Senaste kommentarerna i forumet

Det är ett tag sedan jag skrev....
Jag ville tänka och bara låta allt vara ett tag.
Kan säga att jag inte kommit längre.

Läget är, han dricker mycket, är ute de dagar jag arbetar, fått samtal av chefen pga att han är för full på sitt arbete.

Jag träffar han fortfarande då jag är hemma, men jag lägger mig inte i hans alkoholproblem.

Jag är inte nöjd över hur det är i allafall

Bra nu är du på väg. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt som jag är i dag. Jag tror du kan också . Undan för undan kommer du bli starkare och starkare. Visst man får ju sina bakslag, men bara man vet vart man är på väg. Och du vet ju att jag läst i forumet om jag blivit osäker. Då vet man.
Jag hejar på dig?

Bra nu är du på väg. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt som jag är i dag. Jag tror du kan också . Undan för undan kommer du bli starkare och starkare. Visst man får ju sina bakslag, men bara man vet vart man är på väg. Och du vet ju att jag läst i forumet om jag blivit osäker. Då vet man.
Jag hejar på dig?

Klart du ska vara stolt över dig själv och nu kommer du få lättare och lättare att hålla i också!
Kram!

Gränsen är helt klart här nu. Finns ingen återvändo.och jag ska kom på med näbbar och klor för att hålla fokus framåt mot em bättre framtid.
Spenderade en underbar kväll med dottern hos sonen som lagade middagen till oss. Det är hjärtestunder????

Känner mig rätt stolt över mig själv, gäller bara att hålla i nu också.
Kram?

Jag förstår dig verkligen. Jag har varit gift 30 år och har tänkt sååå många gånger att om jag bara kunde lämna och få ett liv igen. Jag är på väg.....efter allt för många katastrofer är jag skyldig både mig själv men framför allt barnen att våga förändra något. Och eftersom det är omöjligt att förändra honom så ligger det på mig.
Det är med enorm vånda, tvekan och ibland skuldkänslor men ...måste lägga undan de känslorna.
Jag önskar att du också kommer till den punkten då du kan ta klivet och säga upp dig från alkoholens djävulska nät.
Kram i massor från mig?

Ja nu så har du sagt upp dig från jobbet med mannen. Jag tror på dig Azalea. Du har nog nått din gröns nu. Det ör din tid nu. Kramar till dig?

Så bra att du sagt upp dig och att du sa det till honom Azalea!!!
Kram!

Psykvården eller någon annan inom sjukvården?
Om du läser vad du skrivit så kanske du kan läsa in att det är du som är mer beroende av honom än tvärtom?

Det säger jag inte för att göra dig ledsen eller arg.
Men vi som anhöriga tror ofta att utan oss så går de under.
Det gör de oftast inte.
Däremot brukar vi som är riktigt illa däran vara helt vilsna utan vår hjälparroll.
Vem är vi då?
Vad ska vi göra av all vår oro och omsorg om vi inte får rikta den mot en människospillra vi kan rädda.

Välkommen hit.
Här finns massor av stöd att få om du vill bryta ditt eget mönster.

Du har ändå kommit långt som sökt lägenhet. Heja dig! Bara några steg till. Själv kommer jag aldrig till att flytta trots att jag så många gånger drömmer om ett liv utan oro och ångest inför den satans alkoholen. Jag har levt med min man i 36 år och hoppas fortfarande på mirakel.
Styrkekramar ❤️

Så heter han på Instagram och han har helt fantastiska övningar för alla möjliga saker.
Hoppas du hittar honom och att det kan ge lindring

Tack Azalea. Du är så omtänksam. Tack än en gång?

Jag vill bara skicka dig en riktig bamsekram ?
Du kommer att klara av dessa sista små vägbulorna. Tänk att du snart är i mål och gläds åt all tid du kan lägga på dina barn och barnbarn sen utan att ha ett litet moln av oro eller frustration.
Kram igen?

Man har ju nästan ett heltidsjobb om man inte passar sig. Får verkligen knyta händerna bakom ryggen ibland för att inte hålla på och fixa.
Idag så jag i varje fall till honom att jag har sagt upp mig....
Är du hungrig? Gå o fixa en macka själv.
Bilen sönder? Ring o boka en tid själv.
Det är inte så lätt längre att bara tro att någon annan fixar fram räkmacka.
Känns skönt att ha det sagt och jag ska banne mej hålla det.
Sov sött?

Hej
Din man verkar ha ett alkoholberoende och det är en sjukdom. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker göra för att hjälpa honom för det måste komma från honom. Du är medberoende och du behöver också hjälp. Det är hans ansvar vad han gör och han måste ta konsekvenserna av detta. Jag har nyligen själv gått igenom ett anhörigprogram då min man varit iväg på behandling. Jag som medberoende fick stor hjälp o insikt om hur det är att vara medberoende till en alkoholist.
Jag förstår att du våndas varje dag o jag vet att det tar tid att komma vidare i detta om han inte själv inser problematiken.
Jag önskar dig styrka och att du ska hitta en väg framåt.

Ikaika betyder "stark" på hawaiianska. Jag, som du, känner mig inte stark. Jag är inte längre i en relation med en suicid alkohol- och drogmissbrukare, men jag är fast med honom ändå. Kanske känner du igen dig. Hur jag vaknar flera gånger per natt och kollar mobilen med ett ryck för att se om han har hört av sig och behöver hjälp, för det händer några gånger i månaden. I början var jag beredd på helgen, nu är jag ständigt i standby.
Kanske har du också mjukt frågat om han har ätit något idag, om han har några pengar kvar och om han har jobbat. Till slut blev det inte om, utan ett faktum.
Mina detaljer: Jag är ex till en 25 år gammal kille som jag plockade upp skärvorna av för 5 år sedan. Då var han tidigare missbrukare av alkohol och ectasy, men festade "bara" hårt när jag träffade honom. Min medberoendepersonlighet kickade in direkt och jag limmade ihop honom med all min kraft tills han hade ett jobb, var skuldfri, slutade röka och drack mer måttligt osv osv. Ja, du vet hur det kan vara. Här har vi en person vars största svaghet är ansvarstagande och han kände att jag tog alldeles för mycket kontroll sista året. Nu var han piggare och han skulle stå på egna ben. Han träffade en ny som sade till honom att jag hade manipulerat och kontrollerat honom i alla år, och att han nu skulle göra allt det där som han gjorde innan vi träffades. Pang, och nu är han mer illa därann än han var för 5 år sedan. Han lider av depression och ångest och tar alkoholen, röker grönt och tar lsd som snabbaste utvägen. Vilket leder till att han får panikångest och till slut sväljer tabletter tills någon ringer ambulans. Denna någon brukar vara jag, i natt var det hans vän och min bästa vän. Det som gör så in i helvete ont är att han aldrig har haft någon familj så att min har blivit hans, och att han ber på sina knän om hjälp av psykvården precis innan det tippar över till suicidförsök. I natt ringde han boendestödets journummer och de sa att de skulle komma. Det gjorde dem aldrig. Det var bara en jäkla tur att min kompis var där för att bett henne.

Situationen jag sitter i är ett medberoende av det slag att jag torkar hans blod efter självskadande, städar upp hans lägenhet när han är inlagd, kollar honom dagligen via sms för att känna av om han är påväg ner i skiten just den dagen, hämtar honom och låter honom sova hos mig när han varit iväg och druckit och... listan är lång. Jag skulle ta en kula för honom. Det skrämmer mig så otroligt mycket. Senaste gången jag hämtade honom låste han in sig i mitt badrum, allt gick otroligt snabbt, han skulle bara duscha men jag fick tankar om att han skulle skada sig efter bara kanske... fem minuter. Jag ska inte beskriva alltsammans här men jag hade rätt och i en panikattack hostade han fram "Lämna mig inte".
Det skär inom mig på en nivå jag inte trodde var möjligt.
Så här har det varit sedan februari och nu slutligen så har jag puschats till att söka psykolog. 9/9 ska jag dit och jag vet vad de kommer säga - Du måste sluta ha kontakt med honom. Men när jag inte står där när han ingen annan har, vem ska hålla honom vid liv?

Nej, det blir ju jobbigare om de får ta konsekvenserna av sina handlingar.
Men jag förstår att det inte var möjligt den här gången.
Jag känner mig bara så trött på att vi som har (eller har haft) missbrukare som partner alltid får städa upp efter dem!
Kram!

Det är bra du vänder på det. Jag tror alldeles säkert att han hade överlevt även det. Tror ibland nöstan att han vill att vi ska hitta och rädda honom. Sjukt va?
Fast denna gången var hans pappa o syster med och de vill ju ta honom hem. Jag är nästan säker på om jag varit själv så hade han fått ligga där. Visst, det hade blivit fuktigt och lite ruggigt på natten plus en helv..es mass mygg. Men det hade han inte dött av. Lovar att aldrig rädda igen.
Kram ?

Det är nog väldigt svårt att få dem till det. Tyvärr så är det nog så att de själva måste komma dit.

För patienter med skrumplever finns det en grupp patienter i Facebook "Cirrhosis is reversible". Idag kan cirrhos botas och vändas, du kan ta reda på allt i denna grupp

Jag vet ju att jag ska tänka på mig och vad jag vill. Men så svårt när vi måste tillbringa tid tillsammans av praktiska skäl. Jag är en människa som gärna vill prata och reda ut saker när det blir sånt man inte är överens om. Men det har varit svårt med mannen från dag ett. Allt eftersom han druckit mer så har det ju inte blivit bättre.
Jag skulle gärna få ett avslut med mannen. Men det går inte. Där ligger min frustration. Så jag skulle gärna få tips Amanda, hur jag ska tänka där.
Jag tycker mycket om att umgås med mina barn och barnbarn. Och mina vänner. Musiken ger mig jättemycket. Så där har jag också aktiverat mig.
Så jag har ju saker som intresserar mig. Bara så svårt att lägga fokus på det nu.

Jag går på semester idag....
Och min särbo gick på semester i måndags... I tisdags så var han jättefull och nu har han blockerat mig. Bra början på semestern

När jag läser ditt inlägg tycker jag mig ana en stor frustration och besvikelse över hur din relation har varit under den senaste tiden och över den brist på förståelse från mannen som du fortfarande upplever. Samtidigt står du stark i din önskan om att ta hand om dig i det här. Du vet var dina gränser går och gör ett utmärkt jobb med att vända fokus från det du har befunnit dig i till det du vill ha framöver.

När jag går tillbaka till det första inlägget du skrev i denna tråd ser jag följande rader:

”Jag har ju börjat lära mig att ta hand om mig själv. Jag kämpar inte längre för oss utan för mig. Jag tänker att det få gå som det vill. Jag kan inte styra honom, bara bestämma över mig själv. Gör sådant jag tycker om.”

Kloka insikter då och nu!

Vad tycker du om att göra? Vad är viktigt för dig i livet? Dela gärna med dig om du vill. Vi finns här.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad hade hänt om du hade låtit honom ligga kvar i diket?
Kram!