Senaste kommentarerna i forumet

Ja det går verkligen upp och sen ner som en pannkaka.
Perioderna emellan har varit 3 till som mest 8 månader och just som man tror att allt är okej och minnena från senaste omgång suddats ut då åker man ner i källaren igen.
Det är så tröttande och i somras trodde jag att det var sista.
Skaffade lägenhet och ordnade allt men nu är det nyktert igen och då vaggas jag in igen.
Vill inte det egentligen men är för svag för att våga ta mitt eget steg.
Jag försöker däremot att vara snäll emot mig själv och göra saker jag gillar. Känns bara trist efteråt när man får veta vilken egoist man är. Då börjar jag undra om det är värt att strida för att ha egen tid.
Kram och tack än en gång ?Sov sött

Jag lever inte med en periodare men ville bara skicka dig en kram och styrka till dig! Mitt ex drack varje helg men oftast inte på veckorna. Så vet vad du menar med berg-och dalbana även om intervallerna var kortare hos oss: bra (?) på veckorna och katastrof på helgerna. Har du funderar runt vad du själv kan göra för att ditt liv ska bli stabilare och inte vara helt utlämnad till vilken typ av period din man är i? Behöver inte vara stora och drastiska saker som att lämna honom. Kan vara små saker och steg som gör att du känner att livet är mer jämt. Kanske en ny tradition att ta en kvälls promenad med dig själv eller en väninna en fast dag i veckan. Något som händer oavsett om han dricker eller inte. Märkte själv att jag släppte väldigt mycket av mitt egna liv för att anpassa, ordna, fixa och trixa. Det tog mycket energi och man hamnade som i en bubbla med sin drickande partner. Ens eget liv och egna behov suddades ut. Kram

Är det någon här som lever med en periodare?
Jag gör det och det är verkligen en berg och dalbana

Får ta bort de jag skrev.. Jag tror de bara mår jävligt dåligt o försöker lösa de på dumt sätt. Ex genom deflection.

Du har funderingar kring vad det finns för stöd för anhöriga till vuxna barn med alkoholproblem. Det finns olika former av stöd, grupper som är anonyma kostnadsfria, ringa till Alkohollinjen 020-84 44 48 (kostnadsfritt och du kan vara anonym), skriva här på vårt forum och prata med andra eller anmäla dig till vår anhörigstudie som innebär att du kan få tillgång till en del information. www.anhorigstodet.se (klicka på anmälan).

Sedan finns alltid möjligheten att gå och prata med någon, via en mottagning så som beroendemottagningar kan ha stöd även för anhöriga, eller din vårdcentral för att på det viset få möjlighet att prata med en kurator eller terapeut.

Vad tänker du själv skulle vara hjälpsamt? Ibland är det att fokusera på ditt eget mående, göra roliga saker, prata med någon vän eller nära bekant man känenr sig trygg med som kan vara hjälpsamt.

Berätta gärna lite mer om din situation så kan vi försöka ge dig stöd här.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så kloka ord från er båda. Jag är nog extra könslig nu, och jag tar åt mig. Kanske det är så att jag tycker det är orättvist att jag måste lämna, samtidigt som jag försöker ta tag i mitt liv och göra sånt jag tycker om och har längtat efter.
Och visst är det skönare att leva själv, istället för att oroa sig för en man som dricker. Och min kompis som levt själv ett tag, det var ju hennes känsla av att vara ensam. Det behöver ju inte vara min.
Ja det är en sorgeprocess och det måste ta tid.
Känner mig lite starkare i dag. Tack för era svar?

Obetänksamhet är en trist egenskap, för det var ju inte vad du behövde höra just nu.

Det här med att det inte är så lätt att leva själv är ju en sanning med modifikation. Jag tycker att det är jättelätt jämfört med att inte veta i vilket skick jag ska finna min partner i när jag vaknar mitt i natten. Jag tror att när man säger en sådan sak så tänker man nog att alternativet till att leva ensam är att ha ett lyckligt och harmoniskt förhållande och så var det ju varken för dig eller mig. Det här är verkligen en sorgeprocess att gå igenom och jag tror att det tar tid innan man hämtar sig. Man brukar ju prata om ett sorgeår när någon dör och jag tänker att det kanske är likadant när man lämnar ett förhållande fast man önskade att man inte behövde göra det.

Välj vilka vänner du umgås med nu när du är skör och behöver läka!
Kram!

Det var säkert inte illa menat men med din ännu ovana situation och sorg över att det gått som det gått, är det helt naturligt att du reagerar.Du verkar uppleva det nästan lite orättvist att du ”måste” leva själv, klart att du hellre skulle ha fortsatt med din man som den han var förut. Men du har varit modig oh sett att han inte är densamma mer, att han inte prioriterar dig som du prioriterat honom. Där hans vanor tagit över också ditt liv på ett ohälsosamt sätt som inte lämnat dig med nåt annat val än att gå. Det gör ont, det skaver och det känns sorgligt. Men vet du vad? Det är exakt för att du kan känna känslor som du måste gå, innan du liksom han blir stum och känslobedövad. Skulle du inte brytt dig eller orka känna skulle du lika bra kunnat stanna. Men kunde du inte längre blunda och tränga undan känslorna och därför gick du, exakt därför du också känner så starkt när någon uttrycker sig lite klumpigt. Du tar åt dig för i din nyvunna styrka ingår att se och känna med öppna ögon och öppet hjärta. Det är nog enda vägen till läkning så var glad åt din reaktion, för den är sund och på sikt välgörande, men sänder dig en varm kram och mycket styrka att inte fastna i den sorgsna känslan för länge. Imorgon en ny dag, en dag i taget framåt ?

Det är inte lätt Exhale. Ibland känner man att man kommit en bra bit på väg. Men sedan händer andra saker som får en att sjunka. Men jag tror att du, jag och många av oss här blir starkare för varje sak som händer. Med små steg, går vi framåt. En styrkekram till dig?

Känner mig så ledsen och sårbar, och det har känns så ett tag. Vill bara må bra, och att allt ska kännas som vanligt.
Har känt mycket stöd från mina vänner och släktingar, men i kväll var det en vän som kläckte ur sig att ”det är minsann inte så lätt att leva själv”.
Och vad har jag för val? Hon menade säkert inte så illa som jag tog det, men en sådan kommentar kan få mig att sjunka en bra bit. Jag vill inte vara så sårbar utan kunna svara för mig, att stå upp för mig. Men jag blir bara stum. Och sedan gråter jag när jag kommer hem. Fy så jobbigt allt är nu.
Var tvungen att skriva av mig.

Efter sommaren. Jag har flytt till dejting. Lite för att orka ta fart igen. Blev lite för mkt. Men nu ska jag ta tag i balansen igen. Visade sig att jag är rädd för att inleda ny tvåsamhetsrelation. Märkligt ?‍♀️. Not.

Men jag mår fortfarande bättre. Jag är på g.

Då dök nästa medberoende utmaning upp. En familjemedlem har insjuknat svårt i sin drog, shopping. Där finns stress och hormoner som grundorsak. Anhörig har gått in och styrt upp för att minska konsekvenserna. Då det finns barn inblandade.

Men hur gör vi nu. Vi måste ta små försiktiga steg mot att erkänna beroende och att söka behandling. Det är en väldigt lätttillgängliga drog. Då den även går att tillfredsställa i mataffären.

Nu var det kanske dags att uppdatera då.

Vi är tillsammans igen. Han har inte druckit sedan midsommar, och saknar det inte - rökningen trillar han dock dit på med jämna mellanrum, men jag är mest glad att alkoholismen är...borta. Alltså, på riktigt.

Jag gick aldrig till Al-anon, ty mötet var inställt, och nu har jag fått ett nytt jobb som tyvärr krockar - så jag köpte "Codependency for Dummies" av Darlene Lancer och jobbar mig igenom den. Mycket vettigt finns det, även om det gör ont ibland.

Inser också att pojkvännen varit medberoende till sin mamma hela sitt liv, så jag har förklarat vad boken handlar om - kanske lägger han ihop ett och ett och vill läsa den själv en vacker dag, kanske inte - men jag kan inte tvinga honom. Jag blir bättre och bättre på att hålla isär oss och låta honom ha sina gränser.

Jag kan i alla fall intyga att Sinclair-metoden fungerar. Jag kan även intyga att man inte KAN tvinga någon att ändra sig. Men man KAN hjälpa, föreslå, och stötta - en alkoholist kommer kanske inte att sätta sig och leta "botemedel" - men Sinclair-metoden är UNIK i just den aspekten att för att den ska fungera så måste man FORTSÄTTA dricka - det är lysande, eftersom den sjuka delen av alkoholisten inte VILL sluta.

Avvänjningen går gradvis. Det tar ungefär ett år - men det fungerar.

Springer någon på den här tråden så är det ungefär allt jag kan säga; det fungerar om man sköter det - men det är inte DITT jobb att sköta det ÅT "din" alkoholist - det måste de göra själva.

Men du kan föreslå det.

Sinclair-metoden ÄR ett mirakel. Jag har skrivit om min pojkvän, som varit aktiv alkoholist i halva sitt liv (och är 42 nu)
I maj 2018 började han - pga ultimatum från mig - med Sinclair-metoden. Han hade några dåliga tillfällen då han drack utan att ta dem, vilket troligen fördröjde effekten, men det tog ungefär 12 månader så var det inte längre ett problem.

Nu sköter han sina piller som han ska, om han ska ut och dricka - det blir mer och mer sällan, och senast var midsommar, då han tog en öl till maten. Nu kan/"får" han dricka, men väljer oftast att strunta i det.

Folk tvekar och har sig, men Sinclair-metoden FUNGERAR. Dock skriver svenska läkare ut Naltrexone (bättre än Nalmefene; verkar snabbare) som sugdämpande att tas dagligen - i Sinclair-metoden tar man bara sitt piller en timme innan man ska dricka, och inte annars. Men det spelar ju ingen roll - det betyder bara att pillren räcker längre.

Dock får nämnas att vi såg ingen riktig effekt på pojkvännen förrän han ökade från 50 mg till 75 - DÅ jäklar hände det grejer, och jag har hört talas om folk som varit tvungna att gå upp i 100 innan de sett resultat ens långsiktigt.

Leverskador kan uppkomma, men faktiskt finns det inga bevis för det förrän vid en daglig dos på cirka 300 mg - trots det ska man naturligtvis göra sina leverprover ändå, för att vara säker.

JAG rekommenderar i alla fall Sinclair-metoden till alla, eftersom jag sett att det verkligen fungerar. C3 Foundation Europe (välgörenhetsorganisation, gratis och icke vinstdrivande) har bra information OCH kan erbjuda telefon/email-stöd till alkoholisten när denne bestämmer sig - dock bara på engelska i dagsläget.

Lycka till!

Tack, vet att du förstår. Och vi är kan inget göra mot drogen. Vi är maktlösa. Ja så är det bara.
En kram tillbaka?

Alla dagar är inte lätta, men vi vet ju både du och jag att det inte finns någon återvändo med någon som inte vill ta tag i de verkliga problemen.
Så här kommer en kram från en som förstår!

Igår hörde sonen av sig genom sms på kvällen och skrev att han saknade mig, mycket!
Och det rev till i hjärtat utan dess like, tror aldrig min kropp pumpat ut så mycket tårar förut. Vi bestämde att han skulle hälsa på någon dag.
Vet dock inte när och om jag kommer orka det...
Saknaden är fruktansvärd just nu när jag vet att de har helgmys där jag brukade ha helgmys.

Har även fått böckerna jag beställde så försöker ta den lilla ork jag har och läsa.
Get your loved one sober och
Släpp kontrollen - Vinn friheten
Någon som läst? Ögnat igenom Get your loved one sober och undrar om någon använt sig av den metoden? CRAFT.

Ibland kommer dom, de där dagarna man är lite down. I dag är en sådan dag. Fast jag umgås med barn och barnbarn. Fast jag ska träffa en vän i kväll.
Kan det vara att solen lyser och det är fint ute, och trädgården i huset, som vi snart inte äger, visar sig från sin bästa sida.
Ja jag vet ju att dagarna kommer, när man känner att det är tungt. Får väl bara leva igenom dom. Och hoppas att morgondagen är lättare.

Ibland kommer dom, de där dagarna man är lite down. I dag är en sådan dag. Fast jag umgås med barn och barnbarn. Fast jag ska träffa en vän i kväll.
Kan det vara att solen lyser och det är fint ute, och trädgården i huset, som vi snart inte äger, visar sig från sin bästa sida.
Ja jag vet ju att dagarna kommer, när man känner att det är tungt. Får väl bara leva igenom dom. Och hoppas att morgondagen är lättare.

Har ingen riktig ursäkt eller förklaring. Allt jag vet är att vara den som är så. Att ljuga, smyga, manipulera & hitta ursäkter för sitt drickande.
Jag mådde dåligt att vara en sån make & pappa. Vilket resulterade i en vidare nedåtgående spiral för då var jag tvungen att dricka bort skuldkänslorna.

Läser om många som är i din situation & det gör ont inom mig! Alla försök som görs för att få någon att förstå vad dom gör emot sina älskade. Men sanningen är så hemsk att ingen kan ändra på någon annans missbruk om dom själva inte vill.
Det råd jag kan ge dig är att leva ditt liv & ge era barn ett stabilt hem där dom inte behöver va rädda eller oroliga att mamma/pappa kanske ligger utslagen eller är kanonfull & dum.

Jag skäms & känner skam, för det jag ser är min exfru & våra barn i dina ord

Stora kramar till dig

Jättejobbig situation du befinner dig i. Mitt förslag är att du kontaktar någon alanon grupp. Du kan leta på nätet efter lämplig grupp beroende på var du bor. På alanon kan du berätta om din situation och få hjälp att se vad kan du göra och vad kan du inte göra som anhörig. Kan vara skönt att veta även om situationen fortfarande är plågsam för dig. I bästa fall, fast det kanske inte är möjligt i dagsläget, kan du övertala din mamma att följa med dit. Ni kan komma på ett öppet möte, ibland är alla möten öppna, och ni kan bara sitta och lyssna om ni inte själva vill säga något. Om inte din mamma vill följa med så tycker jag du ska gå själv. Tror du kan få mycket stöd därifrån.

Min man har problem, dom på min sida vet men jag har inte pratat med hans mamma el anhöriga. Jag gruvar mig för hon bor långt härifrån och vi känner varann inte så väl. Men hon vet ju historiken. Är så rädd att hon tar hans parti, men det är inte därför jag berättar, utan jag vill förstå

Ligger i sängen och tänker så många "tänk om" och lyckliga slut i skann att jag blir knäpp. Jag vill verkligen inte det här. Det gör för ont. Och jag kan inte påverka minsta lilla, jag räckte inte till...

Ja, tur i oturen. Så många "tänk om" i allt.
Saker en aldrig kommer få reda på.
Känner samma med barn, är 33 och har aldrig velat ha barn med någon men såklart väcktes den önskan med just honom... Så nu får en försöka begrava den tanken med.
Känner också den frustrationen med människor som skaffar barn när de inte ens kan ta hand om sig själv... Önskar lite att min mamma och pappa kunde ha låtit bli det t.ex. Inte rätt att barn ska vara "vuxna".
Fick precis veta att sonen tar detta väldigt hårt och tycker det är jobbigt, att jag flyttat ut och att vi inte är tillsammans längre. Att vi inte är den där lilla familjen längre. Det krossar mitt hjärta och gör så ont!

Grym inställning har du iaf! ?? Och tvivlar inte på att det blir ljusare snart!

Berätta om din oro för sonen men gör inte för stor grej av det. Många testar droger speciellt cannabis och dom flesta fastnar inte i det är min uppfattning. Har jobbat länge med missbruk. Du kan ju föreslå att sonen lämnar urinprov om det skulle lugna dig. Jag är tveksam till om jag skulle gjort det, men vi är alla olika och inget är rätt eller fel. Du ska absolut berätta vad du fått veta och om oron du känner. Självklart blir man orolig och målar upp massa skräckscenarier men försök ha lite is i magen. Lycka till!

Att du behöll din lägenhet.. smart drag, man vet ju aldrig vad som händer..? känner att september snart är slut så då är det bara en månad kvar och majoriteten av tiden är jag ju på jobbet ☺ .. nej vi har inga barn alls.. vilket tror jag var det största drömmen som krossades. Efter man spenderat 10 år med någon så vill man oftast ha barn med den personen. Och att det skiter sig nu när vi är i 30års åldern gör ju inget lättare, det var lixom vårt nästa steg. Tur i oturen det skulle vart mkt jobbigare med barn med i bilden. Å andra sidan undrar jag ofta om det ens hade hänt ifall att vi hade barn. Hade han varit mer ansvarsfull? Det kommer jag aldrig få veta. Hoppas verkligen inte din killes son får lida. Är så trött på månniskor som skaffar barn som inte ens kan ta hand om sig själva. Blir sån misär för dessa barnen. Har en granne som har 5 barn och alla är placerade i olika fosterhem. Pga hennes missbruk.. hemskt och så in i helv*te egoistiskt. Vi får hålla tummarna för att framtiden blir ljusare och som vi vill ha den. Samtidigt kämpa för att må bra själv i första hand. Jag är slut på energi men jag är "stark" pga mångs händelser i livet. Har även en mamma som har alkoholproblem och som jag brutit kontakten med. Det som inte dödar det härdar. Tänker fan inte falla pga att nån annan förstör sitt liv. Man lever ju bara en gång och livet är en gåva.. kram på dig ?