Senaste kommentarerna i forumet

I morse så ringde han mig och var som vanligt. Han sa vi hörs... Och han var icke drog påverkad. Han ringde mig senare på kvällen och ville att vi skulle se på film. Jag var hos honom 25 minuter senare, då ville han inte släppa in mig i lägenheten. Jag hörde rösten av en av hans knarkar kompisar. Han sa att han skulle gå och lägga sig och sova. Klockan var typ 18.30. Jag sa åt honom att han skulle sluta ljuga för mig!!! Sedan gick jag min väg innan han hann svara. Klockan 02.00-03.00 något så smsade han hur äcklig jag är, jag sminkar mig inte. Jag duschar inte, jag stinker svett. Jag borstar inte tänderna osv.
Det är samma saker hela tiden, samma upprepning. Min syster är snyggare än vad jag är.
Allt för att trycka ner mig,.....
Jag duschar varje dag, byter underkläder och borstar håret. Det enda jag inte gör är att sminka mig.
Om han vill göra slut så kan han göra det i nyktert tillstånd, och varför smsa mig mitt i natten.
Just nu så går det inte att prata med honom, och jag tänker inte inte göra det heller. Det enda som jag har gjort nu är att blockera honom.
Han kommer att komma krypande när han får ångest. Då kommer jag att sätta ett multimatum jag eller missbrukar kompisen som langar narkotika.
Jag kommer säkert att förlora fighten, men ändå vinna den.

För era peppande och fina ord. Ja hjärnan säger en sak och hjärtat ett annat. Undrar bara varför känslorna sitter så djupt. Känner liksom att den skiten våra killar sätter oss i är ju INTE kärlek. Inte ett dugg. Jag har alltid kännt mig stark och sattit gränser. Aldrig låtit någon köra över mig. Bröt t.o.m kontakten med min mamma som har problem med alkohol. Hur kunde det vara lättare att bryta med henne som är mitt eget kött och blod. Men att bryta med denna manipulativa människa är så svår. Idag är han osams med alla. Både mig och vänner för dom flesta säger vad dom tycker och att dom förstår mig medans han vill höra från dom att jag är elak som lämnar honom. Han har fått ett barnbeteende den som håller med han är bra och resten är skit. Kramar till er ?

Min blir väldigt elak när han dricker alkohol. Kallar mig för fula saker. Det classiska är att jag aldrig borstar tänderna eller duschar...
Fick sådana sms vid 2 eller 3 tiden i morse. Det är jätte jobbigt....

Tack för ditt svar! Har inte riktigt tänkt på det så och det vart ju väldigt klart då!

Den frågan funderade jag mycket på med min f d man som också var helgsupare.
Efter att ha hängt ett tag på det här forumet och fått massa kloka råd och läst andras historier insåg jag att jag ställt fel fråga.
Frågan var inte om han var alkoholist, utan var min gräns gick för vad som var OK för mig.
När jag vände på det så, blev det enklare för mig att reda ut tankarna.

Har en särbo som tidigare varit min sambo. Vi har varit tillsammans i 8 år. Han är snart 40 år.
Han har under hela sitt vuxna liv festat mycket, druckit väldigt mycket.
I sitt tidigare förhållande ville han festa mycket, struntade i när tjejen han var tillsammans med satte gränser när hon skulle hämta honom, han har själv sagt att han såg när hon ringde men strunta i det för han ville fortsätta festa.
Hela vårt förhållande har bråken handlat om att han vill närmare stan då jag bor på landet och det förståss gör det svårare för honom att kunna festa. Men han säger som att han vill vara nära jobb och gym för att kunna träna men jag vet exakt vad han är ute efter. Han provade att flytta till hyreslägenhet för ca 4 år sedan men var bara ute och festade och drack på helgerna så han flyttade tillsist tillbaka då jag vart väldigt ledsen att han väljer att dricka och festa med kompisar före oss.
Men för ca 1månad sen flyttade han till lägenhet som han nu köpte för han mår så dåligt av att bo på landet för det är så långt till jobb, gym och kunna umgås med kompisar. Jag sa att jag vet exakt hur det blir då han har ett stort uppmärksamhetsbehhov, är endast lycklig när han är full osv.
Vilket resulterat i att han festat 4 av fem helger. Han ska även ut nästa helg för då ska dom tacka av en kompis så det måste han ju gå på annars säger han att jag är så kontrollerande om jag skulle nämna något.
Han har även tagit nummer till en tjej när han bodde i stan förra gången men är ledsen över det.
Han var otrogen i sitt förra förhållande och det tog slut då.
Känns som att han vill fortsätta på samma sätt som han gjorde när han var 18.
Måste dricka, tom skrivit till kompis att när han flyttar så kan han dricka mer öl när dom går på fotboll för då behöver han inte köra.
Fokus ligger bara på att umgås med kompisar och dricka och får han inte det så är jag kontrollerande, elak, anklagar honom för saker.
Han säger förståss att det inte är någon fara och inte har något beroende.
Han dricker aldrig hemma eller vardagar men har det har festberoendet som sabbar hela vårt förhållande. Även om han struntar i det ett par helger så är det alltid så viktigt för honom.
En av helgerna skulle vi renovera i huset men han lyckas säga att han ska komma lördagmorgon och jag undrar varför han inte kan komma fredag men han påstår att jag ska mäta så han kan köpa saker på lördagmorgon som går lika bra att köpa fredag och komma ut med. Jag förstår ju att han ska ut på fredag..vet inte vem han tror att han lurar. Mycket riktigt är han så trött på lördag morgon och kan först komma ut runt 12 på dagen och vi ska åka och hälsa på vänner senare på eftermiddagen som han vet om så det blev inte mycket renovering där.
Sen får jag veta att han var ute på fredagen.
Såhär fortsätter det hela tiden upp och ner.
Vart går gränsen för ett beroende?
Han har förståss full koll enligt honom själv!
Säger att han vissa av helgerna bara druckit 5 öl.
Jag är inte intresserad att vara halvtidsflickvän och han tänker minsann träffa kompisar. Men det duger inte att göra det i nyktert tillstånd på dagar eller kvällar utan han måste supa ner sig och komma till sin gräns där han är lycklig.
Jag har själv festat med honom och det skrämmer mig när han säger hur lycklig han är när han är full och önskar att livet vore såhär alltid. Han älskar att träffa folk som han inte känner och börja prata med dom men det händer aldrig i nyktert tillstånd.
Har pratat med många både killar och tjejer för att se om det är jag som överdriver men alla säger i princip samma sak att dom tycker att han verkar mer som 20 än 40.
Det som gör mig ledsen är att han vill ha uppmärksamhet av andra hela tiden och söka efter andra tjejer.
Vill ha fler svar från utomstående som jag kanske kan visa honom för han fattar verkligen inte!
Han blir sur och irriterad om han inte får som han vill.
Otrevlig ofta mot sin mamma som han oxå sade när vi gick till psykolog att han vet exakt vad han ska säga för att få som han vill. Hon går och stoppar ner pengar i hans byxor och hjälper till när han behöver hjälp med kontantinsats till lägenhet. För enligt honom går det inte att spara till en kontantinsats. Han tjänar mer än sin mamma ska tilläggas! Bodde billigt hos mig så han kunde verkligen spara om han velat.
Han har dålig kontakt med sin pappa som han känner besvikelse över men dom har ändå någon sorts kontakt ändå kan man säga.
Vem hör man av sig till?
Finns det någon som kan vända upp och ner på honom och banka lite vett i han.
Finns det någon bra person/psykolog som väcker lite tankar i folk?
Han är ändå en väldigt bra människa och rolig men mellan varven blir det stora problem!

Ena stunden så ville han att jag skulle komma över, tio minuter senare när jag står utanför hans dörr så vill han inte släppa in mig i lägenheten och ber mig dra åt helvete. Jag lämnar sakerna i trapphuset och går. Klockan 03.00 i natt så vaknar jag av sms om hur äcklig jag är, att jag aldrig borstar tänderna. Min syrra ser bättre ut osv.
Jag har inte svarat på smsen, men har funderingar om, det är så han tycker om mig igentligen?
Känner mig förvirrad, är det fler som har det så här?, hur hanterar ni situationen?
Jag har blockerat hans nummer nu.

Hej har varit medlem ett tag. Men inte skrivit. Är tillsammans med en man sen 11år. Han har alltid under våra år tillsammans druckit mer än vad jag tycker är sunt. Har alltid tyckt att det varit jobbigt med hans drickande men har inte sagt det till honom dom första åren, utan bara accepterat det. Han blir alltid väldigt aggressiva när han dricker. Dom första åren blev han aldrig arg på mig. Men det var alltid någon eller något han var arg på. Han går sällan ut, utan sitter hemma och dricker, pratat i telefonen och spelar hög musik. Varför han inte blev arg på mig i början var nog därför jag inte sa något om hans drickande. Men tillslut så började säga att jag tyckte att det var lite jobbigt att han drack så mycket som han gjorde och att jag tyckte han var obehagligt när han drack. Eftersom han alltid blev så arg. När jag började säga till så vände hand sin ilska på mig och det är väl där vi är idag. Han säger att det är pga mig han dricker för jag har blivit så annorlunda, stänger ute honom och ger inte den kärlek som jag gav förut. Det här säger han när han har druckit. Han gör slut med mig varje gång han dricker. Tvingar mig att packa och lämna tillbaka hans nycklar, för det är hans hus vi bor i. Kan förtydliga att vi bor flera mil från min familj och vänner. Flytta till honom för ca 6 år sedan. Iaf så gör han såhär varje gång. Och jag förlåter honom varje gång. För han ångrade sig alltid dagen efter och säger att det inte ska hända igen. Jag drabbades av cancer för ungefär 2 år sedan och vi hade en väldigt tuff tid. Men dom fick bord den och nu går jag på kontroll för att vara säker så att de inte kommer tillbaka. Han drack väldigt mycket under min cancer behandling och någonstans tänkte jag att nu borde han väl ändå tänka om eftersom han alltid sa att han var rädd att förlora mig pga cancern. Men det har bara blivit värre. Han dricker inte när han jobbar. Men direkt han blir ledig ska han festa till det och dricker ca 10 star öl varje gång. Han går skift gång och har ledigt 1 vecka då och då. Hans lediga veckor känns det som jag går på nålar, vet aldrig vilken skick han är i när jag kommer hem från jobbet. Har alltid en stor klump i magen dom veckor eller helger han är ledig. Känner mig inte trygg alls med honom. Och som alla verkar skriva så känns det ibland som att jag överdriver. Att det inte är så hemsk som jag tycker för han dricker ju bara öl och som han själv säger. Han går ju aldrig ut. Det finns så mycket mer att berätta men det var en liten del av hur jag har det. Vet inte längre vad jag ska göra. Är det jag som överdriver?

Du har en underbar väg fram för dig?
Och sminkbordet var dig väl unnat.
Kram

Sitter i ungefär samma situation som du. Vill lämna men slits sönder av skuld för att lämna en som är sjuk i missbruk och utan jobb.
Men det är som Nordäng och Spinoza skriver, deras eget ansvar ott ta tag i sitt beroende och kämpa sig tillbaka.
De får ta konsekvenser av sina egna beslut.
Men jag förstår dig på alla sätt för det är inget lätt beslut att ta men ditt/ våra liv och framtid är ditt/ vårt beslut att ta.
Kämpa på?

Det är inte ditt fel att han har satt sig i en jobbig situation och nu är det hans tur att ta konsekvenserna av hans handlingar.
Han är vuxen och får själv ta ansvar för vad han gjort!

Jag citerar en väldigt bra mening som jag läste på ett skilsmässoforum:
"Om han försöker kasta över någon sorts dåligt samvete på dig, så fånga det absolut inte. Ta inte emot det. Ta ett mentalt steg åt sidan och titta på hur eländet landar på backen. Låt det ligga."

försatt sig i ett beroende/missbruk som i sin tur gör att han inte kan betala sin hyra. Det är HANS ansvar att få rätsida på sitt liv. Bra att du har lämnat! Försök nu att fokusera på ditt eget liv. Kanske kan du helt enkelt låta bli att träffa honom och på så sätt skapa gränser runt dig själv? Då slipper du ju också att lyssna på hans anklagelser! Lider med dig! Man vet vad som är rätt med hjärnan men hjärtat säger något annat. Du förtjänar bättre! Kramar och styrka till dig

? har blivit beskylld för allt idag. Och fått höra hur dålig människa jag är som lämnar när han har så dålig ekonomi. Trist är att han pratar med sina vänner och dom hör ju bara hans sida av historian. Så en hade sagt att man lämnar ingen under några omständigheter med 5000 i inkomst och 7000 i hyra. Har huvudvärk och vart otroligt ledsen o besviken idag. Hoppas på en bättre morgondag..

Nu när jag väl ska lämna min beroende pojkvän så får jag skuldkänslor för en del saker.

Första blir väll, lämnar man någon man älskar som har det tufft och är sjuk i sitt missbruk?

Jag lämnar honom med en kass ekonomi som blev ännu värre här om dagen då han glömt skicka in redovisning till akassan och blir troligen avstängd då det är tredje gången han "glömmer". Slutar då med att han står med inkomst från sjukersättning på 5300:- och en hyra på 7000:-.

Han är stressad och gtät till och med igår.

Jag var verkligen tvungen att fly från honom för att han skulle fatta att han inte kan leva såhär. Han har börjat ta tag i saker mer än innan. Men han velar fram och tillbaka om att ena stunden förstår han mig nästa stund är jag elak, egoistisk som bara drar.

Känns som mina känslor slits åt olika håll hela tiden. Men jag landar ständigt i tanken att det är min tur nu. Min rätt att få må bra och ha ett värdigt liv.

Hur kommer det gå?
Han drunknar i sina skulder han dragit på sig genom sitt missbruk, är arbetslös och jag står brevid jobbar 7-4 försöker spara så mkt jag kan och försöker ha ett normalt liv.

Det är ju inte fel att vilja må bra så varför känner jag såhär? Och hur fan hanterar jag skuldkänslorna?

Nej tyvärr går det inte. Bilen trasig och den han skulle fixa tyvärr så därför blir vi lidande, hoppas han hinner fixa den innan jobbveckan börjar men jag tvivlar.. brukar sällan bli så..

Jaa du, du har sagt hur du känner. Bra. Kan du göra saker själv, och barnen? Att göra det ni tänkt, men utan mannen? Det är ju det råden lyder, tänk mer på dig själv och ta bort fokus från mannen. Handling där du tar avstånd från hans drickande och beteende tar mer än ord.
Det är så svårt, allt runt någon som dricker. Och den som dricker vill ju absolut inte ändra sig för då tar man från dem det de älskar mest.
Hoppas du kan få en bra helg ändå. Styrkekramar till dig?

Tack Skrållan!
Försökt prata med sambon som nu sover på soffan med hoppande ungar på sig. Jag är bara dum, överdriver och beter mig som en häxa enligt honom! Han har ingen skam i kroppen öht. Försökte få honom att säga sist han däckade på okänd plats ”länge sen” fräste han till svar, påminde honom om i sommar då han sov i bekantas trapp senast och inte kom hem förns sent dagen efter och jag dessutom fick hämta honom. Blir så sjukt besviken! Är dessutom nedlåtande och dumgörande, menar på att han kom ju hem efter hockeyn iaf. Helt hjärndöd! Förstår inte hur han inte kan ha hamnat i fyllecell när han varit så packad på krogen! Han verkar alltid komma undan..

En annan sak är ju att det fanns planer för dagen med lite viktigare insatser och det blir ju lidande tyvärr.. går ut över hela familjen!

Jaa så är det InteMera. Nu går jag min väg?.

Så smärtsamma tankar Skrållan! Men också så sant allt det du skriver. Han valde sin väg, nu får du välja din!

En månad höll nykterheten. Några gånger har han haft de tydliga tecknen på han vill dricka men har klarat av att låta bli. Men idag möttes jag redan vid frukost av en man med suddig blick och lite för hög röst. Som vanligt säger jag inget om nåt av det till honom, hans kamp och hans val. Jag hittar på annat med barnen idag och åker till lägenheten med dem. Som oftast verkar det vara jobbstress som han försöker dämpa med drickandet. Man kan helt enkelt inte lita på en alkoholist, så fort livet blir lite kärvt åker flaskan fram som snuttefilt. Men jag kan rycka på axlarna åt det, jag har mitt eget boende dit jag kan åka och behöver inte vara kvar och se på hur dagen utvecklar sig utan kan göra mitt eget program. Känns både jobbigt, för att han inte håller det han lovar, men skönt att jag inte flippar ur ändå när han som väntat bryter sitt löfte.

Ha en skön lördag alla ni som kämpar därute!

Välkommen hit. En bra början att skriva här. Jag förstår att så hör kan du inte ha det. Tänker att en början att verkligen prata med honom nykter, om hur du känner. Och speciellt så här dagen efter. Du kan ju inte bestämma åt honom att sluta dricka, men du kan säga hur du upplever allt.
Jag har lämnat min man p.g.a. all fylla på helgerna, och ibland på veckorna.
Jag har ju inga småbarn som du har. Men jag kände samma som du, vill inte sitta och vänta på en man som ska bli nykter. Finns så mycket roligare saker att göra i livet.
Men som sagt fortsätt att skriva hör, då du kan få många goda råd.

Jag blev ny medlem här inatt efter att min sambo ”bara skulle på hockey” och raglar in klocka 02 och somnar på hallgolvet.. jag tror att han har bajsat ner sig då han luktar extremt mycket bajs men han är för full för att få liv i! Han har sovit med nedersta trappsteget som huvudkudde sen han däckade.. jag har två små barn som sover här på övervåningen med mig och ett tredje i magen! Han är inte alltid såhär full men alkoholen är ett återkommande dilemma i livet..

I hela mitt liv har jag varit fast i missbruk och även han, mina föräldrar dricker varje helg, min ena förälder dricker även på veckorna. Hans föräldrar dricker varje helg och ena föräldern dricker varje dag! Våra syskon dricker också en hel del och även dom varje helg minst.. Jag själv har varit nykter i 4 år förutom enstaka cider men jag föredrar alkoholfri öl, jag slutade inte för att kg drack ofta utan för att jag inte kunde reglera mängden och jag vill aldrig sluta som mina anhöriga.. det här är mitt liv och det är tragiskt!

Jag försöker i det längsta skydda mina barn att bli utsatt som jag själv blev som liten, min ena förälder somnade på olämpliga platser och min andra förälder fick alltid snedfyllor som hen tog ut på allt och alla andra med diverse kränkande handlingar, jag skärmar av oss från släkten och nu även från sambon! Dom sover tack och lov igenom sånt här och har nog aldrig upplevt när sambon varit packad och idiot.. han har dessutom en tendens att göra sina behov okontrollerat vid ordentlig fylla så jag får passa honom så att han inte urinerar på olämpliga ställen! Det resulterar i få timmars sömn och jag blir så arg och så förbannat besviken.. idag skulle han komma hem vid 22 och bara dricka någon öl.. ja resultatet finns att läsas ovan! Jag vet ju att jag måste ta ett snack med honom imorgon och det kommer inte att bli roligt, han har ofta ångest och blir arg på mig när jag tar upp det! Han menar på att han har kontroll i vanliga fall vilket han inte har.. han kan även säga hemska saker åt mig på fyllan och hävda att han inte minns men jag tror innerst inne att han faktiskt gör det men skäms för mycket för att erkänna det och be om ursäkt...

Ofta är han nykter många månader men det följa av många månader med drickande på helgen, båda dagarna! Fredagar är helt avsatta för att komma hem och ta en öl, inger vettigt kan planeras då för ölen hägrar och han ska slappna av med den i ensamheten.. lördagen brukar bli en fylla och då i olika konstellationer, inte alltid hemma men ofta efter att barnen somnar.. jag vill inte ha det såhär! Jag vill inte att han ska vara såhär och jag vill inte ha ont i magen varenda gång han går ut efter en öl, det är inte alltid han kommer hem heller, han däckar väldigt ofta hos bekanta och har sovit i många hallar och trappor men han inser inte att han har ett problem! HUR SKA JAG HJÄLPA? Hur ska jag ta oss ur det här hemska ?

Ursäktar Wall of text men behövde skriva av mig,. Kram alla!

Jag gråter när jag läser dina ord. Jag är verkligen tacksam över att jag kan dela med mig här, vet inte hur jag hade orkat annars. Man tror att man är ensam om att ha det så här och så börjar man läsa om allas situation. Man blir så ledsen över att livet kan vara så hårt. Sakta men säkert är jag på väg att inse att man inte kan rädda alla. Måste nog rädda mig själv.

Varma kramar

Jag skriver av mig. Sitter här i lugn och ro. Ingen man som är full. Ingen som är sur på mig. Jag tittar på vad jag vill på tv. Jag njuter.
Min man, mitt ex nu, bor i sin lägenhet.
Jag var så kär i honom. Mitt livs kärlek. Honom jag skulle bli gammal med. Vi gick igenom så mycket tillsammans.
Nu ser jag en man som har ont överallt. En man som klagar på allt så fort vi träffas. En man som är negativ. Jag lyssnar. Inte en enda gång har han frågat hur jag mår i allt det här. Han bryr sig bara om sig själv.
Ändå är det sorgligt. Att det inte blev som jag trodde. Vi är inte osams. Vi kan jobba sida vid sida men utan känslor. Vi är som kompisar. Men ibland pratar han med mig som han tror att vi ska fortsätta vara ett par. Han har nog inte riktigt förstått. Att jag inte kan leva med honom när han dricker. Att jag kommer bygga upp mitt eget liv.
Ser att han drar sig till vänner som dricker mycket. Det är det livet han föredrar nu. Att festa. Och dricka.
Tycker synd om honom ibland, men då tänker jag, han har ju valt. Och han valde inte mig.

Jag skriver av mig. Sitter här i lugn och ro. Ingen man som är full. Ingen som är sur på mig. Jag tittar på vad jag vill på tv. Jag njuter.
Min man, mitt ex nu, bor i sin lägenhet.
Jag var så kär i honom. Mitt livs kärlek. Honom jag skulle bli gammal med. Vi gick igenom så mycket tillsammans.
Nu ser jag en man som har ont överallt. En man som klagar på allt så fort vi träffas. En man som är negativ. Jag lyssnar. Inte en enda gång har han frågat hur jag mår i allt det här. Han bryr sig bara om sig själv.
Ändå är det sorgligt. Att det inte blev som jag trodde. Vi är inte osams. Vi kan jobba sida vid sida men utan känslor. Vi är som kompisar. Men ibland pratar han med mig som han tror att vi ska fortsätta vara ett par. Han har nog inte riktigt förstått. Att jag inte kan leva med honom när han dricker. Att jag kommer bygga upp mitt eget liv.
Ser att han drar sig till vänner som dricker mycket. Det är det livet han föredrar nu. Att festa. Och dricka.
Tycker synd om honom ibland, men då tänker jag, han har ju valt. Och han valde inte mig.