Senaste kommentarerna i forumet

@JS76
Helt rätt acceptera inte och fortsätt inte med detta.
Hans sons agerande är starkt, hoppas du finner styrka och tar ett beslut snarast.

Finns det minderåriga barn i hemmet ? Isåfall blir det ju än mer akut att du agerar.

Du.. det finns ett annat liv. Du kan.

Att prata med omgivningen är mindre intressant att lägga energi på.
Du och barnen vet. Det räcker.

@idaanna
Starkt👍
Hoppas du även kan känna en lättnad i att det nu är gjort!

Sen tror jag nästan att jag lyssnade för mycket, lärde mig mycket men med en viss risk i att fastna för länge i min roll om du förstår vad jag menar?
Se framåt och var stolt över din beslutsamhet 🤗

@idaanna Smärtsamt, jag vet, men det finns inget annat att göra. Du kan inte hjälpa honom, så sorgligt är det.
Jag har också läst Djävulsdansen och uppskattade den mycket. Ta hand om dig nu, det har det nog varit dags för länge.

Efter många års försök till nyktert liv för min sambo har jag nu bett honom gå och lämna mig ifred. Han har flyttat ut, idag midsommarafton. Jag mår skit, men förstår intellektuellt att det är det bästa. Jag har hjälpt honom, följt med på möten, lyssnat, läst på, använt poddar.
Jag har idag tankat tre timmar av Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund på Bookbeat, rekommenderar alla att lyssna på den.

Så fint att höra @Kärringen❤️ vilket jobb du gjort!

@JS76 Jag tycker ändå att det låter hoppfullt och du verkar ha rätt inställning och vågar ställa krav, vilket är jättebra både för dig själv och honom

@Kevlarsjäl62
Tack snälla. Vi har börjat berätta för vänner men det är precis som de inte riktigt fattar. De kan ändå bjuda på en öl när jag sagt att han inget ska ha.
Han vill, han jobbar på det sen håller det inte. Han klarar 98% av vår tid tillsammans men med vänner blir det svårt. Ett år har gått som fungerat bra men nu i veckan kom ett återfall. Spelar mig ingen roll om det är en flaska jäger eller ett glas vin i smyg. Jag har idag krävt fysisk hjälp och nolltolerans eller flytta. Jag har sagt att jag vägrar vara medberoende mer eller hålla hans rygg.
Detta blev mitt nästa steg, att hitta in här. Jag känner mig maktlös och ensam.

@JS76 Så bra att du inte accepterar det, för det ska du inte. Men det är en väldigt smärtsam situation och man känner sig helt maktlös, antagligen för att det är just så det är. Tillfrisknandet ligger i missbrukarens händer och jag tror det är ovanligt att det fungerar utan professionell hjälp.
Det enda du kan göra är att känna efter hur du mår, var din gräns går och vara tydlig med detta. Problemet är ju att alkoholen är en stark drog som inte är lätt att konkurrera med, risken är stor att du blir "bortvald" i ett första skede. Jag flyttade till slut, men det var en lång, lång process. För mig tog det 20 år och det är ju inget att rekommendera. Det resulterade i ett allvarligt försök att söka hjälp att sluta dricka, tyvärr
fungerade det inte så länge, men det hade ju kunnat få ett lyckligare slut. Hur som helst kan jag inte se att jag kunnat göra på något annat sätt.
Så bra att sonen konfronterat honom, det finns inget annat att göra.
Jag tänker på dig denna midsommarafton och jag vet vad du går igenom.

Hej
Jag är helt ny här.
Har en man som alltid druckit för mycket och somnat. Aldrig elak eller utagerande.

Senaste åren har han druckit om vardagarna. För ett år sen erkände han att han har problem och gick självhjälp program här. Senare veckorna har tendensen kommit tillbaka men i mindre omgång. Idag lovade han att inte dricka alls men nä, 3 öl. Jag känner mig maktlös och helt slut. Hans äldsta son konfronterade honom i veckan och så bra även om båda blev helt knäckta. Vad gör man? Vad gör ni? Jag accepterar det inte och orkar inte.

Glad Midsommar

Jag förstår tanken men är det inte nyktert i hans hem så..

Känslan över att alkoholen går före barnen är hemsk, förstår verkligen att du blev ledsen över det.
Tur att du upptäckte hans planer iaf 🤗

@bella70 Nä, det vet jag. Nu var det att vi båda tänkte på barnen i detta för att vi inte ville att det skulle behöva vara i "flyttkaoset" så att säga. Men får tänka annorlunda nu. Tack för ditt svar! Härligt med andra inputs i det hela.

Tack detsamma till er!

Ska tilläggas att han inte bryr sig om vad man säger till honom samt visar att alkoholen är viktigare än att barnen ska ha det tryggt. Något som är det mest skrämmande i alltihopa.

Men jag tänker att de flesta flyttar med sina barn närvarande i hemmet? De bryr sig väl inte om en flyttlåda?
Låter inte som en bra lösning speciellt med alkohol i bilden.

Bra att du tog med dem - skäm bort dem så de känner sig välkomna i sitt nya hem o inte i vägen.
Trevlig midsommar 👍

Hej!
Lång historia kort. Har nyligen flyttat till en ny ort. Barnens pappa bor med max 5 min gångavstånd från min bostad. Då jag inte har fått ordning på allt i bostaden än bör barnen hos honom på heltid under tiden.

Har precis varit hos mitt ex. (idag). Barnen har varit hos mig en liten stund. Vi gick bort till exets hus för att lämna lite grejer. Han är inte hemma när vi kommer. Vi står utanför så länge tills han kommer. Exet har då varit i den lokala macken och handlat lite. När jag frågar honom vad han har handlat så säger han "inget speciellt så". När jag går in för att hämta ett par byxor till barnen går jag in i köket och kollar i skåpen (för min magkänsla säger något annat) och hittar då ett 6-pack öl. När jag konfronterar honom och frågar vad han hade tänkt sig blir han sur.

Ska tilläggas i historien han har haft problem med alkoholen innan ens vi träffades (i sin tidigare relation o.s.v.). Ett antal orosanmälningar har gjorts tidigare från både min och hans syster sida. Socialen lägger ner utredningarna och hänvisar till blodprover som visar på låg eller ingen konsumtion samt att exet inte ska dricka när han har barnen.

Tyvärr har jag inga släktingar eller vänner att åka till under midsommar och helgen så länge. Med all troligen kom exet att dricka ikväll när han kommer hem efter jobbet vilket inte är okej någonstans om han nu eventuellt skulle ha haft barnen. Nu får jag göra det bästa av situationen hemma hos mig och fixa och dona så att barnen kan vara här trots att jag nyligen flyttat.

Vill önska alla en lugn midsommar ❤️
Är för tillfället rätt nöjd med tillvaron fått fler vänner att umgås med, noll kontakt med alkisen.
Idag blir det kubb och grillning med syster och familj, kanske ett dopp i poolen.

Tack för alla fina kommentarer o kloka ord!
Har sen länge tänkt svara, sen mitt senaste inlägg, men mina ord känns så små o futtiga mot den stora värme jag känner från stödet här.
❤️
Intressant o klokt om 'oss osynliga' som står bredvid o kämpar - ofta i tysthet. Så är det verkligen!
Är nog just den osynliga rollen det är lätt att fastna i. Vi medberoende smittas av skammen från den beroende känner jag, o vill inte göra skammen större varken för den som dricker eller oss själva. Därför sopar vi fortsatt mattan framåt. Underlättar.
Jag säger inte att detta är bra på något sätt, reflekterar bara över hur vi ofta beter oss i medberoendet.

Några av er har varit med sen start för mig o jag värdesätter er närvaro så oerhört högt. Känner en ömsesidig respekterar, förståelse o omsorg. Det är så fint o samtidigt lite skrämmande. För jag vet eg aldrig om vi kommer höras igen.
Jag skulle undra hur ni har det, hur det gått för maken som höll sig nykter i 6+ månader eller tex om någon börjat jogga ännu, nu när våren övergått i sommar 😘

Forumet är anonymt o vi kan när som helst sluta delta. Det är läskigt samtidigt som det är en förutsättning. Jag hade själv aldrig tagit den här kontakten om det inte varit anonymt.
Men främst gläds jag över gemenskapen o ser verkligen mervärdet i den. Är väldigt lärorikt o nyttigt att ta del av andras livsöden o funderingar o jag växer som människa o kan luta mig mot någon då o då.

Tack alla ❤️

@Magnolian89
Tyvärr finns det inget du kan göra, oro skadar bara dig själv..
Tycker absolut inte att dina barn ska få träffa henne påverkad.

Jag är i exakt samma position gällande min mamma. Min pappa är i liv men har gett upp och relationen finns inte kvar även om de bor tillsammans. De få gångerna som jag vågar säga något så går det in och nästa gång är det som bortblåst och jag blir också så ledsen över att hon inte tar tillvara på de få gångerna hon får träffa sina barnbarn. Då är hon påverkad och kan inte ha särskilt normala konversationer ens med barnen . Jag är inte tillräckligt stark för att veta vad jag ska göra. Är också orolig för hennes fysiska och psykiska hälsa och hon verkar bara vilja stanna hemma hela dagarna.

Många kramar till alla, både er som kämpar och er som hållit mig flytande dessa år. Så glad att ni finns!

Fint inlägg Bella70. Mina ’skador’ gör också att jag inför denna storhelg tänker på alla som lever kvar i detta krig. Själv har jag lyckats bryta men mitt hjärta blöder för de som tvingats ännu en gång bli svikna. Vill också önska alla en så fin helg som möjligt och tacka för alla underbara, fina och stöttande medmänniskor på detta form. ❤️

Så många abnhöriga som är oroliga idag..

Bris är nedringda av barn med ångest…
Tänker att en del kanske har en mormor eller annan släkting de lugnt kan vara hos om vi anhöriga upplever risk för problem i hemmet..
Även om det egentligen är brukaren som ska vara någonstans..

Denna dagen är alltid lite jobbig även för mig då min alltid brukade sätta igång ett par dagars drickande…

Hoppas alla får en så fin helg som möjligt 🤗

@Ullabulla Ja, det är nog så sant. Vem är jag nu? Inte partner på riktigt, inte omhändertagande, inte alkoholpolis.
Barnen är vuxna med egna familjer, så kanske behöver jag inte vara misslyckad, medberoende mamma längre. Sjukskriven tre månader under våren p g a "orkar inte", så där försvann den alltid lika komptenta yrkespersonen som man alltid kan lita på. Passerat de sextio, så ses inte ofta som kvinna längre heller, mer en grå massa 😜 Jag har bestämt mig för att söka efter små pusselbitar av den jag är, utan brådska. Det kan ju faktiskt bli spännande, även om vägen dit är en lång ökenvandring

Våra egna jag.

Jag tänker när jag läser din text.
Att just i avsaknad av dramatik och kaos kommer den avgrundsdjupa tomheten.
Jag läste i boken kvinnor som älskar för mycket om just denna yomhet.
Vi har kastat(läs tvingat) in oss själv så mycket i den beroendes liv att vårt egna jag blivit så utarmat och tomt.
Utan deras liv att fylla oss själv finns det då lite substans i båda egna jag.
Det var där jobbet började för mig,på riktigt.
Hur fylla detta skramlande tomkärl.
Och med vad?
Det blev en ökenvandring för mig.
Men till slut så kom det en eller annan ökenblomma som lyste upp min stig.
Till slut fick jag tom ihop buketter.
Men det tog tid.
Och det var just i den hemska tomheten mitt nya jag började födas.

@An.Me
Enormt ont. Men det enda som är värre är att fortsätta i det..
och med tiden försvinner det inte, men lättar på något sätt…