Senaste kommentarerna i forumet

Att vara ensam..
Varför är man så rädd för det?
Rädd att ta tag i saker. Ena dagen är man stark andra dagen vill man bara att det ska va bra... man vet ju att man måste bryta upp men ändå velar man. Har man blivit söner manipulerad? Åh blir tokig på mig själv?

Har lyssnat och druckit morgonkaffe. Nu ska jag måla mitt hus och tänka på det jag lyssnade på. Och jag ska ha fokus på mig själv..inte på "alkoholisten". Kram till dig MT och alla er andra här ☀️

Du är så klok Spinoza. Tack för kloka ord?

När jag var i det läge du är i nu, så var jag så lite konfrontativ som möjligt. Allt för att inte dra igång massa bråk som skulle hindra mig från mitt mål att skapa ett eget liv. Så jag var vänlig och ganska neutral, men markerade de gånger X:et sa taskiga saker. Men bara genom att säga att det inte var OK, inte genom att gå till motangrepp.
Att umgås med mitt X känns just nu inte möjligt, men vi kanske kommer dit så småningom. Förutsättningen för det är att han tar sin del av ansvaret för det som hände mellan oss och att han slutar med sitt alkoholmissbruk.

Nordäng... och alla ni andra som, liksom jag en gång i tiden, gjort allt för att få en mänska att sluta dricka alkohol. Lyssna på Alkispodden, avsnitt 64: ’Hur pratar man med en alkis?’’ Så naket, så ärligt så sant av två män som valt nykterheten. / mt

Jag skjuter det framför mig än och har satt på mig skygglapparna.
Men på måndag nästa vecka skriver jag på kontraktet till lägenheten. Känns sjukt nervöst.....
Sen plockar jag fram pappren och provar en gång till innan jag skickar in själv. Är bara så sjukt nervös över reaktionen. Just nu spelar jag ju med i teatern att allt är normalt och att de 7 veckorna med LVM och kaos i sommar inte har hänt. Skillnaden är bara att jag blivit tuffare och säger rakt och ärligt vad jag tycker om olika saker.
Ex. Han vill jag sover i samma rum!? Har gjort det 2 nätter men han är vaken halva natten och har Tv:n på. Visserligen utan ljud men jag kan inte sova med allt flackande och blixtrande ljus från Tv:n. Så till att han skulle stänga av men fick svaret: jag kan ju inte sova......Hallå, han är arbetslös och jag ska upp och jobba!!!!
Ikväll blev han sur när jag så att jag inte sover där, Du har ju aldrig klagat innan!
Nä men nu säger jag vad jag tycker! DU har inte gjort annat än käftat emot sista tiden fick jag höra då.
Förlåt mitt snurriga inlägg men jag blir bara så irriterad.
Sov sött ?

Känns konstigt. Känns som mannen tror att vi ska fortsätta att umgås som vanligt efter att allt är klart. Försäljningen av huset, flytten till egna lägenheter.
Vill inte gå på honom om detta nu när vi måste vara så nära och fixa allt. Men han verkar ha glömt mitt krav. Och jag har inte glömt. Inte glömt hur det var.

2004 förlorade han sin dotter och jag min lillasyster 2017 förlorade hans sin fru och jag min mamma och för en vecka sedan förlorade han sin hund efter 11 år.. han har druckit sedan 2004 när min syster dog och när mamma insjuknade i cancer 2015 så blev allt bara värre... och nu är allt kaos.

Han sitter hemma i soffan hela dagarna och dricker sig full redan innan kl 12 på dagen och vägrar göra något, jag och mina syskon har försökt prata med han och bett han om att söka hjälp men han vägrar inse att han är alkolist.. han påstår att han aldrig dricker sig full men det är bara en jävla lögn! Mitt psyke tål snart inge mer och jag har en grov ångest pga honom, han ringer till mig och gnäller att han är ensam och inte har något att göra men tar själv aldrig initiativet att göra något.. idag var dagen då droppen fick bägaren att rinna över.. vi vill hjälpa han men han vill inte ha hjälp

Det var nyttigt att gå och prata med terapeut som kunde se hur sneda mina tankar är.
Hon ville att jag skulle ta fokus från honom och se till mig själv.
Vad är det som gör att du stannar?
Hur mår dina barn om du stannar?
Såna frågor ställde hon massor.
Hennes analys av mig var att jag tappat bort mig själv och lever endast för någon annan. Mmm, det vet jag ju men är liksom svårt att ändra på.
Men hon tryckte hårt på en punkt och det var:
Min man är sjuk i alkoholism
Jag är sjuk i medberoende för honom
Våra barn är sjuka i medberoende för mig.
Så vad är viktigast att göra ? Mina barn kommer ju till slut inte orka med mig heller om jag inte gör något åt stationen. Och då mister jag kanske vår nära kontakt.
Så, ja jag måste vara egoist nu. Ska verkligen försöka denna gången.
Kram och tack fina Skrållan

Detta känner jag allt för väl igen.
Min man håller på likadant fast det kan pågå i 7 veckor i sträck. Hänt vid 2 tillfällen nu så länge annars under minst 3 veckor.
Du behöver nog inte oroa dig tror jag.
Min man äter inget alls under dessa perioder och sover och ramlar överallt och han klarar du alltid.
Jag har nu tvingat mig själv att släppa allt. Det är ett var han gör och jag kan inte påverka det över huvud taget.
Försök släpp kontrollen på honom och ägna tiden åt dig själv istället så att du mår bra.
Kram

Du känner en oro för en äldre anhörig, som dricker mycket. Vad klokt av dig att söka dig hit! Här finns mycket stöd, igenkänning och kloka erfarenheter från andra anhöriga. För att skapa en så god chans som möjligt att få respons på det du skriver och för att själv ha lättare att hitta tillbaka till din tråd, så kan jag rekommendera att starta en egen tråd med din fråga. Om du vill, såklart! Har du berättat för din närstående om din oro och det du ser? Vad har du fått för respons i så fall? Finns det andra som står den här personen nära, som ser samma saker och kan ni i såna fall ta stöd av varandra? Det kan ju sannerligen vara kämpigt att känna sig ensam i en sån här situation. Många anhöriga vittnar om en väldig maktlöshet och trötthet. Du kan ta upp din oro med personen och berätta att du gärna hjälper till om personen vill ha stöd att göra en förändring (om du vill hjälpa till), men den enda som kan förändra situationen är i grund och botten din anhörige.
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Din fru (snart ex-fru) har gjort en väldig förändring av sina alkoholvanor och har tagit emot behandling, som har hjälpt henne att bli nykter i 10 månader. Trots nykterheten märkte ni båda att det inte gick att hitta tillbaka till varandra riktigt och nu har ni gått vidare och träffat nya personer som står er nära. Du har berättat för din nya att ditt ex har haft alkoholproblem och ditt ex känner sig sviken för att du har berättat för andra och vill nu bryta kontakten. Det skulle kunna få negativa effekter för era tre barn, så du hoppas kunna bli förlåten. Har ni någon kontakt nu? Har du hittat någon chans att be om förlåtelse? Att hålla fokus på er (förhoppningsvis) gemensamma strävan, att barnen ska ha det så bra som möjligt, kanske kan vara en fruktsam utgångspunkt för samtalet? Om du kan trygga henne med att du vill göra livet för barnen så bra som möjligt och stötta henne att kunna fortsätta sin behandling.
Det låter förståeligt att måendet är upp och ner just nu. Vad behöver du just nu för att landa lite?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja snart Spinoza, får jag mitt eget. Hoppas altt känns lättare undan för undan då. Tack?

Bra tänkt. Du behöver lämna denna man. Förstår att du oroat dig för ekonomin, men det ordnar sig, det får ordna sig, för du kan inte leva så här. Bra tänkt av dig.
Hoppas du har någon att prata med som kan stötta dig. Du kan också ta kontakt med kommunen och få prata med en anhörigstödjare. Det gjorde jag. Så skönt att få prata av sig till någon som förstår. Och fortsätt skriv här.

Tack, mitt liv är rena oron från morgon till kvällen. I 6 år har jag försökt allt. Gett alla ultimatum i världen utan resultat. Nu väntas behandling. Men jag har gett upp. Jag tror inte på det längre, jag har förstått att det aldrig blir någon förändring,, jag oroar mig för min ekonomi och har många gånger valt att stanna för jag vet inte riktigt hur jag ska få det att gå runt. Men nu orkar jag inte bry mig längre. Detta skitet tar livet av oss alla...
Och alla mina i min familj har jag utsatt detta för med. Nu får det va bra,. Nu ska jag och alla andra i min närhet inte få vara med om mer skit

Det är en jobbig period när man delar upp ett hem som man byggt upp under lång tid tillsammans.
Men snart är den över och du kan börja bygga upp ditt nya liv så att det blir bra för dig.

Visst är det svårt att förstå deras val, men jag försöker släppa det och tänker att jag behöver acceptera att jag inte kan förstå.

Stor kram till dig Skrållan!

Å vilket liv du har. Tycker så synd om dig, att du får kämpa så.. Jag har just lämnat en man som jag levt med i 20 år. I hans fall har det eskalerat med åren. Känns igen det där när dom är fulla och gör sig rolig för barnen. Och barnen förstår ju inte vad det handlar om. Fy vad svårt. Men helt klart behöver du komma från denna man. Det är inte meningen att man ska gå omkring och vara rädd för den man lever med. Det tar på krafterna.
Kan du prata med honom när han är nykter? Kan du hälsa på och bo hos någon ett tag? Bara för att komma bort och få distans.
Fortsätt att skriva här, då du kan få fler råd.
Lycka till

Tack Nordäng67 ?

Hade (har fortfarande ibland) samma typ av känslor jag med. Får en att känna sig utan värde på något sätt. Fast man vet med hjärnan att det inte är så. Som du säger hjärtat säger något annat. Snart har du din egna lägenhet och kan börja DITT liv på riktigt. ?

Semestern va bokad sen många månader tillbaka.. mina två barn på 6 och 13 hans på 5 och 10.. min oro för hur detta skulle gå har gått i vågor. Just nu när jag skriver detta undrar jag vilken idiot jag va som utsatte oss alla för denna idiotiska man som bara skapar oro genom sitt smyg supande överallt. Iaf dagen innan resan tar han med mitt ena barn till affären. Köper alkohol sätter sig i bilen med henne, häller i sig tre burkar och hittar på en historia för henne att det är busigt och en stor hemlighet att dom kastat ut tre burkar ”läsk” i en buske. Sen kör dom hem. Tar motorcykeln med mitt barn och åker till den plats där jag befinner mig. Allt detta berättar hon för mig (6) år gammal.
Om man fick döda hade jag dödat honom på plats!!!! Den händelsen skar rakt genom mitt hjärta och den dagen insåg jag att det är nu jag måste tanig ur detta!
I dag är det vår sista dag på semestern, den har inte gått så bra. Smygdricker varje dag, otrevlig, störig, aggressiv mm
Obehag är min inre stress. Han skrämmer mig. När han blir arg är han en riktig idiot som inte har några spärrar. Gör sig ovän med allt och alla. Barnen tycker han är rolig och dom tycker jag är tråkig och tycker jag tillrättavisar honom mycket i hans beteende.
Jag får skulden och han går i gång på när vem som helst håller med honom att jag är på honom. Det är som man vattnar hans mörka sida. När jag ser Jan så ryser jag av obehag... jag måste ha ut honom ur mitt liv...
Han kommer hålla på och bråka och bete sig illa. Hur gör jag för att ta mig ut på lättast sätt utan bråk:-(

Känns som ett litet bakslag i kväll. Kanske för att vi håller på konstant med huset. Är trött. Och ledsen. Allt kommer ikapp ibland. Hur kan han välja att dricka framför ett liv ihop? Allt slit och all gråt för alkoholen. Ibland känns det helt ofattbart.
Mannen hämtar mer och mer saker. Snart bara mina saker kvar. Han har fått lägenhet före mig.
Ja visst är jag maktlös inför beroendet. Och jag kan inget göra. Men hjärtat fattar inte det ibland.

Blev bråk med min alkoholist igår.
Hon känner att jag har svikit henne när jag har berätta för andra att hon är alkoholist.

Situationen är som följer.

Vi har skrivit på pappren om skilsmässa.
Efter 1år så känner bägge att det är så det blir.
För 1år sen kom hon med att hon ville gå isär, senare kom erkännandet som alkoholist.
Hon får och tar emot behandling via sin arbetsgivare. Hon vill leva nykter och har gjort det i 10 månader nu.

Bägge trodde att vi skulle hitta oss igen i hennes nykterhet.

Men som sagt så gör vi inte det.
Båda söker och hittar någon annan.

Jag berättar för den jag hittade om min alkoholist.

Alkoholisten håller ett förhör av mig och får reda på detta. Alkoholisten känner nu att jag har svikit henne och vill säga upp kontakten.

Med att säga upp kontakten så känner jag att våra 3 barn bara kommer bli drabbade ännu mer av sjukdomen än vad de redan är.

Innan detta så hjälptes vi åt med barnen. Jag hjälpte henne å hämta/lämna på hennes veckor när hon har behandling och AA möten.

Hon hjälpte mig med barnen när jag har mina Al-anon möten.

Jag känner att detta bara kommer bli skit.

Jag hoppas att hon kan förlåta mig för det sveket hon känner att jag utsatte henne för.

Mitt mående är upp och ner just nu.

Tack ❤

Vad modigt av dig att ta steget att skriva här om din hemlighet. Du har kommit till insikt att du har alkoholproblem och du har tagit flera väldigt stora och kloka steg i rätt riktning nu, genom att du har erkänt det för dig själv och genom att du har hittat hit och skriver här. Ett tips om du vill få respons på det som du skriver är att starta en egen tråd (klicka på Starta en ny forumtråd högst upp på forum-startsidan), då blir det också lättare för dig själv att hitta tillbaka och skriva mer. Många använder forumet som en slags dagbok för sig själva, där man kan dokumentera både upp- och nergångar, vilket kan vara väldigt bra för att se mönster t.ex. Du har också chans att få stöd och pepp från andra som håller på att förändra sina alkoholvanor. Hoppas att forumet och sidorna här kan vara till nytta för dig.
Återigen, varmt välkommen!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jobbigt Azalea. Du blir naturligtvis lättad när han är nykter, men för det glömmer du ju inte allt jobbigt som varit. Och sedan oroar man sig samtidigt för om han ska hålla sig nykter nu, om du kan lita på honom. Det är inte lätt.
Såren sitter ju där över allt som hänt.
Det blir bra att du får gå och prata med någon. Jag tycker det är jätte skönt.
Styrka till dig?

Tack för pepp. Jaa det kommer bli så för er också. Ett steg i taget. Vi är värda ett bra liv utan oro för en man som inte kan hålla sig nykter. Heja er också ??