Senaste kommentarerna i forumet

Ja då var det dax för en tung dag. Har hållit på i huset. Mannen också. Tror att det blir jobbigare när vi umgås. Känner mig trött när vi grejar så mycket. Blir bara gråt, gråt. Mannen säger inget.
Ja ny dag i morgon?

Jo jag sparar smsen där han hotar om det. Jag var upp till honom i fredags och då var han aggressiv av narkotika. Det upptäckte jag när jag var hos honom. Om jag hade vetat det innan så hade jag inte klivit in i lägenheten.
Han använder narkotika för att klara av och inte dricka alkohol. För det är lättare för honom att sluta med narkotika. Det är det dummaste jag har hört. Just nu kan jag inte göra någonting. Bara och vänta ut honom.

Jag har flera gånger funderat på att gå till en präst. Vi har en i vår kyrka som jag inte känner men som vid de tillfällen vi pratat verkar så lugn och trygg.
Jag ska nog våga mig på att ftåga om msn kan få prata med honom, har inte vågat det innan.
Mycket bra tips

Hejsan!
Har många gånger funderat över hur det kunde bli på det här sättet.
Under min uppväxt drack min pappa oftast för mycket på helgerna, men skötte sitt jobb under veckorna.
Det var mycket tjafs och skrik hemma, man hade inte gärna med sig kompisar hem ifall om han skulle skälla på mamma.

Jag och mamma har en otroligt bra relation, henne kan jag prata med vad det än gäller.
Kommer ihåg att hon sa till mig när jag fortfarande bodde hemma, -Vad du än gör, skaffa inte en kille som dricker.

Fick ett råd/uppmaning från henne, men tror ni jag lyckades följa det?
Hur sjutton kan det bli så att jag fastnar för en kille som både snusar o dricker precis dom min pappa gjorde/gör?

Är det fler än jag som tydligen väljer kille efter sin pappa om ni förstår vad jag menar?!

Jag känner igen mig i mycket det du skriver. Min fru dolde också sitt alkoholmissbruk.

Hon har varit nykter i 9 månader nu.
Hon är lika känslokall som hon var i slutet på sin aktiva period, innan hon nådde botten och sökte hjälp. Hon säger själv att hon drack bort känslorna för mig, för oss.

Vi blev särbos vid årsskiftet. Just nu lutar det åt skilsmässa.

Jag går väl och hoppas på att hon ska hitta/få tillbaka dedär känslorna. För just nu är hon bara helt tom.

Jag jobbar på mitt egna mående i Al-Anon

Känner igen mig i det du skriver.
Eftersom vi har 2 barn, känner jag alltid att jag måste ha koll på situationen och dricker väldigt sällan något själv.
Det är jag som näst intill har blivit nykterist, fastän jag inte har problem med alkohol.
De kvällar han dricker slutar oftast med att han säger elaka saker tills han somnar och vi (resten av familjen) äntligen får lugn och ro.
Han ber aldrig om förlåtelse för allt dumt han får ur sig!

Du är stark Exhale. Se tillbaka på allt du klarat. Du klarar detta också. Försök att vara snäll mot dig och gör något som gör dig glad.
Sänder dig en styrkekram?

min egen nykterhet idag. Längesen så intensiva förhandlingar pågick. Över 2 år sober nu.

Note to self. Inget kommer gratis.

Jättebra steg att du lät bli att släppa in honom när han var påverkad. Du vet dina gränser när det kommer till det. Om han skulle anmäla dig kan du alltid visa sanningen. Känner du dig hotad ring polisen 11414 eller Kvinnofridslinjen 020 50 50 50.

Vad kan du göra för att ta hand om dig lite mer idag som hjälper dig att tänka på annat än honom?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

I fredags var jag upp till honom, och han var helt konstig, som om han hade bytt ut alkoholen mot någon drog. Jag kände mig illa till mods så jag hittade på en ursäkt om att gå till affären och köpa en Coca Cola, jag gick aldrig till någon affär, utan hem.
I lördags började han hota mig per sms, om jag inte gjorde som han ville, så skulle han anmäla mig till djurskyddet på mina katter. Jag ska släppa in honom i lägenheten när han kommer och ringer på dörren, så han kan se hur katterna har det. Igår ringde han på dörren vid 20.00 och jag såg att han var påverkad. Så jag öppnade inte.
Jag har fått nog....

Hej, Gulle
Mitt råd är, gå och prata med en präst. Det hjälpte mig enormt i min situation!! (smutsig skilsmässa) De är gratis och mkt kompetenta o långt mkt bättre än vårdcentralerna.

Hej
Ny här.
Just nu ligger min man på soffan efter att ha klämt i sig sprit vin och öl.
Kallar mig fula saker som han inte kommer ihåg imorgon. Detta är inte första gången.
Jag blir så trött.
Jag dricker inget för att ha kontroll.

Bra idé med standard svar. Jag har börjat skriva upp lite olika och lite argument eftersom jag är så dålig på mitt försvar och ramlar ner i skosulorna direkt.
Sen måste jag stänga av telefonen och stålsätta mig.
Tack fina du för allt ditt stöd och goda tips och idéer ??

Det känns som det kanske är ett bra sätt att skicka pappren till honom när han är på plats. Jag vet att det kommer att riva upp honom totalt men kanske är det bättre att göra det när vi dela har ett avstånd mellan oss och han har kommit igång med behandlingen.
Hur jag än gör så kommer han må otroligt dåligt och det finns ju egentligen inga bra tillfällen att göra det.
Det enda jag är säker på är att jag kommer inte att klara av att fortsätta vårt förhållande.
Kort sagt måste jag ge upp och rädda mig själv.
Tack för att du tar dig tid att läsa och ge mig lite sparkar där bak.
Kram

Jag kämpar varje vaken timme för att göra detta på rätt sätt.
Det är bara så tungt beslut att ta även om min hjärna förstår det så här jag för mycket hjärta.
Här alltid varit en person som försöker få alla att må väl även om jag själv blir den som tappar energi av det. När någon blir hjälpt och uppskattar det så känns det underbart men i detta fallet så kostar det mig alldeles för mycket av mig själv.
Ska försöka att sträcka på mig och göra det som är rätt trots att det kommer att göra ont.
Det är starkt av dig att jobba så hårt med dig själv och jag hoppas verkligen att du mår väl och skickar dig en kram.

Hej Harry 2008!

Det kändes bra att läsa det du skrivit, känner igen mig i det. Du skriver om ditt eget sjuka beteende, precis så känner jag om mig själv också. Hur går det för dig, har du orkat och lyckats få till någon förändring? Jag har ett förhållande med en man sedan 30 år tillbaka och hela den långa tiden har det varit bekymmer på löpande band som gjort att jag fokuserat på min son till åtminstone 90%. Och jag kan inte hjälpa till med en krona hemma då nästan allt jag får i pension går till min son. Det är så fel allting men min rädsla att förlora honom, min känsla att jag försummar honom, mina skuldkänslor, allt det där gör mig totalt handlingsförlamad när det kommer till att sätta gränser. Jag tillåter inte mig själv att leva och det är just det, att jag själv har ett sjukt beteende som gör att detta aldrig tar slut. Vill gärna höra hur det går för dig, vi är ju i en ganska liknande situation.

Hej gros19!
Mamma-Julia här. Läste ditt svar först nu, jag har haft problem med datorn. Ditt svar berörde mig då du har erfarenhet av en son med samma diagnos. Anhörigprogrammet du nämner intresserar mig, undrar om det kan finnas i närheten av där jag bor. Jag måste nog "avprogrammeras" eftersom jag inte av egen kraft förmår förändra något. Jag är hela tiden i beredskap och även om jag tillåter mig att göra saker för egen del ibland så känns det som om jag gör något förbjudet, som om jag försummar honom. Hela min pension går till honom, jag har inte ens pengar till att köpa det jag behöver eller vill ha. Jag förmår verkligen inte hejda mig själv och sätta gränser. Min rädsla att förlora honom är så stark att det är den enda som styr mig och jag ger honom allt han vill ha. Nu har det varit lugnt i flera månader, han har fått sitt körkort tillbaka och även lånat till en bil. Han verkade så nöjd med livet och jag började äntligen känna lite personlig frihet utan att få dåligt samvete. Men så har han druckit vid två tillfällen och nu den här helgen har han druckit i tre dagar i rad. Jag orkar inte med och måste helt enkelt få styrka att behålla min pension och försöka leva mitt liv de aktiva år jag har kvar. Så det du skrev om förändringen av ditt synsätt och beteende låter som en dröm för mig, tänk om jag kunde få uppleva det. Och just att även din son blev en vinnare av din förändring. Jag bor på i Mälardalen inåt landet, kan det finnas något anhörigprogram där omkring tro? Jag har pratat med kommunens anhörigstöd men kom ingenstans med mig själv där.

Just när man är ensam eller känner sig ensam är risken för "återfall" som störst! Lätt att ta till en nödlösning. Men har lärt mig att jag ALLTID ångrar mig efteråt. Försöker (lyckas inte alltid) att helt enkelt vara kvar i känslan utan att göra något. Tack för värmande ord! Kram

Det beskrivs jättebra i boken,kvinnor som älskar för mycket.
Den ekande tomheten som letar sig in i alla skrymslen.
Speciellt när man är mol allena och overksam.
Den ensamheten är inte att leka med och man täpper så gärna igen den håligheten med gammal skåpmat där man spelar en välkänd och trygg roll.

Ni är duktiga ?

Jag känner mig också otålig. Ibland när jag skall somna önskar jag att jag vaknar nästa morgon och är "fixad"! Det är ju bra att vända fokus till sig själv men det är också väldigt jobbigt att typ ifrågasätta och utvärdera sig själv. Hjärnan håller på att koka över ibland känns det som. Vissa dagar tar jag semester från mig själv och bara ÄR utan att tänka för mycket. Detta forum är en livlina! Kram till dig!

Du är så stark Nordäng67. Det är så stärkande att läsa om ditt liv mot ett friskt liv. Du har så många tankar som leder dig rätt. Det är lätt att längta tillbaka till det man känner igen. Men den vägen kan vi ju inte ta.
Jag känner att jag många gånger är otålig och vill att allt är över, att jag inte känner längtan till det tidigare livet. Men har ju förstått att det tar tid. Inget som är fort fixat.

Man visste att veckan skulle innehålla en mindre eller större dos av drama och turbulens. Det var jag trygg med, trygg med att vara otrygg. Nu är jag ute och stapplar på ny mark, känner mig som Bambi på hal is. Jag tänker inte gå tillbaka till det där livet av falsk och osund trygghet även om jag sneglar längtansfullt däråt ibland. Händer att jag längtar efter den varma men sticksiga offerkoftan. Men jag skall fortsätta stappla på den nya marken tills mina steg blir stadigare och isen inte lika tunn och hal längre. Omkodning av hårddisken. Märker att det hänt saker. Känner mig ofta ensam men trots det blir jag mer och mer socialt kräsen och socialt våghalsig för varje dag som går. Väljer hellre att umgås med mig själv eller någon ny trevlig människa än att umgås med någon gammal bekväm "energitjuv". Är nog som att lära sig att cykla, vingligt och läskigt i början men när man väl kan så cyklar man från A till B och använder alla funktioner per automatik.

Blev så glad när jag såg att du hade skrivit till oss härinne. När det gäller terapi. Hade också svårt att öppna upp mig, brukade skylla på hög integritet. Sanningen var att jag hade svårt att prata om mig själv, ville inte lyfta på locket liksom. Var dessutom väldigt obekväm med att ta plats och hamna i fokus. Och så var ju "hjärnskrynklare" inget för mig :-) Klokt och kärleksfullt av dina söner att råda dig att gå i terapi. Du kanske kan fundera lite över det där "att du inte är där än". Kanske är det så men ibland kan man lura sig själv lite. Som jag gjorde. Jag har en bra sommar men känner mig allt lite ensam emellanåt. Har ju så mycket tid nuförtiden och mentalt utvilad är man också :-) Tar lite nya grepp och säger ja till saker och människor som jag inte hade orkat med/vågat för ett par år sedan. Stor kram till dig☀️

Hemma igen. Resan gick bra och allt var lugnt. Hjärtat längtade ju efter mannen, hjärnan sa att det var skönt utan en full man.
Men jag fortsätter min väg. Mannen sms att han gick ut för att äta och dricka. Då kände jag, så skönt, jag slipper se och ta hand om en full man.
Jag är tillbaka i verkligheten och hjärnan och hjärtat samkör igen.
Börjar mer och mer planera för mitt liv, i min lägenhet. Men mycket jobb återstår. Sälja hus, skicka in skilsmässopappren. Ja än är jag inte i hamn. Men det får ta den tid det tar. Jag ska bli stark igen. Och lycklig. Nu kämpar jag vidare.

Ni är så otroligt mycket värda, så mycket kärlek , fantastiskt ❤️ Saknar et när jag inte är här men har inte orkat, läser det jag skrivit och ser mej som ett misslyckande, att jag fortfarande inte gått !
Nordäng: Mina söner vill att jag går och pratar med terapeut men jag är inte riktigt där. Vet inte hur jag ska kunna öppna mej , har alltid haft svårt för det. Hoppas din sommar är precis så skön som du förtjänar!
Ulla Bulla: kloka du, jag önskar att din sköna klokhet sprids över alla som sitter ”fast” vi behöver alla den, blogg ??
Anthraxia: Klart du fått ett kanonjobb, det sa jag ju ?! Du är smart och snabb , tappa inte det ! Såååå bra ni slutat röka, ni kommer bli rika på kuppen. Den röda stugan i skogen väntar på dej/er ❣️
Min mans läkare har gett honom ca 5 år om han inte slutar. Tror inte han tar det åt sej, eller då bryr han sej inte ?
Jag tror jag måste bli flitigare här inne igen , blev varm o hjärtat av er , kram ?