Senaste kommentarerna i forumet

Bra gjort av dig! Skriva är många gånger lättare än att prata.
Min man reagerade också med förnekelse, lögner och ilska, blandat med en stor dos uppgivenhet när hans drickande kom i ljuset och på tal. Det har tagit några vändor, en hel del tid och funderande, samtal mm. Han är nu (mig veterligt) nykter sedan två år tillbaka. Han tog tag i sitt missbruk och sin beroendepersonlighet, sin bakgrund och sitt mående, först med hjälp av vården (alkoholterapeut) och AA, sedan ACA, där han nu genomför ett 12-stegsprogram. Han är mycket målmedveten och seriös och känns ärlig i sitt arbete med sig själv. Det har varit viktigt för mig att sätta mina gränser - inte hans. Svårt och i början gick det ofta ihop. Jag letade fel och misslyckanden hos honom, gömda flaskor och "spår". Det var oerhört jobbigt och så snart jag släppte det beteendet hos mig blev det lättare. Hans drickande är hans ansvar. Hans beteende likaså.
Starkt av dig att säga ifrån, och en förutsättning för att ni ska kunna fungera ihop. Absolut bästa hjälpen du kan ge honom. Är han inte redo att ta emot den, ska det inte längre gå ut över dig. Önskar att det går bra för dig, för er. Min mans beroendepersonlighet kommer alltid att vara som en mycket svag skugga över vårt förhållande, även om jag inte känner någon oro idag, så finns det alltid som ett alternativ för mig att han inte ska klara av det, att han ska ljuga för mig, om drickandet eller något annat. Ett sådant invant beteende hos honom, sedan barnsben. Antar att det problemet ligger hos mig, att jag inte vågar lite på honom till 110...

@Ech bra gjort av dig!

@hope098 Du har inte förrått honom. Du är väl inte ensam ansvarig för varken er relation eller hans hälsa?
Mitt ex hade minsann inte heller några problem men han drack nio glas vin om dagen och fyllesvamlade i sociala medier hela nätterna när han hade panikångest. Det vägrade jag ta ansvar för och pratade istället med hans chef och uppmärksammade på att han behövde hjälp.
Du borde försöka fokusera lite mer på dig själv. Om du lägger all energi på honom och han inte är mottaglig, vem ska hjälpa dig på fötter igen? Han?

@Linnea_ Välkommen hit och tack för att du berättar så öppet om din situation!

Precis som flera skrivit här i tråden, om du upplever att det är ett problem så räcker det för att klassa det som ett sådant. Du beskriver hur alkoholen verkar spela en stor roll i hans liv, att han börjar prioritera den framför er i familjen. Det börjar märkas på hans humör och bemötande gentemot dig och du känner att du inte kan lämna barnen ensamma med honom. Det här är alla signaler att ta på allvar och det är fullt rimligt att du reagerar.
Vilket slags stöd skulle du behöva i det här? Både här på forumet och i din vardag?

Hur man ska förhålla sig som anhörig till någon som dricker beror på hur situationen ser ut, var i processen man befinner sig och framförallt vad man känner blir bäst för en själv. Men något som är viktigt att ha med sig är att ansvaret för drickandet eller förändringen inte ligger hos dig som anhörig. Det är bara den personen som dricker som kan förändra sitt drickande.

Ibland kan man komma till slutsatsen att bryta kontakten är det enda som kvarstår för att ta hand om sig själv, men det är något som du i så fall behöver komma fram till själv, i din egen takt. Vad behöver du och dina barn just nu för att ni ska känna er trygga och må så bra som möjligt?

Om du vill bolla dina funderingar direkt med någon av oss rådgivare är du alltid välkommen att ringa oss på 020-84 44 48 eller skriva till oss i ”Fråga oss”.

Ta hand om dig!
Jenny, Alkoholhjälpen

@hope098
Det är ditt medberoende som talar. Stå emot de tankarna.

Du gör rätt.

@Åsa M han förnekar att han har problem. Men han dricker varje dag och säger att han kan sluta när han vill. Det känns som jag förrått honom och vår chans till familj genom att göra något drastiskt, lämna, och berätta för mina närmaste som då direkt gjorde en orosanmälan.

@Ech
Du har ju skrivit hur du ser i saken, packat saker och ska bo hos kompis några nätter. Din upplevelse och handling. Du tar ju tag i ditt mående🌹

Kram, hoppas så att du får en bra natt trots läget. 💜

Hej igen! Hoppas det är bra med er! Det var ett tag sen. Mycket har hänt sedan sist. Jag vågade inte ta samtalet med min kille då jag var rädd att han skulle skjuta mig ifrån sig. Kände också att jag inte skulle kunna vara tydlig med mina behov om vi pratade om det då han säkert skulle vända det till att jag är problemet, inte han.

Slutade i alla fall med att jag skickade ett meddelande till honom medan jag var på jobbet idag. Var noga med att utgå ifrån mig själv och hur jag påverkas av hans konsumtion. Tog även upp det om barnfrågan. Att jag inte vågade skaffa barn med hobom som det är nu.

Han svarade så som jag förväntade mig fast lite kallare och hårdare.

Jag tror det är slut nu... Har packat lite saker och tagit mig hem till en kompis för att sova där några nätter.

Har känt mig ganska stark hela dagen fram tills nu när jag landat. Nu känner jag mig svag, arg, ledsen, besviken osv...

Vet inte varför jag skriver. Ville ge er en uppdatering.

Kram❤️

Om du tycker det är ett problem så ÄR det ett problem, för DIG!
Och för era barn, som måste få n tryggare miljö.

Oj.. att skaffa tre barn med en man med det förhållningssättet försätter dig i en riktig svår situation.
Du får ett riktigt tufft ansvar att skydda.

Det är svårt att förändra honom, vilka andra alternativ för att du och barnen ska få det bra har du funderat över?❤️

Än är barnen små - de far bara mer illa ju längre de är kvar i detta och de behöver en glad mamma.

Inte psykisk misshandel och missbruk.

Låt honom åka eller åk till en släkting eller vän o ta dig lite tid för att reda ut detta.

Nej du inbillar dig inte att det är ett problem. Det ger stora konsekvenser.

Och detta med skiftande humör.. gå inte i konfrontation- bara ta dina egna beslut i lugn o ro.
Det finns alltid en risk för fysisk misshandel.

@Linnea_ Du kan lita på din känsla. Hans drickande gör ditt liv sämre, då har HAN problem. Ett "friskt" förhållande till alkohol stör inte omgivningen. Jag känner med dig, du har viktiga beslut att fatta framöver för dig och barnen

@mollykatt

Du är inte maktlös. Åk iväg ett tag o fundera lite. Bara åk.

Ja man känner sig ensam och maktlös. Idag kom en granne med honom för han hade ramlat ute och låg bara på gatan här. Så det hände en olycka igen. Först ville jag inte ha in honom för jag tänkte ringa 112 så de skulle ta han till fyllecell men är man vid hemmet så gör de ju inget som sagt.. så tragiskt allting

Min sambo och jag har 3 barn tillsammans. Jag vet inte om han jar problem med alkohol jag bara gissar. Mycket fokus och prat kring öl det har det alltid varit..nästan alltid på helger eller röda dagar handlas det hem öl. Han blir inte direkt full hemma men påverkad. Bjuder vi hem vänner eller går bort blir han alltid påverkad så att det påverkar dagen efter han blir på dåligt humör kort stubin vilket går ut över våra barn. Går han ut med vänner på aw eller hem till vänner blir han alltid för full så han blir ordentligt bakfull och ligger i sängen dagen efter hela dagen. De händer inte jätteofta men ju mer åren går ju mer tappar jag kärleken till honom. Han vill gärna åka på kryssningar med vänner eller campa med vänner och ofta är det han som tar initiativen till det och försöker få med sig kompisar och blir nästan irriterad på de kompisar som säger nej. Alltid alkohol och fylla inblandat. Han klagar ofta på att han inte får göra saker med sina vänner vilket han får det jag har sagt är att jag inte vill ha en bakfull sambo vilket det ofta blir och då blir hans umgänge med kompisar förstört och jag förstör det. Jag hade inte haft något problem med hans "göra saker med kompisar" om det inte var fylla inblandat. Det gör mig orolig varje gång han ska iväg med kompisar. Denna man är 40 år. Vi såg en färja när vi var ute med våra barn och det han gör då är att smsa en kompis och fråga om de ska åka kryssning. Han saknade båten sa han till mig. Han sa också idag att han behöver semester från oss hans familj och komma bort så då bokade han den här kryssningen. Han pratar ofta om att han måste få göra saker med sina kompisar och jag får alltid en klump i magen för jag vet vad det innebär..vi har familj men han verkar hela tiden längta efter fest.. När vi gör något tillsammans vill han alltid att jag också ska dricka mycket så jag ska slappna av men jag vill inte bli bakis. Ja minns när vi var på kalas mitt på dagen förra sommaren hans mamma fyllde år och småbarn där och han satt och drack öl mott på ljusa dagen ingen annan gjorde det. Sen när vi åkte hem skulle han dra på musik i bilen och sjunga och var påverkad och vi ville inte sjunga med då var vi tråkiga.. är det såhär familjelivet ska se ut? Är 40 årig män såhär eller lever jag med en missbrukare? Känns alltid som andra saker lockar mer än familjen. Han har även konstigt humör svänger väldigt i humöret. Går aldrig att prata om saker vad de än är. Idag efter diskussion om kryssning med kompisar och bakfylla sa han till mig:du är ful när du tjaffsar. Vad menar du sa jag,är mitt utseende fult? Nej din själ. Jag vet ärligt talat inte vart jag ska vända mig jag har 3 små barn och vill inte att han ska ha hand om barnen. Han är tjurig och höjer rösten ofta kort stubin. Det kanske inte ens är något problem! jag vet inte när det klassas som ett problem

Jag tänker att din önskan också är viktig. Du får lida både psykiskt och ekonomiskt för att han är sjuk, saknar sjukdomsinsikt och inte ser till att få hjälp. Han kommer inte bli frisk för att du vill det, han kommer bli det om HAN vill det. Och det låter som att han inte vill det?

@Åsa M ja jag har misstänkt att jag är det och att han förmodligen är som en drog för mig. Att jag sätter hans behov främst. Att jag tvivlar på mig själv. Överdriver jag allt? Är det verkligen såhär det är?
Det är som en berg och dalbana just nu. För varje gång han blivit arg på fyllan så ska vi gå isär etc. Ibland kan det startas bara från ingenstans. Sen dagen efter är det som att det aldrig hänt. Han säger att han inte menar det han säger att han inte vill att det ska vara slut. Vad ska man tro egentligen?

Nu sitter jag här bland mina grejer och undrar om vi verkligen borde gått isär, han kanske inte menade det denna gången heller… men nu gjorde jag hans önskan till verklighet men istället tänker jag att jag kanske borde tänkt på saken en dag till och låtit det andas lite.

@hope098 vännen, du är kraftigt medberoende till honom och det påverkar din förmåga att tänka klart. Det är helt rätt att orosanmäla om någon är en fara för sin egen eller andras hälsa. Hur ska man annars uppmärksamma samhället på att det finns stödbehov?
Har du funderat på att söka hjälp för din egen del också?

@Anna123123
Blev glad av att läsa att ni, vad det verkar haft ett bra samtal kring alkoholen och hur du kan stötta han bäst. Att det är hans resa men att du finns där. Det är ju en balans förstås, för man finns ju där själv med egna behov.

Att släppa taget är svårt som skrivs ovan, men för att inte få spader själv eller själv börja må dåligt gynnar ingen.

🌺

Det enkla och enda svaret är nej.
Du kan inte hjälpa utan ni blir båda sjukare om du stannar.

Fortsätt. Du gör rätt. Och det bästa för er båda.
Du säger alla? Är det barn inblandade så är det än allvarligare och ditt ansvar att tillgodose en bra hemmiljö för dem helt utan missbruk.

@bella70 det är så svårt att släppa taget. Jag bryr mig om honom. Min dröm är att han ska bli frisk så vi alla kan vara tillsammans.

Men min ekonomi lider av hans beroende. Mitt psyke lider av hans beteende. Men sen stundtals är det bra. Jag behöver veta om jag gör rätt eller fel. Vem avgör? Borde jag inte stanna hos någon som så tydligt behöver hjälp? Eller är jag helt avtrubbad nu?

@hope098
Hej
Du är på rätt väg fortsätt!!

Gällande anmälan o separation så möjliggör du för honom att få hjälp genom det. Du kan även släppa ansvaret.
Du kan inte göra honom nykter.

Nu ska du fokusera på dig och din framtid! Dra inte ut på att eller ännu hellre ta med någon gällande att hämta greker.

Anledningen till att du sätter honom främst är ditt beroende, ge det tid så kommer det att klarna.
När du ser tillbaka om ett år kommer du att vara förvånad över att du stannade så länge. Troligtvis.
Kram

@Ullabulla tack för din kommentar, jag förstår precis hur du menar! Jag vill inte vara en mamma även till honom. Jag ska verkligen försöka minska på kontrollen, strunta mer i honom, försöka oroa mig mindre.
Igår pratade vi om vad han känner att han behöver stöttning med. Han vill gärna att jag frågor honom hur han tänker om han skulle öppna en öl på en vardag. Vi kom överens om att jag ska fråga det och sen släppa det.

Någon annan som gjort upp planer för vilka situationer man ska ingripa i som sambo eller närstående? Hur har ni gjort då?

Han säger att han är tacksam över att jag varit hård mot honom och han vill att jag ska vara det. Jag vill bara vara det om vi är överens om det, egentligen inte min uppgift.

Jag ska ringa till alkoholhjälpen idag och få ut all min oro. Tack igen för alla kommentarer, svarar inte på allt men det underlättar bara att läsa och få någon annans syn på saken.

Hej @Annika111 @Adina98.
Jag kan mycket väl förstå att du är stressad, orolig, och att du känner att du inte kommer att hinna med att få familj om du lämnar. Men du, loppet för familj är ju inte kört om du lämnar. Sedan kan man ju fundera på klokheten i att skaffa barn med en som inte kan kontrollera sitt intag, och att inte kunna ta hand om sig själv och ta hand om andra/ha barn kan gå tokigt.
Jag hoppas ju förstås att han någon gång hittar en inre motivation att sluta. Men det är ju inte sådant man kan veta. Du har fått bra respons här ovan, och troligen inte allt svar som du hoppats. Om din närmaste vän skulle ha skrivit det du skriver i inlägget, hur hade du svarat?

Jag har den erfarenheten att en nykter alkoholist sade till mig, då även jag sade till exet att jag mår dåligt över drickande. Denna nyktra alkoholist förklarade det som så att jag och exet tänker olika : jag försöker få fram hur dåligt jag mår för att pusha på för en förändring, och exet i beroendebubblan kan tänka att "jamen, hon säger att hon mår dåligt, hon stannar ändå, så då är allt som det ska va ... " Och vad är bättre för honom, fortsatte han, - "du stannar och han har kvar sin alkohol. Och att ditt mående troligtvis inte får honom att söka hjälp!, motivationen måste komma inifrån."

Av nyktra alkoholister har jag fått många tuffa användbara svar - för denna person hade rätt i mycket som sedan hände och sas, om inte allt han sade stämde in för den personen sitter ju inne med kunskap så att säga ...

Honom kan du inte påverka tänker jag, men du kan påverka dig själv. Hur vill du att saker och ting ska se ut? Vad gör dig glad? Vad känns betydelsefullt för dig?

Varma tankar från Tröttiz (som inte är så trött längre ... )
KRAM!!

Hej Annika
Jag är äldre än född 98 jag är född 74 och åren går fort.
När jag läser din kommentar hoppas jag av hela mitt hjärta att du lämnar.
Du är fortfarande ung och chansen till barn och familj är stor. Det är nu du ska ta det steget hitta dig själv och börja om på nytt. Du får inte sitta om 10 år och ångra chansen du aldrig tog ❤️

Kevlarsjäl,det är lugnt.
Vet bara att den kontakt jag hittade härinne som gått utanför forumet har varit riktigt hjälpsamt.
Härinne filtrerar man en hel del.
Med henne har den "fula" sanningen ofta kommit fram då man ibland känner att man bara går i cirklar.
Men jag finns kvar om du ändrar dig.