Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att du kan bocka av några punkter på listan. Den blir kortare för varje steg du tar.
Ta nu helgen och bara njut ov vår under bara sommar och mys. Lämna allt på trappan och tänk onte en tanke hemåt när du är iväg.
Så gjorde jag och min dotter när vi åkte på semestermys ihop. Vi bestämde att ni lämnar allt på kajen när vi klev på färjan. Kändes jätteskönt att bara släppa det och njuta av nuet.
Ha en underbar helg??

Jag vet att det inte är lätt att ta hand om sig själv när man går på tå runt en som dricker. Det är så svårt. Kan du hitta på saker du tycker om utan mannen? Tänker att det är skönt bara att komma bort en liten stund.
Och jag säger samma, gå på din magkänsla. Om det inte känns bra för dig när han dricker så, så är det rätt. Det du känner är rätt för dig.
Har du någon annan du kan prata med? Kompis, släkting eller söka inom vården. Det är svårt när man bär allt inom sig själv.
Hoppas du kan hitta något sätt att fokusera mindre på mannen och mer på dig själv.

Jag är från andra delen av forumet, dvs jag har (haft) alkoholproblem.
Först så är det så att även om alla 30-åringar dricker hela semestern så betyder det inte att det måste vara okej för dig. Dvs strunta i om det är ”normalt” eller inte. Om det är ett problem för dig så måste du hitta ett sätt att hantera det. Lämna är ett alternativ. Stanna och strunta i honom när han dricker ett annat. Finns säkerligen en uppsjö av sätt. Men jag vet med 100% säkerhet att du inte kan få honom att sluta utan att han själv vill.
Sen, ja det dricks säkert mer på semestrarna och jag själv drack i princip varje dag på semestern. Men inte alltid de mängder du beskriver att han sätter i sig varje dag. Har hört också på jobbet att folk dricker mycket på semestern men det är inte normalt med flera glas varje dag skulle jag säga. Det bäddar för problem när semestern är över.
Kan inte råda hur du ska hantera situationen, men jag tror säkert du kan komma fram till vad som är bäst för dig. Livet är inte svart-vitt. Lycka till och ta hand om dig!

Så träffande skrivet, tack för att du delar med dig!

Goda råd jag får. Tack InteMera Tar till mig och ska testa. Och som tur är har jag många att prata med. Så det är skönt.
I dag kom brevet. Vi är skilda. Nu är det inte längre vi. Han är mitt X. Lite vemodigt men samtidigt betar jag av en sak i taget.
Mäklaren var också här i dag, så det är också på gång. Vi har grejat och grejat. Känner mig helt slut, men nu är det mesta gjort. Nu är det bara att vänta.
Känner mig ganska tom på känslor i dag. Mannen var trevlig och glad när mäklaren var här. När hon gått var han sur. Ingen som inte känner honom förstår hur han kan bli.
Men i helgen åker jag bort. Ska bli så skönt. Att komma bort lite, och tanka ny energi.

Man undrar Azalea hur de så kan förneka saker som hänt! Min man var också i tiderna förbannad på polisen som satte dit honom för rattfylla, som att polisen var ute efter honom. Att man inte ska dricka när man kör och att polisen bara gjorde sitt jobb var liksom inte problemet i hans värld. Utan problemet enligt honom var att polisen trakasserar vanligt folk som inte gjort nåt med att stoppa dem och ta körkortet av dem. Man undrar om de ens på riktigt själv kan tro det de säger.

Hoppas du snart kan få lite lugn och fred, jag förstår om orken börjar vara slut efter allt i sommar! Snart är det din tid, din tur att bestämma över allt omkring dig!

Håll ut, en dag i taget så går det sakta framåt!

Ett tips Skrållan som kanske kan vara till hjälp: betrakta de nödvändiga sakerna att göra som att städa ur huset som jobb, som arbetssysslor och betrakta mannen som kollega. Ställ dig liksom mentalt utanför den känslomässiga biten och bocka av saker på att göra listan som om det var arbetsuppgifter som måste göras. Som om du var inhyrd personal som blivit tilldelad uppgifter som ska göras och att mannen liksom andra man måste jobba med bara liksom är nån som finns dör och också utför sina uppgifter. Ibland kan det vara bra att lite betrakta det som om man var utomstående, personal, för att kunna släppa det känslomässiga i saker som är jobbiga att göra helt praktiskt. Jag fick dethär tipset av en terapeut och det kanske för stunden kan vara till hjälp när det tar emot att tex stöka i huset tillsammans med mannen. Kul som tanke experiment i alla fall!

Styrkekramar till dig, du har kommit så långt och är snart i mål! Vi hejar på dig!

Bra Sessi. Så skönt när man kan sätta ner foten. Skönt för dig. Jag är mitt upp i att lämna en man som dricker. Kämpigt men behövligt.

Tack Ulllabulla & Nordäng för kloka ord ❤️
Vi är nu hemma sedan ett par dagar, mannen är nykter och har börjat jobba. Jag njuter av 1 veckas semester utan drama och tårar. 1 vecka som är min!
Har umgåtts med barnen, skämt bort mig hos frissan och samlat nya krafter.
Semestern har vi inte pratat så mycket om. Som vanligt ska det ”glömmas” Så tröttsamt
Jag samlar tid, kraft att ta upp det.
Eller kanske jag bara struntar i det?
Jag vill inte ha fler meningslösa förlåt och löften. Löften som ändå bryts
Jag tänker fokusera på mig! Göra saker som gör mig glad! Sen får mannen fatta egna beslut kring sin nykterhet. Jag måste sluta av kontrollera, mästra och va hans tjatiga morsa. Han får ta eget ansvar och konsekvenserna av sitt handlande.
Jag tycks inte va redo att gå. Inte än iallafall
Men jag ska iallafall försöka va snäll mot mig själv och försöka släppa kontrollen över mannen. Inte låta mitt mående gå hand i hand med hans. Kommer bli tufft men jag ska kämpa!! Heja mig!

Tänkte skriva en medberoende dagbok här på forumet. Jag hoppas att det är okej?.
Min särbo ringde för två timmar sedan och var förbannad över att jag hade missat spyor under soffan. Han hade inga städ redskap för det. Och jag svarade att det finns både på Ica och på Coop. Jag hade varit över till honom med bruten tå, igår med städ redskap men han valde att titta på tv i sovrummet. Han skulle ha hjälp till att flytta på sofforna. Vilket han inte gjorde.
Jag sa till honom att det inte var mitt problem, att det ligger spyor som har runnit under soffan. Han blev sur och slängde på luren som den lilla barn unge som han är.
Det kändes skönt att sätta ner foten. Mitt gamla jag hade ringt upp honom, och kutat över med en hink. Men inte idag....

Ja det är deppigt att hålla på med dethär, Svikenman! Jag har inte gett upp min lägenhet och jag och barnen vistas från och till där, så skönt att ha ett ställe att åka till när jag känner det räcker med dramat hemma i huset. Jag har slutat ställa ultimatum till honom för det är inget som påverkar honom, det är jag själv som bara måste bestämma hur jag vill ha det för mig själv. Hans drickande har jag helt resignerat ifrån, hans problem och hans sak att åtgärda. Jag har ett val för mig och barnen att inte vistas tillsammans med honom när han dricker och det har nog gjort stor skillnad att jag inte mer är låst och utan lösningar. Efter förra större fyllevändan som höll i några dagar verkade han själv komma till slutsats att hans drickande inte är bra och har just nu valt bort det helt sista veckorna. Pratar om motion och kost. Det har hänt förut också men finns egentligen inget som lovar det håller nu heller med nykterheten, brukar gå några veckor så är han tillbaka i gamla mönster. Att lita på honom är nog otänkbart på länge efter allt som varit.

Det som ändrat är nog min inställning. Jag lever mitt liv och gör sånt jag blir glad av, motionerar och gör saker med barnen, fixar med inredning i lägenheten och tar mitt utrymme på det mentala planet. Förut kände jag mig krympt, trängd och instängd, nu med det egna boendet fick jag frihet tillbaka och är inte längre fången. Men ja vad deppigt det är vissa dagar denna berg och dalbana där man försöker varje dag göra det som är rätt för barnens liv och framtid och den andra egentligen ändå styr med sina nycker hit och dit och vi andra alltid nånstans måste anpassa oss så länge det finns barn i bilden som har rätt till båda föräldrar.

Men jag rekommenderar starkt att du också vänder fokus till dig själv. Vad vill du? Vad kan du tåla och kompromissa om och vad är sånt du inte vill tumma på i din dagliga omgivning och ditt förhållande? Det är inte svart eller vitt, antingen eller och ingen annan än du kan göra beslut som är rätt för just dig. Kämpa på! Det tänker jag göra!

Hej. Jag har samma problem fast han dricker mån-lördag och är som oftast nykter på söndagar. Min sambo har varit inne och startat om hjärtat 2ggr men ändå slutar
han inte att dricka. Han har även legat på sjukhus i ca 6mån då bukspottkötteln "åt upp sig själv". Alkoholen är som en älskarinna!

Det låter som en oerhört pressad situation, att det praktiska gör att ni behöver tillbringa tid tillsammans när det du egentligen skulle vilja vara ensam. Förståeligt och inte alls konstigt att det är svårt att fokusera på annat i ett sådant läge. Jag får en tanke om att det ibland kan vara hjälpsamt att tillåta sig att vara ledsen och besviken, att bara låta känslorna finnas där. Vad tänker du? Finns det någon som kan vara ett stöd för dig i det här? Fortsätt gärna skriva och berätta hur du har det. Vi är många som hoppas att det praktiska snart ska ha löst sig, så att du får möjlighet att andas ut och fylla på med energi.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

sjuk två av dagarna. Men ändå klart den lugnaste på, ja, så sorgligt. Men väldigt länge.

Var inte vaksam så föll tillbaka i lite gamla hjulspår med ett försök att börja dejta. Aldrig gjort. Så krävdes mkt mod. Men om det var ett bra eller dåligt beslut vette sjutsingen. Men man kan faktiskt backa bandet.

Det betyder iallafall. Att det börjar bli bättre. Jag börjar vilja testa på livet igen.

Och att fällorna är många.

Ja min gamla kloka mamma, sa en gång, så länge du älskar är du kvar! En tankeställare för mig också!

Träffade min nuvarande man för ca 8 år sen. Han har 3 barn, jag 2 sen tidigare. Förstod inte, fast jag vuxit upp med en alkoholist till pappa och bror. Kanske jag blundade! Slag, psykisk misshandel under så många år! Varför tar man allt skit? Pantade idag, " men vi köper ingen mat" måste ha pengar till öl och cigg"! Jag går hungrig, har fått problem med balans, yrsel, ramlade sist när jag tog ut hundarna. Slog hål på mina ben. Han gömmer " sina" öl! Har varit nykter, men fick inte köpa mat. !!

Jag har försökt finnas där
Även i fallet, i fördärvet
Jag har inte lämnat
Bara väntat tills du kommer tillbaka

När du är tillbaka ber jag om förändring
Ber dig ta hjälp
Ber dig offra i alla fall lika mycket
För förändring
Som för fördärvet

Men du vill inte höra
Tycker jag ställer krav
Ser jag inte hur du kämpar, frågar du?
Jag ser
Jag ser att du kämpar för att stanna
Uppe en stund
Men du kämpar inte för förändring
Kämpar inte för oss

Det blir för jobbigt för dig
Kan jag inte bara vara glad
Att du är nykter nu
Lita på att du inte kan dricka
Inte får dricka

Nej det funkar inte så
Inte alls så
Jag vet ju att du vill dricka
Att du kommer dricka
Den dagen jag accepterar det
Den dagen
Bryr jag mig inte längre
Om dig
Om oss
Jag bryr mig inte längre
Om du dricker eller inte
Om du lever eller inte
Då har jag gett upp.

Ja du sitter verkligen fast i ett medberoende och det måste vara förfärligt och så osunt. Att hjälpa någon som man bryr sig om är ju mänskligt och en fin egenskap, men att ta ansvar för någons liv är inte möjligt. Så här ser jag det - du har ingen möjlighet att förhindra att ditt ex går under och i värsta fall dör. I regel brukar det inte gå så långt, men det är ingen omöjlighet det kan man inre blunda för. I vilket fall som kan ju inte du vaka över honom varje sekund och om du försöker så är det du som går under. Det är oehört plågsamt att se någon man bryr sig om rasera sitt liv, göra val som är destruktiva, men du kan inte förhindra det. Som jag ser det behöver du i första hand hjälp och du har ju psykologkontakt. Kolla på nätet efter någon alanongrupp är mitt råd. Det första man får lära sig där är att man är maktlös och inte kan förändra en annan människas liv, men du kan förändra ditt eget förhållningssätt. Maktlösheten är en förfärlig känsla men när man väl insett det då känns det väldigt befriande. Detta handlar inte om att inte bry sig om den andre bara om att inse fakta. Du kan tala om var det finns hjälp att få, både för den psykiska hälsan och missbruket. Brukar gå hand i hand och missbruket i sig skapar mycket ångest. För att kunna tillgodogöra sig hjälp av psykiatrin behöver ditt ex vara drogfri och kommunen/socialförvaltningen erbjuder missbruksvård. Du kan även göra en orosanmälan dit och om ditt ex har behov av vård och motsätter sig detta kan det bli aktuellt med tvångsvård om det är fara för hans liv. Men DU FÖRST så tänker jag.

Lycka till det kan bara bli bättre!

Vilken oerhört svår situation du beskriver. Du har under många år gjort vad du kan för att få ditt numera ex att ta sig ur svåra psykiska problem och problem med droger och alkohol, men det låter som att det också tar mycket av dina krafter. Du är i ständigt standby-läge och hör av dig och kollar läget varje dag. En oerhört fin omsorg om en som står dig nära. Samtidigt till ett högt pris för dig. Du ska inte behöva känna dig ensam ansvarig för att hålla honom vid liv, även om jag såklart förstår att det är svårt att släppa det när t.ex. jouren från boendestödet inte dök upp som utlovat. Klokt att du nu själv sökt hjälp för att ta hand om dig. Förhoppningsvis kan psykologkontakten handla om mer än bara "du måste sluta ha kontakt med honom", jag tänker mig att det finns många saker man kan jobba med... Har du kunnat prata med ditt ex på något sätt om hur den här situationen påverkar dig? Hur är hans inställning till att söka vård, går den att påverka?
Återigen, varmt välkommen till Anhörigstödet. Skriv gärna mer, ibland tar det ett tag innan nya trådar tar fart.
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Azalea! Vilken berg- och dalbana den här "semestern" (jag skriver inom citationstecken, för det känns ju inte som att du har fått vara ledig?) har varit för dig! Så klokt av dig att du använder forumet för att skriva av dig och även kunna gå tillbaka till hur det har varit när tvivel och oro kring beslutet att lämna dyker upp. Vi är många här som tror på dig! Du har tagit många viktiga steg nu, du har sagt upp dig från jobbet som "skötare" av din man, du har en egen lägenhet som du snart får flytta in i och det märks att du mentalt börjar släppa honom lite mer och börjar rikta fokus mot vad du mår bra av, t.ex. den där middagen med dina barn. Har du några i din närhet som du kan prata med om hur du har det och som kan stötta dig i ditt beslut?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

...tog i lite för hårt. Kanske du hann läsa azalea,kanske inte. Jag vet hur fruktansvärt tufft det är när man är inne i den djupaste av svackor och ska se på när de sakta super ihjäl sig. Det sliter enormt.

Jag tänkte skruva lite om läget här nu.
Det är för att få ur mig det men också för att kunna läsa här igen i min tråd när mina tvivel och oron gnager i mig ifall det är det rätta att lämna.
Han lyckades ju slingra sig ur 2 LVM omhändertagande på 2 veckor. Helt sjukt hur systemet fungerar i förvaltningsrätten.
Sista gången hittade vi ju honom i diket asfull när han kom från behandlingshemmet. Galet......
Jag håller mig lugn hör hemma och rycks inte med när han börjar tjafsa eller försöker trigga mig. Nädu, jag nappar inte på det betet längre.
Blev ändå så förbannad inombords ikväll när han låg och skröt om att han är den ende som lyckats vinna i rätten 2 gånger vid LVM.
Han fattar absolut ingenting!!!!!!!
Det är ju inget han vinner på i långa loppet på. Men det är ju den vanliga vissn:
Jag har inte gjort nåt!
Hur kunde msn göra så här mot mig!
Hur kan man som fru anmäla mig?
Så gör man inte!
Ändå har han druckit varje dag sen 15 maj och då är det mycket starksprit.
Udag slank det bara ner 35 cl gin och vinglar omkring och sluddrar när syster är här. Men nä då...... Jag har inte druckit något.!! Blånekar och är i sån förnekelse så det är makalöst.
Jag läste pappren från akutpsyk som han legat på i 3 veckor totalt och de skriver att han är i sån förnekelse att de inte kan avgöra om det är hans personlighet eller om det beror på hjärnskador. Usch så hemskt det var att läsa.
Nåväl det var lite repris och lite nytt på hur livet ger sig jämte min förnekande, vill/behöver ingen hjälp man.
Sov sött allihop ?

Jag är stolt över dig och det du har lyckats göra. ?
Jag jobbar vidare och har c:a 3 veckor kvar tills nästa steg, eget boende.
Känns skönt men samtidigt otroligt nervöst eftersom det är så stort och definitivt steg.
Men jag ska tänka på dig och då vet jag att man klarar det.
Kram?

Det är fantastiskt med att skriva här på forumet. Vi har en samhörighet, tyvärr på ett sätt, och det känns bra att kunna dela med sig och få förståelse och få fina råd när man som mest behöver det.
Det är tufft att leva med en alkoholist där jag ivf känner mig väldigt ensam ofta, trots familj mm som stöttar så är man själv i sitt förhållande.
Guld värt att få vara del av forumet då.
Ska vi tala om semester så är det inget som har funnits de senaste åren, bara en lång orolig och tråkig period.
Kram och försök att äbdå njuta av de fina dagarna augusti bjuder på i naturen ?

Tack för att du delar med dig ❤️