Senaste kommentarerna i forumet

Ska tillägga att en dipsomaner oftast inte är fysiskt beroende utan
det ett maniskt beteende. Vi/jag är manisk(a) och det kan man se tydligt
i andra situationer. Ex. jobb, träning, fixa i trädgården, byggprojekt mm

Vi går "all in" i nästan allt vi gör. Mani tar över.
Allt eller inget. 0 eller 100. Svart eller vitt. På eller av.

Kan du se mani hos din man i andra situationer än alkohol?

Din man kommer förmodligen inte ihåg vad som hänt p.g.a det höga intaget av alkohol. Och det vi inte minns - det har väl aldrig hänt? Hjärnan är smart och försöker lura en. Därav är vi svårbotade - vi läker ihop. Det är bara de första dagarna efter en period som det finns i vårt minne.

Problemet är också att dipsomaner tar vid där det slutade sista gången. Intaget ökar ofta för varje period. Detta gör att vi får i oss otroliga mängder alkohol under en kort tid. Kommer man inte till insikt att man är periodare så är man svårbotad.

När jag sökte hjälp så trodde jag inte ens att jag skulle få hjälp - att jag inte var alkoholist. Trodde de skulle skicka hem mig utan stöd.
Så var det icke. Läkaren pratade om hjärtstillestånd och epilepsi och där någonstans förstod jag att det var mitt liv och min kropp jag höll på att supa bort. Ingen annans. Utan den insikten hade jag inte klarat av att vara nykter.

Jag är trygg i mitt nyktra liv så det kommer att fortsätta så. Jag vet att jag tar död på mig själv nästa gång så... ja jag undviker det.
Jag vill leva lite till.

MM

Känner igen mig också... min man har vart nykter sen juni men fick återfall i lördags, när jag var på en tjejresa som var bokat sen ett år tillbaka.... han hade dessutom ansvar för båda våra barn den helgen.... allt fantastiskt och all energi man tankat efter tjejhelgen rann ur kroppen efter första minuten hemma igen....

Känner jag också nu. Som tur var startade min man inte sin "karriär" förren barnen flyttat hemifrån så de slspp leva och växa upp i det.
Men däremot har de haft en massa oro över hur jag mår och har det och även över sin pappa så det har slitit på dem.
Jag tröttnade helt i somras som han söp bort helt och hållet med en massa kaos som följd och då skaffade jag en lägenhet som jag fick tillträde den 1 oktober. Då blir han nykter så bör jag kvar och lever med en konstant skuldkänsla över lägenheten som han inte vet om. Vet inte om jag har mod elker klara att ta steget fullt ut nu.
Usch att allt ska vara då svårt.
Kram till dig Triste och vi får hålla varandra i handen?Azalea

Ja, det är oerhört tufft att leva jämte i denna berg och dalbana.
Jag har gjort det nu in det 10 år och det har hänt värre och värre saker genom åren och jag känner mig oerhört trött.
Har fått väldigt svårt för att glömma och lägga alla elakheter, hotfullheter och jobbiga tillfällen bakom mig. Kan inte glömma längre och är då rädd för att bli en bitter och sur kärring.
Skickar dig en kram?

Till nykterheten, jättebra jobbat, och tack så mycket för tipset.
Jag har läst hela din tråd och det var intressant så lika ni är. Det är inte lätt för er heller att kastas från helnyktert till vansinnesdrickande.
Att läsa tråden gav mig mycket mer förståelse för det men det jag lider mest av i mitt fall är att det nu, under hans nyktra period som är c:a 2 månader, ska sopas helt under mattan.
Vi kan inte prata om det och han blur förbannad om jag försöker säga hur det kändes för mig när ytterligare en hel sommar bara försvann i tomma intet.
Jag fick flytta hemifrån och sov runt på luftmadrass i 2,5 månader för så länge håller han på mär det är som värst.
Att sen jag bara ska acceptera och vara glad o nöjd fast jag är arg,ledsen och besviken för nu är det ju " inget problem" och " va fan ska du dra upp det för för" gör ju att det känns som vi stampar på samma ställe hela tiden.
Till saken hör att han vill inte ta npgon hjälp utan ska klara det själv genom att ignorera problemet.
Tack än en gång för ditt svar och jobba vidare för ner här kommer du att klara fint
Kram Azalea?

Så igen mig. Min pappa är också alkoholist sen innan jag var född tror jag och han erkänner det. Något han tidigare inte gjort! Jag är hemskt ledsen men vi kan inte göra något om personerna inte vill ha hjälp själva. Vi kan stötta men vi kan inte bära dem tyvärr. Kramar

Hej Carro89
Jag är i samma situation, första gången jag skriver här.
Jag vet att det inte är hållbart som jag har det idag men ändå harvar jag mig fram. Känner mig dock trött och undrar om livet inte har mer att ge.
Min sambo dricker ca 6-10 flaskor vin per vecka. Han blir aldrig våldsam. Det som sker är att han somnar, är ständigt trött, oengagerad och energilös, överviktig, arg, irriterad och dåligt tålamod.
När vi ska ha roligt blir han alltid för full.
Jag dricker inte alls eller väldig lite, tycker inte längre om att dricka...
Han är annars en pappa som vill umgås med sina barn och är engagerad i hemmet.

Mina tankar snurrar mest runt:
1 Hur kommer barnen ha det när jag inte är där? Vilka situationer kan/kommer att uppstå, när jag inte är där...
2 Hur ska jag klara mig utan att se barnen varje dag...
3 Hur blir det ekonomiskt.
4 Hur kommer vi kunna samarbeta runt barnen vid en separation (funkar ok idag, men vem vet)
Det finns tusen frågor till som snurrar förstås...

Hej,

Jag är ny på detta forum och ber om ursäkt om min fråga avhandlats 598 ggr innan...

Omfattningen av min fars alkoholism har tidigare inte vara klar för mig. Den blev tydlig när han berättade att han till och med dricker när han kör bil..

Jag vet inte hur många turer som jag varit med om sviterna av hans drickande. Den mänskliga hjärnan är fantastisk när det gäller förmågan att kunna förtränga och glömma bort. Det är också otroligt hur länge min pappa lyckats på sitt otroliga vältaliga och manipulerande sätt kunnat förklara sitt drickande så det låter..normalt. Han är den där alkoholisten som utåt klarar sig och rentav ter sig problemfri. Han har eget företag som går bra. Han har snygga fina kläder. Välklippt hår, vårdat yttre liksom. Han kan dricka normalt när vi är på bar, middag eller fest. Dessutom är han välutbildad och har forskat kring alkoholism till sin uppsatsskrivning (slutet 70 tal). Han vet minsann skillnaden på alkoholmissbruk och medicinsk alkoholism (som ju är en sjukdom!). Och att HAN skulle vara alkoholist är ju helt skrattretande. Han kan erkänna på sin höjd att han tidvis missbrukar alkohol. Men du vet ju hur det är - nu har ju farmor dött, nu går bolaget dåligt, nu är det jobbigt med partnern bla bla bla. Alltid ursäkter.

Nu har dock något hänt (tror jag?). Jag vet inte varför - det började med att han frågade mig om tips för att kunna gå ner i vikt - han har fått en ganska imponerande buk osv. Jag säger ju att sponken är det som gjort det. Han håller med. Sen börjar han protestera när han inte i denna diet får dricka vin till maten. Efter 1,5 h samtal igår så var vi överens om att han är alkoholist. Notera dock att han då druckit upp sig under tiden. Då berättade han allt det där jag tidigare inte vetat - att han öppnar 6.9a i bilen och tar "fyllestigarna" (han bor på landet) för att inte bli upptäckt. Han vill inte ta leverprover för han är livrädd för resultatet så han kommer på ursäkter för läkarna hela tiden. Han lägger ner mer pengar på systemet än på mat. Han sa att han vill sluta dricka (sa detta full) - vill ändra sitt liv.

Talade med honom imorse och vi snackade i en halvtimme. Att han vill ändra sitt liv. Jag sa att jag inte ställer upp framöver om inte han är totalt ärlig (han har ju uppenbarligen ljugit för mig förut gällande drickandet). Han lovade att vara totalt ärlig.
Sen kom jag fram till jobbet och skulle ringa upp honom en halvtimme senare. Då hade han kollat i skåpen för att "rensa" och hittat en halv flaska whiskey. När jag då ringde upp sa han att han ville vara ärlig och att han druckit (no shit - han sluddrade ju värre än ett spädbarn) och att han gjort det för att "det ska ut ur mitt hus!!" - "detta är sista gången".

Och mitt hjärta brister. Jag har hört det förut.

Vad ska jag göra? Hur ska jag gå till väga? Ska jag ta hem honom till mig och vakta honom? Hur ska jag hantera ångesten och oron i mitt bröst?

Tacksam för någon input..
Mvh
Brådmogen

Maktlöshet föder ilska. Tror anledningen till att man inte går är individuell, precis som motivationen att sluta för en missbrukare. Det handlar ju inte om förnuft utan känslor, men jag tror att acceptera som du ju ändå gör, ofta blir ett hinder för att den missbrukande personen att ta tag i sina problem. Självklart är det inte alltid så. Vänd blickarna inåt och leta hos dig själv för att komma fram till varför du stannar eftersom du skriver att omtänksamheten och kärleken har tagit slut. Ta eventuellt kontakt med kurator eller något anhörigprogram. Alanon finns ju också och det hittar du på nätet. Socialförvaltningen ska erbjuda stöd för personer som lever under de omständigheter du beskriver.

.

Men tusan vad svårt det är. Så lättsamt jag kliver på dem. Så enkelt att behaga. Så svårt att inte göra.

Gjorde det igen. Letade ursäkter. Kan inte ngt douchigt, bara vara douchigt? Oavsett bakomliggande orsak. Jo det kan det faktiskt. Inte mer med det. Behöver inte värderas. Behöver inte ens analyseras. Kanske bara konstateras.

Det är tufft att leva med en periodare också.
Lång tid då allt är upp och ner och inget fungerar tills soeiren är slut eller perioden.
Sen växla lver till nykter period då det är surt och allmänt otrevligt
Och jobbigast är nog att då ska allt återgå till det normala igen och fortsätta som om inget har hänt.
Min man dricker helt okontrollerat i en helg, veckor eller månader i sträck sen plötsligt orkar han inte längre och då är det nyktert en tid.
Det är tufft att hänga med och att orka stå kvar med alla dåliga minnen från sprit-perioden och spela glad och bara gå vidare igen.
Kämpa på ?Kram Azalea

Min mamma dricker sig full varje kväll och ska putta ibland slå andra och skrika springa runt och he sönder massor av saker behöver hjälp för den ända jag kan prata med är min låtsas pappa som jobbar 6 till 5 på dagarna bara för att få komma hem och få massor av skit! Har en pappa men kan sällan vara där om inte han är ledig!

Jag tror inte heller att han riktigt förstår.
När jag sa att han kunde kolla med Företagshälsan, så sa han att då får dom veta... Så någonstans där inne så inser han att han behöver hjälp.
Men jag ska fortsätta att puscha!

Men det känns lite som en tickande bomb, men vet aldrig när det händer något.
Jag är också skeptisk till hans kvällsblåsande, men om han nu vill prova så får han gärna!

Jag ska kolla in Alkispodden! Lät intressant!

Kram på dig!
?

Jag lever också med en periodare (se mitt inlägg "Märklig periodare"). Jag kastas ständigt mellan hopp och förtvivlan. Kärlek, besvikelse, frustration och framför allt en väldigt stor sorg över att det är så här. Han är verkligen mannen i mitt liv. Jag älskar honom oändligt. Men inte den han blir när han dricker. Han blir oerhört personlighetsförändrad när han druckit lite för mycket. Innan dess är han ok, mest glad, trevlig och mysig. Men, sen bär det totalt utför. Han har gjort så oerhört många galna och elaka saker. Främst mot mig. Dessutom blir han våldsam. Men det är ett kapitel för sig.

Måste säga, vilka kloka ord Ullabulla. Verkligen sånt man behöver tänka på?

Jag har läst och svarat några gånger under åren.
Jag om någon med flera andra vet hur svårt det är att bryta när förnuftet trotsar känslan.

I mitt fall så var jag helt enkelt beroende av min alkoholiserade sambo.
Dvs relationsberoende.
Att vara utan honom var som att behöva andas utan syre.

Att han var en del av mitt blodomlopp och som jag lät jorden snurra kring var jag medveten om.
Men det var tryggt och säkert och tillräckligt ofta så fick jag medicin,dvs betalning för att jag stod ut.

Jag skulle vilja tipsa dig om att göra alla inlägg i kanske en alldeles ny tråd där han inte får nämnas.
Vad gör troja glad,vad får troja ståpäls av.
Vad vill Troja göra för sig själv närmaste veckan,närmaste månaden.

I mitt fall så var det helt omöjligt eftersom mitt eget jag hade suddats ut.
Jag var mamma och företagare så de rollerna var också säkra att spela.

Men att vara jag huvudpersonen ullabulla var helt omöjligt.
Allt jag sa eller tänkte eller kände var kopplat till min alkoholist.

Jag hade inte alls koll på detta utan tyckte att jag var självständig och oberoende.
Men han var min bensin,mitt hjärta min mittpunkt, ja allt.

Dels älskade jag honom djupt.
Men framför allt så hade jag hängt upp min livskvalitet på honom.
Och i takt med att den sjönk så sjönk också jag med den.
Ju sjukare han var och betedde sig ju sjukare blev jag.
Jag kunde titta på mig själv utifrån och tänka just som du kanske tänker.
Men varför gör jag såhär mot mig själv.

Kanske det är dax att ta på sig de glasögonen och börja fråga dig själv just det.
Varför gör jag såhär?
Vad vinner jag på det.
Vad är det som gör det så svårt att avstå kontakt osv.

Först då kan man börja frikoppla sig på riktigt.
Kanske du har svaren i barndomen,kanske i dålig självkänsla vad vet jag.
Men det smärtar mig att läsa om hur du låter dig själv fara illa och bli bortvald.
Om och om igen..

Hej
Nej jag tycker inte att det han sa igår stämde med hans handling och kroppsspråk!
Hade han velat vara kvar längre så skulle han inte setat tex kollat på klockan. Hab hade kramat om och suckat tex att jag vill inte du ska åka mm, jag hade känt att han ville inte gå. Men hans glada utseende kom fram när han gick och dessa medelanden helt plötsligt som inte ens fanns när han va vid mig kom fram när han hade gått och nu gått vidare till restaurangen.

Har känt flera gånger att det är nåt som inte stämmer. Varför dessa meddelanden nu osv!?!

Som du skriver själv att du blivit besviken många gånger, det känner jag igen.
Kram

Vad bra att du tar avstånd från ”X” nu då det kan leda till fler farliga situationer.
Kanske hade det varit bra att ringa polisen vid det tillfälle du berättar om. Bra att veta om något liknande inträffar. Ring 112. Det du gör nu är att ta ansvar för din egen säkerhet genom att inte träffa honom.

Jag har läst igenom dina trådar och kan se att läget för din partner blir allt sämre. Vad du gör eller säger hjälper inte. Du kan däremot hjälpa dig själv. I en tråd skrev du om din ensamhet, att du inte hade någon att tala med sedan ser jag att du tog kontakt med en diakon och hörde dig för om anhöriggrupper och stöd via kommunen. Hur har det gått med det?

Det du beskriver är svårt att ta sig ur själv. Jag tror att du behöver mer stöd i detta än forumet kan erbjuda. Vad skulle kännas mest rimligt för dig nu.
Jag vill gärna avsluta med att säga att du gör helt rätt i att lämna situationen om hot uppstår, att inte försöka gå in i en dialog eller förklara något med någon som är påverkad. Lämna situationen.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad fint att du hittat hit och söker information som kan bli hjälpsam för dig i din situation. Prova gärna länken då du är inloggad på alkoholhjälpen eller anhörigstödet. Hör av dig igen om det inte fungerar. Ibland kan det även vara svårt att "se" alla funktioner på telefonen, sidan är mer anpassat efter en datorskärm.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Din rubrik väcker tankar. Tillräckligt illa? Väcker även omsorg, om du vill berätta gärna mer. Här finns många med dig som har en person i sin närhet som dricker för mycket. Du är inte ensam.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Han flippade helt ur i fredags, efter att vi hade varit och bastat.
Det kändes som att han inte ville vara med mig, för han sprang ut och in ur bastun.
När jag gick ut ur bastun så sade han åt mig att jag kunde sitta, själv en stund i bastun.
Jag försökte att förklara att det var för varmt. Han svarade med att kasta vatten på aggregatet inne i bastun så det blev ändå varmare sedan gick han ut.
Jag fick sedan förklaringen, tomma vin tetror i pappers korgen.
Mitt gamla jag skulle ha gömt undan dem. Men inte denna gång, det är inte jag som har druckit.
Jag dricker 100 procent vatten.
När vi kom ut från bastun tog vi vägen igenom bowling hallen. Det satt 3 människor nere vid bowlingen.
Han utbrister fan vad med folk det är här inne, får man vara så här många inne i bowling hallen för brandskyddet.
Jag förstår att har hallucinationer.
Vi går hem och plötsligt rycker han mig i jackan och säger att jag ska gå före honom. Varför undrar jag trött?
Ifall om p kommer bakom oss och sticker en kniv i ryggen så hinner du fly.
Jag stelnar till och blir skit rädd.
För ett par veckor sedan var p upp och ringde på dörren hos oss och var full och narkotika påverkad. X var så full att han inte kunde resa sig upp ur soffan. Tur var det eftersom p hade med sig en stor förskärare, och jag kan bara gissa vad som kunde ha hänt.
Det var flera grannar som såg p ramla utanför porten med en kniv i handen av den typ man har i köket.
Efteråt så förnekade x händelsen eftersom det var skvaller kärringar som hade sett händelsen..
Men dom ljög inte dom talade sanning....
Jag ska hålla mig undan X ett tag, och få se om han nu kan bli nykter och om att han vill vara med mig eller inte.
Jag kommer inte att höra av mig, han får ta första steget.
Han förnekar när han är nykter att han pratar om att byta ut mig mot en thai tjej eftersom dom städar och håller undan. Det känns mest som att jag inte duger åt honom när han är nykter.
Det är en känsla som jag måste arbeta bort.
Alla, säger att han inte kan få en bättre tjej än vad jag är, men jag har svårt att tro det, i mina ögon så är det bara någonting dom säger för att vara snälla.

att analysera ?? Visst är det jobbigt när ord inte stämmer med handling? Och va skönt att du kan ta ett steg åt sidan och analysera det hela. Skönt när man, som du, märker att man själv börjar läsa av beteende och dra slutsatser. Jag har lyssnat på ord innan och tagit dem som sanning, blivit så besviken många gånger. För allt kommer ju ikapp en till sist! Nu tränar jag på att istället titta på hur människor agerar. Kramar till dig

Så bra att du talat klarspråk med maken! Antagligen inser han inte vilket stort jobb det är att det är att tillfriskna från beroende. Men det är absolut möjligt! Högst troligt behöver han stöd i det. Att hålla sig nykter med tvång, det som kallas ’vita knogar’ är ingen hit.
Håll din linje och tipsa honom om AA. Det har hjälpt många. Jag kan också tipsa om Alkispodden, himla bra och helt realistisk!
/ mt