Senaste kommentarerna i forumet

Hemsk att man måste uppleva all det elaka orden från den människa som man älskar och sägs älska en. Vad är det för slags kärlek?Jag tänker många gånger, varför vill man ens dricka om man bara blir elak? Sen dagen efter när ångesten kommer då mår han så dåligt och ska aldrig göra om det. Ska bättre sig. Lovar att bara jag ger stöd ska han klara det den här gången. Han har sagt så i 11år. Vad ska få mig att tro på det här denna gång? Känns som att man tappar bort sig själv för varje gång man förlåter så förlorar man sig själv bit för bit. Styrke kramar till er alla som går igenom allt det här. Kommer det bli bättre? Om inte kan man inte få styrkan tillslut att lämna

Det är han som vänder sin spegel mot dig. Dålig självkänsla.
Min man gör likadant när han dricker.
Jag är ohygienisk........och kan inte sköta nåt. Kommer från en som inte duschat på en vecka så nej, det är inte oss det är fel på. De ser nog sin egen spegelbild.
Kämpa på och ta hand om dig ?

Det verkar vara klassiskt att de ska vara elaka och säga taskiga saker. Det är likadant hos oss och blev som du säger en vändning när jag började protestera och säga vad jag tycker om hans drickande.
Det är väldigt egoistiskt beteende han har mot dig. Både under din cancer behandling där han skulle funnits vid din sida som stöd istället.
Men även att han visar makt i huset är inte okej.
Ta hand om och var snäll emot dig själv för det är du värd?

Det är ju tyvärr inte så att allt blir perfekt och jättetrevligt bara för att dom är nyktra. Man tror gärna att det ska bli det. Mitt ex var också hyperaktiv när han var nykter. Satt inte på baken i två sekunder, kunde gå runt med tallriken när han åt. Och att prata ut om allt dåligt som hade hänt under fylla var inte aktuellt. Ville jag det fick jag höra att jag var negativ och istället skulle vara glad åt att hans nykterhet. Dessutom skulle jag istället ägna mig åt att stötta honom. Visst det ville man ju men kan ju vara fint att få lite utrymme för egen del. Stå på dig om att få sova själv, sömnen påverkar en så mycket. Kram till dig

Ja, jag vet men tycker ändå att det är obegripligt hur de kan vara så.
Enligt sjukvården så har han en så enorm förnekelse om sitt missbruk så de vet inte om det är hans personlighet eller en hjärnskada.
Så det är ju klart att då är det kanske inte så svårt att glömma att 2 månader har passerat utan att han fattar det.
Otäckt

Han kanske faktiskt har förträngt det som hänt. Antingen för att han inte vill komma ihåg det, eller för att han faktiskt inte gör det efter så pass långvarigt missbruk.
Oavsett vilket så har det ju faktiskt hänt och även om han förnekar det så vet ju du hur det är.

Alla har rätt till att må bra. Och du tycks inte må bra när han dricker. Du ber han sluta dricka men det vill han inte lyssa på. Med det så visar han ingen respekt eller kärlek till dig. Han ber dig packa dina väskor och känner att han har makt för det är hans hus. Det är på en så låg nivå det bara kan bli. Jag är påväg att bryta med min problem person. Han har gjort mkt som sårat mig genom år. Nu räcker det. Samma för dig sätt ner foten och visa att du inte tänker bli trampad på. Kämpa vidare och tänk på dig själv i första hand. Styrke kram ?

Jag fattar inte??!!??
Hur kan hjärnan funka så att han är nykter nu (3 veckor) och då kör han på som vanligt. Som om inget har hänt överhuvudtaget. Ni som har följt mig vet ju vilket drama det har varit hela denna sommaren......
Nu är det tyst om det och allr ska rulla på fadt i en rasande fart.
Det är inte en lugn stund och aktiviteter hela tiden som jag ska vara med på. Han är ju arbetslös och rastlös när jag kommer hem från heltidsjobb och då skulle jag ibland hellre sitta i trädgården och slappa istället för att fara omkring.
Han har noll förståelse för det.
Blir sur att jag vill sova i eget rum eftersom han har Tv:n på hela natten.
På riktigt så tror jag att han tror fyllan pågått i kanske nån eller 2 veckor istället för 8 veckor. Jag fattar inte det??!!
Förra sommaren söp han i 2,5 månader och påstod efteråt att det bara varit 5-6 dagar.
F...n vad trött jag blir

Ja, det är ju en evig väntan bara på när de ska trilla dit igen för msn vet ju att det kommer.
Så himla härligt att du har din lägenhet som du och barnen kan åka till och ha det lugnt och skönt.
Min man är inne på 3 veckor nykter och det är också väldigt stressfullt.
Tusen saker ska göras och aktiviteter hela tiden som jag tvunget ska med på. Jag blir fasen stressad av att fara omkring hela tiden.
Så nu väntar jag ju igen på när det ska krascha igen. Det är bara frågan om när eftersom han är arbetslös.
Hoppas du och ni andra haft en bra helg

På vad han säger. Han visar åter igen på sin egen osäkerhet. Han försökef trycka ner dig i ett desperat försök för att lyfta sig själv. Patetiskt. Du vet sanningen.. kämpa på ?

Vad ger denne man dig egentligen mer än oro och bekymmer? Jag gjorde en lista på plus och minus med mitt förhållande och också en lista på vad jag behöver. Sidan med plus stämde inte ALLS överens med vad jag behöver. Allt viktiga saker jag behöver fanns som saknad post på minussidan. Kanske kan du bena upp ditt liv genom att göra såna listor. Man blir helt geggig i huvudet av att leva i ett förhållande med en beroendeperson. Kram

I morse så ringde han mig och var som vanligt. Han sa vi hörs... Och han var icke drog påverkad. Han ringde mig senare på kvällen och ville att vi skulle se på film. Jag var hos honom 25 minuter senare, då ville han inte släppa in mig i lägenheten. Jag hörde rösten av en av hans knarkar kompisar. Han sa att han skulle gå och lägga sig och sova. Klockan var typ 18.30. Jag sa åt honom att han skulle sluta ljuga för mig!!! Sedan gick jag min väg innan han hann svara. Klockan 02.00-03.00 något så smsade han hur äcklig jag är, jag sminkar mig inte. Jag duschar inte, jag stinker svett. Jag borstar inte tänderna osv.
Det är samma saker hela tiden, samma upprepning. Min syster är snyggare än vad jag är.
Allt för att trycka ner mig,.....
Jag duschar varje dag, byter underkläder och borstar håret. Det enda jag inte gör är att sminka mig.
Om han vill göra slut så kan han göra det i nyktert tillstånd, och varför smsa mig mitt i natten.
Just nu så går det inte att prata med honom, och jag tänker inte inte göra det heller. Det enda som jag har gjort nu är att blockera honom.
Han kommer att komma krypande när han får ångest. Då kommer jag att sätta ett multimatum jag eller missbrukar kompisen som langar narkotika.
Jag kommer säkert att förlora fighten, men ändå vinna den.

För era peppande och fina ord. Ja hjärnan säger en sak och hjärtat ett annat. Undrar bara varför känslorna sitter så djupt. Känner liksom att den skiten våra killar sätter oss i är ju INTE kärlek. Inte ett dugg. Jag har alltid kännt mig stark och sattit gränser. Aldrig låtit någon köra över mig. Bröt t.o.m kontakten med min mamma som har problem med alkohol. Hur kunde det vara lättare att bryta med henne som är mitt eget kött och blod. Men att bryta med denna manipulativa människa är så svår. Idag är han osams med alla. Både mig och vänner för dom flesta säger vad dom tycker och att dom förstår mig medans han vill höra från dom att jag är elak som lämnar honom. Han har fått ett barnbeteende den som håller med han är bra och resten är skit. Kramar till er ?

Min blir väldigt elak när han dricker alkohol. Kallar mig för fula saker. Det classiska är att jag aldrig borstar tänderna eller duschar...
Fick sådana sms vid 2 eller 3 tiden i morse. Det är jätte jobbigt....

Tack för ditt svar! Har inte riktigt tänkt på det så och det vart ju väldigt klart då!

Den frågan funderade jag mycket på med min f d man som också var helgsupare.
Efter att ha hängt ett tag på det här forumet och fått massa kloka råd och läst andras historier insåg jag att jag ställt fel fråga.
Frågan var inte om han var alkoholist, utan var min gräns gick för vad som var OK för mig.
När jag vände på det så, blev det enklare för mig att reda ut tankarna.

Har en särbo som tidigare varit min sambo. Vi har varit tillsammans i 8 år. Han är snart 40 år.
Han har under hela sitt vuxna liv festat mycket, druckit väldigt mycket.
I sitt tidigare förhållande ville han festa mycket, struntade i när tjejen han var tillsammans med satte gränser när hon skulle hämta honom, han har själv sagt att han såg när hon ringde men strunta i det för han ville fortsätta festa.
Hela vårt förhållande har bråken handlat om att han vill närmare stan då jag bor på landet och det förståss gör det svårare för honom att kunna festa. Men han säger som att han vill vara nära jobb och gym för att kunna träna men jag vet exakt vad han är ute efter. Han provade att flytta till hyreslägenhet för ca 4 år sedan men var bara ute och festade och drack på helgerna så han flyttade tillsist tillbaka då jag vart väldigt ledsen att han väljer att dricka och festa med kompisar före oss.
Men för ca 1månad sen flyttade han till lägenhet som han nu köpte för han mår så dåligt av att bo på landet för det är så långt till jobb, gym och kunna umgås med kompisar. Jag sa att jag vet exakt hur det blir då han har ett stort uppmärksamhetsbehhov, är endast lycklig när han är full osv.
Vilket resulterat i att han festat 4 av fem helger. Han ska även ut nästa helg för då ska dom tacka av en kompis så det måste han ju gå på annars säger han att jag är så kontrollerande om jag skulle nämna något.
Han har även tagit nummer till en tjej när han bodde i stan förra gången men är ledsen över det.
Han var otrogen i sitt förra förhållande och det tog slut då.
Känns som att han vill fortsätta på samma sätt som han gjorde när han var 18.
Måste dricka, tom skrivit till kompis att när han flyttar så kan han dricka mer öl när dom går på fotboll för då behöver han inte köra.
Fokus ligger bara på att umgås med kompisar och dricka och får han inte det så är jag kontrollerande, elak, anklagar honom för saker.
Han säger förståss att det inte är någon fara och inte har något beroende.
Han dricker aldrig hemma eller vardagar men har det har festberoendet som sabbar hela vårt förhållande. Även om han struntar i det ett par helger så är det alltid så viktigt för honom.
En av helgerna skulle vi renovera i huset men han lyckas säga att han ska komma lördagmorgon och jag undrar varför han inte kan komma fredag men han påstår att jag ska mäta så han kan köpa saker på lördagmorgon som går lika bra att köpa fredag och komma ut med. Jag förstår ju att han ska ut på fredag..vet inte vem han tror att han lurar. Mycket riktigt är han så trött på lördag morgon och kan först komma ut runt 12 på dagen och vi ska åka och hälsa på vänner senare på eftermiddagen som han vet om så det blev inte mycket renovering där.
Sen får jag veta att han var ute på fredagen.
Såhär fortsätter det hela tiden upp och ner.
Vart går gränsen för ett beroende?
Han har förståss full koll enligt honom själv!
Säger att han vissa av helgerna bara druckit 5 öl.
Jag är inte intresserad att vara halvtidsflickvän och han tänker minsann träffa kompisar. Men det duger inte att göra det i nyktert tillstånd på dagar eller kvällar utan han måste supa ner sig och komma till sin gräns där han är lycklig.
Jag har själv festat med honom och det skrämmer mig när han säger hur lycklig han är när han är full och önskar att livet vore såhär alltid. Han älskar att träffa folk som han inte känner och börja prata med dom men det händer aldrig i nyktert tillstånd.
Har pratat med många både killar och tjejer för att se om det är jag som överdriver men alla säger i princip samma sak att dom tycker att han verkar mer som 20 än 40.
Det som gör mig ledsen är att han vill ha uppmärksamhet av andra hela tiden och söka efter andra tjejer.
Vill ha fler svar från utomstående som jag kanske kan visa honom för han fattar verkligen inte!
Han blir sur och irriterad om han inte får som han vill.
Otrevlig ofta mot sin mamma som han oxå sade när vi gick till psykolog att han vet exakt vad han ska säga för att få som han vill. Hon går och stoppar ner pengar i hans byxor och hjälper till när han behöver hjälp med kontantinsats till lägenhet. För enligt honom går det inte att spara till en kontantinsats. Han tjänar mer än sin mamma ska tilläggas! Bodde billigt hos mig så han kunde verkligen spara om han velat.
Han har dålig kontakt med sin pappa som han känner besvikelse över men dom har ändå någon sorts kontakt ändå kan man säga.
Vem hör man av sig till?
Finns det någon som kan vända upp och ner på honom och banka lite vett i han.
Finns det någon bra person/psykolog som väcker lite tankar i folk?
Han är ändå en väldigt bra människa och rolig men mellan varven blir det stora problem!

Ena stunden så ville han att jag skulle komma över, tio minuter senare när jag står utanför hans dörr så vill han inte släppa in mig i lägenheten och ber mig dra åt helvete. Jag lämnar sakerna i trapphuset och går. Klockan 03.00 i natt så vaknar jag av sms om hur äcklig jag är, att jag aldrig borstar tänderna. Min syrra ser bättre ut osv.
Jag har inte svarat på smsen, men har funderingar om, det är så han tycker om mig igentligen?
Känner mig förvirrad, är det fler som har det så här?, hur hanterar ni situationen?
Jag har blockerat hans nummer nu.

Hej har varit medlem ett tag. Men inte skrivit. Är tillsammans med en man sen 11år. Han har alltid under våra år tillsammans druckit mer än vad jag tycker är sunt. Har alltid tyckt att det varit jobbigt med hans drickande men har inte sagt det till honom dom första åren, utan bara accepterat det. Han blir alltid väldigt aggressiva när han dricker. Dom första åren blev han aldrig arg på mig. Men det var alltid någon eller något han var arg på. Han går sällan ut, utan sitter hemma och dricker, pratat i telefonen och spelar hög musik. Varför han inte blev arg på mig i början var nog därför jag inte sa något om hans drickande. Men tillslut så började säga att jag tyckte att det var lite jobbigt att han drack så mycket som han gjorde och att jag tyckte han var obehagligt när han drack. Eftersom han alltid blev så arg. När jag började säga till så vände hand sin ilska på mig och det är väl där vi är idag. Han säger att det är pga mig han dricker för jag har blivit så annorlunda, stänger ute honom och ger inte den kärlek som jag gav förut. Det här säger han när han har druckit. Han gör slut med mig varje gång han dricker. Tvingar mig att packa och lämna tillbaka hans nycklar, för det är hans hus vi bor i. Kan förtydliga att vi bor flera mil från min familj och vänner. Flytta till honom för ca 6 år sedan. Iaf så gör han såhär varje gång. Och jag förlåter honom varje gång. För han ångrade sig alltid dagen efter och säger att det inte ska hända igen. Jag drabbades av cancer för ungefär 2 år sedan och vi hade en väldigt tuff tid. Men dom fick bord den och nu går jag på kontroll för att vara säker så att de inte kommer tillbaka. Han drack väldigt mycket under min cancer behandling och någonstans tänkte jag att nu borde han väl ändå tänka om eftersom han alltid sa att han var rädd att förlora mig pga cancern. Men det har bara blivit värre. Han dricker inte när han jobbar. Men direkt han blir ledig ska han festa till det och dricker ca 10 star öl varje gång. Han går skift gång och har ledigt 1 vecka då och då. Hans lediga veckor känns det som jag går på nålar, vet aldrig vilken skick han är i när jag kommer hem från jobbet. Har alltid en stor klump i magen dom veckor eller helger han är ledig. Känner mig inte trygg alls med honom. Och som alla verkar skriva så känns det ibland som att jag överdriver. Att det inte är så hemsk som jag tycker för han dricker ju bara öl och som han själv säger. Han går ju aldrig ut. Det finns så mycket mer att berätta men det var en liten del av hur jag har det. Vet inte längre vad jag ska göra. Är det jag som överdriver?

Du har en underbar väg fram för dig?
Och sminkbordet var dig väl unnat.
Kram

Sitter i ungefär samma situation som du. Vill lämna men slits sönder av skuld för att lämna en som är sjuk i missbruk och utan jobb.
Men det är som Nordäng och Spinoza skriver, deras eget ansvar ott ta tag i sitt beroende och kämpa sig tillbaka.
De får ta konsekvenser av sina egna beslut.
Men jag förstår dig på alla sätt för det är inget lätt beslut att ta men ditt/ våra liv och framtid är ditt/ vårt beslut att ta.
Kämpa på?

Det är inte ditt fel att han har satt sig i en jobbig situation och nu är det hans tur att ta konsekvenserna av hans handlingar.
Han är vuxen och får själv ta ansvar för vad han gjort!

Jag citerar en väldigt bra mening som jag läste på ett skilsmässoforum:
"Om han försöker kasta över någon sorts dåligt samvete på dig, så fånga det absolut inte. Ta inte emot det. Ta ett mentalt steg åt sidan och titta på hur eländet landar på backen. Låt det ligga."

försatt sig i ett beroende/missbruk som i sin tur gör att han inte kan betala sin hyra. Det är HANS ansvar att få rätsida på sitt liv. Bra att du har lämnat! Försök nu att fokusera på ditt eget liv. Kanske kan du helt enkelt låta bli att träffa honom och på så sätt skapa gränser runt dig själv? Då slipper du ju också att lyssna på hans anklagelser! Lider med dig! Man vet vad som är rätt med hjärnan men hjärtat säger något annat. Du förtjänar bättre! Kramar och styrka till dig

? har blivit beskylld för allt idag. Och fått höra hur dålig människa jag är som lämnar när han har så dålig ekonomi. Trist är att han pratar med sina vänner och dom hör ju bara hans sida av historian. Så en hade sagt att man lämnar ingen under några omständigheter med 5000 i inkomst och 7000 i hyra. Har huvudvärk och vart otroligt ledsen o besviken idag. Hoppas på en bättre morgondag..

Nu när jag väl ska lämna min beroende pojkvän så får jag skuldkänslor för en del saker.

Första blir väll, lämnar man någon man älskar som har det tufft och är sjuk i sitt missbruk?

Jag lämnar honom med en kass ekonomi som blev ännu värre här om dagen då han glömt skicka in redovisning till akassan och blir troligen avstängd då det är tredje gången han "glömmer". Slutar då med att han står med inkomst från sjukersättning på 5300:- och en hyra på 7000:-.

Han är stressad och gtät till och med igår.

Jag var verkligen tvungen att fly från honom för att han skulle fatta att han inte kan leva såhär. Han har börjat ta tag i saker mer än innan. Men han velar fram och tillbaka om att ena stunden förstår han mig nästa stund är jag elak, egoistisk som bara drar.

Känns som mina känslor slits åt olika håll hela tiden. Men jag landar ständigt i tanken att det är min tur nu. Min rätt att få må bra och ha ett värdigt liv.

Hur kommer det gå?
Han drunknar i sina skulder han dragit på sig genom sitt missbruk, är arbetslös och jag står brevid jobbar 7-4 försöker spara så mkt jag kan och försöker ha ett normalt liv.

Det är ju inte fel att vilja må bra så varför känner jag såhär? Och hur fan hanterar jag skuldkänslorna?