Senaste kommentarerna i forumet

Verkligen ett stort steg framåt!
Det är verkligen en bra strategi att ta ett steg och en dag i taget samtidigt som man har ett klart mål att sträva mot.

Själv höll jag på att åka på ett bakslag när mitt X sa att han "måste" vara i stan under nästa vecka eftersom hans (numera) bil måste in på verkstan. Jag fick direkt ångest över att behöva bo med honom igen tills jag kom på att jag faktiskt inte behöver det. Så jag skrev att jag inte vill bo med honom längre, ens för en kortare tid och att han får lösa det på något annat sätt. Det gjorde han också, så nu ska han bo hos sin bror och jag kan börja andas igen. Det är verkligen inte lätt att ta sig ur medberoendet!

Tack Nordäng67 ?

Och en sak i taget låter som en himla klok strategi! Så härligt att du har ditt mål i sikte och tar dig dit! Mod är en styrka! Kram

I dag har jag skrivit på för en lägenhet. Skrämmande och spännande. Känner att sorgen har lagt sig lite de senaste dagarna. Skönt.
Nu är försäljning av huset som står på tur. Det kommer nog bli jobbigt. Men en sak i taget, och jag sätter den ena foten framför den andra, och går framåt.

Starkt och väldigt insiktsfullt skrivet av dig Exhale.
❤❤❤

Hej Lum96,

Välkommet till forumet, vad fint att du har hittat hit!

Det är svårt att se någon man älskar ha svårigheter. Du beskriver att din mamma har en hög alkoholkonsumtion och att hon mått sämre under den senaste tiden. Det måste vara oerhört tungt och ensamt att se någon som står nära dig må så dåligt. Du har valt att fokusera på dig själv och att lämna över ansvaret för drickandet till din mamma, låter klokt. Här inne finns många som delar den upplevelsen och som du kan dela dina tankar med. Skriv gärna igen om det är så att du vill ha kontakt med andra som skriver här, det kan ta ett tag innan man får svar. För många är det också hjälpsamt att skriva bara för sig själva, lite som en dagbok. Du är varmt välkommen hur du än vill använda forumet!

Passar också på att fråga om det finns någon utanför forumet som du kan dela tankar med, eller något som ger dig energi i den här tuffa situationen?

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

En bok till dina barn? Dina inlägg här och kanske har du mer skrifter? Samla på dig och när dom är vuxna, samla ihop allt i kronologisk ordning från småbarnsåren till vuxna och utflugna. En bok som sedan kan läsa i lugn och ro. För att förstå dig men även sig själva. Vet själv hur min turbulenta uppväxt har påverkat mig och luckorna och lögnerna, nedtystandet har gjort det svårt att förstå. Hade behövt en sådan bok! Bara en tanke! Varma hälsningar och kramar till dig MCR♥️

Du ger något fint till oss. Hopp. Och styrka.

Jag helar mig själv här. Genom att skriva. Genom stöd av andra.

Genom att alltid titta på mina barn med nyktra ögon. Jag har inte alltid gjort det. Och därför förstår jag också den biten. Jag kämpar med ming egen nykterhet ibland. Men så går jag in här. Och som du skriver. Törsten lägger sig. Ingenting är någonsin värt det. När jag nattade min dotter igårkväll. Tänkte jag. Vad hemskt om hon fått den kramen. Av någon med en alkholstinkande andedräkt och slirig värme. Så icke genuint. Förtäckt till omtanke. Usch. Nej. Aldrig någonsin mer. Hon förtjänar bättre. Jag förtjänar upplevelser som är mer än det.

Det som gör ont. Och det som gör gott.

Tack för kloka ord samt era tips, vilka jag både skall testa och kontrollera upp :-)

Du ställer en viktig fråga som många har funderingar kring. En del tycker det är hjälpsamt att läsa andras berättelser här på forumet. Samtidigt är det bara du som vet hur det är för just dig. Vad tänker du själv? Berätta gärna mer om du vill.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Ja så skönt när man märker att det går att förändra sig och få det bättre! Så härligt att du tar hand om dig själv nu! Och spännande med KBT i höst! Att ägna sig själv tid och omsorg är ovant men underbart! Som du säger hårt arbete men också en spännande resa! Kram

Som jag brukar skriva till andra här. Om ni bara anade vilka värdefulla insikter jag får av er här. Ni på andra sidan som jag brukar säga. Bara dessa små insikter du delger nu får mig att tänka samt hela mig själv. Det gör även ont att läsa många gånger, men det är med helande och insiktsfullt.
Nu blir jag inte törstig så ofta längre, men när jag blir det går jag hit och läser vad ni skrivit... Det går inte riktigt att förklara, men när jag läser här och är törstig så känns det som jag är skyldig alla anhöriga här att vara nykter fast jag igentligen inte känner någon här. Detta forum samt AA är min livlina och helande kraft.
Det gör mig samtidigt ont att du har blivit utsatt för allt detta. Det gör ont att veta vad jag och mina dryckes bröder och systrar utsatt vår omgivning för.
I början av min nykterhet vägrade jag konsekvent att medge vad jag utsatt min omgivning för. Men i dag försöker jag ta tag i alla dessa insikter och bearbeta dem hur jobbigt det än känns.
Men jag är så förundrat och tacksam att ni på andra sidan öppnar era hjärtan och svarar även på mina frågor, trotts det ni blivit utsatta för av sådana personer som mig. Det bevisar för mig hur mycket empati och hopp det finns för mänskligheten.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får hela dig själv och må bra igen.
Vänligen Peter

Så skönt Nordäng67 att inte behöva bry sig om allt. Du går framåt nu. Bra.
Ska gå på KBT i höst. Det blir nog bra. Tar alla chanser att bli stark i mig själv. Att stå upp för mig själv. Det är ett hårt jobb. Men det är värt allt.

Blev idag "beskylld" för att vara svår att ha att göra med! Av en jobbkontakt via en nära anhörig till mig! Gjorde min KBT för säkerhets skull eftersom det är lite skönt när det blir lite trängda situationer. Vad tänkte jag? Jaha detta tål att tänka på. Och va konstigt att hen säger det till någon annan men inte till mig! Vad kände jag? Typ inte så mycket eftersom "beskyllaren" inte står mig nära! Vad ville jag spontant göra? Inget! Kan jag göra på nåt annat sätt? Nej känns inte så! Vet EXAKT vad detta handlade om: jag tyckte att den senaste fakturan hen skickade till mig var pepprad och saltad! Men betalade snällt fakturan ändå! Jag tog jag upp mina åsikter med rätt person: "beskyllaren"! Kan dra lite slutsatser! Behöver inte anlita den personen igen om hen tycker så om mig men inte talar om det för mig utan pratar bakom ryggen på mig. Inte för att straffa utan helt enkelt varför samarbeta med någon jag inte har en rak dialog med. Om jag tittar bakåt...Jag hade för ett år sedan blivit fruktansvärt upprörd och ringt runt till alla som kan ha hört vad hen tycker om mig och "förklarat" att jag visst inte är svår att ha med att göra! Babblat och gått i försvar hade jag gjort! Skönt att sånt här inte kryper under skinnet längre! Vägen börjar bli rak och behaglig att vandra på♥️

Jag var tvungen att gå. Tänkte på allt runt min mans drickande från det att jag vaknade tills jag gick och la mig. Hjärtat gick på högvarv nästan varje kväll. Dessutom blev han surare och surare mot mig. Han behandlade mig som om han hade någon annan. Retade sig på allt jag sa och gjorde. För min skull fick jag säga att det var nog, fast jag älskar honom. Och det är svårt. Men det hade varit ännu svårare om jag stannat. I morgon ska jag skriva på för en lägenhet. Spännande och samtidigt jobbigt. Jobbigt att det inte blev vi.

Idag är han extra aggressiv. Det kom från ingenstans....
Jag förstår inte hur han kan växla i humör som han kan göra.

Mm mm, men attans vad det kan vara svårt.
Fast ikväll har jag stuckit iväg och shoppat en ny klänning och rensat lite ogräs och nu pysslar jag med papperna.
Är bäst när man har lite sysselsättning trots allt.
Kram till dig Skrållan?

Jag har inte varit aktiv här på toklänge, men jag stoppar in huvudet en gång i månaden eller så, bara för att kolla efter updates från dig. Hade hoppats på gladare nyheter, men du lever i alla fall :)

Jag har fått sommarjobb, på ett helt SJUKT underbart företag, och suger i mig nya kunskaper som en ganska stor svamp varje dag, emedan särbo-pojkvän-något fortsätter knapra medicin och sköta sig. Vi HAR slutat röka också, bägge två - stolt :)

Har du någon tanke på vad du behöver, just nu, för att må gladare? :)

Hoppas Azalea att du kan tänka på dig nu. Det är svårt, jag vet. Men vi måste ju tänka på våra liv nu.
Samvetet kommer, men tänk på allt du kan göra för dig nu. Kram till dig?

Det har faktiskt gått rätt bra. Jag bor i en släkting hus så länge och det känns bra att inte vara hemma och se eländet och att slippa känna lukten av sprit och öl.
Bara det är en vinst.
Imirhon ska jag titta på en lägenhet som blir ledig efter sommaren och det känns spännande. Hoppas verkligen den är fin.
Fast igår fick jag de där gamla tvivlet igen. Synd om honom, hur ska det gå för honom?, nu blir han av med det andra jobbet, ingen lön, hur ska han klara av att fylla i A- kassa?
Allt möjligt snurrade igång igen och jag kände mig så taskig och elak dom bara har dragit hemifrån.
Jobbade idag på att släppa den känslan men det är svårt.
Idag körde jag hem och tog emot sotaren. Men såklart låg han i sängen så full att det inte gick att få kontakt knappt.
Blev faktiskt orolig att han var så långt borta. Usch så hemsk jag kände mig då.
Körde ändå iväg igen och tar hand om mitt liv, det går ju för tusan inte hjälpa honom.
Utmattad ikväll

Nästa vecka så ska jag få hjälp att lära mig att sätta gränser. Idag så pratade vi om hur jag ska ska bygga upp en skyddsmur runt mig.

Jag visste redan innan jag och min man blev ett par att han genomgått behandling för sitt missbruk. Kort efter att vi blivit tillsammans var det dags för ett rejält återfall... Och så har det fortsatt. Då och då är spritnöden total. Han dricker aldrig i flera dagar i rad. Men han dricker ofta just nu. På kvällen. Efter jobbet. Kör bil onykter mellan varven, helt respektlöst. Har vid några tillfällen blivit högröstad och arg, helt personlig.
Men till 90 % är han klok, snäll, omtänksam och kärleksfull. Jag älskar honom djupt. Han kämpar med sina demoner. Jag lider av det förstås. Men jag har aldrig haft en tanke på att lämna honom. Han är mitt livs kärlek.
Vi är medelålders vi också.

Låter det orättvist mot dig. Alla har lämnat honom (säkert delvis för att han inte tar tag i sina problem) men du förväntas stanna kvar och ta vad som helst? Du har gett honom lösningen till problemet, ett sätt att slippa vara ensam. Om han vill ta det är hans val. Det är klart att det är enklast om han får fortsätta bete sig som han vill och du bara accepterar det. Självklart är det det för honom. Han får både äta kakan och har den kvar. Var försiktig med att flytta dina gränser och börja om din resa. En hel del pekar på att du bara har det här livet, oavsett så är det så ett bra tag framöver, så gör vad du anser är nödvändigt för att du ska slippa bli nedtryckt och illa behandlad under den tiden. Kanske till slut kräla i stoftet för lite positiv uppmärksamhet. Du förtjänar bättre. Det gör alla. Och de som inte förstår det förtjänar ingen plats i våra liv.

Peter1970. Det gör ont ett tag. Och det är okej. För när man öppnar sina ögon och blickar inåt. Så upptäcker man saker. Jag har riktigt ont just nu. I striden för att orka blicka inåt mot mig. För mig gäller det att inte fastna i självförakt. Men våga erkänna vem man varit och vad man gjort är liksom vägen framåt för att bli den man vill vara. Så tänker jag. Och det är obekvämt, snårigt osv. Jag tänker främst såhär. Varför tillät jag mig själv att utsättas för sådant. Jag drog mig inåt. Vårdade mina sår. Det finns något jag får ut av det beteendet också. Det är en offerkofta, det med. Den är lika bekväm för mig som för honom. För valet fanns. Att säga ifrån. Att vara ännu tydligare. Jag får förlåta mig själv för att jag inte såg det då. Jag får förlåta mig själv för dem hårda ord som jag sa.

Men inte mer av liknande. Fast jag får kämpa som bara den.

Vad vill jag ha sagt. Kanske det att våga låta det göra ont. Insikter. Som du säger viktigast är förståelse. Men viktigast för dina nära. Som du kanske sårat. Det är att dem arbetar på sitt eget isberg. Och det är du inte ansvarig för. Hoppas du förstår hur jag menar. Du har ditt ansvar. Dem sitt. Det är alltid två.

Om jag hade känt något likande förståelse från den personen som jag älskade. Som sårade mig. Hade jag inte haft lika ont. Men jag får bara försvar. Och jag förstår nu mer och mer varför. Och att allt har sin tid. Och att jag kan gå vidare på min resa på egen hand.

Jag tänker att du ger dem något finare än förlåtelse när du arbetar med dig själv. Du ger dem någon som förändras.

Något viktigt jag formulerar för mig själv här. För jag har fått ändra i texten flera gånger.

Här är det likadant också.
Han blev av med sitt jobb förra sommaren och drack under flera månader sen. Höll uppe lite och sen igång igen. Nu fick han sommarjobb men var där 3 dagar och sen supa i 3 veckor, jobba 2 dagar och nu är han hemma igen.
Så fruktansvärt jobbigt att se det och ta ansvaret hemma att allt blir gjort och fram för allt att det kommer i pengar på kontot. Jag har tröttnat på riktig och ska titta på lägenhet imorgon. Det får vara nog nu eftersom det aldrig blir npgon bättring.
Hoppas du också hittar kraften att lämna gör det är inget riktigt liv vi har när vi bara går och väntar på de enstaka bra dagarna.
Kram