Senaste kommentarerna i forumet

Jag var med på anhörigvecka på Nämdemansgården. Det var med blandade känslor jag åkte dit. Men det var en otroligt bra vecka då man fick dela så mycket av samma erfarenheter i en mixad grupp av beroende och medberoende.
Jag lärde mig så mycket under denna vecka och rekommenderar det starkt.
Vi bär på mycket känslor och behöver all hjälp att få ordning på dem.
Hoppas du hittar något som kan hjälpa dig framåt.
Kram Azalea?

Precis vad du behöver. Grattis till ett stort steg !
Blade Runner

Ja nu kan jag äntligen släppa taget! Sant att man själv måste vara redo. Kram till er! Så skönt att få stöd här..

Jag vet att jag inte kan påverka. Att mitt ansvar tar slut. Men hur kan jag se på när något gör illa den jag älskar? Men det blir inte bara alkoholen utan även jag gör henne illa med ilskna ord av frustration. Jag vill inte vara den.

Hur länge orkar du fokusera på honom? Hur många år ska du lägga på denna man som inte verkar uppskatta dig? Tänk vad skönt om du bara behövde tänka på dig och vad du vill göra. Vore inte det befriande?
Jag vet att det är svårt, men du kan ju inte göra honom nykter. Så är det bara.
Hoppas du kan hitta styrkan att leva ditt liv.

Bra Nordäng67. Jättebra gjort. Du står upp för dig. Nu kan du släppa tankarna på honom.
En kram till dig?

Skriver av mig

Har tänkt en hel del på han och andra som har sina dagar då de anser sig "duktiga" att istället för att dricka starköl dricka folköl. Kan vara två dagar med starköl och en dag med folköl... den dagen kan man få höra att de anser sig nyktra!!!!

Mitt ex han kan dricka så. Han har setat kvällar med folköl. Då kunde han festat dagen innan.
Jag anser att det bara är att minska
problemet fast det ändå finns där!

Om någon dricker folköl varje dag varvat med vin o starköl då är den alkoholist.

Jag har sagt flera gånger att jag tycker det är märkligt att inte kunna ses utan alkoholen.

Det hela har gått så långt att jag skulle kunna säga att hör av dig när du vill ha en ren dag.

Eller ses med andra någon dag jag vill ta en normal aw.

Jag måste ha acepterat folkölen pga att det var ett sätt att minska volymen. Men det fortsätter!! Inte en dag utan alkoholen....

Är jättetuffa att klippa.
Det måste få gå gradvis i takt med att man är mogen.
Känsla måste vara ikapp förnuftet.
Annars blir det typ lösa skott.
Bra jobbat☺

Idag blockerade jag äntligen mitt ex på mobilen mm. Efter att först ha hört av sig väldigt intensivt under ett par månader har det varit tyst som i graven i några veckor. Kan man ju tycka är bra. Går inte blunda för att jag undrar varför han inte skriver. Så det bästa är att inte veta helt enkelt om han hör av sig eller inte. Var faktiskt riktigt skönt att ta det steget. Låter som en liten och lätt sak att göra men för mig har det känts omöjligt. Fram till idag. Nu är det gjort och jag tror att jag nu kommer att sluta lägga tanke och energi på honom. Hoppas det i alla fall.

Jag tror att din dröm beror på att du fortfarande håller på och bearbetar ditt föredetta förhållande.

Haft en jobbig dröm inatt att jag tar tillbaka min tidigare alkoholiserade man......
Skilde mig för 5år sedan men han finns kvar i mina drömmar som då blir mardrömmar alltför ofta.
Så glad när jag vaknar och min nya fina trygga pojkvän ligger bredvid mig.
Alltid lika jobbigt med dessa drömmar.

Det är ju svårt att säga generellt, men jag tror att det kan vara bra att gå till Minimaria eller liknande för att understryka allvaret. Cannabis är inte bra för unga hjärnor. När min dotter var 16 hände samma sak, fick veta genom hennes kompis mamma att de rökte. Vi gick till dåvarande Maria ungdom i Stockholm. Det hade bra effekt när det gällde cannabisen. Min dotter har senare fått svåra alkoholproblem - ja, hon hade nog börjat få dem redan då fast jag inte förstod det, och cannabis kändes liksom "värre" som jag uppfattade då. Nu ser det lite bättre ut med alkoholen, får se hur det blir, men cannabis har hon inte använt sedan dess.Tror inte att hon fick alkoholproblem på grund av cannabisen, men ändå glad över att hon slutade med det.

Ja det är skrämmande ibland när man känner igen sig i någons annans historia Inteok. Ibland vet jag inte vad jag ska ge för råd. Jag har nu levt ifrån min man i 5 månader. Det har verkligen gått upp och ner, men det jag vet bestämt är att jag aldrig vill tillbaka till det jag hade, fast jag längtar efter mannen jag blev kär i, så var det rätt väg att gå.
Hoppas du kan finna styrkan att göra det du känner är rätt för dig.
Tack Azalea för dom orden?

Så bra du uttrycker det att det är ensamheten som är der viktiga. Har också dina funderingar. Var går gränsen, när dricker min son i det här fallet för mycket. Är det ett problem eller inte eller gör jag det till ett problem, men det är ju längtan efter personen man älskar som är bekymret. Min son är inte närvarande och jag kan inte umgås med någon som inte finns. Så känns det för mig.

när jag läste ditt inlägg Skrållan blev jag rädd. Det var som om jag gått i sömnen och skrivit min historia. Din historia och min är skrämmande lika. Jag har också haft en bättre period med min man men i somras började han dricka fler och fler öl. Han började vara lika elak i ord som han varit tidigare. Ibland undrar jag hur mycket tålamod man kan ha. Jag har så mycket ilska och hat inom mig så jag spricker snart, men jag är så djävla dum att jag fortfarande tror den gamla bästa mannen i mitt liv ska komma tillbaka. Jag känner att mitt självförtroende sjunker i samma takt han dricker. Det värsta är att när våra barn fråga om han har börjat dricka igen, så ljuger jag och säger att så är det inte. Vad ska vi göra livet måste ha något bra för oss också.

Alanon verkar passa dig perfekt. Leta på nätet efter lämplig grupp. Något jag har erfarenhet av är anhörigprogram under en vecka på Nämndemansgården. Även ett sorgebearbetningsprogram har jag genomgått där. Man har då möjlighet att uttrycka allt man bär på. Även anhöriga behöver tillfriskna. Du kan även läsa lite på nätet om vad dom erbjuder på Nämndemansgården för anhöriga som levt under de omständigheter du beskriver. Finns troligen även på andra ställen. Du kan gå vidare utan att blanda in din pappa i det och det är väldigt skönt. Lycka till!

Hej jag har en far som i mina tonår och vuxenliv (jag är 46 år nu) har missbrukat alkohol och betett sig svinaktigt mot mig, mamma och syster. Samt sina svärsöner och barnbarn. Han nådde sin botten och gick med i AA. Sa förlåt för dumma saker han gjort. Han gick inte in på några detaljer el händelser. familjen fick ställa frågor vid två tillfällen med terapeut involverad. Vi fick då säga vad vi kände. Det var flera år sen. Efter det har han aldrig frågat hur jag känner inför hans hemska gärningar, aldrig på riktigt intresserat sig för de ärr han skapat, aldrig engagerat sig för att göra vår relation bättre. Aldrig på riktigt nått steg 8 och 9. Eller ör det så här som AA ska vara? Låta den nyktra gå vidare med bara ett förlåt? Jag ska inte göra om det.

Hans bidrag i familjen är rent ekonomiska t födelsedagar ovh julklappar. Han ringer mig och min syster varje söndag vid samma tid och pratar i två minuter. Lyssnar knappt på svaren på de frågor han ställer. Han är helt avtrubbad. Detta ska nog föreställa hans version av gottgörande? Jag har inte frågat. Detta får till följd att jag fortsätter vara arg och sviken. När jag frågat honom ngt om det som var förr så säger han att han har gått vidare. Att han inte gräver i det förflutna. Att han bara ser på framtiden,( vilket han tycks göra genom att titta jättemkt på tv, äta onyttigt, röka massor samt gnälla på mamma.). Allt enligt AAs filosofi el? Blicka framåt bara. Vad jag ser är egoism och annan form av missbruk! Han och mamma är fortsatt gifta och jag vantrivs med att vara hos dem. Min kärlek t mamma är det som gör att jag åker med min familj och hälsar på dem. Jag känner inga känslor förutom ilska och frustration för min far. Hur ska jag komma vidare? Jag vill sluta fred med mig själv men jag orkar inte investera mer i honom. Så mkt som jag har försökt genom åren utan resultat. Jag har pratat och gråtit och skrivit medan missbruket pågick. Han går vidare på sitt avtrubbade vis. Han går på sina AA möten och är i sin bubbla. Jag tar fortf konsekvenserna av hans handlande. Jag går i kbt-terapi, jobbar med min självkänsla, skam och skuld men känner tomhet. Är det någon som har råd att ge?

Att du känner dig starkare i dig själv igen.
Allt har sin tid och din tid är nu. ??

Ja det går verkligen upp och sen ner som en pannkaka.
Perioderna emellan har varit 3 till som mest 8 månader och just som man tror att allt är okej och minnena från senaste omgång suddats ut då åker man ner i källaren igen.
Det är så tröttande och i somras trodde jag att det var sista.
Skaffade lägenhet och ordnade allt men nu är det nyktert igen och då vaggas jag in igen.
Vill inte det egentligen men är för svag för att våga ta mitt eget steg.
Jag försöker däremot att vara snäll emot mig själv och göra saker jag gillar. Känns bara trist efteråt när man får veta vilken egoist man är. Då börjar jag undra om det är värt att strida för att ha egen tid.
Kram och tack än en gång ?Sov sött

Jag lever inte med en periodare men ville bara skicka dig en kram och styrka till dig! Mitt ex drack varje helg men oftast inte på veckorna. Så vet vad du menar med berg-och dalbana även om intervallerna var kortare hos oss: bra (?) på veckorna och katastrof på helgerna. Har du funderar runt vad du själv kan göra för att ditt liv ska bli stabilare och inte vara helt utlämnad till vilken typ av period din man är i? Behöver inte vara stora och drastiska saker som att lämna honom. Kan vara små saker och steg som gör att du känner att livet är mer jämt. Kanske en ny tradition att ta en kvälls promenad med dig själv eller en väninna en fast dag i veckan. Något som händer oavsett om han dricker eller inte. Märkte själv att jag släppte väldigt mycket av mitt egna liv för att anpassa, ordna, fixa och trixa. Det tog mycket energi och man hamnade som i en bubbla med sin drickande partner. Ens eget liv och egna behov suddades ut. Kram

Är det någon här som lever med en periodare?
Jag gör det och det är verkligen en berg och dalbana

Får ta bort de jag skrev.. Jag tror de bara mår jävligt dåligt o försöker lösa de på dumt sätt. Ex genom deflection.

Du har funderingar kring vad det finns för stöd för anhöriga till vuxna barn med alkoholproblem. Det finns olika former av stöd, grupper som är anonyma kostnadsfria, ringa till Alkohollinjen 020-84 44 48 (kostnadsfritt och du kan vara anonym), skriva här på vårt forum och prata med andra eller anmäla dig till vår anhörigstudie som innebär att du kan få tillgång till en del information. www.anhorigstodet.se (klicka på anmälan).

Sedan finns alltid möjligheten att gå och prata med någon, via en mottagning så som beroendemottagningar kan ha stöd även för anhöriga, eller din vårdcentral för att på det viset få möjlighet att prata med en kurator eller terapeut.

Vad tänker du själv skulle vara hjälpsamt? Ibland är det att fokusera på ditt eget mående, göra roliga saker, prata med någon vän eller nära bekant man känenr sig trygg med som kan vara hjälpsamt.

Berätta gärna lite mer om din situation så kan vi försöka ge dig stöd här.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så kloka ord från er båda. Jag är nog extra könslig nu, och jag tar åt mig. Kanske det är så att jag tycker det är orättvist att jag måste lämna, samtidigt som jag försöker ta tag i mitt liv och göra sånt jag tycker om och har längtat efter.
Och visst är det skönare att leva själv, istället för att oroa sig för en man som dricker. Och min kompis som levt själv ett tag, det var ju hennes känsla av att vara ensam. Det behöver ju inte vara min.
Ja det är en sorgeprocess och det måste ta tid.
Känner mig lite starkare i dag. Tack för era svar?

Obetänksamhet är en trist egenskap, för det var ju inte vad du behövde höra just nu.

Det här med att det inte är så lätt att leva själv är ju en sanning med modifikation. Jag tycker att det är jättelätt jämfört med att inte veta i vilket skick jag ska finna min partner i när jag vaknar mitt i natten. Jag tror att när man säger en sådan sak så tänker man nog att alternativet till att leva ensam är att ha ett lyckligt och harmoniskt förhållande och så var det ju varken för dig eller mig. Det här är verkligen en sorgeprocess att gå igenom och jag tror att det tar tid innan man hämtar sig. Man brukar ju prata om ett sorgeår när någon dör och jag tänker att det kanske är likadant när man lämnar ett förhållande fast man önskade att man inte behövde göra det.

Välj vilka vänner du umgås med nu när du är skör och behöver läka!
Kram!