag. När du tvekar, läs dina trådar på forumet. Det är flera år av kamp. Du har gjort ditt allra bästa. Mer antagligen. Nu är det din tur att få må bra och hitta dig själv.

Kram!

Imorn gäller d, imorn får jag veta om jag får lägenheten eller om de i annat fall kan erbjuda mig en annan lägenhet. Hemma är allt ”normalt” dvs han är den där omtänksamma pappan som han kan va när han har en dag utan alkohol. D är
De dagarna d gör lite ont i mig att vi troligtvis inte kommer ha så många fler såna stunder, att jag överger honom, denna fina man. Men sen vet jag vad alkoholen gör med honom, hur förbytt han blir. Med alkoholen blir han den där elaka, egoistiska mannen där det enda som spelar roll är just hur mkt man får dricka utan att nån lägger sig i....
Åhhhh denna förbaskade kamp o dessa skuldkänslor jag har

att du halkar in i och fastnar i såna relationer så är det verkligen värt ett försök! Pröva! / mt

Fembarnsmamman, du skriver att du är rädd att han ska falla och må ännu sämre om du lämnar honom och det kommer han säkert att göra men jag tänker att det kanske inte är ditt ansvar att ta?
Jag har resonerat precis som du (och gör väl fortfarande) men för min del blev det aldrig någon förändring hur mycket jag än sopade upp och slätade över. Det enda som hände var att jag sjönk djupare och djupare ner i dyn och mådde allt sämre.

Hej
Jag har inte gått där
Kanske vore nåt att göra.
Har dock gått många år i terapi för min traumatiska barndom ( inget ja vill ta upp mer om här)
Men ja förstår vad du menar

Ska kolla upp det... tycker jag hela tiden ger bort mig o fastnar i medberoende relationer

Tack för tips ??

frågar jag om du gått på Alanon? Kunde annars vara värt att pröva - för att inte falla in i samma mönster en gång till. Medberoendet sitter djupt och är minst lika ’listigt och starkt’ som beroendet. Svårare att känna igen också... Bara en tanke! / mt

Tack ❤️ Hur går d för dig med allt?

Tack

Ja känner så väl igen mig sedan min tidigare relation med en annan alkoholist. En dag fick jag nog o sa att det är över, gick också och funderade på det exakt som jag gjorde med den här mannen.

Nu känner jag samma att ingenting får mig att gå tillbaka, inte ens om han vill gå i en rehabilitering, det får han göra utan mig och förhoppningar om att jag ska komma springandes

Ta vara på din insikt och njut av att vara fri! Välj ditt eget liv - det är ditt! / mt

Ett stort och viktigt steg har du tagit. Oavsett om lägenheten blir din eller inte så har du kommit framåt bara genom att ringa. Hoppas VERKLIGEN att du får den.

Har gått ifrån honom
Han ljög mot mig om ute kväll, skrev han va hemma, och sa det framför mig.

Eftersom jag nu redan visste att han va ute så kände jag att bägaren rann över.

Jag sa att jag vet nu att du ljuger. Han ville bara försvinna, så mycket skämdes han.
Jag sa att du får inte vara med mig nåt mer, så som vi sets, nästan vart tillsammans så kommer jag lämna dig.

Att ljuga för mig det är en av det grövsta i en relation. Jag sa att jag gjort allt för att försöka, men nu vill jag inte mer.

Han är ledsen, gråtit, skickat saknar..
Men det får han inget gensvar på.

Jag känner inget ånger att jag gått tvärtom.

Jag har kunnat efter detta pratat med honom om väder o vind, men det kommer andra saker emellan.
Saknar dig osv... jag tror det är nåt jag kommer ledsna på.
Allt är så färskt just nu så en sak i taget.

Jag mår annorlunda redan, lättare tankar, känns som nån öppnat en ventil.
Allt jag gått o velat om, funderar på är över.

Ringde om lägenheten o hon som har hand om hyresavtal är på semester hela veckan så dessa lägenheter som har sista ansökningstid nu handläggs när hon är tillbaka. Så kunde slappna av lite för den delen. Lämnade ett meddelande att hon ska ringa mig men kommer ringa tillbaka i vilket fall. Kändes så skönt att ha gjort ett sånt steg nu o ganska målinriktat steg. Jag kanske ändå har chansen på den?!

En dag kommer du sitta i din lägenhet, när jag stod där du är vågade jag knappt berätta att jag fått en lägenhet, åkte dit i smyg efter jobbet beställde möbler utan att han viste om det, till en dag jag blev less på allt, är 42 år och kan inte ens flytta utan att ha dåligt samvete och utan att vara rädd för att ta steget. Trots att jag inte gjort ett skit.

Vet inte om det hjälper dig men när det är som jobbigast tänkte och tänker jag ännu att det Minsta lilla steg jag tar räknas, bara det är åt rätt håll.

Har ännu jätte jobbiga dagar och ångesten är på topp. Men försöker ändå tänka på att jag har inte så stort val, han min man har gjort ett val som påverkat mitt och barnens liv så att jag inte kan bo kvar i det hus jag älskar och vara med mina barn varje dag som jag vill. Allt har skett mot min vilja och jag vill inte att han eller någon annan skall kunna göra mera val som påverkar mitt liv något mer, måste ta kontrollen över mitt och barnens liv.

Kämpa på du fixar det här.

Tack för era svar. Så fint?

Jag behöver lite råd när det gäller min släkting som har ett alkoholberoende sedan flera år.
Innan alkoholberoendet uppdagades, så var det tabletter efter en operation som fick hen att bli morfin och opiatberoende. .
Och dessförinnan så var det mat som var hens beroende.
Det har alltid varit väldigt känsligt med att slänga eller göra sig av med saker.
Detta har eskalerat under ca 10 år och är nu ohållbart.
Jag antar att det inte finns mycket hjälp att få från sjukvården, men idag har hen skrivit in sig själv på en beroendeklinik för avgiftning, och jag är så glad över det!
Haken är att där är det stopp på info!
Ingen vet när hen blir ”utsläppt” eller
vad som händer efter detta!

Jag behöver lite råd när det gäller min släkting som har ett alkoholberoende sedan flera år.
Innan alkoholberoendet uppdagades, så var det tabletter efter en operation som fick hen att bli morfin och opiatberoende. .
Och dessförinnan så var det mat som var hens beroende.
Det har alltid varit väldigt känsligt med att slänga eller göra sig av med saker.
Detta har eskalerat under ca 10 år och är nu ohållbart.
Jag antar att det inte finns mycket hjälp att få från sjukvården, men idag har hen skrivit in sig själv på en beroendeklinik för avgiftning, och jag är så glad över det!
Haken är att där är det stopp på info!
Ingen vet när hen blir ”utsläppt” eller
vad som händer efter detta!

För en som kanske går in och läser.

Känns så fint att läsa det du skrev.
Att du har funnit ett lugn och äntligen kan må väl och bara njuta är dig väl unnat
Bamsekram från Azalea ?

Ja, den tanken har jag föreställt mig många ggr och den verkar befriande! Ångrar nu ikväll att jag inte ringde idag....imorn kanske d är försent!