Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era svar och tankar.
Så svårt, ena kvällen så tänker jag att nu får det F:N va nog sen på morgonen när hon är normal så....
Jag är faktiskt lite förvånad att soc inte har hört av sig, för hon har tidigare gått hos beroendemottagningen och tydligen har dom nån gång märkt att hon har druckigt, jag har ringt och frågat hur det fungerar (rent allmänt för dom säger ju inget till mig) och dom har tydligen skyldighet att göra en orosanmälan men det verkar dom inte ha gjort. Vad jag vet så har hon slutat gå dit och då tänker jag också att dom borde reagera. Samma sak när dottern gick på förskola, vet att hon har varit påverkad när hon har hämtat dottern.

Går han i öppenvårdsbehandling så finns det väl terapeuter där som han prata om sitt dåliga mående med och kan inte dom det så vet dom var han ska vända sig. Din sak är det inte att ta hand om hans dåliga mående. Nykter ska han ju vara för att kunna umgås med sitt barn. Du har gjort allt rätt. Låt din f.d. man bli vuxen med hjälp av dom kontakter han har. Så tänker jag.

Hej och tack för tipset! Jag förstår att det är en sjukdom men jag tänkte mer på antabus som ett ”stöd” utöver annat men hen påstår att det inte funkar pga operationen. Typ att kroppen inte upptar det. Det var mer jag som undrade om det var en ursäkt. Jag känner mig ganska förtvivlad och vill hjälpa men så svårt och smärtsamt att inte kunna. Bedrövligt nog var det alldeles för dålig info om detta och man kan tycka att detta borde ges behandling för parallellt...

Kanske har du nytta av denna tråd?

https://alkoholhjalpen.se/node/46427

Jag har utvecklat periodisk alkoholism. Nykter nu i dagarna - 3 år i sträck.
Jag är inte här så ofta men om du skriver i tråden som länkas så kan jag eller någon annan försöka svara.

Förstår dig precis hur du känner. Sitter i samma sitts men vi har fem barn i hop. Önskar jag kunde klippa alla band men det går ju inte för barnen skull.

Måste bli så stark att jag kan stå emot honom även när han är nykter och ber på sina bara. Knän att jag skall komma hem igen.

Jag misstänkte också att min kille hade problem med alkoholen kort efter att vi träffats. Jag tvekade inte en sekund utan kastade mig hejdlöst in i vår relation. Jag ville hjälpa och ta hand om honom. Vanligt fenomen. Känner mycket igen mig i det du skriver. Jag älskar min kille över allt annat men inte den han blir när han dricker. Idag är det lördag och det verkar bli en nykter helg.

är väl så enkelt som att det inte finns nån medicin mot alkoholism.

Däremot blir jag så sur över läkare som inte informerar INNAN operationen om att risken för byta matberoendet mot alkohol är ca 30 % (vad jag kommer ihåg gäller den siffran kvinnor). En operation är i allra högsta grad en operation för symptomen och inte orsaken ! Bästa rådet är att ta kontakt med https://oasverige.org/ och självklart AA !!

En vecka har gått sen mitt ex flyttade ut på riktigt för gott... många blandade känslor..Men herregud som man valt att leva under detta missbruk. En missbrukare tycker synd om sig själv dygnet runt och allt ska kretsa runt dom. Jag försöker lära mig att det inte ens är lönt att förklara en normal sak för det går inte in.. Mitt ex tycker jag är så negativ och har noll förståelse och så är det. Och så blir det när man blir bedragen, lurad och sviken jämt. När jag säger att jag känner mig ensam säger han att det har jag valt själv. Men det har jag inte. Han valde detta åt mig för han inte klarar av att sluta dricka och ta droger.
För mig är det enkelt. Vill man något så slutar man. Man tar till alla hjälpmedel som finns. Jag hade lagt in mig, hade gjort allt. Men det gör han inte. Först nu efter 5 år förstår han att han är missbrukare. . Har börjat på en öppenbehandling men krökar ändå??‍♀️
Jag blir frustrerad och vill ha tillbaka den personen jag blev kär i... men jag har förstått nånstans där inne i mitt hjärta att det kommer jag aldrig få. Han kommer aldrig någonsin kunna ge mig hela paketet för han har förstört förtroendet totalt. Jag måste ha tillit i mitt förhållande annars finns där inget att bygga på...
Jag jobbar på att släppa taget och släppa in någon annan själ i mitt liv som har allt jag behöver... för ensam vill jag inte leva.. det är tråkigt?

Varför blir det aldrig ok att gå?

Varför kan man bara inte känna att det är ok att gå!?
Blir snart galen har skrivit här en längre tid både frågor och i flödet.
Nu har jag flyttat till min lägenhet, trivs bättre och bättre. Problemet är att för en vecka sedan när jag lämnade vårt yngsta barn hos sin pappa hände det som inte får hända han dricker trotts att han är ensam med ett av våra barn. Han kör motorcykel full, kör omkull då vår son står och ser på. Han skadar sig svårt och har nu legat på sjukhus i tre veckor 5 operationer och skall även fortsätta att opereras nästa vecka.
Hans vänner och han har ljugit för mig hela tiden om vad som hänt och att han inte druckit. Nu ligger alla korten på bordet och jag tycker jätte synd om honom, funderar på om jag skall flytta hem ett tag för att hjälpa honom när han kommer hem för att han skall kunna vara med våra barn.

Samtidigt som jag är jätte arg och besviken att han utsatte vår son för detta, han bad tom min son ljuga om vad som hade hänt för att jag inte skulle få veta något. Vilket gjorde att vår 8 åriga son mådde jätte dåligt innan hans pappa fick själv dåligt samvete så han berättade sanningen.

Även några av hans vänner har ställt upp på att ljuga för mig + att det var även en av dom som köpt alkohol till honom och åkt hem till honom och druckit med honom.

Nu har han jätte ångest, dels för att han höll på att mista sitt liv, dels för att han utsatt vår son för det här. Och han säger att han inte fattar hur jag fixat allt och stått ut med honom. Han har själv bett om kurators kontakt och kontakt med alkoholrådgivningen nu när han ligger på sjukhuset.
Får en känsla att han fått sig en ordentlig tankeställare, och jag vet att han hoppas på att jag skall komma tillbaka.

Jag fattar inte varför jag inte bara kan lämna med känslan av att nu får vara nog och att jag gjort allt jag kan. Socialen ringde upp mig för några dagar sedan då läkarna på akutmottagningen gjort en orosanmälan då han kom in kraftigt berusad och svårt skadad med en vän och vår 8 åriga son utan annan målsman. Pratade med henne i över en timma, kändes för jävligt, vet att jag sköter våra barn perfekt och även han när han är nykter.

Varför kan jag bara inte släppa det dåliga samvetet och säga att allt är över och gå. Kan väl inte bli värre än så här.

Är det jag som är knäpp eller är det medberoendet?

Hej! Har en nära anhörig som efter gastric bypass fått alkoholproblem. Vi har pratat om detta. Hen påstår att antabus inte hjälper efter gastric bypass. Stämmer detta och i så fall finns annan medicin som fungerar?

Så bra att du söker råd och vägledning! Så där ska ni inte ha det, ingen av er och framförallt inte barnet. Kontakta soc och berätta.
/ mt

Jag har också misst vänner på grund av alkoholen på samma, sätt som du har.

Redigerad text

Det var fina och kloka ord ❤️

Det är inte du som förstör för mamman, det är mamman som förstör för sig själv

Något av det mest smärtsamma man kan uppleva är att se någon man älskar förstöra sitt liv och även anhörigas som plågas oehört. Vi tror vi kunde gjort mer men det är inte så. Vi har nog gjort mycket, mycket mer än någon kan begära. Om du inte gjorde någon anmälan så fanns det väl en anledning. Det var väl knappats inte för att du inte ville att din anhöriga skulle få hjälp och det stämmer att tvångsvården leder sällan till ett nyktert liv. Det handlar i första hand om motivation och den kunde inte du ge honom. Den måste man hitta själv. Försök att inte plåga dig själv med skuldkänslor. Du har lidit nog det är jag helt övertygad om.

Du vet vad du måste göra precis som du säger. Ert barn får inte bo tillsammans med en mamma med de problem du beskriver. Det hoppas jag soc skulle säga för så är det. Helt riktigt ingen gemensam vårdnad. Det är ju inget som hindrar att ert gemensamma barn får träffa sin mamma, men som det nu är under kontrollerade former, kanske inte ensam och definitivt ska hon inte vara påverkad. Kan inte se att du har något val, men detta är bara min åsikt även om jag arbetat i socialtjänsten. Du tänker så riktigt.

Vet väl redan svaret men hur tänker ni? Försöker skriva lite kort, har en sambo som är alkolist. Hon blandar alkohol med olika mediciner mot smärtor hon har. Vet om att hon använder cbd-olja och nån cbd pipa. Men nu provar hon en starkare olja med thc(tror jag att det är) sa själv att nu kan hon hon inte lämna pissprov. Så trött på skriket, otrevligheterna jag får höra, komma hem och det luktar unken öl och pipa. Det värsta är att våran dotter ser/hör allt, mamma skriker, är otrevlig(mot mig), trött i blicken, sluddrar, ramlar i hallen och i badrummet. Vi var på familjerådgivning och det kändes som att det hjälpte men det höll bara en månad. Tänkte att jag ska ta ett enskilt samtal med familjerådgivaren för att få ventilera lite tankar och så. Men jag vill inte att våran dotter ska växa upp med detta, både jag och min sambo har vuxit upp med alkoholproblem i familjen och vill inte att hon ska se vad jag har sett och upplevt. Har ibland funderat på om jag ska ringa soc själv så får dom komma på hembesök för att se själva men det kanske gör allt värre, jag vet inte. Jag känner att jag vill inte leva så här men jag kan ju inte bara lämna, har funderat på ensam vårdnad men jag vill ju inte "ta" mamma från min dotter. Delad vårdnad hade inte fungerat och jag hade inte vågat lämna dottern varannan vecka, sambon klarar ju knappt vardagen som det är nu.
Tacksam för lite tankar från er

Det måste vara myset, närheten, att vi känner varandra så väl på den fronten.

Och att när han säger att jag är hans bästa vän och att han älskar mig..

Det är väl därför jag stannar ?
Kram

Hör vad ni säger, går inte tvinga någon sluta med sitt missbruk om personen själv inte vill,
det är fruktansvärd att se någon man älskar långsamt ta dö sig själv,
sen tar allt slut, död, hastigt

Är över 1 år sen vi skilde oss. Han drack och skyllde allt på mig. Hans alkoholism var mitt fel. Mitt stora stöd i livet, min mamma, dog i januari,
så står ensam kvar mot honom.
Nu försöker jag bygga upp ett liv varannan vecka med våra 2 barn. Han har en soc-anmälan på sig efter att han blandade alkohol och sömnpiller
och blev våldsam. Så jag fick ringa polisen. Allt fick barnen se.
Jag var tillsammans med honom 14 år och han började dricka när sonen var liten. Mina vänner höll han mig borta från, och nu har jag knappt ngn att prata med längre.

Min föredetta man, tillika mitt barns pappa har precis påbörjat en öppenvårdsbehandling genom socialtjänsten, ett krav från min sida då det var ohållbart till slut. Vi har fått hämta mitt barn hos hans pappa när han varit full och allmänt knäpp. Han har betett sig oerhört illa på fyllan och har förstört flera relationer delvis pga att han inte kan hantera alkoholen.
Mitt barn bor nu på heltid hos mig, men han kontaktar mig mycket och skriver väldigt ofta. Hur dåligt han mår, att allt är värdelöst, att han ger upp det här, att han har ett skitliv, att han inte vill träffa sitt barn osv. Jag vet inte hur jag ska bete mig och vad jag ska svara. Jag känner mig delvis ansvarig eftersom jag satt det här ultimatumet, för annars får han inte träffa sitt barn. Men jag vill inte ha med honom att göra längre. Jag orkar inte, för han drar ner mig. Min nya kille orkar inte med honom, han tycker att han och hans missbruk tar alldeles för stor plats i vårt förhållande, och det håller jag med om. Men hur ska jag förhålla mig till honom och hans behandling? Ska jag bara bryta helt? Jag orkar inte med hans tjat längre, jag vill inte ha med det att göra.

Mitt barns pappa är likadan. Han är alkoholmissbrukare, och har tydliga narcissistiska drag, och jag vet inte exakt vad som är vad. Om alkoholen gör honom till det, eller om han alltid varit så.

Bara en liten fråga Troja. Vad är det bästa ned den här mannen?
Vad får dig att stanna?
Kram från mig, jag vet hur svårt det är?

Hur går det för dig?
Kram!