Senaste kommentarerna i forumet

Hej fia94,

Jag hoppas verkligen att din pojkvän fattar allvaret och att han hittar nya bättre vanor. Och jag förstår precis hur du känner när du säger att du inte vill lämna honom. För även härliga, snälla, godhjärtade personerna kan ha problem med sitt drickande.
Lycka till med mötet ni ska på.

Sara

Det är så svårt att stanna kvar i ett förhållande om någon dricker. Hade helst velat leva med min man livet ut. Men när jag fick kraftig hjärtklappning varje gång han drack sig full, när jag började strunta i om han ramlade i trappan när han var full, när jag stängde av mina känslor och inte kände något alls när han var full, när jag kände att han sårade mig varje gång, när han började flirta med andra när han druckit, då var det dax att gå. Då ville jag ha ett annat liv. Då fanns inget alternativ. Men det är fortfarande svårt. Men det går.
Så jag vet inte hur man ska kunna stanna, och ändå själv bli hel.

Jag vill stanna kvar i mitt förhållande, men det som gör mig till medberoende är att jag får upplysningar om vad han gör och inte gör. Det är jobbigt.
Nu har han blockerat mitt nummer...

Kanske.
Det beror på hur sjuk du är i det sk medberoendet.
Hur mycket du fixar och trixar.
Hur mycket engagemang och tid du lägger ned på något som egentligen inte är ditt problem.
Hur mycket av din tid och energi som går åt till att tänka på hur han mår och vad han behöver för att inte trilla dit igen.

Om du är riktigt djupt nere i det tänket så kan det vara svårt att vara kvar i relationen och samtidigt förhålla sig frisk.
I den bästa av världar så ska du kunna må utmärkt oavsett om han dricker eller inte,just pga att det är hans sjukdom och inte din.

Men för de flesta är detta förstås mycket svårt.
Man trasslar in sig och får en mängd med dysfunktionella beteenden runt en som dricker för mycket och som inte är alldeles lätta att tvätta av sig.

Men om du är riktigt villig att gå på djupet med dig själv och se vilken del av detta som du måste jobba på så kan det säkert gå vägen.

Just i avsaknad av alkoholist att hålla reda på så kan "sjukdomen" medberoende stå mycket tydligare i fokus.
Så länge man kan säga,om han bara slutade dricka så skulle jag minsann må mycket bättre och kunna leva ett värdigare liv.

Men det är inte alltid så enkelt.
Just i avsaknad av den beroende i sitt liv så blev i alla fall mitt liv tydligt beviset på att jag var sjuk och behövde mycket hjälp.
Jag sökte terapi via privat mottagning för mitt medberoende och också regelbunden mötesverksamhet via Alanon.

Sakta sakta så blev mitt liv bättre.
Och jag trodde som sagt att det var min partner som var roten till allt ont.
Ska tilläggas att jag förmodligen också är arbetsberoende,relationsberoende och vuxet barn.

Så det var många nötter att knäcka :-)

Välkommen hit.
Mina två trådar hittar ni i Jaha och nudå här under anhörigsidan
Också min andra tråd när det började räta upp sig under: Dax att vända blad under det vidare livet.
Jag säger också som mulletant,forumet var min livlina och jag tillbringade många många timmar med att begrunda mig själv,mitt ex och den situation som gjort att jag låtit mig bli så fast i situationer och lösningar som uppenbart inte fungerade
Välkomna hit.

Välkommen! Så bra att du hittat hit! Jag är en sån person som lever kvar med en nykter alkoholist. Jag är säkert mycket äldre än du, alla våra barn var sen länge utflugna när allt slutligen ställdes på sin spets. Det som orsakade vändningen var att jag gick för att lämna honom. Då valde han mig och bort alkoholen. Ett och ett halvt år var det en slingrig väg sedan tog han ett återfall och det förde honom till AA. Jag har fått ”lära bort ”mycket medberoende, har gått på Alanon och vi är nu alltid då och då tillsammans på s.k konvent och deltar i möten. Jag vet flera som hittat ett gemensamt nyktert liv men jag tror inte det varit enkelt för någon. Här på forum finns också mänskor som valt nykterhet och lever kvar i relationen.
Läs gärna min tråd, det är inte min första, den finns inte längre att läsa. Forumet betydde oerhört mycket för mig under flera år. Det var min livlina. Nu läser jag sporadiskt och skriver sällan. Det är bra att skriva, dels för att skrivandet klargör och så kan du gå tillbaka och se din process. Gå gärna till Alanon. Allt gott! / mt
https://alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/5747

Men det kanske inte handlar om huruvida någon kan klassas som alkis eller inte.

Jag är i en liknade situation som personen som skrivit inlägget och jag kan bara tala för mig själv, men för mig så handlar det om brist på tillit. När min man blir så full att han inte kan kontrollera sig själv så utsätter han alla i familjen för en risk, för mig känns det som att han spelar rysk roulette med vårat liv varje gång han dricker.

Och jo, jag tror visst att det påverkar ett barn att se sin förälder behandla sig själv och sin kropp på ett sådant respektlöst och destruktivt vis. Även om barnen bara ser bakfyllan och även om de bara är tre år gamla. De växer och förstår mer för varje dag.

Men jag håller med dig om att det är tröttsamt med kommentarer om att lämna direkt. Visst, det skulle ta bort problemet för mig men för mina barn skulle antagligen problemet förvärras.

Jag har en pojkvän som dricker en del. Han dricker dock inte för att supa, utan hans problem är att när han väl börjat så har han svårt att sluta, han har inte riktigt en gräns. Har pratat med honom om det länge och nu för ett par dagar sedan ringde han äntligen beroendenheten där vi fått en tid på tisdag eftermiddag, jag ska även få följa med honom. Jag hoppas han tar detta på allvar och att man kommer fram till något bra tillsammans med dem där. I min värld finns det inte att jag vill lämna honom för jag vill dela hela mitt liv med honom, han är den bästa jag någonsin träffat. Så jag hoppas att det kan gå. Vill du så kan ju du och jag hålla kontakt i denna tråden om du vill? Kan ju vara skönt att ha människor att prata med <3

Hej,

Jag efterlyser personer som är i ett medberoende och som har lyckats hitta en lösning på problemet och även stannat kvar i förhållandet.
Först och främst undrar jag om det ens går, eller är enda sättet att komma ur en medberoendesituation att lämna den som dricker?
Min man har svårt att sluta när han väl börjat dricka och kommer då och då hem riktigt full. Han blir aldrig aggressiv eller ens otrevlig, bara full, oattraktiv och opålitlig.
I nyktert tillstånd är han en underbar person och pappa till våra barn och jag kan inte tänka mig en bättre man. Men så sitter de här destruktiva dryckesvanorna som en sten i skon och sliter på vårt förhållande.

Så jag bara undrar, finns det någon som har lyckats slå sig fri från det desktruktiva medberoendet utan att lämna sin partner? Och i sådana fall;
Hur gjorde ni?

Mycket tacksam för alla tips och tankar från de som vandrat på denna stig före mig.

Sara

Det har hänt en del jobbiga saker under de senaste dagarna, och det tar energi. Samtidigt får jag känslan av att du står stabil i allt det här och att du hela tiden känner in vad du själv behöver och vad som är viktigt för att du ska kunna må bra. Säg gärna till om jag tolkar dig fel. Du skriver att lägenheten är ”ljus och väldigt luftig så jag slipper känna mig instängd”. Så fint uttryckt. Jag tänker att det dels är en beskrivning av hur boendet faktiskt ser ut, men att det också kan fungera som en metafor för hur det ser ut för dig just nu. Du har känt dig instängd och fångad i en situation som du inte har trivts i, och nu ger du dig själv utrymme och möjlighet att få in ny luft.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Roligt med lägenheten och att du får börja planera ditt nya liv!!!

Så bra att du sa ifrån!
Jag har också fått höra att jag aldrig hjälper X:et fast jag har slagit knut på mig själv för att göra det.
Men det är väl bara att inse att den som är inne i ett djupt missbruk är som ett litet barn som bara kan se sina egna behov och tycker att det är självklart att omgivningen gör allt för dem.
Jag tror att det är bra för ens egen skull att markera att man fått nog, men argumentationen i sig kan man inte vinna, så det är nog bäst att släppa den för att själv gå vidare.
Kram och starkt gjort!

Är förvånad hur lättad jag känner mig. Har fasat så länge för det här och trodde det skulle kännas mycket mycket värre. Fast känslorna brukar ju komma och gå. Visst är jag ledsen men just nu läns det så skönt att jag inte måste tänka på att ”rädda” honom hela tiden. Om han ska hålla sig nykter eller inte. Eller vad som ska hända. Har pratat med honom ett par korta samtal idag, han ringde alla gånger, men han var sansad och trevlig. Ville hämta lite saker när jag är hemma. Bor hos mina föräldrar ett par dagar och varit ensam med dottern hela dagen då de inte varit hemma. Har varit ute och lekt, farit en kort utflykt med bilen och plockat smultron, hälsat på en släkting och klappat katt.
Berättat lite till henne varför vi separerat.
Har ett samtal inbokat hos alkoholterapeut för anhörigstöd 22 juli. Får hå tre gånger i min kommun utan att bli ”ärende”. Men nu ska jag kräva att få bli ärende. Behöver stöd. Vet ju själv hur mycket sjukt jag gjort. Detaljstyrt hans ekonomi, tagit massa verbal skit jag definitivt aldrig accepterat av någon annan. Accepterat att han stack utomlands och jobbade och söp upp hela lönen (fast det fattade jag inte förrän han kom hem). Lånat ut pengar fast jag inte borde.
Accepterat 1000 brutna löften, att han varit oberäknelig och opålitlig. För att när han är nykter och i balans är han världens bästa person. Haft 7 månader av det på 3 år. Och jag som trodde att jag hade lämnat allt medberoende bakom mig. Men så lätt att slinka in i det gradvis att man tillslut inte reagerar på sånt man aldrig skulle accepterat före. Känner mig fri. Hoppas jag kan fortsätta få ha lite lugn. Det är allt jag vill. Men gör så ont att dottern inte kan träffa sin älskade pappa så mycket. Eftersom han tycker att öl är viktigare. J-a alkohol.

Fy vad du kämpar. Hoppas nu det händer något så att han blir inlagd. Det verkar ju som han gjort något, eftersom advokaten ska komma. Kanske därför dom vill tvinga honom för avgiftning.
Så roligt för dig med lägenheten. Verkar ju vara toppenfin.

Lite goda nyheter har jag också.
Jag har i veckan tackat ja till lägenheten som jag tittade på förra veckan. Vi ska träffas nästa vecka och prata om den.
Den är sååå fin. Ljus och väldigt luftig så jag slipper känna mig instängd
Med en jättestor altan ,lite avskild, så jag kan få vara ute i solen och friska luften.
Hoppas att allt går som det ska nu och att jag håller ni det uppe??

Just nu ligger han inlåst på avgiftning. Och idag var socialtjänsten där med papper att fylla i. Verkar som de kanske menar att tvångsinlägga på behandlingshem. Han svar var att ...Det kommer jag inte att gå med på, att bli inlåst.
Sen imorgon skulle det komma en advokat tydligen
Har ingen aning om varför.
Det enda han säger är att han har inte gjort något. Det kommer ju knappast en advokat om inget speciellt har hänt??!!??
I vilket fall: Spinoza, du har så rätt i att blocka honom. Jag försöker men är så förb...nat svag. Hatar det.!!!!!!!!
Fick slängt på mig idag att jag aldrig hjälper honom och jag räknade upp allt möjligt, och omöjligt jag gjort under de sista 8 åren. Fast avslutade med att säga att jag orkar inte mer och att jag är trött på att höra det. Sa sen att från och med nu kommer jag bara att tänka på mig själv och göra det som jag mår bra av. Kändes gott att säga det till honom. Han blev kanske lite paff och så bara att det får vi prata om när jag kommer hem.
Att allt ska behöva vara så stora drama hela tiden. Jag får inte en lugn stund känns det som. Är rätt trött just nu
Kram till dig Spinoza som hjälper till att peppa mig?

Du har verkligen kommit långt i din process med dig själv och att skriva här blir ett sätt att påminna dig om vad du vill och varför detta var steg du tagit. Du märker hur han ändrar sitt beteende och vad han säger när du tagit steg ifrån samtidigt ser du ingen förändring i alkoholen. Det har varit en lång relation och det 'r vanligt att känslor av alla möjliga slag tar plats, i stunden kan det vara svårt att veta varför du tagit beslutet men försöker påminna dig om det han utsatt dig för.

Bra att du skriver här som ett led i din process att välja efter det du mår bäst av. Du har också pratat med en vän det låter som att du får goda råd ifrån.

Finns det något ytterligare du känner du skulle vara hjälpt av för att själv må bättre just nu?

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har tagit ett modigt och klokt steg som skriver här. Jättebra gjort. Du är verkligen en stark person som gått igenom allt det du gjort, du är medveten om att du inte är ansvarig över din mammas mående samtidigt har du svårt att släppa med rädlsa för att hon kanske kan skada sig själv eller hur hon skulle må om du försvann. Det blir ett moment 22 och du vet inte hur du ska ta dig ur situationen.

Jättebra att du skriver och berättar här. Du har fått flera goda tips och råd om att söka stöd i skolan, kommunen på vårdcentralen. Alla dessa är jättebra alternativ och ingen skulle göra något för att göra din mor illa, som du säkert vet. Kanske skulle hon erbjudas hjälp och även du. Du kan anonymt göra en orosanmälan till kommunen - för att veta mer hur de jobbar skulle du kunna ringa den kommun du bor i och höra så berättar de. Sen är det ändå din mamma som avgör om hon vill ha den hjälpen eller inte.

Ett nästa steg om du skulle vilja är att ringa Alkohollinjen 020-84 44 48 du kan vara helt anonym och det är kostnadsfritt. Ibland kan det hjälpa att prata med någon helt utomstående och de är mycket vana att prata med anhöriga till personer med alkoholproblem. Det finns även en organisation som heter Maskrosbarn, den skulle du kunna läsa lite om här för att se om det är något du kan tänka dig.

Vi vill såklart också att du känner dig välkommen att fortsätta skriva och läsa här. Du kan också skriva till oss under fliken Fråga så kan vi se hur vi kan hjälpa dig vidare så du hittar ett stöd som du känner är bra för dig.

Varmt välkommen och fortsätt gärna berätta hur det går för dig och hur du har det!

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du fortsätter stå på dig, jobba med att ge dig själv och erat barn det bästa. Du måste vara en stark person som varit i denna situation under så lång tid och det hänt så mycket längs vägen. Kanske blir det svårt att se klart när det är så mycket runt omkring och liksom ingen energi över för reflektion och nedvarvning. Du har dock tagit många steg trots allt detta, bit för bit har förändringar skett, det hörs att du fått nog och nu behöver du att någon lyssnar på dig.

Jättebra att du skriver här som en del i det. Du är medveten om att du behöver lägga fokus på dig, och det låter som att du vet att du inte har ansvar för honom egentligen. Du tar steg för att försöka släppa det. Det finns hjälp för honom att få, han kan få hjälp med sitt mående, sina språksvårigheter, ekonomihantering mm och skulle han vägra betala underhåll finns rättslig hjälp.

Hur ser ditt stöd ut just nu? Oavsett vad han väljer att göra just nu, kan du själv gå till en terapeut till att börja med för att få stödsamtal?

Om du vill kan du ringa Alkohollinjen 020 84 44 48 eller Nationella hjälplinjen 0771-22 00 60 Ett ytterligare nummer jag funderar på är Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 det utifrån sådant du beskrivit i tidigare inlägg med materiellt våld, aggressioner etc.

Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig. Vi finns här i cyberspacen så fortsätt såklart också skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej alla. Detta är första gången jag talar om mitt stora problem. Jag bor ihop med min pojkvän sen ca 22 år tillbaka. Min sambo hade då ett företag som jag stod som ägare på, företaget fick en revision och jag åkte dit med miljonskuld då han inte hade skött allt riktigt. (Kronofogden tar fortfarande utmätning på min lön. ) Då jag vaknade upp en morgon och skulle till jobbet va han inte hemma. Jag ringde å ringde tillslut svarade han att han var på hotell under natten för han orkade inte vara hemma, detta var mitt i veckan. Det dricks inget hemma hos oss på vardagarna men på fredag och lördag tar vi lite grann. Det var där allt började. Vi flyttade till huset som vi hade byggt, för det blev ej sålt. Han fortsätter att dricka i stort sett varje dag förutom söndagar. Ibland även då. Han kör full å kör av vägen mm, men fortsätter i samma stil. Vi sålde huset och flyttade till ett annat samhälle. Jag var positiv till detta då jag tyckte att nu börjar vi om. Men inte, där fanns en Pizzeria med rättigheter, Kina med rättigheter + ett systembolag. Det eskalerar det dricks ännu mer missar skolavslutning mm. Tillslut åker han fast för grov rattfylla då han även har kört av vägen. Han fick då fotboja i en månad. Men efter ca 1 vecka så märkte jag att han druckit å då kom de som kollar upp folk med fotboja och mätaren visar direkt att han har druckit. Han vägrade att erkänna och skylde på att det är fel på apparaten. De fick inte med sig honom utan jag körde upp honom till en uppen anstallt efter en vecka. Där fick han sitta i 3 veckor. Samma dag som han kom ut drack han igen. Det har hänt mycket mera tex han har snott vin mm när han har varit hemma hos kund och dessutom däckat av där. Han har slått sönder tv:n hemma mm. Idetta ser inte han att han har alkohol problem, även när jag påpekar detta. Han tycker jag är taskig och dum i huvudet när jag säger det till honom och att jag bara tänker på mig själv när jag inte vill swicha pengar. Jag har blivit den person som är deprimerad inte vill umgås med någon på fritiden vill helst vara hemma. Jag är arg varje gång han dricker alltså ca 6 dagar i veckan. Vi sover i var sitt rum- I söndags fick han åka till sjukhus med ambulans då han hade förmaksflimmer, detta beror då på alkoholen + att diabetesen inte sköts. I måndag var han nykter kanske för jag var hemma men på tisdagen då drack han igen. Igår insåg han att han är alkoholist, (sa han iallafall). Men jag tror inte på vad han säger längre. Så många gånger som han har ljugit å förskt å manipulera mig. Vad ska jag göra?

Serva honom inte med saker som underlättar för honom att bete sig som han gör. Låt honom nu ta konsekvenserna av sina handlingar så att det inte blir lika enkelt att göra det igen.
Blocka honom på telefon, SMS mm om du behöver för att kunna släppa!

Jag tror på att minimera kontakten för att kunna komma ur ett långt förhållande. Man har ju så mycket gamla vanor att falla tillbaka på och det känns både lite sorgligt och jättejobbigt tycker jag när man märker att man hamnar i gamla mönster i hur man pratar med varandra. Bara det där att sluta säga Vi är ju inte helt enkelt...

Mitt X har i ett par månader tyckt att han kan bo i lägenheten så slipper han pendla till jobbet och att det funkar bra att vi är där båda två. Jag får varje gång säga att det inte funkar för mig, men det är som att det inte går in. Nu har jag i alla fall slängt ut dubbelsängen och skaffat mig en ny säng som är lagom precis för mig, så det är ju en tydlig markering (mest för mig kanske) att det inte är möjligt längre!

Jag håller med Azalea, gör något kul som ger dig energi så är det enklare att flytta fokus.

Kram

Min sambo kan inte kontrollera mängden alkohol han dricker. Han lovar varje gång att ta det lugnt och bara dricka lite. Han lovar att bara ta någon öl men sen övergår det till starksprit för att ” komma igång”
Min sambo blir otrevlig mot mig och jag får nästan inte komma till tals när vi är med vänner på fest.
Om jag vill gå hem är jag tråkig eller begriper jag inte hur det är att ha roligt. Jag blir ledsen och besviken när han hela tiden lovar att bättra sig men han gör inte det. Dagen efter är han ångerfull och säger att han har gjort helt fel och att han inte kan behärska drickan. Han lovar och bedyrar att det ej ska hända igen,,, tills nästa gång.
Jag får ständigt höra att jag inte bestämmer vad han ska dricka trots att han själv sagt han ska dra ner. Jag är inte värd något och han skrattar mig ofta rakt upp i ansiktet, hånflinar när jag påpekat att han ör för full. Varje gång han är på fest eller vi är på någon annan tillställning så väntar en mardröm med hur fel det är på mig och att jag kan flytta,, men han ångrar sig alltid
Detta tar på min energi, jag är så nedbruten
Vad ska jag göra ?

Det sitter ju lite i ryggmärgen att svara direkt. I mitt fall bli det ju liv i luckan annars.
Snyggt att du lät det vänta och andades och funderade först. Jag ska ta lärdom av dig.?

Så härligt att läsa att det verkligen går att lämna. Att man faktiskt klarar det och kommer ut på andra sidan igen.
Vickan 73, jag är också i startgropen att lämna efter 30 år som gifta.
10 senaste åren har varit skit med utryckningar, bråk, böter, fängelse , you name it!?!
Jag har också hindrats och inte vågat eller orkar på grund av hus, lån och allt praktiskt.
Men se på Spinoza och säkert många fler, det går och är inte omöjligt.
Vi kan inte vänta och tro att det blir bättre, utan bättre att få 1 jobbigt, för det blir det säkert, år istället för 30 jobbiga år om vi stannar.
Du klarar det?
Kram

Mannen åkte ambulans idag efter ha blivit medvetslös på tåget och hamnade och blev inlagd på beroende enheten med promillehalt på 5,0