Senaste kommentarerna i forumet

Så härligt att du vågar prova vingarna lite igen. Det kommer att finnas lite luftgropar ibland men det fixar du.
Kram

Det är en väldigt jobbig sits vi har som är medberoende. Vi är också väldigt många och det är fantastiskt skönt att använda sig av detta forumet. Så välkommen hit.
Som Skrållan skrev så är det också väldigt bra att kunna prata med en person också.
Jag fick möjlighet till det via mitt jobb och även via fackförbundet som jag tillhör( jobbet betalade) Kanske också kan vara något.

Välkommen hit. Här kan du skriva av dig och få hjälp och stöd. Men sedan kan det också vara skönt att prata med någon fysisk person. Jag rekommenderar dig att ta kontakt med kommunen. Dom är skyldiga att hjälpa anhöriga till beroende. Jag går och pratar med en anhörigstödjare och det är guld vört.

Tack snälla InteMera. Ja nu ska jag njuta?

Önskar dig Skrållan en skön helg med många skratt och lugna kvällar, det är du värd!

Jag vet inte vart jag ska vända mig, så nu efter ett år av velande och letande så vänder jag mig hit. Det finns inga Al-anon eller liknande mötesgrupper där jag bor och jag har väl kommit till insikt att jag behöver stöd och hjälp.

Min man är ju nykter och har varit det i 5 månader. Men hur kommer man tillbaka till livet som medberoende? Jag är ständigt stressad, orolig och har ångest. När han missbrukade var jag ständigt på vakt, klev upp på nätterna och rotade igenom hans fickor medicinskåp. Jag snokade i hans telefon osv. Jag var som besatt av att rädda honom. Tillslut sökte han hjälp, nu går han på möten och är nykter. Men hur kommer man tillbaka till livet som medberoende? Jag är så utmattad och vår relation är på en skör tråd, min energi är låg och självförtroendet på botten. Hur överlever relationer en sån här kamp? Hade det inte varit för att vi har tre barn så hade jag nog aldrig utsatt mig för detta. Någon med liknande erfarenhet? Eller kanske någon annan som också behöver stöd av en med liknande erfarenhet?

Men kanske det är nåt sorts skydd av sig själv hjärnan gör för att man ska palla med.
Verkligheten är för tuff och då förnekar man så hårt att man till och med tror på det själv.
Fast sjukt jobbigt när man är nära anhörig och man bara hade velat ruska om dem och få dem att inse fakta.
Tack för att jag fick ditt minne av hur du kände?

Hej Lättlurad. Ditt inlägg är fullt av frustration och funderingar. Din mans alkoholberoende går ut över dig och din hälsa på ett påtagligt sätt, det är inte okej. Det låter som att du är frustrerad både på honom som agerat som han gjort, med fysisk och psykisk misshandel under många år, och att du också känner en frustration gentemot dig själv - "varför tar man all skit", förstår jag dig rätt? Processerna kring våld och hot i nära relationer är komplexa. Ofta börjar ju relationen med mycket kärlek, passion och fina sidor och så gradvis smyger det in allt mer av kontroll, styrning, hot och kränkningar. Som växlas med ånger, löften om bättring och fina stunder tillsammans. Det är oftast inte helt svart eller vitt och det kanske inte heller känns helt enkelt att se alternativ till att "ta all skit" heller. Att lämna relationen eller att värna sina gränser mer i relationen kan ju många gånger kännas väldigt skrämmande, om det är förknippat med ökat hot/våld t.ex.

Jag önskar dig att du ska få må mycket bättre än så här och att du ska få förutsättningar för en bättre hälsa, så jag hoppas att du vill ta hjälp att må bättre. Att skriva här är ett bra steg som du har tagit. Har du någon i din närhet som vet om hur du har det? Finns det någon som skulle kunna stötta? Du kan också ringa Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50. Dit ringer man gratis och numret kommer inte upp på telefonräkningen.

Fortsätt gärna skriv om hur du har det och hur du vill ha det i livet. Ibland får man skriva flera gånger innan en ny tråd tar fart.
Varma hälsningar, med hopp om bättring för dig,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

händelse som jag av nån anledning kommer ihåg från min aktiva tid är när dåvarande hustrun frågar om jag druckit.
Jag står och svajar och måste ta stöd av väggen, det är totalt omöjligt att fokusera blicken och talet är väl inte helt rent......

Men att jag skulle ha druckit ??? Jag ??? Nänänä......

Hon vänder på klacken och jag dövar samvetet med en klunk till.... Och jag kommer ihåg att jag skäms och det är väl därför jag kommer ihåg just den händelsen.

Men jag kan inte förklara varför jag ens gjorde ett försök att förneka .

Tack Azalea. Det ska jag göra. Bara njuta i helgen?.

Bra gjort!!!!!
Vi måste vara tuffa nu och låta dem ta hand om sina egna problem.
Det är ju vuxna människor.
Kämpa på ? Jag ska göra detsamma

Japp, min åkte ju också fast för grov rattfylla. Stackarn så taskigt behandlad han blev. Det var ju polisens fel och en himla otur bara att han åkte dit.
Det är sjukt hur hjärnan fungerar, eller inte, på dem.
Just nu är jag riktigt irriterad över att nu när han varit sprifri i 2 dagar så här INGET av all den drama dom hänt i vår o sommar.
Sonen ringde ikväll och frågade honom hur det ör: - De är väl bra, vadå då!! Precis som om det var en konstig fråga att ställa efter allt som hänt.
För tusan, efter att ha supit sönder sig så är det total förnekelse att det ens har inträffat.
Jag blir lika förbannad och paff varje gång.

Det känns nästan skönt att börja jobba nu. Semestern har bara varit ett gatlopp av drama och elände och det har faktiskt sugit musten ur mig.
Jag har ju sagt upp mig som uppassare till honom men det är riktigt svårt att ändra gammalt beteende. Men jag försöker hela tiden.
Försöker också släppa kontroll, har ju sagt till honom att jag inte bryr mig längre utan han får stå för sina val han gör.
Kram till er fina där ute ??

Härligt att du kan bocka av några punkter på listan. Den blir kortare för varje steg du tar.
Ta nu helgen och bara njut ov vår under bara sommar och mys. Lämna allt på trappan och tänk onte en tanke hemåt när du är iväg.
Så gjorde jag och min dotter när vi åkte på semestermys ihop. Vi bestämde att ni lämnar allt på kajen när vi klev på färjan. Kändes jätteskönt att bara släppa det och njuta av nuet.
Ha en underbar helg??

Jag vet att det inte är lätt att ta hand om sig själv när man går på tå runt en som dricker. Det är så svårt. Kan du hitta på saker du tycker om utan mannen? Tänker att det är skönt bara att komma bort en liten stund.
Och jag säger samma, gå på din magkänsla. Om det inte känns bra för dig när han dricker så, så är det rätt. Det du känner är rätt för dig.
Har du någon annan du kan prata med? Kompis, släkting eller söka inom vården. Det är svårt när man bär allt inom sig själv.
Hoppas du kan hitta något sätt att fokusera mindre på mannen och mer på dig själv.

Jag är från andra delen av forumet, dvs jag har (haft) alkoholproblem.
Först så är det så att även om alla 30-åringar dricker hela semestern så betyder det inte att det måste vara okej för dig. Dvs strunta i om det är ”normalt” eller inte. Om det är ett problem för dig så måste du hitta ett sätt att hantera det. Lämna är ett alternativ. Stanna och strunta i honom när han dricker ett annat. Finns säkerligen en uppsjö av sätt. Men jag vet med 100% säkerhet att du inte kan få honom att sluta utan att han själv vill.
Sen, ja det dricks säkert mer på semestrarna och jag själv drack i princip varje dag på semestern. Men inte alltid de mängder du beskriver att han sätter i sig varje dag. Har hört också på jobbet att folk dricker mycket på semestern men det är inte normalt med flera glas varje dag skulle jag säga. Det bäddar för problem när semestern är över.
Kan inte råda hur du ska hantera situationen, men jag tror säkert du kan komma fram till vad som är bäst för dig. Livet är inte svart-vitt. Lycka till och ta hand om dig!

Så träffande skrivet, tack för att du delar med dig!

Goda råd jag får. Tack InteMera Tar till mig och ska testa. Och som tur är har jag många att prata med. Så det är skönt.
I dag kom brevet. Vi är skilda. Nu är det inte längre vi. Han är mitt X. Lite vemodigt men samtidigt betar jag av en sak i taget.
Mäklaren var också här i dag, så det är också på gång. Vi har grejat och grejat. Känner mig helt slut, men nu är det mesta gjort. Nu är det bara att vänta.
Känner mig ganska tom på känslor i dag. Mannen var trevlig och glad när mäklaren var här. När hon gått var han sur. Ingen som inte känner honom förstår hur han kan bli.
Men i helgen åker jag bort. Ska bli så skönt. Att komma bort lite, och tanka ny energi.

Man undrar Azalea hur de så kan förneka saker som hänt! Min man var också i tiderna förbannad på polisen som satte dit honom för rattfylla, som att polisen var ute efter honom. Att man inte ska dricka när man kör och att polisen bara gjorde sitt jobb var liksom inte problemet i hans värld. Utan problemet enligt honom var att polisen trakasserar vanligt folk som inte gjort nåt med att stoppa dem och ta körkortet av dem. Man undrar om de ens på riktigt själv kan tro det de säger.

Hoppas du snart kan få lite lugn och fred, jag förstår om orken börjar vara slut efter allt i sommar! Snart är det din tid, din tur att bestämma över allt omkring dig!

Håll ut, en dag i taget så går det sakta framåt!

Ett tips Skrållan som kanske kan vara till hjälp: betrakta de nödvändiga sakerna att göra som att städa ur huset som jobb, som arbetssysslor och betrakta mannen som kollega. Ställ dig liksom mentalt utanför den känslomässiga biten och bocka av saker på att göra listan som om det var arbetsuppgifter som måste göras. Som om du var inhyrd personal som blivit tilldelad uppgifter som ska göras och att mannen liksom andra man måste jobba med bara liksom är nån som finns dör och också utför sina uppgifter. Ibland kan det vara bra att lite betrakta det som om man var utomstående, personal, för att kunna släppa det känslomässiga i saker som är jobbiga att göra helt praktiskt. Jag fick dethär tipset av en terapeut och det kanske för stunden kan vara till hjälp när det tar emot att tex stöka i huset tillsammans med mannen. Kul som tanke experiment i alla fall!

Styrkekramar till dig, du har kommit så långt och är snart i mål! Vi hejar på dig!

Bra Sessi. Så skönt när man kan sätta ner foten. Skönt för dig. Jag är mitt upp i att lämna en man som dricker. Kämpigt men behövligt.

Tack Ulllabulla & Nordäng för kloka ord ❤️
Vi är nu hemma sedan ett par dagar, mannen är nykter och har börjat jobba. Jag njuter av 1 veckas semester utan drama och tårar. 1 vecka som är min!
Har umgåtts med barnen, skämt bort mig hos frissan och samlat nya krafter.
Semestern har vi inte pratat så mycket om. Som vanligt ska det ”glömmas” Så tröttsamt
Jag samlar tid, kraft att ta upp det.
Eller kanske jag bara struntar i det?
Jag vill inte ha fler meningslösa förlåt och löften. Löften som ändå bryts
Jag tänker fokusera på mig! Göra saker som gör mig glad! Sen får mannen fatta egna beslut kring sin nykterhet. Jag måste sluta av kontrollera, mästra och va hans tjatiga morsa. Han får ta eget ansvar och konsekvenserna av sitt handlande.
Jag tycks inte va redo att gå. Inte än iallafall
Men jag ska iallafall försöka va snäll mot mig själv och försöka släppa kontrollen över mannen. Inte låta mitt mående gå hand i hand med hans. Kommer bli tufft men jag ska kämpa!! Heja mig!

Tänkte skriva en medberoende dagbok här på forumet. Jag hoppas att det är okej?.
Min särbo ringde för två timmar sedan och var förbannad över att jag hade missat spyor under soffan. Han hade inga städ redskap för det. Och jag svarade att det finns både på Ica och på Coop. Jag hade varit över till honom med bruten tå, igår med städ redskap men han valde att titta på tv i sovrummet. Han skulle ha hjälp till att flytta på sofforna. Vilket han inte gjorde.
Jag sa till honom att det inte var mitt problem, att det ligger spyor som har runnit under soffan. Han blev sur och slängde på luren som den lilla barn unge som han är.
Det kändes skönt att sätta ner foten. Mitt gamla jag hade ringt upp honom, och kutat över med en hink. Men inte idag....

Ja det är deppigt att hålla på med dethär, Svikenman! Jag har inte gett upp min lägenhet och jag och barnen vistas från och till där, så skönt att ha ett ställe att åka till när jag känner det räcker med dramat hemma i huset. Jag har slutat ställa ultimatum till honom för det är inget som påverkar honom, det är jag själv som bara måste bestämma hur jag vill ha det för mig själv. Hans drickande har jag helt resignerat ifrån, hans problem och hans sak att åtgärda. Jag har ett val för mig och barnen att inte vistas tillsammans med honom när han dricker och det har nog gjort stor skillnad att jag inte mer är låst och utan lösningar. Efter förra större fyllevändan som höll i några dagar verkade han själv komma till slutsats att hans drickande inte är bra och har just nu valt bort det helt sista veckorna. Pratar om motion och kost. Det har hänt förut också men finns egentligen inget som lovar det håller nu heller med nykterheten, brukar gå några veckor så är han tillbaka i gamla mönster. Att lita på honom är nog otänkbart på länge efter allt som varit.

Det som ändrat är nog min inställning. Jag lever mitt liv och gör sånt jag blir glad av, motionerar och gör saker med barnen, fixar med inredning i lägenheten och tar mitt utrymme på det mentala planet. Förut kände jag mig krympt, trängd och instängd, nu med det egna boendet fick jag frihet tillbaka och är inte längre fången. Men ja vad deppigt det är vissa dagar denna berg och dalbana där man försöker varje dag göra det som är rätt för barnens liv och framtid och den andra egentligen ändå styr med sina nycker hit och dit och vi andra alltid nånstans måste anpassa oss så länge det finns barn i bilden som har rätt till båda föräldrar.

Men jag rekommenderar starkt att du också vänder fokus till dig själv. Vad vill du? Vad kan du tåla och kompromissa om och vad är sånt du inte vill tumma på i din dagliga omgivning och ditt förhållande? Det är inte svart eller vitt, antingen eller och ingen annan än du kan göra beslut som är rätt för just dig. Kämpa på! Det tänker jag göra!

Hej. Jag har samma problem fast han dricker mån-lördag och är som oftast nykter på söndagar. Min sambo har varit inne och startat om hjärtat 2ggr men ändå slutar
han inte att dricka. Han har även legat på sjukhus i ca 6mån då bukspottkötteln "åt upp sig själv". Alkoholen är som en älskarinna!