Senaste kommentarerna i forumet

Att din morbror verkar väldigt mån om dig och barnen.
Ni har ett ömsesidigt stöd i varann.

Sen har han sin beroendesjukdom som han försöker skydda dig från.
Att komma in i denna symbios av ansvarstagande hjälp och omsorg,även från hans sida är svår att ta sig ur.
Han är säkert medveten om de känslor det utlöser hos dig när han dricker.

Men han kan inte låta bli.
Säkert är du och dina barn jätteviktiga för honom på många sätt.
Men när alkoholism har gått långt så förmår de inte att avstå.

Jag har inga goda råd.
Antingen fortsätter ni finnas för varann
Eller så kanske du behöver glesa ut kontakten.
Läs runt här i forumet och ta till dig vad du kan göra för din egen och barnens skull.
Din morbror kan du tyvärr inte påverka.
Han måste göra sin egen resa.

Du har starka känslor och mycket oro kring din morbror som både mår psykiskt dåligt och har alkoholproblem. Han försätter sig själv i många farliga och dåliga situationer och människor har tröttnat runtomkring på att försöka påverka honom till att göra andra val.

Du vill inte ge upp för andra har gjort det. Det gör ont i dig att se detta och du fasar över vad som kan ske.

Du är väldigt omtänksam och empatisk som kan sätta dig in i hur svårt han haft det i sin barndom, ha förståelse för att det blivit som det blivit och varför det är svårt för honom nu. Det är fina egenskaper du har. Samtidigt är du medveten om att du inte kan förändra honom eller att han kan tvingas till att göra andra val på lång sikt.

Du vet att han måste välja själv och det hörs att du gjort mycket för att försöka nå fram till honom och funnits där på alla möjliga vis. Han känner säkert det och är tacksam för det men kanske har kunnat ta emot all hjälp du velat ge. Det finns hjälp att få för honom om han vill ha den eller ta emot den.

Modigt och klokt att du tog steget att skriva och berätta här, öppet på ett forum. Det ger oss chansen att försöka ge dig stöd i din situation. Hur ser det ut i övrigt för dig med stöd , vänner, bekanta att prata om detta eller annat med för att kunna ladda dina batterier?

Fortsätt gärna skriva och läsa här, ibland kan det hjälpa till att sortera genom att skriva och förhoppningsvis kan något av det vi andra skriver här bli hjälpsamt för dig.

Ta hand om dig och igen, välkommen hit!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Varmt välkommen till forumet! Jag ser att det har gått ett par veckor sedan du gjorde ditt inlägg och att du inte har fått något svar än. Ibland kan det ta ett tag innan nya trådar kommer igång. Fortsätt gärna att skriva här och berätta om hur du har det och läs om andras erfarenheter om du vill. Fint att du har hittat hit!

Du beskriver så tydligt hur det har varit tidigare, att din mans drickande har återkommit i perioder och att dessa perioder har varvats med löften om att saker och ting ska bli annorlunda. Den här gången märker du av en förändring och en aggressiv sida som inte funnits där förut och som skrämmer dig. Klokt att du reagerar på detta och tar det på allvar! Så ska ingen behöva känna i en relation.

Ett första steg kan vara att ringa till Kvinnofridslinjen som är vana vid att personer som känner sig skrämda av partners beteende i en relation. De har telefonnummer 020-50 50 50. De har öppet dygnet runt och samtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen.

Det går också bra att ringa till Alkohollinjen, som är en nationell stödtelefon som riktar sig till anhöriga till personer som dricker mycket alkohol. De har telefonnummer 020-84 44 48.

Ibland kan familjeterapi vara ett bra sätt att komma vidare i diskussioner om laddade frågor som bodelning. Där finns möjligheten att i lugn och ro prata om sin relation med en utomstående. Jag vet inte alls hur du ställer dig till detta, och hur du tror att din man skulle reagera på ett sådant förslag?

Till sist undrar jag om du har någon du kan prata med om hur det är för dig just nu? Ibland kan det vara skönt att få bolla med någon, antingen en närstående eller en professionell, för att få nya perspektiv på sin situation.

Det här är bara generella tankar från min sida, du väljer förstås själv hur du vill gå vidare. Återigen, varmt välkommen hit och fortsätt gärna att berätta!

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Jag veeeet.....Men fasen så svårt det är ändå. Blir så himla trött på mig själv alltså.
Nej, du har helt rätt i det du skriver, 1 vecka är ingenting och framför allt om han inte rar hjälp utifrån alls och sen inte vill diskutera det heller.
Men han anser att hen tagit hjälp nu : Fick ju antabus utskriven på akutpsyk och tyckte inte att han behöver åka till vårdcentralen för att ta dem. Det kan min fru, jag då så klart, kolla att jag gör!!
Så där ja, då fick man en uppgift i knät igen. Jag är så mesig och skulle så klart sagt nej. Men icke?
Jag tror jag ska sätta en deadline att påminna honom och annars skicka in pappren själv nästa vecka.
Kram till dig fina Spinoza och er andra

Förstår dig. Tilliten är ju förstörd. Jag känner samma. Min kille ska till en beroende klinik imorgon. Han har vart drogfri dessa senaste dagarna och inser att jag fattat beslutet att flytta. Han trodde aldrig jag skulle ta klivet. Men nu gör jag det. Men känns ju självklart så fel när han nu ska gå och få hjälp. Men det händer ju inte över en natt. Jag känner att jag behöver bevis på bevis att han verkligen väljer mig. Därför tar jag avstånd ett tag och ser vad det landar. Ta hand om dig och lycka till så mkt med dina strider ?

Den person som står mig närmast förutom mina 2 barn är min morbror.
Min morbror är alkoholist samt har psykisk ohälsa.
Det har han varit så långt jag kan minnas. Tidigare har han varit periodare, druckit mycket varje dag i streck sen uppehåll. Vissa gånger har uppehållet varit under längre tid.
När han är nykter är han världens underbaraste människa och finns där alltid för mig och barnen. han är aldrig onykter i vårt sällskap, men sen åker han hem och dricker sig full och beteer sig illa mot andra och skämmer ut sig på uteställen och på stan. somnar någonstans ute i sitt eget kräk/avföring har också hänt.

i början på året fick han besked om att han har cancer - dock har den inte brutit ut än - en anledning för honom att dricka mer.

i våras tog hans dotter beslutet att inte komma mer till honom vilket gav honom tillfället att tycka synd om sig själv och då var han ju värd att dricka mer. vi såg inte honom på flera veckor, han brände alla pengar på sprit.
sen en dag kom han och efter de har han bott hos mig en vecka i taget typ men sen tar begäret över och han åker hem och dricker i ca 3 dagar, hela sommaren har de hållit på såhär.
varje dag väntar jag på ett samtal där någon ringer och berättar att han ligger död i sin lägenhet, min morfar dog nämligen så.

Idag ringer min mamma till mig och berättar att det står om han i tidningen. att han är åtalad för våld mot polis. och han ska upp i rättegång i höst.
Jag kan inte sluta gråta, jag vet att jag inte kan göra så han slutar dricka. hur mycket jag än försöker visa att jag finns här för honom och vill hjälpa honom.
och jag kan heller inte vända honom ryggen då ALLA gjorde de när han va barn, han hade verkligen ingen som brydde sig om honom.

Jag står inte ut med alla dessa känslor, min största önskan är att han slutar dricka, jag vill att han ska leva.

Tack snälla för fina svar. Jag fick några dagar för mig själv där jag laddade batterierna. Jag vet ju vem jag är och har en bra självkänsla i grund och botten.
Han var borta och kom hem och vips var den vanliga killen tillbaka och Lovade en förändring.... Det har jag hört tidigare.
Nu laddar jag mina batterier och ser vad som händer samtidigt ska jag försöka ändra taktik och lägga fram att jag måste ha en lägenhet då detta händer, Tror att jag ska fasa ut mig själv. Jäkla svårt när man får äran att vara med den man tycker mest om i hela världen. Men konkurrera med "Alkoholia" fungerar ju inte.

Då har jag varit borta i helgen. Så skönt att komma bort lite och tanka ny energi. Visserligen trött i dag men det var det värt.
Borta så skickade mannen gulliga sms. Jag svarar med att jag kan inte leva med dig om du dricker. Och då får jag inga sms mer.
Köns som jag är oftare glad än ledsen nu. Får se hur allt blir när jag flyttat till lägenheten. Mannen har fått sin.
Nu är det husförsäljningen som står på tur. Det kommer ju inte bli lätt. Men en sak i taget.
Vaknar inte längre och känner overklighets känslor. Så jag tycker det går framåt ändå.
Ja jag kämpar vidare.

Jadå ALLT känns igen! Mitt ex kunde till och med skylla sin dåliga kontakt med sina barn på mig. Fast den redan var dåligt när jag kom in i bilden och trots att jag kom jättebra överens med hans barn. Så obehagligt var det, kröp i själen när han sa så (alltid i berusat tillstånd). Valde jag bort honom svek jag och var en som inte var att lita på enligt honom. Till slut såg jag ingen annan utväg än att lämna. Var rädd om dig, det livet själ ens självkänsla. Man tappar till slut verklighetsuppfattning och börjar tro på allt elakt man får höra under fylla. Man kanske inte tror med hjärnan men med hjärtat. Vänd fokus till dig själv och dina behov! Kram

Det låter som att du befinner dig i en svår och förvirrande situation med toppar och dalar och omväxlande kärleksfullhet och elaka kommentarer från din killes sida. Du får skulden för sådant som verkligen inte är ditt fel och jag gissar det kan kännas svårt att slappna av och få lugn och ro för egen del. Du har all rätt att tänka på dig själv och på dina behov. Här på forumet finns många användare som delar din erfarenhet av att leva med någon som dricker mycket alkohol. Ibland kan det dröja ett tag innan en ny tråd kommer igång, men vi är många här som vill följa och stötta dig. Fortsätt gärna att berätta hur du mår och du har det, om du vill.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Jag förstår känslan av att det gör ont att se hur ledsen mannen är när man lämnat.
Men sen tänker jag att du (och jag) lämnat av väldigt goda anledningar och att männen nu får ta konsekvenserna av sina egna handlingar.
Jag har minimerat kontakten med mitt X för att bättre kunna ta hand om mig själv och det har gjort det lättare för mig.
Styrkekramar till dig!

Du kan ju skicka in skilsmässopapperna även om han inte skrivit under, om du vill.
Det som händer då är att det blir 6 månaders betänketid och att du sen måste anmäla att du vill genomföra skilsmässan efter dessa 6 månader om du fortfarande vill det.

En veckas nykterhet utan att han tar emot hjälp skulle jag inte tro ett dugg på. Är han så djupt nere i missbruksträsket att han blir omhändertagen så tror jag inte att han kan klara det själv, även om han tror det själv.
Fortsätt din frigörelseprocess Azalea och låt honom sköta sin egen process!
Styrkekramar!

Det var en bra metafor!
Kroppen sa ifrån i helgen och jag blev rejält förkyld. Så jag får ta det lugnt ett litet tag till.

Undrar om du ännu är inne här i bland och läser.
Skulle så gärna vilja höra hur det gått för dig?
Sitter nu i min lägenhet och det är jätte tufft. Vet i huvudet att de är rätt men gör jätte ont att se hur ledsen han är.

Men drogerna eller spriten är värd mera när den kallar.
Jag känner mig inte så stark men är väl det ändå på något sätt. Fast så här i backspegeln har jag nog varit mest dum......mot mig själv.
Men jag har ju hela tiden trött att nu så!! Denna gången var nog sista men icke sa Nicke.
Det har bara eskalerar för varje år och nu är det maxat tror jag.
Kraschad bil
Fotboja
Alkolås i 2 år för grov rattfylla
Avsked från jobbet pga spriten
2 LVM omhändertagande i sommar
Så med det facitet så undrar jag vad nästa drama blir.
Jag våndas varje minut över att jag kommer att svika som lämnar men herregud vad jag har gått igenom under åren.
Som svar på din fråga:
Jag sa till i höstas, våras att fortsätter detta så kommer jag vilja skiljas.
I somras på jag fram skilsmässopapper och bad han skriva under, men nej, ville inte. Anser att det ska gå att lappa ihop igen och allt ska bli som vanligt igen.
Men jag sa att jag vill skiljas ändå.
Fast nu har jag inte kommit längre för ångesten har satt klorna i mig och han har varit sprifri i nästan 1 vecka och anser tydligen åter igen att allt ska sopas under mattan och ska vara normalt igen.
Fadt jag vet att det kommer en ny omgång helt plötsligt.
Ååååhhhhh, måste lämna
Sköt om dig?

Det är så sjukt tufft nu. Pratade vidare idag. Jag sade precis vad jag tänker. Att jag inte tror en sekund på att han klarar detta själv. Att jag inte längre vill vara ensam i detta. Han ringde sin mor och berättade. Att han håller på att förlora sin familj. Att han dricker för mycket, har svikt mig. Svärmor förstår mig till fullo. Imorgon ska han ringa en hjälplinje. Så ser vi. Litar noll på att han reder ut detta själv, han verkar fast besluten men jag kommer leva med ständig oro att han trillar dit om ett halvår, två år. Usch! Så svårt....

I din konfrontation av honom. Det finns ALLTID bortflykter att ta till. Egoister är dom, riktiga EGOISTER! Har du tänkt på att ta avstånd och ta hand om dig själv? Vad ger han dig igentligen för alternativ? Lättare sagt än gjort. Är i samma sits som sagt och ska bli särbo nu. Det tar mkt på oss båda och bara framtiden vet vad som händer sen. Men jag måste kasta mig ut i det som känns otroligt obehagligt för mig . Men vad har han gett mig för val? Samma gäller ju dig. Kram på dig

Så länge? Kärleken är stark. Och en medberoende är blind. Jag har hängt med detta i 3 år och håller på att stupa själv. Måste varit/är otroligt tufft för dig att stå kvar vid hans sida. Vet han om att du snart tänker lämna? Och vad säger han? Skuldbelägger han dig med? Är det du som är svikaren?

Som jag ser det om man älskar nån gör man allt för den personen. Man vill aldrig såra eller bedra den man älskar. Min kille säger att han DÖR för mig. Han dör för mig men kan inte sluta med droger för mig?! Hur går det ihop.? Känns ju bara som rent bullshit. Och funderar på om han har nån typ av peronlighetstörning. För ena stunden är jag hans allt och han höjer mig till skyarna till att nästa stund när jag konfronterar han eller liknande så är man inte värd ett skit.

Det är inte kärlek...

Det är riktigt jäkla svårt att lämna den man en gång var så lycklig med.
Jag har varit gift i 30 år och de senaste 10 har varit en enda lång prövning. I sommar, igen, så jobbig att jag bestämde mig för en lägenhet för att få ett eget liv igen.
Är så trött på att vänta på någon som aldrig erkänner helt för sig själv att han behöver hjälp. " ska fixa det själv"
Nu efter 7,5 veckor konstant vrålsupande och min lägenhet 2 veckor bort är han spritfri plötsligt och då börjar jag dom vsnligt att vackla i mina beslut.
Precis som du säger så känns det som man sviker när man lämnat.
Men det är bara för jobbigt att vänta på nästa omgång sprit, för den vet jag att den kommer.
Men herregud så svårt det är. Här konstant ont i magen inför dagen då jag släpper bomben och flyttar.
Känner med dig men tror nog ändå att det bästa för vår egen skull är att lämna. De är vuxna och får ta eget ansvar i sina problem.
Kram

att springa ett lopp, man håller fart och ork över mållinjen sen ramlar man ihop. Fast bara en stund, sen hämtar man sig! Och har märkt att det bästa och härligaste är ofta gratis. Ett kvällsdopp, roadtrip med någon rolig kompis och mycket annat. Du fixar även det sista som är att göra??

Tack för bra tips Nordäng67, det är nog det där roliga framöver som jag saknar just nu.

Jag lever lite i ett vakuum i och med att jag går och väntar på att få pengar för huset som mitt X tog över. Nu har jag gett honom till i slutet på augusti, men jag känner mig inte helt säker på att jag kommer att få det utan krångel. Det kanske är helt orättvist för han har ju inte krånglat med bodelningen alls.
Men jag behöver ju egentligen inte pengarna för att planera in något roligt, jag ska fundera på vad jag kan göra som kan ge mig energi.

Jag tror att det är för att jag var just så målmedveten som jag kommer in i en svacka nu när det i princip är klart och det som återstår ligger utanför min kontroll just nu. Jag fick verkligen stålsätta mig för att orka igenom allt och nu kommer känslorna som jag till stor del höll i schack under våren och försommaren.

Välförtjänt semester ? Inte konstigt om det kommer någon svacka eller farthinder på din väg. Fast visst är det jobbigt när dom där stunderna kommer. Har haft nytta av att tänka på något bra som nyss hänt, sedan tänka på något bra och roligt jag har framför mig och sedan ta tag i något praktiskt som kanske inte är jättekul. Då känns det bättre dagen efter för då är något tråkigt fixat, check på den☺️ och om man inte kommer på något roligt man ska göra framöver är det dags att planera in något roligt. Har lärt mig att lyssna och ta hänsyn till mig själv på det sättet! Du är starkare än starkast och har gjort allt så bra och målmedvetet, tänk på det när du känner dig låg! Kram

Tack för dina fina ord - de värmer!
Jag känner mig lite låg just nu, men det kanske är en naturlig del i processen.
Det är som att nu när allt är klart (förutom att bankerna ska föra över lån till X:et och pengar till mig), så vet jag inte riktigt vad jag ska göra och luften gick lite ur mig.
Jag har kontaktat min coach och ska boka in lite tider med henne för att få lite hjälp med att reda ut vad jag vill med mitt liv nu när jag bestämmer själv..

Hur kan det kännas så? Efter så mkt han har sårat mig. Varför känner jag att det är jag som sviker om jag går? Att lämna min kille som har ett drogmissbruk, är 50% sjukskriven och 50% akassa. Ja det ger inte mkt pengar. Han får väll ca 11.000 i månaden någonting. Varför känner jag skuld för att jag väljer att lämna han kvar med ännu tyngre bekymmer.?

Jag skulle ju aldrig lämnat om han bara inte missbrukat, ljugit mig rakt i ansiktet, förstört sitt/mitt liv. Krossat våra drömmar mm.

Idag ska jag gå och kolla på en lägenhet. En lägenhet jag tänkt att vi skulle flytta till tillsammans då han var "bra" under en tid. Inte alls lång tid men man vill ju tro så mkt att det ska bli bra igen. Det lät så bra. Han pratade så bra och klokt. Varför kastar han bort det genom att helt plötsligt ha tabletter liggandes på bordet som jag såg. Varför kastar han bort det genom att ta en tripp och bli påverkad av dessa tabletter? ETT misstag säger han, ska du läma mig för ett misstag efter 15 år? Men sanningen är ju att det är ett misstag för mkt. Bara ett misstag i ledet.

Han får mig att känna mig som en svikare. Men vem fan brydde sig när han svek mig? Gång på gång på gång. Ush vad trött jag blir.

Jag vill lämna missbrukaren.
Men jag vill inte lämna min kille.

Alla trådar jag läst gör mig mörkrädd. Att se hur många vi är som inte lever våra egna liv utan dansar efter andras pipor. Kärlek är vacker. Men vad är igentligen kärlek? Det här kan ju inte vara kärlek. Känns mer som ytterligare ett beroende av en person. Vi har svårt att lämna precis som dom har svårt att sluta droga/supa.

Jag önskar er alla eldsjälar där ute ett bra, friskt och sunt liv.

Måste komma vidare.....................

ja helt obegripligt att alkohol kan gå före allt annat. Sen har man, eller får ihop med en alkoholist, låga krav för egen del. Man blir van att komma i andra, tredje och fjärde hand. Därför kan man hålla intresset vid liv..trots frustration, ilska, sorg mm. Tänker ofta på att ingen av mina närmaste kompisar hade varit ett spån intresserade av mitt ex. Kanske gått på dejt men sedan ganska snart gjort en helhetsbedömning att han inte är för dom. Dom hade aldrig nöjt sig med ord som inte följs av handling
Jag fick egentligen tidiga tecken inte bara på alkoholvanor utan även på egoism, självcentrerad, impulsiv och mycket annat. Men på den tiden trodde jag att jag kunde styra upp allt och alla. Du är stark Skrållan som tagit stora och målmedvetna steg. Kram