Senaste kommentarerna i forumet

som också haft och fortfarande har sådana dagar. Dom där dagarna blir färre och färre Att fundera på vad man skall unna sig själv brukar trösta mig. Har även lite som mål att det skall vara så nära gratis som möjligt. Inte för pengarna utan för att jag skall må bra på riktigt och inte typ trösthandla! Imorgon är en ny dag och den är din Skrållan ♥️

Ledsen i dag. Känslorna kommer över mig. Besvikelsen att det inte blir vi. Mannen grejar i sin lägenhet. Han behöver inte längre mina råd. Han klarar sig själv. Och jag sitter bara och väntar på nästa steg. Kan inte riktigt veta varför känslorna svajar nu. Har känt mig så stark tidigare. Men jag får väl helt enkelt tillåta mig själv att vara i känslorna. För jag kan ju inte leva med honom. Alkoholen är viktigare för honom.

Till din lägenhet.. hoppas att du får lugn och ro i ditt liv och attfå hitta tillbaka till glädjen i livet det förtjänar du ? nu har allt vart lugnt här.. kan alltid gå och sova hos andra men kan jag så vill jag endå va hemma. Mannen är lugn men tycker jag tar det för allvarligt.. sjukt.. kram på er alla

kontakt med en kvinnojour som kan lotsa dig vidare. Gå på Al-anonmöte och be någon om råd, du är inte ensam i din situation. Och kommer han i bil och luktar sprit : Ring polisen !!

behandlingshem i närheten. Finns numera rätt många alternativ men sök om möjligt ett 12-stegshem. Kanske kan börja med åka ditt för en träff med en terapeut utan några krav ? Kanske kan följa med henne på ett öppet aa-möte ?
Lycka till !!

Min mamma har varit periodare i många år och man känner igen mönstret så väl när det börjar närma sig ett återfall. Alla tre syskon vägrar ha kontakt med henne under perioden, det vet hon. Idag ringde hon mig och vi hade ett bra samtal. Vi har alla tre sagt att om hon söker hjälp finns vi alla där för henne men hon har inte velat utan sagt att han ska klara det på egen hand, vilket hon gör...ett tag, kan vara upp till ett år. Jag berättade för henne att ingen av oss tror på henne längre, man tappar förtroendet då vi får höra detta gång på gång. Då sa hon för första gången att hon behövde hjälp. Ett steg i rätt riktning. Hon vill inte gå till AA, hon vill nog egentligen inte gå nån stans men ska vi fånga in henne ska vi göra det NU! Annars rinner det ut i sanden tills nästa gång. Vart vänder jag mig?

Är gift sedan många år tillbaka.,med en man som missbrukar alkohol .
Vi har ett bra liv ,när inte alkohol finns med i bilden.
Problemet är att när han dricker gör han det i smyg.
När jag konfronterar honom,får jag höra
- Jag har inte druckit- Det är fel på alkohol mätaren- Jag är så trött på ditt tjat -Varför skulle jag dricka mm mm
Oftast blir han utåtaggerande och ful i mun mot mig ,som såklart blir ledsen.
Han blev för några år sedan av med körkortet och fick dryga böter .
Tycker där att han borde kört sig...men inte.
Jag vill ställa ultimatum ....Bli nykter...el förlora mig.
Vad ska jag göra?

Jag är också på väg att lämna, bata jag hittar modet, och ska skriva på lägenhet imorgon. Är så sjukt nervös över det men vet att jag måste ta ett kliv framåt mot ett normalt liv.
Han tror att allt om skilsmässa är glömt tydligen och nu går jag och gruvar mig för att ta upp det igen.
Jag har länge misstänkt narcissism och han är väldigt kontrollerande på ditt sätt och kommer nog bli riktigt arg på mig.
Fy vad det är svårt att bara göra det man vill. Saknar också den tjejen med självförtroende som jag egentligen är.
Kram och var rädd om dig?

Kan du flytta till en vän nu ? Stanna inte kvar i miljön som kan eskalera ytterligare.

Jag håller med. Sätt dig i säkerhet. Du ska inte behöva stå ut med hur han behandlar dig. Du är värd mer.

Kniven förvandlade detta till ett allvarligt hot.
Min starka rekommendation är att du sover någon annan stans tills du får din nya lgh. Kontaktförbud vore en ide också. Ring polisen och be om råd.
Att bli anklagad för att ha orsakat allt elände i den andres liv är inte ovanligt, men det är inte sant. Försök stänga av känslorna och se till att vara i trygghet.

Ja jag är själv orolig. Trodde aldrig det kunde bli ett sånnt här helvete när man valde att flytta.. lugnare idag men kommer helatiden in på samma saker. Jag säger bara att det inte är någon ide att vi diskuterar för vi kommer inte fram till något.. jag ska ta tag med psykologhjälp så fort jah kommit härifrån.. tack det värmer ?

Orkar inte se
orkar inte höra
Inte känna
det jag känner nu

Vill inte plågas
Vill inte vråla 
ut min desperata 
frustration.

Vill inte känna 
hur hjärtat 
krampar
när ångesten 
tar sitt hårda tag..

Jag vill leva.
Jag vill älska. 
Ge mig hän 
utan hat.

Ett sviket hjärta 
kan inte läka
om den får leva 
med konstant svek.
i känslornas slakthus
varenda dag.

Det trasiga liv
jag levde..
kan inte läkas
om jag stannar kvar.

Det är över nu.

Jag gör ett avslut 
tar mitt hjärta
Kastar bort 
min frustration.

Jag ser på dig 
en sista gång

Jag räddar 
min själ.

Tar klivet ut

Jag går..

Bra inställning och det är precis vad du kommer att få nu. Jag gläds med dig?

Låt inte hans ord fastna hos dig. Jag brukar tänka att det är en spegel mellan oss och det är han själv han pratar om. Det enda de vill är att såra så mycket som möjligt men låt det bara studsa tillbaka.
Du är en fin person med känslor som inte ska behöva höra något sånt.
Flytta till din lägenhet och njut av stillhet och låt honom ta hand om sig själv.
Kram?

Jag vill oxå vara med min nyktra pojkvän. Och har vart vid hans sida genom missbruksträsket i några år nu. Han har aldrig velat ta hjälp då tänker jag att då väljer han ju inte mig. Att komma på att man har ett problem och vill ta hjälp är ju kärnan. Så länge man inte är på den vägen så spelar det ingen roll vad du gör eller hur mkt du vill. För bollen ligger hos honom. Och om du och bebisen är viktigast så borde han välja er ellerhur? Förnekelsen sitter djupt jag vet. Man vill bara att allt ska vara som förr. Man vill att allt ska vara bra. Men när det inte är bra så får man inte bara stå brevid. Jag talar om eget misstag. Hålla under armarna och sopa upp hans misstag. Du kommer förlora på det och i framtiden din son. Säger inte vad du ska göra men att sätta ner foten tidigt är att föredra då kanske ni har en chans att lösa allt. Jag väntade för länge och just nu är mitt liv kaos. Vill tillägga att det är utan barn. Lyssna till din magkänsla den har oftast inte fel. Kram

Jag blir orolig när jag läser det du skriver.
Du måste försöka tänka på dig själv så du kan vara säker. Det är ju en oerhört stressande situation du lever i och du behöver lugn.
Att prata med en psykolog är väldigt skönt och för mig hjälpte det att vända fokus till mig själv och att få mina tankar på rätt spår igen.
Kram ?

Även om det gör ont så är det nog den bästa vägen, kanske för er båda.
Som Förlorad själ skriver så är det hans eget ansvar att välja ett drogfritt liv.
Samma även för dig som också kan välja ditt liv.
Det kan verka hårt men kanske det kan bli startskottet till något bättre där ni båda kan må bra till slut.
Kram?

Låter tufft att din son har problem. Jag vet själv hur orolig man är för överdoser. Min kille har legat på intensiven 6 ggr för överdos men livet som instats. Han klarade varje gång men det var alltid nära ögat. Hemsk att du ska behöva se ditt barn i den situationen. Man är så hjälplös. Det sista du skrev om kan man lämna sitt barn. Ja alltså det är ju bara han som kan ta tag i sig själv och välja väg. Hur många gånger du än räddar honom så hamnar han fel igen om han inte själv vill sluta. Jag tror att du måste ta avstånd för dig själv och kanske säga till honom att jag tar avstånd från dig nu mina dörrar står alltid öppna för dig när du väljer att prioritera ditt liv. Menar att du går ju under. Ditt liv är ju oxå viktigt. Din son är en vuxen människa. Jag sa upp ko takten med min mamma. Det var oxå tufft. Men vägrade leva i hennes alkohol bubbla.. Kram på dig ?

Jag vill ju vara med honom, egentligen. Men inte på dessa villkor, nej.
Så jävla svårt. Vill såklart min sons bästa men hans pappa vägrar söka hjälp. :(

Jag vill ju vara med honom, egentligen. Men inte på dessa villkor, nej.
Så jävla svårt. Vill såklart min sons bästa men hans pappa vägrar söka hjälp. :(

Tack för dina ord.. ja det är farligt att leva med en människ som inte kan kontrollera sin ilska. Han har aldrig slagit mig men vid sitt senaste utbrott så blev jag otroligt rädd på riktigt. Riktigt obehaglig känsla. Tror han har borderline personlighetsstörning och dom är oftast väldigt rädda för separationer. Men finns ingen ursäkt i världen för hans agerande. Just nu känner jag mig helt förlorad. Jag saknar mitt gammla jag. En glad och stark tjej som visste vad jag ville. Nu vill jag bara vara själv. Längtar så till min flytt att få stänga dörren och bara få vara ifred i mina egna tankar. Det kommer gör mig stark igen det vet jag. Måste nog även ta kontakt med psykolog så jag får prata av mig med någon specialist. Men det får bli när jag flyttat för jag är alldeles för trött för det nu. Tack för dina ord och råd ?

Klarar dig bättre utan honom? Hur känns den tanken? Med tanke på att ni har ett bar med i bilden oxå blir det ju inte lättare. Men man gör ju inte barnen en bamse tjänst genom att dom får leva upp krig en missbrukade person. Det sätter spår i själen. Kämpa på och sätt dig och din bebis i första rummet. ?

Din text är mycket min, hur hamnade jag här för elfte gången känns det som...? Vi köpte hus efter 2 år tillsammans och 1år som sambo, huset är stort med ladugård och stor verkstad, han dröm och han kommer 45mil härifrån. På en gång, blev han förändrad, kunde inte sova, fyllkörde, drack för mycket och för ofta och var väldigt låg. Vi gifte oss för ett halvår sedan, vi älskar ju varann. Och jag mitt spån tänkte att det blir bättre, och han var deprimerad det förstod jag. Men det blev inte bättre, för jag var också sårad och arg, för han strular till det för oss. Vi var till beroendeenheten, fick veta att problemet funnits tidigare. Han har försvunnit i dagar för att supa för han blir så arg på mig. Och nu för en månad sedan har han variy till läkare och fått antidepressivt och sömnmedel efter att jag sa att jag vill skiljas. I veckan kom jag hem på onsdagen, då hade supe så han somna, jag orkade inte ens bry mig. Fredag skulle vi åka på konsert 30 mil bort med 2 andra par, vi åker motorcykel. Jag ser under kvällen hur han dricker, och att blicken blir mörk. Vi har riktigt skoj, och jag är inte heller nykter. Han lyckas missa bussen till hotellet, men vi tänkte han är ju vuxen. Så stövlar han in i mitt rum, 2.5tim senare och är helt galen på mig och dom andra som lämnade honom, säger att jag ska vara glad att han inte ger på mig en smäll. Packar sina saker, tar motorcykeln och får hem 30mil!! Dagen efter får jag ett sms att jag kan fara åt helvete och sen ett till att jag får inte komma hem, så jag sover hos min syster. Och ändå är jag så jävla dum att jag sms honom, lite bedjande att han ska höra av sig.. Jag skäms så fruktansvärt, att jag inte visste bättre, vi bor i min hemby och alla kommer säga, hon borde ha vetat bättre

Har en sambo med spel och alkoholmissbruk. Han dricker inte varje dag, men tappar all kontroll När han dricker och beter sig som en skit.
Han spelar även bort alla sina pengar.

Lämnar mig själv med vår bebis på 6 månder och tar alltid sina vänner före oss.

Vet inte vad jag ska göra länge.
Idag gjorde han slut. Igen. För jag sa att han inte kunde dra iväg pga jag ligger sjuk och vår bebis måste han ha.