Senaste kommentarerna i forumet

Det här forumet är verkligen en räddning. Det är så många som är i samma situation. Tack för alla ni som delar med er ♥️
Kram

Jag vet vad ni går igenom. Håller på att lämna ett 20-årigt förhållande/äktenskap. Så min semester har varit den första utan en full man. Men sedan är det ju kämpigt att lämna. Jag har fortfarande känslor för min man men jag vägrar att vänta mer på att han ska bli nykter. Mitt liv rinner ju iväg.
Jag började med att berätta för mina vuxna barn. Så skönt. En börda släppte. Nu fanns det någon att prata med om detta. Sedan mognade det undan för undan. Det som fick mig att bestämma mig var nog att han var lika sur och dum full som nykter.
Bra att ni börjar skriva här. Ett bra första steg. Är så skönt att bolla med andra som har samma erfarenhet. Och sedan kan man gå tillbaka och läsa i sin egen tråd när man tvivlar.
Och att man får goda råd och tröst här är så skönt.
Det finns anhörig stödjare för anhöriga till alkoholister, där går jag och pratar. Genom kommun kan man få tag på dom.

Det är verkligen en känsla av att man har fastnat. På något vis vill jag komma vidare, sedan får vi se hur. Jag ska börja skriva och kanske prata med andra även om det är svårt. Men nu har jag tagit första steget. Att prata med min man ger inget gehör, han tycker jag gör ett problem av något som inte finns?
Om några år bor nog inte barnen hemma och då undrar jag vad vi har kvar om han inte satsar på oss som par.

Och ja, jag blir också avundsjuk på par som gör saker tillsammans och ser ut att trivas.

Hej
Förstår precis är i samma situation.

Denna sommar har varit hemsk och jag har varit fylld med sorg och ångest. Min man tycker att jag är tråkigt och överdriver hans drickande. Jag kan komma på mig själv ibland att bli avundsjuk på bekanta som har partners som kan göra saker med dom utan alkohol i kroppen. Jag undrar varför jag står ut, jag har liksom fastnat.
Styrkekramar

Min man har haft semester. Det har varit väldigt viktigt att dricka öl... Vi har haft tre veckor tillsammans och jag har mest fått vänta på att han ska vakna vid 17... Såklart har jag gjort egna saker men att ha en man som sover hela dagar och är vaken och dricker på nätterna känns hopplöst. Vi har varit tillsammans i 20 år någonstans har jag hoppats på att det ska bli bättre men det här var nog bland de sämsta ledigheterna....

Det är så svårt men med små steg så går det.
Jag tror att man en dag bara känner att ny är det nog. När man jobbat i motvind mot alkoholen och all kraft tagit slut i den kampen så finns det en mycket viktigare kamp som man till och med kan vinna. Det är att skapa sig ett nytt liv.
Det går och det kommer att vara värt det.

Lämna min man. Jag älskar honom. Han är fast och är i förnekelse.
Sökte hjälp mot ångest och fick lyrica. Nu sitter han fast med både tabletter och alkohol.
Hur lämnar jag? Vi jobbar ihop.. hur ska jag hitta energin och styrkan.

Lämna min man. Jag älskar honom. Han är fast och är i förnekelse.
Sökte hjälp mot ångest och fick lyrica. Nu sitter han fast med både tabletter och alkohol.
Hur lämnar jag? Vi jobbar ihop.. hur ska jag hitta energin och styrkan.

Absolut ska du göra en orosanmälan. Du ska skydda dina barn det är din skyldighet som förälder. Klart man känner oro inför det. Ibland lever en gammal skräck kvar att socialen ska ta barnen. Så fungerar det inte. Ni föräldrar kallas till ett möte på socialförvaltningen. Ni kan säkert välja att gå var och en för sig eller tillsammans. Även barnen brukar man vilja träffa. Syftet med det hela är att se till att barnen har det bra d.v.s. att dom inte ska leva tillsammans med en onykter förälder. På socialförvaltningen ställer man krav på att din man ska uppvisa nykterhet och han kan få information om vilken hjälp för sitt missbruk han kan få. Ungefär så här brukar det gå till. Problematiskt att ni bor tillsammans med i bästa fall kanske socialförvaltningen kan hjälpa till att skaffa en bostad. Detta varierar nog från kommun till kommun. Tror det skulle kännas som en avlastning för dig att göra en orosanmälan. Då är du inte längre ensam ansvarig för situationen. Du verkar sund i ditt tänkande. Lycka till!

Vad det gäller bröllopet (som ju inte är det verkliga problemet) så håller jag med om att hon får inte förstöra din väns bröllop. Jag tycker du ska berätta för vännen hur situationen ser ut och så får han agera utifrån det. Alanon är du uppmanad att ta kontakt med och det kan nog hjälpa dig. Finns även anhörigprogram i t.ex. kommunen/socialförvaltningen, leta på nätet. Det jag först reagerar på som utomstående är hur någon kan leva under de omständigheter du beskriver, men du har väl vant dig lite i taget Varför accepterar du att någon slår dig? Att din sambo har stora problem med alkoholen är ju solklart oavsett vad man kallar det. Av det du beskriver tycker jag det framstår som ett beroende, men i vilket fall som leder det dit. Som jag ser det handlar missbruk/beroende inte om förnuft. De flesta känner till riskerna med alkohol. Dat handlar istället om en oförmåga att hantera plågsamma känslor, så ser jag det. Hur blir hon motiverad till förändring är omöjligt att förutsäga, men om du ändrar ditt förhållningssätt blir resultatet att även hon får förändra sitt beteende. Alltså alanon och hoppas du hittat en grupp. Där kan du nog även få information om anhörigprogram. Du har allt att vinna så tveka inte.

Hur går början på din semester?
Själv har jag en vecka kvar och vill helst tillbaka till jobbet igen då jag är så leds på att alkohol ska få förstöra varje kväll här hemma.

Vet inte hur jag ska ha en bra semester och ta hand om mig själv när jag går och tassar här hemma då jag bara går och väntar på att eftermiddagen kommer då han startar att dricka. Han säger att alla vuxna dricker varje dag på semestern och att de är jag som är konstig som inte dricker.
Han åker och köper alkohol nästan varje dag, ibland räcker de till två dagar.
Har ingen att fråga om de är normalt eller ej och tänker att folk i runt 30 års åldern kanske dricker varje dag på sin semester.

Det är ett tag sedan jag skrev....
Jag ville tänka och bara låta allt vara ett tag.
Kan säga att jag inte kommit längre.

Läget är, han dricker mycket, är ute de dagar jag arbetar, fått samtal av chefen pga att han är för full på sitt arbete.

Jag träffar han fortfarande då jag är hemma, men jag lägger mig inte i hans alkoholproblem.

Jag är inte nöjd över hur det är i allafall

Bra nu är du på väg. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt som jag är i dag. Jag tror du kan också . Undan för undan kommer du bli starkare och starkare. Visst man får ju sina bakslag, men bara man vet vart man är på väg. Och du vet ju att jag läst i forumet om jag blivit osäker. Då vet man.
Jag hejar på dig?

Bra nu är du på väg. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt som jag är i dag. Jag tror du kan också . Undan för undan kommer du bli starkare och starkare. Visst man får ju sina bakslag, men bara man vet vart man är på väg. Och du vet ju att jag läst i forumet om jag blivit osäker. Då vet man.
Jag hejar på dig?

Klart du ska vara stolt över dig själv och nu kommer du få lättare och lättare att hålla i också!
Kram!

Gränsen är helt klart här nu. Finns ingen återvändo.och jag ska kom på med näbbar och klor för att hålla fokus framåt mot em bättre framtid.
Spenderade en underbar kväll med dottern hos sonen som lagade middagen till oss. Det är hjärtestunder????

Känner mig rätt stolt över mig själv, gäller bara att hålla i nu också.
Kram?

Jag förstår dig verkligen. Jag har varit gift 30 år och har tänkt sååå många gånger att om jag bara kunde lämna och få ett liv igen. Jag är på väg.....efter allt för många katastrofer är jag skyldig både mig själv men framför allt barnen att våga förändra något. Och eftersom det är omöjligt att förändra honom så ligger det på mig.
Det är med enorm vånda, tvekan och ibland skuldkänslor men ...måste lägga undan de känslorna.
Jag önskar att du också kommer till den punkten då du kan ta klivet och säga upp dig från alkoholens djävulska nät.
Kram i massor från mig?

Ja nu så har du sagt upp dig från jobbet med mannen. Jag tror på dig Azalea. Du har nog nått din gröns nu. Det ör din tid nu. Kramar till dig?

Så bra att du sagt upp dig och att du sa det till honom Azalea!!!
Kram!

Psykvården eller någon annan inom sjukvården?
Om du läser vad du skrivit så kanske du kan läsa in att det är du som är mer beroende av honom än tvärtom?

Det säger jag inte för att göra dig ledsen eller arg.
Men vi som anhöriga tror ofta att utan oss så går de under.
Det gör de oftast inte.
Däremot brukar vi som är riktigt illa däran vara helt vilsna utan vår hjälparroll.
Vem är vi då?
Vad ska vi göra av all vår oro och omsorg om vi inte får rikta den mot en människospillra vi kan rädda.

Välkommen hit.
Här finns massor av stöd att få om du vill bryta ditt eget mönster.

Du har ändå kommit långt som sökt lägenhet. Heja dig! Bara några steg till. Själv kommer jag aldrig till att flytta trots att jag så många gånger drömmer om ett liv utan oro och ångest inför den satans alkoholen. Jag har levt med min man i 36 år och hoppas fortfarande på mirakel.
Styrkekramar ❤️

Så heter han på Instagram och han har helt fantastiska övningar för alla möjliga saker.
Hoppas du hittar honom och att det kan ge lindring

Tack Azalea. Du är så omtänksam. Tack än en gång?