Senaste kommentarerna i forumet

Vad som är sant så skit i vad han tycker och tänker ??

Vi är i skrämmande lika situationer. Förutom att vi har inte barn vilket kanske gör det lättare. Jag har oxå en stadig grund. Min kille är arbetslös, sjukskriven, kronofogden skulder. Har nästan ingen släkt, mamma död pappa ur bilden. Förstår verkligen hur du känner med att det är tufft att lämna någon som inte har någon eller någonting. Känns i hjärtat men som sagt måste man se det som att det är " JAG o du" inte "DU och jag".. att prioritera sitt eget välmående är inte egoistiskt. Jag har försökt hjälpa i år nu. Sopat undan hans misstag. Tagit ett lån då han i början påstog att han skulle bli dödad om han inte betalade... sjukskrivit mig från jobbet för att ha koll så han inte tar en överdos. Åkt hem på raster för att se att han sover och andas. 6 överdoser satte sig hårt i både hjärta och hjärna. Och jag blev medberoende som bara fan. Tipsar dig om boken djävulsdansen. Har du läst den? Den ger styrka. Kram på dig ?

Tack så mkt det ska jag vara ?

Jo det kommer nog bli rätt "tufft" för honom. Ännu en grej att sy på offerkoftan. Ush är så trött på denna offer rollen. Man måste forma och skapa ett bra liv för sig själv. Och visst alla kan hamna snett i livet men det gäller att ta sig i kragen då. Dom spydiga komentarerna är vardagsmat här. Väljer att inte ta åt mig och jag vet vad som är sant och inte sant gör det du med. Att jag hitta hit betyder mkt för mig med. Att få skriva av sig och att få stöd av er som är i samma sits. Tänkte först att detta är inget för mig eftersom min kille inte har alkohol problem med hittade inget drog forum som var så här bra så fick börja skriva här.. ja som sagt nu är det lungt killen röker cannabis om dagarna nu och är seg/snurrig/glömsk. Aja tänker att det är ju bättre än att han inte trycker i sig piller som tidigare för pillermissbrukare är så oberäkniga. Man vet aldrig hur snett det slår i skallen.. låt han röka sönder sin hjärna så han blir dement vid 40 år. Orkar inte bry mig ? jag ser fram emot flytten. Kram ?

Det är långt till november....
Mitt råd att lämna på direkten för din egen säkerhet, var rädd om dig ♥️

Det är långt till november....
Mitt råd att lämna på direkten för din egen säkerhet, var rädd om dig ♥️

Kommit till punkten att han tror att jag ljuger....
Jag ljuger om allting.....
Det går inte att diskutera med honom. Jag känner mig så frustrerad....

Hej Rosa ljus! Vilken uppgivenhet din trådstart andades här i slutet av augusti. Hur känns det nu? Samtidigt som du skrev om att du "aldrig kommer härifrån" så låter det som att du tar steg och du har tagit stora steg i riktning mot ett annat liv! Du skriver av dig en del av din frustration här, hoppas att det kan ge dig lite utlopp för det du bär inom dig. Lägenheten är fortfarande uthyrd en månad i taget, men bara för att du bor ihop med din sambo behöver det ju inte betyda att allt är precis som det alltid har varit, att du beter dig på samma sätt som tidigare - inom dig har det hänt mycket. Jag får känslan att ditt inlägg, med all den frustration som du ger uttryck för, vittnar om att du mentalt ändå är på väg mot att sätta mer gränser och att tänka mer på dig själv. Säg till om jag är helt ute och cyklar!
Finns det några sätt att ta dig ur detta fängelse som är ditt hem, något som du kan boka in att göra som DU skulle må bra av?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det kommer verkligen bli en reality check för honom när du väl flyttar ut och han inte får nyckel, hehe såklart han inte får nyckel :) känner igen sådana kommentarer också, tror missbruket ger totalt skev verklighetsuppfattning (alternativt lyckas ljuga om situationen så de tror på det själva). Min sambo kan också prata om grejer som borde fixas här hemma, typ "vi borde köpa ny säng" och då undrar jag tyst om han har glömt att vi gjort slut och att han ska flytta ut asap.... Fast sen senare får jag ändå syrliga kommentarer om att jag sviker honom som vill bryta upp pga att han är den som är sjuk och att jag inte finns där när han mår så dåligt (kan tycka att om han mått så dåligt i alla dessa år borde han tagit hjälp för längesen och så är vi inne i den diskussionen igen som aldrig leder någon vart). Jobbar på att han ska flytta ut, tyvärr gör han inte mycket själv åt saken själv och jag har blivit sjukt dålig på att bara sätta ner foten. Något jag troligen behöver hjälp att hitta tillbaka till sen när allt det här är över. Tycker det hjälper att vara inne i detta forumet när det känns jobbigt, sorgligt nog är det lite skönt att läsa om andra som också är i samma situation. Jag kan sätta min situation i perspektiv och ofta när jag läser så tänker jag "men lämna bara!" och sen tittar jag på mig själv och ser hur fruktansvärt svårt det är i verkligheten.... bra att det verkar lugnt för tillfället, njut och tänk att väldigt snart är detta över!

Ja klart man inte vill bo i en väska alltså. Längre avstånd till jobbet mm.. nää jag härdar ut detta till nov. Just nu är ju allt endå lugnt. Lycka till med allt ?

Ja visst är vi skrämmande många o samma båt. Jobbigt att du inte får ut honom.. har han ingen bekant han kan flytta in med då? Min kille försöker diskutera om denna flytten varje dag. Igår trodde van att han slulle ha en nyckel hem till mitt nya hem.. undrar hur han tänker där alltså.. så klart han inte ska ha.. jag vill kunna låsa dörren och veta att ingen kommer in... lycka till med att få iväg din problemperson ?

Det låter väldigt tufft för dig att inte kunna få iväg honom. Jag kan inte något om detta direkt men finna det ingen möjlighet för att ta hjälp av soc?
Till mig så de att jag ska inte ordna boende till min man utan det ska han klara själv annars får han komma hit så hjälper vi till.
Det var det de så till mig när jag stressade över boende till honom p.g.a att han är arbetslös.
Det kanske är värt att kolla med sig i din kommun.
Håller tummarna att det löser sig.
Kram

När det varit tillräckligt lugnt så här jag också bott hemma. Jag har bara flytt, för det känns det som, när det varit alltför stökigt. Msn vill ju helst vara hemma och det är väldigt jobbigt att sova på soffor, lyftmadrasser och ha sina saker i plastpåsar. Så jag förstår dig.
Kämpa vidare, det är inte långt kvar till du kan flytta?

Min man ( snart ex man) glömmer också mycket. Jag har vant mig men är säker på att det är alkoholrelaterat. Det är svårt eftersom jag lärt mig att återupprepa saker i syfte att han ska komma ihåg och då tycker han jag är tjatig. Om jag inte tjatar och han glömmer säger han att jag aldrig sagt något och bara inbillar mig. Om jag tar upp hans minne säger han att mitt minne är jättekonstigt. Så ja jag känner mig i din beskrivning :-(
Blade Runner

Som så många här är jag i liknande situation. Herregud vad många vi är som verkar ha samma upplevelser. Grattis till att du får boende i november, det är ett tag men i relation till alla år som du stått ut är det väldigt kort tid! Det kommer bli bra. Jag sitter i liknande situation men tvärtom, min sambo ska flytta ut men hittar inget (pga missbruk, betalningsanmärkningar, skulder, inga pengar osv). Så det låter underbart att bara lämna! Han säger också att allt är mitt fel, jag provocerar honom till att knarka. Det är så sjukt. Saknar också mitt gamla bekymmerslösa jag. En person som satte gränser och visste vad jag ville. Kan inte ge råd eller tips hur du ska stå ut närmsta två månaderna. Men ville bara säga att jag bär på samma känslor som du, du är inte ensam och lycka till.

Vad fint att höra att din anhöriga är på väg till bättre mående. Du undrar lite om det där med antabus och jag vet ju inte vad just den här läkaren har för motiv och hur samtalen mellan denne och din anhöriga har gått. Vad jag kan säga är att det för en del är skönt eller hjälpsamt att ta antabus det så att säga omöjliggör drickande för de allra flesta. Att bli personlighetsförändrad och/eller kanske våldsam och hotfull är för de flesta ångestfyllt och skrämmande. Att göra saker under påverkan som en aldrig skulle göra som nykter kan få svåra konsekvenser. Så att få stöd för att inte dricka, eller att få antabus behöver inte handla om att någon dricker för mycket och för ofta utan om dess konsekvenser då det händer.

Jag hoppas att du får svar av andra användare som kanske själv ätit antabus av olika skäl. Ett tips är att du startar en egen tråd, använd med fördel det du redan skrivit. Din fråga är viktig och jag gissar att fler undrar kring detta. Nu har du hamnat i en gammal tråd som inte varit aktiv på länge.

Igen, välkommen till oss

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej
Jag har en anhörig som inte är alkoholist men blir som tokig och skrämmer folk om han råkat dricka ren sprit. Personen har tidigare varit blandmissbrukare men är på mycket god väg att bli bättre nu.
Äter adhd medicin...
Pga ett återfall med några öl och lite sprit sätter nu en läkare in antabus.
Jag anser detta vara råttgift men vad finn för motivation att skriva ut antabus? till en person som ej är alkoholist?

Hej
Jag har en anhörig som inte är alkoholist men blir som tokig och skrämmer folk om han råkat dricka ren sprit. Personen har tidigare varit blandmissbrukare men är på mycket god väg att bli bättre nu.
Äter adhd medicin...
Pga ett återfall med några öl och lite sprit sätter nu en läkare in antabus.
Jag anser detta vara råttgift men vad finn för motivation att skriva ut antabus? till en person som ej är alkoholist?

Hej! Jag är orolig för min man och för vårt förhållande. Han dricker starka groggar nästan varje dag, både öppet när han lagar mat, sköter trädgård och snickrar, och i smyg. Det har eskalerat sedan han gick i pension för några år sedan. Det märks inte så mycket på honom att han dricker för han verkar tåla mycket. Men jag märker att han blir annorlunda eftersom jag känner honom så väl. Vi har samtalat om hans smygdrickande många gånger och han säger att han ska minska ner drickandet, men inte sluta dricka helt. Sista året har han börjat glömma så mycket. Han minns inte att vi sett ett tv-program, vad vi köpt för present, vad jag berättat o.s.v. Jag känner att jag inte litar på honom längre. Förtroendet har blivit förstört. Vad är det som händer? Demens? Alkoholdemens? När vi pratar om problemen går han i försvar: "Du glömmer ju också.", "Du dricker ju också.", o.s.v. Han tycker att jag är elak när jag försöker prata om det.
Är det någon här som vet mer om detta och hur man hanterar det?

Inte lätt Azalea. Hur man än gör så får man skit. Men stå på dig om lönen. Den är din. Och den kan du använda till roligare saker än att sponsra till hans alkohol.
Surheten känns igen. Tack för att jag blir påmind om den.
Sov gott du också?

Kram från mig till er Nordäng67 och Azalea??
Tack?

Kram från mig till er Nordäng67 och Azalea??
Tack?

Det går liksom inte. Hade han på något sätt visat en vilja eller liiite ödmjukhet efter allt som hänt så hade jag nog kanske klarat det.
Men istället är det surt, tvärt och argt eller total tystnad.
Idag blev han arg igen över att jag har min lön på kontot........ blir så trött på det.
Han spenderade flera 1000-tals i månaden på sprit och sen ska jag vara den som är dum i huvudet och idiot som inte har lyst att vara med och betala till det längre. Åhhhhhh
Frågade igen om han tänker söka npgon hjälp. Nä, det har jag gjort tidigare och jag har ju antabus men det skiter väl du i. Blev svaret.
Visst, jag har valt att inte kolla antabusen så det har han ju rätt i.
Sov sött ?

Det är klart svårt att välja sig vid tanken att man inte är behövd längre och det blir lite fallgropar ibland. Det måste det få bli.
Men du kommer ur dem och jag tror det går bättre för varje gång.
Ta ett djupt andetag och du klarar det.
Kram ?

som också haft och fortfarande har sådana dagar. Dom där dagarna blir färre och färre Att fundera på vad man skall unna sig själv brukar trösta mig. Har även lite som mål att det skall vara så nära gratis som möjligt. Inte för pengarna utan för att jag skall må bra på riktigt och inte typ trösthandla! Imorgon är en ny dag och den är din Skrållan ♥️