Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ställt krav att om han säger att han inte klarar av att reda ut sin situation, så borde han gå på behandling. Han säger då att vårt företag inte klarar sig...
Jag tror han är livrädd att börja glänta på locket...

Vilken superpodd ! Ska lyssna mer :-)
Blade Runner

Med advokaten idag. Det kommer att gå fint ska du se. De har ju för det första koll på allt men de är ju helt utanför vår destruktiva bubbla och ser på allt med friska ögon. Vi är ju lite insnöade, typ?
Så himla bra att du kunde andas och inte falla när han var fin mot dig. Det är oerhört svårt ju.
Jag mår skit just nu eftersom min man tror att allt är som vanligt och glömt och förlåtet. Känner mig så himla elak och taskig som planerar bakom hans rygg nästan, även fast jag har sagt till flera gånger att jag kommer att vilja skiljas. Verkar som han förtränger det helt. Usch,så jobbigt att göra någon annan illa.
Jag tänkte på det idag som psykologen sa: Hans hjärna är ju långt ifrån nykter än , det kommer att ta många månader dit om det inte börjar drickas igen. Det är nästan lite obehagligt när han trots det fungerar som en sprifri person men trots det inte är okej i hjärnan. Det märks ju inte direkt mer än att han har kört stubin, sur och det ska göras tusen grejer hela tiden. Jag får inte en lugn stund.
Ha det fint i helgen med dina fina barn?

I helgen som var så åkte han fast för rattfylla, tyvärr så bedövande han ångesten på söndagen med alkohol. Måndagen och alla andra dagar fram till just nu så har han inte druckit en droppe alkohol vilket känns jättebra, jag vet inte om det var rätt eller fel av mig att ge honom ett val antingen väljer du alkoholen eller mig och då är det en förändring som gäller. Han valde mig och han säger att han aldrig tidigare känt sig så motiverad till att göra en sådan helomvändning. ? Han bokade även upp sig hela helgen att han ska vara med sin bror (hans bror dricker inte nämnvärt och är insatt i sin brors beteende) och killens egna ord var att jag vill boka upp mig hela helgen för att jag vill inte falla dit och göra något dumt. I onsdags kom det jag varit orolig över en av dom här "kompisarna" som han brukar dricka med undrade om han ville komma dit (paniken och oron jag kände då) killen min sa då till kompisen att jag ska inte köra och får inte köra. Men om du hämtar mig så kan jag komma. Och självklart trots att jag inte ville så blev det ju lite diskussion men killen sa att jag lovar dig att jag ska inte dricka en droppe alkohol, och jag måste ju få åka iväg så jag kan bevisa för dig att jag menar det jag säger. (håller med fast oron biter dig fast) han skrev och berättade att han inte druckit något inte en droppe, vi pratade även på kvällen videosamtal och jag såg och hörde på honom att han var nykter och jag blev så glad över att han hållet det han lovat. En dag i taget är det nu, och för varje dag han lyckas så känner jag mig så glad och stolt över honom och jag märker även på honom att han känner en form av stolthet över sig själv. Nog vet jag att det kommer komma bakslag, jag gläds dock just nu åt dom dagarna som det går bra och åt rätt håll. ❤️

??

Ja, visst är det ovant att få bestämma själv!
Mitt X flyttade i början på juli och då gjorde jag en jättebeställning på Ikea som jag fick hemkörd.
Ny säng i lagom storlek för MIG. Nya bokhyllor i vardagsrummet med vitrindörrar (X:et ville inte ha det för att stereoljudet blev sämre då), byråer, nytt badrumsskåp mm. Det mest "onödiga" jag köpte var ett sminkbord. Jag har knappt sminkat mig tidigare, så det kändes ju kanske inte helt nödvändigt. Men det var så fint och något som jag aldrig hade köpt om X:et hade bott kvar. Så nu står det och pryder mitt sovrum och jag älskar det!
Men det tar tid att tänka om. Min första tanke när jag vill göra något hemma är vad "de andra" ska tycka och om de kommer att gilla det. Sen inser jag att det bara är dottern jag behöver förhålla mig till. Hon kommer inte att bo kvar hemma så länge till och är dessutom positiv till allt jag ändrat på hittills. Så jag tränar mig på att tänka på vad jag vill och vad jag tycker är fint. En fantastisk känsla!!!

Lycka till med försäljningen av huset Skrållan!

Ja, det blir så absurt att tro att man ska kunna bygga upp tillit på så kort tid. Speciellt när han inte gjorde något för att förtjäna det...

Igen mig. Jag var i samma sits som du när jag väntade mitt första barn fast med min pappa . jag tog mod till mig hur jobbigt det än var och sa så som du skriver. Att söker du inte hjälp får du inte träffa ditt barnbarn. Det tog han verkligen till sig och sökte hjälp direkt på AA och sen dess har det varit bra. Visst han har druckit efter det även om det tog lång tid efter men inte alls som tidigare tack o lov. Så som de andra skriver. Man får tycka det är egoistiskt men samtidigt kan det va till stor hjälp att någon säger som det är. Lycka till med allt och hoppas att hon lyssnar på dig och sitt blivande barnbarn. Kram

Otroligt den tolkningen av tolvstegsprogrammet är sannerligen hans egen. Så du ska vara acceptera att han bär sig illa åt och är elak mot dig. Anser han att du inte har några känslor. Jo han har en beroendesjukdom så ser man det, men hans ansvar är att göra något åt detta, att ta emot all hjälp han kan få om han inte klarar att bli nykter på egen hand. Jag blir jättearg när jag läser det här. Hur står du ut undrar jag. Jo man pratar om missbrukaren och jaget, men meningen är ju att man ska bli frisk och då är det jaget som som styr beteendet. Din man rättfärdigar sitt missbruk och du ska dessutom tycka synd om honom för han är ju sjuk.

Nykterhet är en självklarhet när hon träffar dig och sitt barnbarn. Där kan man inte kompromissa tycker jag. Men så finns ju oron och obehaget av att veta att din mamma har allvarlliga alkoholproblem och det kan man ju inte blunda för. Gör det som känns bäst för dig det är mycket viktigt just nu. Även om det innebär att du får begränsa kontakten med din mamma. Just nu är det du och ditt kommande barn som är det viktiga. Var egoistisk om man nu kan kalla det det. Det som är bra för dig är också självklart bäst för din bebis. Allt är rätt som får dig att må så bra som möjligt. Jag hade nog övervägt att inte ha någon kontakt just nu, men det är ju du som avgör vad som känns bäst. Din lilla bebis klarar sig just nu utan mormor. Att få ha kontakt med sitt barnbarn kan ju vara en motivation att bli nykter, men jag tror att din mamma även behöver någon form av behandling för sitt missbruk.

Underbart att det går framåt med huset. Hoppas att ni får en bra köpare snart.
Låter ju jättemysigt att dona i din egen lägenhet och få göra precis vad du vill och när du vill.
Kram?

Så var huset visat. Nu blir det väntan. Väntan på om någon är intresserad.
Dom här dagarna som jag och mannen grejat har det mesta gått bra. Han är inte så sur som innan jag ville flytta isär. Skönt ändå, för vi måste ju fixa detta.
Jag själv börjar planera för min lägenhet. Känns spännande nu. Så kul när jag planerar och ingen som säger, så kan vi inte göra. Nu bestämmer jag själv.

Lyssnade igår och ska nog tusan lyssna på mer.

Det tar nog lika lång tid att bygga upp sim det tog att rasera förtroendet tror jag.
Men hallå Spinoza ?en helg. Galet

De olika faserna: först ånger och tårar som efterhand övergår till ilska och "inget att bry sig om och göra stor sak av, du vet väl hur jag är när jag är full"! Hemskt är det! Lider med dig! När det gäller 12-stegsprogrammet tror jag din man har gjort sin egen tolkning. Det är nog mer menat som att det finns en människa bakom missbruket. Att man som anhörig skall lära sig hålla isär dom olika "personligheterna" låter konstigt och orimligt Men det finns många hör som kan mycket om det och som kan svara bättre på det. Han säger att du måste förstå att han är beroendesjuk. Snarare är det ju så att HAN måste förstå det och också ta ansvar för sin sjukdom. Vänd fokus till dig själv och fundera mycket över vad DU behöver och hur DU vill ha det. Stämmer det överens med hur du har det ihop med din man? Tänk inte att saker ska bli bättre eller annorlunda utan jämför med hur du har det här och nu. För det är det du har att förhålla dig till! Hans missbruk har du typ noll makt över och det är heller inte ditt ansvar. Kram

Ja, att det ska vara så svårt att vara snäll med sig själv. Förstår ju att detta inte är bra för min egen del. Som du säger.. Nä jag skulle aldrig kalla min vän för fegis ?. Jag ska verkligen ta till mig av ditt peppande. Kramar ?

???

Jag är rädd för berg och dalbanor. Det vet han. Han vet att jag är oerhört anpassningsbar och flexibel, men att jag inte gillar några åkattraktioner på tivolin. Men nu är jag på tivoli hela tiden. Åker på en spindeltråd fast jag är en elefant. Tråden svajar olika fort varje dag. Det går inte att förutse eller förutsäga hur fort, när den ska vända eller om den ska stå stilla ett litet tag så jag hinner andas.
Han är min man, den jag älskar. Jag kommer inte att sluta älska honom. Jag vet det. Jag är 51 år. Jag visste redan när vi möttes för 3 år sedan att han är missbrukare. Och nu betalar jag priset för min kärlek. Det kostar mycket....Oftast får jag mycket tillbaka också. Mer njutning och kärlek, mer uppskattning och erkännande än någonsin i livet tidigare. Han är en god människa. Med intellekt och hjärta.
Men han älskar också alkohol. Förmodligen mer än livet självt.
Handskas med det på mer eller mindre klokt sätt i perioder.
Ljuger ofta om det. Ljuger alltid skitdåligt om det.
Förut ledde det till ånger och sorg mellan varven. Ångest. Samtal. Gråt.
Nu har det övergått till frånvändhet. Oftare till ilska, högljudda utrop och hotfulla tillmälen. Som han givetvis förnekar eller vill förmildra efteråt.
Han säger att jag måste förstå att han är beroendesjuk. Och det måste jag acceptera. Och som sådan säger han ibland saker han inte skulle sagt som nykter - alltså är det inget att hänga upp sig på för mig...
Men jag blir så berörd och sårad. Nu är jag så ledsen och trött.
För mig är det ju självklart samme man som säger det kärleksfulla orden som de hotfulla, arga, otäcka och anklagande!

Han säger att det är 12-stegsrörelsen som lärt honom att en ska skilja på den fulla och den nyktra och dennes beteenden och uttalanden. Han kan som nykter "inte ha ansvar för vad han som full sagt och gjort för han lider av en psykisk, kemisk beroendesjukdom" som han gång på gång upprepar för mig!

Kan någon berätta för mig om erfarenheter av 12-stegsrörelsen?
Är detta med personligt ansvar frånkopplat enligt den metoden?
Eller är det ännu en lögn från min man?
Han har genomgått behandling på 12-stegsbaserat behandlingshem för ca 20 år sedan. Var sedan nykter i 17 år innan han började dricka igen...

Mitt X gav mig en helg för att bestämma mig för om jag litade på honom eller inte.
Vi är skilda nu...

Tack för tips
// Blade Runner

Jag började gråta när jag läste ditt senaste inlägg. Kan inte förstå att människor jag inte känner genuint visar värme och förståelse och hjälper varandra genom oändligt svåra resor. Tack för att du och ni andra finns !!!!!!
Skriv och berätta när du tagit steget ! Jag tror du kommer känna lättnad efteråt.
Jag fick jobba med mig själv imorse när min man var ångerfull igen och sa rätt saker. Skickade fina sms. Smärtan att aldrig sluta tycka om någon hur illa de än behandlar än är hemsk och så får jag direkt dåligt samvete för att jag ignorerar hans försök till kärlek. Jag törstar liksom efter kärlek och greppar halmstråna när de räcks fram. Men jag andades, valde att inte bli rädd för känslorna som kom och accepterade dem, då gick de över, såååå häftigt. Ikväll är han full igen såklart och envisades att äta middag med oss andra fast han inte ens kunde föra gaffeln till munnen.
Du skriver att ingen skulle tro på en. Det är ju en anledning till att man inte berättar. Ingen förstår vidden av skammen och galenskapen och skulle de höra allt skulle de häpna och antagligen döma mig och det vill jag ju i te så jag är tyst och mörkar.
Kram kram kram

Nu när jag fått lägenhet och han en flytt inom kommande månader så märker jag att min kille tagit sig i kragen för tillfället. Han går till öppenvården och ska börja gå på pissprov.

Ena stunden är han lugn och förstående till mitt beslut och att målet är att vi ska kunna leva ett liv med varandra inom kort. jag han sagt att det hänger på dig hur framtiden ska se ut. Tillsammans eller inte. Upp till bevis säger jag. Han tycker inte han har nått att bevisa? Han har ju "slutat" nu. Själv känns det bara som jag väntar på nästa svacka. =/

Från att ena dagen ha en hyfsad insikt till att nästa dag vara arg och irriterad. Och inte förstå ett smack om varför jag lämnar. Idag försökte han ge mig en tidsram på 3 månader att tänka hur jag vill ha det.. 3 månader???? Jag har offrat 3 år i missbruksproblematik med dig och du vill ge mig 3 månader..

Nån här som byggt upp en trasig tilit på 3 månader? Haha helt sjukt i mina öron. Ingen insikt idag undra hur det ser ut imorgon?!

snäll och förlåtande mot dig själv som du är mot honom och andra. Skulle du kalla din bästa väninna fegis om hon var i samma sits? Tror inte det! Börja säg snälla saker till dig själv då börjar man tänka mer på lösningar. Det ÄR svårt att lämna! Du har ju läst berättelser av oss andra här. Man tappar helhetsbild och man tappar bort sig själv och så det där förgrymmade hoppet som aldrig överger en. Försök att ge dig själv råd och pepp. Tänk dig att någon du tycker väldigt mycket om skulle anförtro dig att hen är i samma sits. Vad skulle du föreslå den personen att göra då? Att gå lite utanför sig själv gör att man kan tänka klarare tycker jag! Massa kramar till dig♥️

Jag skaffade mig återigen en lägenhet. Tänkte att då är det bara mitt ställe. Skulle jag bo kvar i huset, så kändes det dom om han kanske kommer o går som han vill. Kan ju inte ta av honom nyckeln, när vi äger huset båda två. Sen tänkte jag på honom, att det var lättare att ta tag i sitt problem utan större förändringar med boendet.

Sommaren har fungerat jättebra. Det gjorde att jag återigen hamnar i en situation som gör att jag inte kan lämna. Fast att jag denna gång var jag så fast besluten att nu fick det räcka. Efter att jag pratat med honom, att jag inte fixar detta har det varit fortsatt bra. Tycker ju om honom när han är nykter.

Tills för 10 dgr sen.... vaknar mitt i natten att han går upp på toaletten. Kommer tillbaka raglandes i sängen ?.
Frågade honom fick bara sludder tillbaka.

Avvaktade tills kvällen efter, med att fråga. Då hade han hittat en slatt han gömt undan. Blir så trött...varför trillar jag tillbaka varje gång allt är lugnt...och släpper allt??

Alla barna är vuxna(vi är 4 st)och har egna barn förutom min bror som förtilfället bor hemma nu men ska strax flytta för att plugga på annan ort. Men han har bott hemma nu ett tag och sett hur pappa bara faller längre och längre ner i flaskan. Jag vet inte hur många gånger vi har pratat med han men som sagt så vill han inte pröva, eller någon gång har han prövat sluta dricka men då har han efter ca en vecka fått nå slags anfall som jag nu inte kommer ihåg vad det heter ? Men han liksom tuppar av och ramlar i golvet och tappar medvetandet och varje gång det hänt har min bror varit hemma och ringt ambulansen och då har han fått stanna på sjukhuset några dagar och ta prover och allt sånt, vet inte om pappa förnekar att det har med alkoholen att göra eller att han bara vill få oss att tro att det inte har med det att göra.. men vi vet det och det är lika jobbigt varje gång han ringer och säger att han ligger på sjukhuset pga något han hittar på men vi vet att det är för att han kropp skriker efter alkohol.. och sen att min bror ska flytta snart gör allt bara ännu jobbigare för då han har ingen där som kan hjälpa han när detta händer igen och det ger mig en sån jävla ångest.. jag bor 60 mil bort och har en egen familj att ta hand om sen har han min syster som bor 10 minuter bort men hon har ju också familj och ett eget liv. Han är som ett barn å kan inte ta hand om sig själv, min syster är där och städar varje söndag för det orkar han inte göra själv.. han gnäller att han inte får någon hjälp men hjälp är det enda han får och han sittter där i sin soffa med flaskan i handen..