Senaste kommentarerna i forumet

Häftigt och inspirerande att se din förvandling Nordäng76!!!

Inlägg i min tråd! Hjälp, känner mig helt främmande inför mitt sätt att uttrycka mig. Jag var verkligen en drama-queen på den tiden. Hundra procent känslostyrd. Var inte hjärnan och förnuftet med alls? Skäms faktiskt lite när jag läser det (fast jag vet att jag inte behöver) Så överdramatiskt och så verklighetsfrämmande på nåt sätt! Och under en lång tid efter att jag hade lämnat så hade jag väldigt mycket fokus på "vad HAN sa, vad HAN skrev, om HAN drack, vad HAN gjorde mm mm". Jag hade typ samma liv och samma fokus under året efter att jag hade lämnat som före. Sen började det mer och mer att handla om mig själv. Bra att skriva och se svart på vitt hur jag förändras. Sakta men ganska säkert i en annan riktning.

Vad sa polisen?, samma här, min man kör och jag har hotat och även ringt. Men vi bör långt ifrån polisen så det är inte lönt dom åker ut, och det vet han nog

Min man är samma, just nu nykter i 3 veckor, som utlöstes av en katastrof. Han vill under inga former gå 12 stega programmet via beroende enheten. Testat om vi ska åka tillsammans till aa, men nej. Nu testar han cleary, app som ska hjälpa hemma. Idag är sån dag jag tänker jag då? Skammen inför anhöriga.... hem fixa middag, ångest. Jag klarar knappt att titta på han. Han går upp och lägger sig, tycket antagligen synd om sig själv. Men jag då, hur fan ska vi orka vara ett stöd när man nästan aldrig får något tbx

Min man är samma, just nu nykter i 3 veckor, som utlöstes av en katastrof. Han vill under inga former gå 12 stega programmet via beroende enheten. Testat om vi ska åka tillsammans till aa, men nej. Nu testar han cleary, app som ska hjälpa hemma. Idag är sån dag jag tänker jag då? Skammen inför anhöriga.... hem fixa middag, ångest. Jag klarar knappt att titta på han. Han går upp och lägger sig, tycket antagligen synd om sig själv. Men jag då, hur fan ska vi orka vara ett stöd när man nästan aldrig får något tbx

Har en god vänn,vars partner har problem med alkoholen. Han har druckit kontinueligt sedan 14års åldern,är idag 30, o kan uppenbarligen inte hålla sig ifrån på något vis nu. Trots att han har små barn och ett arbete som maskinförare att sköta. Att dricka och sedan sätta sig i bilen verkar inte bekomma honom. Han dricker inte under arbetstid vad jag vet,men påvägen hem kan det förekomma. Vet att hans partner försökt prata med honom många gånger. De har varit på samtal o tabletter har försökts. Under första tablettperioden var allt bra. Han är en mycket älskvärd och trevlig människa,tycker även jag,vi vill alla hjälpa honom.men problem uppstod då han slutade med tabletterna. Han började dricka igen "för så gör man ju här i denna byn,man kan inte vara helt utan hela livet.då är man ju inte normal. En öl el två vid grillen är ju ett måste" han har inget problem säger han.
Om min vän konfronterar honom idag om han druckit så ljuger han ofta. Han ljuger om vart han varit, vart han ska o kan absolut inte hålla vad han lovar.familjen är ständigt bortprioriterad.
Det gör så ont i mig att se denna underbara familj förstöras så. Min vän lider och så även deras barn.deras partner/far är sällan närvarande och när han väl är det är det ofta i påverkat tillstånd. Jag vet inte vad jag som vänn ska göra. Jag lyssnar o försöker stötta,men vet inte vad mer jag kan/bör göra.

Du kanske inte var så pedagogisk i din framtoning men ibland är raka rör enklast. Hon blev arg/sur/förnedrad/kränkt eller vad som och reagerade på det med att "straffa ut" dig. Du tog ju ett beslut på vad du ville göra. Du kan ju aldrig veta resultatet av det. Samtidigt skulle det inte hjälpa att linda det kring ett finger och lägga det i något mjukt. Då rinner saker ut i sanden oftast.

Nu fick du inte den reaktionen du ville - och det är helt okej. Du behöver ju inte fortsätta krigsföringen dock utan låta det vara och landa här. Skulle hon sen kontakta dig och låtsas som det aldrig skett bör du enligt mig ändå föra det på tal.

Du ska sköta ditt liv. Hon får sköta sitt. Vill hon supa utan att bli störd så är det hennes val - eller kan du supporta hennes supande. Det är också ditt val - och också inget som är fel. Det är du som väljer bara hur du vill ha det.

Ibland skiter sig relationer. Ibland växer de samman igen - eller inte. Livets gång. Hårda och tråkiga ord men samla ihop till ett intervention annars så alla konfronterar henne. Då har hon valet att be alla dra åt helvete eller kanske väcka en ringklocka i sitt huvud!

Jag har läst! Ja, ibland hjälper det att lätta lite på trycket. Men i ärlighetens namn är det i botten något du vill ha ändring på eller hjälp med tror jag. Men ibland räcker det att "skrika av sig" så kan man hantera vardagen lite enklare!

Kämpa på!

Min särbos föredetta är alkolist. Och hon har blivit vräkt ifrån sin lägenhet. Hon fick sova en natt hos honom, sedan slängde han ut henne. Hon kräver att vi ska gå i borgen för henne eftersom hon inte har någonstans att bo medan vi har två lägenheter.
Nu har hon fått en lägenhet att bo i. Men den duger inte. Hon är inte välkommen hem till hennes bror eftersom han tycker att hon alltid har sett sig själv som perfekt och alltid sett ner på andra.
I hennes ögon är jag bland annat en hora, ett luder. Vet inte vad hon har fått det ifrån. Jag kan enligt henne inte ge min särbo det han behöver för att bli nykter. Hon kräver och kräver, och jag ser hur dåligt han mår.
Jag mår inte bra heller på grund av hennes krav. Jag funderar på vad har man för skyldighet till sitt ex när det har varit slut i 10 år.
Det var hon som fick honom att dricka alkohol. Hon var alkolist när dom träffades.
Han är 40 nu och hon är 60 år. Hon är 20 år äldre. Så jag tror att han sökte en mamma ifrån början, hans mamma och pappa drack mycket, och dom slogs och han fick redan som liten gå imellan dem.
Han har berättat att dom knappt fick någon mat hemma på grund av föräldrarnas missbruk.
Han berättar mer och mer om sin uppväxt, och han säger varje gång att jag inte får tala om det för S.
Jag vet att han inte mår bra av och ha kontakt med henne.
Jag känner att det inte är någon idé att jag säger det till honom.. Det enda han säger till mig är att han inte är intresserad av henne, så jag behöver inte vara svartsjuk. Vilket jag inte är.
Hon har fått en lägenhet av soc men den duger inte åt henne, för den är inte tillräckligtfin. Därför vill hon att vi ska gå i borgen för henne. Vilket vi vägrar...
Om man har supit bort en lägenhet så man blir vräkt, så ska man vara glad att man får en annan lägenhet.

Jag märker att han inte vill prata med henne, det ringer på dörren, han ska på toa osv. Jag brukar inte ljuga säger han.
I helgen så gapade hon i telefon åt honom att han inte ställer upp för henne. Vaddå inte ställer upp. Jag sa åt honom att den enda person som han ska ställa upp för är sig själv, och ingen annan.
Hon är inte trevlig, hon hade gått in i sovrummet och sagt att är det här ni pippar era djävlar. Jag ruskar bara på huvudet, åt det hela.
Vad ska man göra?
Sängen hon fick sova i dög inte. Min särbo sov på soffan.
Jag vet att han skulle må bättre utan henne. Det enda han vill är att ha lugn och ro.
Jag sa till honom att han är medberoende till henne. Och att han skulle behöva prata med någon om det. Jag trodde att han skulle bli förbannad men det blev han inte. Han sa bara att han trodde inte att en alkolist skulle kunna bli medberoende till en annan alkolist.
Det har varit ett par jobbiga dagar....
Jag hoppas att det blir lugnare snart..

Så skönt att det går framåt för dig. Roligt att höra hur det går för dig. Du har verkligen lyckas hålla fokus på det som är viktigt för dig.
Dom tuffa stunderna kommer ju naturligtvis men så skönt att det inte är så ofta.

Så här 4 månader efter att skilsmässan blev klar i domstol så börjar allt landa.
Jag har fått alla pengar för huset (han köpte ut mig) och med det så är bodelningen helt klar.
Sen har jag bytt tillbaka till mitt eget namn och det känns jätteskönt. Som att jag tar tillbaka mitt liv och min egen person.

Visst är det tuffa stunder i bland, men inte hela dagar längre - jag mår bra för det mesta.
Sen har jag bytt tjänst på jobbet och det kommer bli riktigt bra. Så jag gör förändringar på alla plan nu!

Jag var några dagar på landet när X:et hade flyttat in alla sina saker i somras och jag ännu inte hade flyttat mina saker till lägenheten. Det var rätt tungt att se hur rörigt det var, men också skönt att det inte längre kändes trivsamt där.

Det blir skönt för dig att lämna för sista gången och satsa helt på din nya lägenhet. SÅ fantastiskt att få ta hänsyn vara till sig själv!
En dag i taget mot ett bättre liv!

Fixar i min lägenhet. Så mycket att göra. Det är kul, spännande och tröttande.
När jag kommer till huset så känner jag mig ledsen. Det börjar bli tomt. Ingen mysig känsla längre. Det är dax att gå vidare. Börja ett nytt kapitel i livet. Och lämna det gamla bakom sig.
En dag i taget...........

Ny här, första inlägget, ska försöka beskriva min situation. Min sambo har tyvärr en väldigt dålig relation till alkohol. Jag är absolut inte känsligt lagd när det kommer till alkohol, jag spottar inte i glaset, min pappa är alkoholist, farfar var det med. Jag har inga problem med att folk omkring mig dricker så länge det är ok, liksom. När min sambo börjat dricka så kan han inte sluta, bokstavligen talat. Jag har aldrig, aldrig sett någon dricka på det sättet. Och då har jag verkligen umgåtts med folk som dricker en hel del. Han sveper ett glas oavsett om det är öl, vin grogg eller t.om ren sprit. En öl tömmer han på ett par klunkar. Han kan, tyvärr, inte ta några öl och sen är det bra. Vi kan inte dela en flaska vin till maten och sen inget mer. Han han väl fått smak så dricker han tills det är slut. "Dagen efter" börjar han med nåt det första han gör när han vaknar, även om klockan är 06.30. Sen dricker han hela dagen. Eller tills det är slut. Beror på.

En period är oftast en helg, fre-sön. Han kan ta några mellanöl ibland på veckan, men inte så ofta. Semester och storhelger blir det lätt varje dag. Vi hade 2 v semester ihop i somras, han drack hela tiden. Nu har det varit en helg igen med dricka från fre-sön. Som vanligt har han också varit otrevlig mellan varven. Slutar duscha och sköta sin hygien. En del mat har han fått i sig i alla fall. Dessutom blir han så himla bakis och så länge, flera dagar. Grinig, otrevlig och väldigt jobbig. Orkar inget. Gnäller på allt.

Han ska verkligen inte dricka alls för han klarar inte av det. Han håller med men gör det ändå. Jag är så besviken över att vi inte bara kan dricka lite grann och sen är det bra. Han bara fortsätter tills det är slut eller att han däckar. Han är 49 år. Jag mörkar detta för omgivningen. Ljuger för hans skull. Städar och fixar hemma. Inget märks. Vi har ett fint hem, bra jobb, snyggt yttre och allt det där. Om väggarna i vårt hem kunde tala. Tur att dom inte kan det.

Och nej, jag har inte en tanke i världen på att lämna honom. Jag älskar honom över allt annat. Han är mitt liv. Så är det. Ja, jag är medberoende. Jag vet allt om det där. Jag träffar personer med missbruk dagligen i mitt arbete. Jag är utbildad inom området. Jag vet vad det finns för hjälp att få. Det går han aldrig med på eller tar emot. Tro mig, jag har försökt.

Det finns mycket, mycket mer att berätta men jag stoppar här. Behövde bara lätta på trycket lite.

Och kram tillbaka till er! Bara ni här på forumet kan förstå hur en sån lätt sak att genomföra kan vara så svår! Inte tänkt en sekund på mitt ex idag faktiskt. Bara jobbat på!

Tack. Det värmer. Ja det behövs att få utlopp någon annanstans. Skriva eller prata. Ska försöka hitta kanalen.

Ilskan är svårast. Så är det nog för oss alla. För det är ledsen bakom. Och det tar sig så tokiga uttryck.

Lyft på filten lite. Beskriv den mer och mer. Skriv om den. Spy ur den här. Om det går. Jag har varit så arg. Så förtvivlad. Betett mig så respektlöst. Det drabbade mest mig i såhär i efterskott. Jag började tycka illa om mig själv istället. Låt det inte gå för långt. Sök ett samtalsstöd. Eller skriv skriv skriv. I all förtvivlan. I de bra stunderna.

Vill bara sända en kram. Det ordnar sig. Långsamt. Alltid. På ett sätt. Eller ett annat.

Vet inte om du kan ta emot dem. Men det du gjort när du berättat. Stått upp för vad du ser och känner. Det är för dig.

Kan inte din mamma ta emot det just nu. Då är det något du inte kan påverka. Fortsätt läs här. Det finns så mkt stöd att få. Och ingen relation tar slut. Om inte du vill det själv. Ingenting förstörs. Du behöver inte hennes förlåtelse. Den kanske eller kanske inte kommer från henne sen. Så som det ska vara. Det är läskigt i början. Huh. Jag minns de första darrande stegen i hela mig när jag läser dina ord.

Men försök stoppa undan rädslan genom att läsa här. Igen och igen. Gärna varje dag. Skriv så mkt du orkar. Så kan du sedan gå tillbaka och se ditt eget tillfrisknande.

Kram. Heja dig.

Skrållan ❤ kram

gros19 ensamheten. Ja den där längtan. Så outhärdlig ibland. Och ja den efter sitt barn. Den är ännu starkare. Men. Det går att minska lidandet. Byron Katie. Läs begrunda lyssna på henne. Så kan du minska ditt eget. Frigöra energi.

Jag trillade nästan dit på vinet. Skäms lite. Inte tvivlat eller suktat på länge. Jag var ute och dansade. Visste att det vara att leka med suget. Men jag ville. Och det var vad jag behövde. Dans väcker mig inuti.

Men de immiga glasen. Ja dem lockade. Dessutom mådde jag lika dåligt som att det vore en baksmälla dagen efter. Då tänkte jag. Kunde lika gärna ha druckit lite om ändå ska må såhär.

Luriga luriga rusluret. Jag är aningens självdestruktiv. Och flyr i relationer lite hit som dit. Men jag har varit så duktig ett tag. Kanske är det okej. Jag försöker hålla noga vakt på mina mönster. Självomsorg. Så jädrans knepigt. Omsorg. Så jädrans lätt.

Men krigar vidare. Denna vecka lite lugnare.

Sida vid sida vi står härinne iaf. Jag är friskare. Så mkt friskare. Än när jag började läsa här för fem år sen. Jag är rakare. Jag har kommit framåt. Jag är på väg. Så det så.

Välkommen till forumet!

Det låter som att du under en längre tid haft det jobbigt med en partner som dricker för mycket. Vid något tillfälle valde du att separerar och det innebar vissa förändringar som möjliggjorde att ni åter kunde bo ihop. Nu dricker din partner igen på ett problematisk sätt och du märker att du förändras och du behöver lyfta diskussionen om alkohol igen. Tufft.

Ibland tar det tid innan en tråd får fart men jag hoppas att du stannar hos oss, för att skriva mer eller för att finna stöd i andra trådar. Du väljer förståss det som är bäst för dig.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

En stor sak att göra och starkt gjort av dig!
Kram!

Vad bra att du funderar kring barnens bästa. Det är vår skyldighet som föräldrar att ge våra ungar det bästa vi förmår, av trygghet och förutsägbarhet. Jag har själv haft alkoholproblem, även mitt ex..Jag separerade när jag såg klart på vår situation och valde nykterheten. Min f.d fortsatte att dricka..Våra barn tog mest skada av att bo med föräldrar, där dom fick känna skuld och skam pga alkohol. Barn ska ha ett hem som är tryggt, vårt var det också, men bara på ytan. I hemmet fanns alkoholen som förstörde känslan av trygghet och kärlek..Många är de barnen, som sedan i vuxen ålder har men av missbruk i hemmet..Bra att du tar steget till separation..Vi vuxna kan välja hur och med vem vi vill leva, det kan inte barnen..

Skrev på sms till min mamma i går precis vad jag tycker och tänker om hennes alkoholvanor. Jag blev ledsen o arg och tänkte väl inte helt klart.. Nu orkar hon inte prata med mig.. är så jäkla rädd att jag förstört våran relation..
Min mamma dricker vin flera kvällar i veckan, när hon gör de blir hon nästan alltid väldigt berusad och börjar bråka med min pappa o min syster. Jag bor själv inte hemma men märker av detta också..

Vad tror ni kommer hon någonsin kunna ”förlåta” mig för att jag bara var ärlig?
Hon blir väldigt arg om man bara påpekar hennes drickande så nu tror jag att jag kan ha gått över gränsen?

Grattis och kram även från mig. ♡♡♡

Jag var med på anhörigvecka på Nämdemansgården. Det var med blandade känslor jag åkte dit. Men det var en otroligt bra vecka då man fick dela så mycket av samma erfarenheter i en mixad grupp av beroende och medberoende.
Jag lärde mig så mycket under denna vecka och rekommenderar det starkt.
Vi bär på mycket känslor och behöver all hjälp att få ordning på dem.
Hoppas du hittar något som kan hjälpa dig framåt.
Kram Azalea?