Senaste kommentarerna i forumet

Hur har ni gjort? Vi har inte levt tillsammans så länge, jag hade 2 barn sedan tidigare. Jättebra relation till barnens far och mina pojkar gillar min man. Han har inte supit inför dom men hans ilska är inte ok och det är den som är riktad mot mig. Och som alla säger, dom känner det på sig... Min oro och att jag inte orkar. Igår konstig diskussion, ser i blicken på min 12 åring, frågetecken. Jag som mamma fångar upp situationen, så det är "bra" men jag vet inte hur mycket jag kan säga. Min man går en 12 veckors behandling, hans barn är här och den är så dysfunktionell så hela jag skriker nej...

Min erfarenhet är att när män inte kan sätta ord på sin ångest får dom ont. Precis som du skrivet, dom känner att något är fel men vet kanske inte ens själv att det är ångest. I samband med alkohol som också sövas ångest så kanske det är så det är. Min man sjäkvmedicinerar

Så är min hela tiden, för mig är inte supande det värsta utan det är hans ilska. Vet inte vad det beror på, men nu går han 12 stegs programmet så jag hoppas det lindrar. Men det är absolut inte ok, och jag funderar också på att lämna

Det som var otäckt denna gång var att han försökte hindra mig, ifrån att lämna lägenheten.

Jag hade i tidiga år ett förhållande med en kille som senare blev alkoholist. Jag har sedan dess burit med mig en känsla inom mig när andra nära mig dricker som gör mig otroligt upprörd. Det har påverkat mig i alla efterföljande relationer och nu har jag troligtvis avslutat min senaste relation för att jag inte kan hantera alla känslor som kommer upp inom mig när han dricker. Han tycker att jag överreagerar vilket jag kanske på ett sätt kan hålla med om eftersom jag inte kan hantera det som bubblar upp inom mig. Hur lär jag mig att acceptera att ens respektive har ett "normalt" förhållande till alkohol efter allt dåligt jag upplevt tidigare?

Ja så är det ju. Med alla medel vill dom skylla på någon annan så man inte hotar deras älskarinna, alkoholen. Det dåliga samvetet dövas om dom kan skylla allt på någon i dess närhet. Och då fokuseras ju allt på det, istället för att dom dricker alldeles för mycket.

Brukar era anhöriga bli aggressiva av alkohol. Förra helgen var min särbo och söp bort betal kort mm. I onsdags hade han fått maestro kort som han ville aktivera. Jag försökte förklara för honom att han måste vänta på koden.
Då skrek han till mig att jag aldrig ställer upp, att jag är efterbliven eftersom jag inte fattar. Jag reste mig upp och sa att nu går jag.
Nu är han väl i grannstaden och festar.
Jag ringde honom igår kväll, och han svarade inte.
Han kör med sitt klassiska att jag aldrig ställer upp.
Är det någon som känner igen det här beteendet?

Så tråkigt, känner igen känslan av att vara glad innan men så ändras den känslan när man ser dom, för man är så sviken,ledsen och orolig av hur det ska bli. Sa till min man som tycker jag ska försöka vara lite trevlig, att det var inte det här livet jag såg framför mig när vi träffades för 3 år sedan.

Nykteristen, min dag har varit bra.
Min sambo kommer i princip alltid och ber om förlåt direkt på morgonen efter han varit otrevlig. Sedan har dagen fortsatt bra.

Om vi skulle gå isär så vill han absolut ha delad vårdnad. Rent rättsligt skulle han få det också, det är jag säker på. Det finns bara mina ord mot hans. Han har ett rykte om sig att bli för full men mer än så vet ingen annan. Han är genuint intresserad av sina barn men tyvärr blir det för mkt dricka. Ca 5-8 flaskor vin i veckan.

Med delad vårdnad finns jag inte där att rädda situationen. Det är skrämmande och ovisst. Det är också bojan som binder mig fast.

Therese77, ja man blir så arg....låter som att om din situation är likadan som min så ja tiden är nog inne för d!
Jag tänker för min del är chansen väldigt liten att han får ha dom o chansen att han vill ha dom är ännu mindre! Men nåt måste hända, för shit vilket humör han har även dagen efter....skriker o har sig över ingenting! Sen på eftermiddagen är allt som vanligt igen o allt är frid o fröjd!
Hur har dagen varit för dig?

Kram till dig Nordäng67 ?

Har aldrig gjort det förut och grunden är väl att man inte vill bli dömd eller inte tagen på allvar. Jag och min man har väl i det stora hela det ganska bra periodvis. För det är väl antagligen det han är.. en periodare. Eller så är det vad jag intalar mig själv. Jag har tagit upp det så många gånger o frågat -har du druckit?
Och varje gång säger han -ja men de är bara en öl.
Kontrar med att de kan inte bara vara en öl då du är en du längre.
Sen kommer de fram att de är fler.
Kan ibland när jag kommer hem från jobb se hur han står o vinglar i köket klart påverkad då han inte ens kan hålla balansen då han står still. Fast att jag vet nu att de inte lönar sig att ifrågasätta så gör jag det ändå. Och han blir sur.
De flesta gånger när han är påverkad o ljuger om allt sitt drickande då är det mig felet ligger hos. Jag är krävande o ständigt i behov av närhet o bekräftelse.
Ställde i våras ett ultimatum att han söker hjälp hos någon han kan prata om sitt missbruk eller så skiljer vi oss. Förklarade att jag orkar inte leva med någon som ljuger för mig hela tiden att han inte dricker fast att jag redan nu vet att han gjort de bara efter 3 öl. Att man hittar olika sorters spritflaskor i källaren som han slängt i en säck med ölburkar.
Först skulle han bortförklara sig att han inte dricker så mycket längre och sen kom alla mina fel o brister upp igen. Han visste att han älskade mig men kunde inte se en framtid med mig. Han förstod inte hur vi skulle funka i längden.
Där o då var jag nog mest trött på allt med hans bortförklaringar och sa bara bra. Då skiljer vi oss.
Dagen efter bad han om ursäkt för då hade han överreagerat o känts sig påhoppad. Men han skulle då ringa o boka tid för samtal.
Som aldrig hänt.
Nu ska vi dock på parterapi på måndag o det känns väldigt skönt.

Jag ber om ursäkt om mina rader låter patetiskt i jämfört med era egna. Men jag orkar inte hålla det inne länge. Har försökt prata med hans familj om de men dem ringer bara honom o han säger att så är det inte alls o då är det ändå jag som blir skurken.
Ville bara få skriva av mig.

Dom skall jag ta till mig. Tack för att du delar med dig ? Härligt att höra att du har det bra i ditt nya hem! Kram

Tack för era svar. Han går nu på behandling, gjort v 3 och dom har varit jobbiga. Förstår fortfarande inte hans ilska... Jag har berättat om min saknad av umgänge, bjuda på middag bli bjuden, ja ni vet. Och jag har berättat att jag blir låg av och till när minnen slår till och min känsla av olust inför att han ska bli arg. Det är utom rim och reson. Hans söner är här och det känns bra, men jag dippar och jag vet inte varför, tror det är för att jag vill att vi tillsammans ska göra det bra för oss, planera handling, fixa och dona, planera. Och han blir väl stressad för att jag blir sån så då blir det inget för honom. Han har då lätt kunnat ta till brännvinet och den känslan är fastetsad i minnet. Jag önskar väl så att han ska be mig om ursäkt för det som har varit, höra han säga att han förstår hur jävulskt svårt det måste ha varit. Jag behöver höra orden, inte känna känslan av att han ångrar sig. Men det får jag nog inte höra, inte än... Jag är väl för ivrig, vill kunna gå vidare i något bra ❤

Ja detta forum har hjälpt mig otoligt mkt under den svåraste tiden. Allas stöd har vart guld värt. Hoppas det slutar bra för alla och att fler sätter ner foten i tid. Kram ?

Några bra stärkande dagar har jag haft. Så skönt. Helt plötsligt känner jag mig stark igen.
Trivs i min lägenhet och jag känner mig inte så ensam. Känns skönt att sätta sig och äta, tända ljus och känna att det är lugnt och skönt.
Hörde några kloka ord på tv i dag. Du saknar den man du vill att han ska vara. Det är precis så det känns. Jag saknar någon som inte finns.
Jag kämpar vidare på min väg. Framåt.

Jag kom hem med äldsta barnet från kalas. Han hemma med vår 4-åring och full. Barnen lägger sig. Jag påpekade att han är full. Han skitförbannad, han somnar.
Jag sitter själv och funderar på att jag måste ifrån förhållandet. Men hur ska det gå för barnen den veckan han har barnen? Vad kommer dom vara med om den veckan jag inte är där...

Minns hur det var. Mycket är lika. Förstår dig, man vill bara att dom ska somna, så det åtminstone blir en ny dag.
En stor tröstande kram?

Onykter när jag kom hem...barnen satt i soffan! Blev asförbannad så han gick ut, drack satan o kom in efter en halvtimme skitfull. Nu sitter han på övervåningen o kollar djurfilm med sonen....
Just nu vill jag bara att klockan ska bli så pass mkt att vi kan sova.....

Jag tyckte oxå att min man inte var "en vanlig alkis", han självmedicinerade oxå, han var så "deprimerad". Å, det var så synd om honom som mådde så dåligt. Men resultatet blev ju det samma, han blev ett fullt och vidrigt as. Väldigt dålig medicin, kan jag se så här i efterhand. Det är nog ganska vanligt att tänka att ens partner inte är den där vanliga alkisen, men sanningen är kanske snarare att det är ganska ovanligt att folk super ner sig för att de mår bra och har kul. Då behövs det ju inte.

Förutom att han är alkoholist och tar tabletter så verkar han utsätta dig för psykisk terror! Det är väl inte han som ska va arg och du som ska försöka bli sams. Utan tvärtom i så fall. Det verkar som din man är riktigt hemsk mot dig. Ta dig ur! Var inte arg på dig själv och skäms för att du har gift dig, flyttat ihop och köpt hus. Du hade gott syfte och gjorde en felbedömning. Det gör vi alla ibland men det går att rätta till. Gör det snabbt innan du har förlorat din energi helt. Den behöver du till dig själv och dina barn. Kram ♥️

Vill bara tillägga att ”lyckopiller” inte hjälper om man dricker. Det sa en läkare till min man, numera X.

Du har hittat hit och läser och skriver på forumet som ett sätt att ventilera dina tankar, du berättar på ett tydligt sätt hur det är för dig. Du försöker på alla möjliga sätt att förstå honom, göra det bästa både för dig och honom och få situationen mer dräglig. Det låter som att du gjort vad du kan för att hjälpa honom och det ligger hos honom att ta emot den hjälp som finns, om han vill ha den.

Du har barn och dig själv som du inte riktigt har energi över för låter det som, framförallt inte åt dig själv. Det låter samtidigt som du är medveten om att du behöver lägga mer energi på dig. Klokt!

Jag ser att du startat flera trådar och troligt har det hänt mycket sedan du skrev just denna tråd. Ett litet tips är att skriva så mycket som möjligt i samma tråd, då kan vi lättare följa din resa och ge dig stöd mer "sammansatt".

Jättebra att du är här och fortsätt berätta och skriva på det sätt som passar dig såklart.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Precis som Li-Lo här nämner är du inte ensam om att ha en person i sin närhet som dricker för mycket. Ibland kan det vara hjälpsamt att veta det och att sätta ord på hur det är för en själv. Ofta undrar många om de överdriver, det låter på din rubrik som det är så för dig. Titta gärna in och berätta lite mer om du vill så kan vi försöka ge dig stöd.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har funderingar kring din pojkväns alkoholvanor. Du undrar om du kanske överdriver din oro eller om det faktiskt kan vara så att han har ett alkoholproblem. Utifrån det du beskriver låter det som att han dricker på ett riskfyllt sätt och har en ökad tolerans, precis som du skriver att det vanliga är att man mår dåligt efter den mängd du beskriver.

Du var rak med honom och sa vad du såg. Bra gjort, sådant kan vara svårt att ta upp. Just nu verkade han inte vilja ta det till sig. I slutändan är det bara han som kan välja om han vill ändra på det eller inte oavsett om det är ett problem eller inte samtidigt som du nu lyft att du ser detta och på så vis visat oro.

Det låter som att du höll lite koll på hur han drack, om det händer ofta är så är det något som kan ta mycket energi och påverka ens mående på sikt. Hur påverkar detta dig?

Fint att du hittat hit och valde att starta en tråd! Vi här har chansen att ge dig stöd och du kan bolla dina tankar kring detta.

Fortsätt gärna skriv och läs, ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Hoppas något av detta blev hjälpsamt!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet